Ett försök till liberal syn på samvetsfrihet

Ni har säkert inte missat snacket om samvetsfrihet, att barnmorskor ska slippa utföra aborter om det strider mot deras religiösa övertygelse? Det här har stört mig ett tag, men jag har inte kunnat sätta fingret riktigt på varför. För ett par dagar sen kom jag på varför. Låt oss dela upp hela soppan i flera delar:

Friheten att få utbilda sig till barnmorska.

Att hindra folk från att utbilda sig om man uppfyller grundkraven bör rimligtvis ses som diskriminering, så att tex ta det säkra före det osäkra och tex vägra anta religiösa för att undvika att få in abortmotståndare är knappast en rimlig åtgärd. Dessutom behöver man inte vara religiös för att vara abortmotståndare (eller vara abortmotståndare för att man är religiös), så inget bra försök till lösning alls.

Friheten att få ha en åsikt.

Jag tycker att resonemanget att en människa blir till vid befruktningsögonblicket är befängd. Det som blir till är en potentiell människa, men under ganska lång tid är det vi pratar om bara en klump celler utan speciellt mänskliga drag (mer än rent genetiskt) som inte kan överleva på egen hand. Vi pratar om en gråzon där man kan sätta gränsen ”individ” ganska godtyckligt, men den generella koncensusen verkar ändå ligga nånstans runt tidsspannet där ett för tidigt fött barn idag kan räddas. Visserligen med intensivvård och med risk för livslång funktionsnedsättning, men ändå…

Att sätta gränsen vid ”sperma möter ägg” är dock, vill jag påstå, en ganska extrem syn på graviditeten som rimmar illa med dagens kunskaper om fortplantningsprocessen, men vi har religionsfrihet och även en sån åsikt bör därför rimligtvis respekteras. Även om man givetvis också bör ha rätten att anse att den är fel. 😉

Friheten att slippa utföra aborter.

Det är här det blir kortslutning för mig. Det finns inget som tvingar någon till att bli barnmorska, eller läkare. Det finns inget som tvingar någon (som bor i Sverige) till att vara religiös, även om det kan finnas ett socialt eller kulturellt tryck mot individen att bli det. Följaktligen finns det inget tvång mot någon att göra aborter, det är fullt frivilligt! Det är visserligen en frihet som kan ha konsekvenser, but life’s a bitch.

Now, låt oss nu titta på en av stämningarna:

Det andra fallet gäller en barnmorska i Jönköpings län som av religiösa skäl inte vill utföra aborter har stämt landstinget efter att ha nekats anställning.

Vill vara barnmorska, är religiös, vill slippa utföra aborter. Check. De två första är friheter som ingen bör förvägras enligt ovan, men det tredje är inte en frihet! Det är en personlig preferens som framförs som ett krav och då landstinget inte är beredd att acceptera det kravet så erbjuds ingen anställning.

Låt oss nu titta på det här från arbetsgivarens synvinkel:

Man har ett behov av en barnmorska och man hittar en lämplig kandidat. Denna kandidat råkar vara religiös? So? Dels har vi religionsfrihet i landet och dels behöver inte religiositet vara ett hinder i yrket, i vissa fall kan det tom tänkas vara en styrka om man tex får in en religiös patient (you never know). Kandidaten vägrar dock utföra aborter, detta är förstås ett potentiellt problem. Landstingets uppdrag handlar inte om att erbjuda anställningar utan att tillgodose patienternas behov! Precis som vilken annan arbetsgivare som helst så handlar det om att försöka hitta de mest lämpliga personerna att anställa för att kunna genomföra verksamheten.

Det är så klart så att det är sällsynt med perfekta matchningar och att majoriteten av alla anställningar blir en kompromiss (från båda hållen), men i rollen som barnmorska ingår normalt idag, i Sverige, att genomföra aborter! Det är klart att arbetsgivaren kan acceptera att ta in en anställd som saknar vissa kvalifikationer för att övriga anställda täcker upp den saknade kompetensen, men det måste rimligtvis arbetsgivaren vara den mest lämplade att besluta! Således, klart landstinget kan välja att anställa en barnmorska som inte vill utföra aborter om man ser att det är möjligt utan att verksamheten äventyras.

Samvetsfrihet handlar därför inte om den religiösa personens frihet att få slippa utföra aborter (för den friheten har alla medborgare i Sverige) utan att personen ska få göra såna personliga val utan att behöva ta konsekvenserna av sitt eget handlande! Ett bättre namn vore därför konsekvensfrihet och denna konsekvensfrihet hotar att gå ut över landstingets frihet, som arbetsgivare, att välja den personal man tror är mest lämpad för sin verksamhet!

Det enda jag kan se i begreppet samvetsfrihet är därmed ynkedom, ynkedomen att inte själv vilja stå för sina egna val och personliga övertygelse. Om man inte kan hantera konsekvensen av sitt eget handlande utan i stället försöker lasta över det resulterande problemet på en annan part, hur lite är då ens övertygelse egentligen värd?

Rättvisa? Var god dröj…

En ny rapport som släpptes i dagarna indikerar att det är ungefär lika vanligt att män utsätts för våld inom relationen som att kvinnor drabbas.

More men (11%) than women (8%) reported exposure to physical assault in the past year, while more women reported exposure to sexual coercion.

Helt förvånad är jag faktiskt inte. Det ska givetvis poängteras att det fortfarande är främst män som utdelar det grövre våldet, men tendensen att alls utöva våld är alltså mer ”jämlikt” än vad många förmodligen tror. Gunilla Krantz:

– Jag tror att både män och kvinnor underrapporterar sin utsatthet för våld i relationer. Det förekommer oftare än vad man vill medge. När det handlar om könsskillnaden visar tidigare studier att män inte vill konfrontera att de blir slagna. De förnekar, förminskar eller skrattar oftare bort misshandeln. Det pågår en större allmän samhällsdiskussion om mäns våld mot kvinnor, vilket är viktigt då det faktiskt är ett reellt folkhälsoproblem. Det gör det kanske lättare för kvinnor att söka hjälp och det är mer känt om vart man kan vända sig, men jag tror att vi behöver lyfta problemet bland både kvinnor och män, säger hon.

Ja. Tack. Äntligen. Kön är egentligen ganska irrelevant i sammanhanget; alla män är inte utövare, alla kvinnor är inte offer. De flesta av oss är vanliga, hyggliga människor som faktiskt inte tycker om att slåss. Fokusera på de som, faktiskt, tar till våld (oavsett kön) och låt oss andra vara oskyldiga tills motsatsen bevisats utan att insinuera att man skulle vara kollektivt skyldig bara för att det dinglar en kuk mellan låren.

Jag tycker visserligen att arbetet de så kallade kvinnohusen utför är viktigt och hedervärt, men jag önskar att de var institutioner som var öppna för alla som behöver hjälp, inte bara för kvinnor. Men, tja, debattklimatet är ju vad det är. Därför tycker jag att det är otroligt skönt att det kommer fram en mer nyanserad bild, något som Genusfolket tydligen inte uppskattar:

Viktigast i sammanhanget är att prata om vad vi menar för slags våld. Att likställa örfilar med brutna armar, eller systematiskt våld med enskilda situationer leder knappast till någon slutsats värd namnet. Vid närmare läsning framgår det också tydligt att ingenting i studien tyder på annat än att kvinnor som vanligt är överrepresenterade bland dem som utsätts för det sexuella våldet och det grova våldet.
[…]
Om något pekar studien åt det redan kända: mäns våld mot kvinnor är fortfarande det allvarliga problemet, men det är tydligt att undantag finns.

Samma trötta övergeneraliserade bild av kvinnor som offer och män som förövare. Visserligen förnekar man inte möjligheten att kvinnors våld mot män är vanligare än man kanske tidigare trott, men det bagatelliseras som ”att undantag finns” och att det inte går att ”likställa örfilar med brutna armar”.

Såååå, kvinnors våld mot män är alltså mer ok (eller kanske snarare mindre förkastligt) helt enkelt för att de, generellt sett, inte har samma fysiska styrka och därmed möjlighet att tillfoga allvarlig skada? Betyder det att så länge männen bara örfilar kvinnorna eller bara orsakar lättare blåmärken så är det våldet också bara ett irrelevant undantag?

Skulle inte tro det, va? Män är ju förövarna! Män ska bära ett kollektivt ok och ta på sig arvssynden för att de har det testosteronstinneorsakande, våldsbenägna XY-kromosomparet och ingen forskningsrapport i världen verkar kunna tvätta bort den bilden i vissa personers ögon.

Genusvetenskap är en akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället. Även frågor om sexualitet, klass, etnicitet eller andra typer av maktförhållanden kan studeras inom ämnet men det är vad man brukar kalla ”genusperspektivet” som är den gemensamma nämnaren.

Varandes en författare för en blog döpt efter en akademisk disciplin kanske man ska vara beredd att ta till sig akademisk kutym och faktiskt omvärdera tidigare dogmer som ansetts som självklara när det kommer nya fakta som ställer saker på ända snarare än att avfärda dessa nya rön som (jag citerar) ”Sådant trams!”?

Integritetsvandalism, sardines och uppgivenhet…

Jag borde säkert ha skrivit om sardines. Jag borde säkert protestera högre mot övervakningsstaten som rullas ut. Jag borde säkert … väldigt mycket, men det känns så totalt meningslöst att fortsätta skrika.

Därför är det tacksamt att andra orkar. Kjell Häglund orkade. Det är med en uppgiven, frustrerad, ja direkt förbannad ton, men han orkade. Läs det, det är riktigt, riktigt bra och jag skriver under varenda ord.

Amen.

Själv känner jag mig allt mer uppgiven och i ett samhälle där till och med sysadmins ska kunna tvingas agera spioner mot sina egna arbetsgivare (hur nu det ska funka när samma personer ofta får skriva på NDAs som förbjuder dem att just sprida information till extern part återstår att se) så finns det bara två saker man kan göra om man har minsta jädra ryggrad kvar i ett land infekterat av en politisk elit som lider av total brist på genuint intresse för vad som är bäst för samhället och utvecklingen:

1. Lämna branschen.
2. Lämna landet.

Jag är inte, av olika orsaker, beredd att lämna landet så konsekvensen blir att jag just nu aktivt försöker hitta en annan primär inkomstkälla än IT så att jag kan ha IT som en sidosyssla eller hobby jag kan avveckla om så krävs.

Jag vet, tyvärr, att jag inte är ensam och dessutom, hur många multinationella företag kommer tex ha kvar någon IT-avdelning i Sverige om de vet om att den är bemannad av potentiella Quislingar? Vad detta kommer innebära för Sverige rent ekonomiskt kan vi bara spekulera i, men det lär knappast vara positivt i längden. Kjell skriver:

Sverige var en gång världens mest spännande it-land. När industrisamhället hade börjat tappa fart stod en ny, hyperkreativ världselit av visionära ingenjörer och entreprenörer redo att kugga i.

Var. Gången tid. Förlorad tid. En chans sumpad pga Bodström, Persson, Ask, Reinfeld och alla andra glada oförstående Integritetsvandaler.

Om du är en entrepenör som har ditt sikte inställt på att göra karriär genom att bygga upp ett nytt företag inom IT så har jag bara ett råd att ge:

Fly.

Catharina Elmsäter-Swärd säger ett sanningens ord

Ibland blixtrar det till bland våra politiker och de verkar säga vad de tycker utan att hymla eller försöka linda in det. Idag lyckades våran infrastrukturminister med konststycket att säga det många säkert har tänkt vid något tillfälle:

Helst så skulle vi vilja lagstifta mot dumhet, men det kan vi tyvärr inte göra.

Jag kan bara hålla med, helst skulle man verkligen vilja förbjuda dumhet en gång för alla, det hade varit väldigt smidigt. Det finns förstås vissa rent praktiska problem med iden, men visst är det en tilltagande tanke?

Piratfilmsdebaklet farsar vidare…

I helgen skrev jag ett brev till Lars-Peter Hielle om hans onyanserade artikel om ”streamad piratfilm”. Jag fick faktiskt ett svar:

Hej tack för ditt mail.

Jag tror inte du ska underskatta det jag rapporterar. Det som redan finns som tänkbar åtgärd dvs blockering har införts i Norge nyligen och med det så finns det också en möjlighet för rättighetsinnehavarna att lobba för det. Du ska inte tro att de lagar som idag finns inte delvis har lobbats fram för då har du fel.
Jag speglar det som idag är extremt känsligt, men det var diskussionen om också Ipred också till en början.
Att rättighetsinnehavare skulle få chansen att via domstol driva civilrättsprocesser utan att blanda in polis och åklagare trodde nog många skulle vara otänkbart, men nu har Sverige infört det också.

Det jag lyfter fram är något som det finns starkt stöd för i Sveriges riksdag att upphovsrätten ska skyddas, sen finns det de som tycker allt ska delas fritt, men det är inte det här inslaget handlar om. Inslaget handlar om hur flera politiker tycker att upphovsrätten ska skyddas.

Kriget mellan pirater och antipirater har jag lyft fram i mängder av inslag innan det här och får nästan alltid skit ifrån den ena eller den andra sidan. Men jag själv har aldrig tagit ställning i frågan och ska inte heller som opartiskt journalist göra det.

Du får kalla mig oseriös, men att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt. Mitt jobb som journalist går ut på att spegla det som är eller kan bli aktuellt även i Sverige. Tankar om blockering håller jag inte tyst om. Många skulle istället säga att det är att ”ta tjuren vid hornen” innan det är försent, beroende vilken sida man står på.

Var istället glad att jag lyfter fram det så kanske det blir en diskussion om det.

Nästa gång skriv vänligare och ge mig istället nyhetstips på vad jag borde spegla.

Uhm…

Jag gillar speciellt ”att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt”. När påstod jag det? Eller rent generellt, vad dillar han om?

Nå, efter att en vän konstaterade att det faktiskt hör till Public Services uppdrag att vara objektiva och sakliga och att han rekommenderade mig att anmäla inslaget i stället för att hålla på och tjafsa med reportern direkt så gjorde jag det.

Programmet handlar om ”streamad piratfilm” och saknar helt, vill jag hävda, önskad objektivitet. De som får komma till tals är främst Henrik Ponten och Kjell Sundsvall som framför en ganska ensidig och samstämmig åsikt. Kjell Sundsvall påstår tex att det är piraternas fel att Jägarna 2 sålt sämre än Jägarna och detta accepteras helt okritiskt av Lars-Peter Hielle.

Detta trots att det gått 15 år mellan filmerna vilket tex innebär att Jägarna 2 släpptes under en tid då konkurrensen från andra produktioner var mycket större än 15 år tidigare när Jägarna släpptes. Inte bara produceras det allt mer film och TV för varje år, konkurrensen har också ökat drastiskt från tex datorspel och andra underhållningstekniker. Det nämns inte heller att Jägarna 2, likt många uppföljare, fått ett sämre betyg på tex IMDb och att publiken därför helt enkelt kan antas ha valt att lägga sina pengar på att njuta av andra, bättre, produktioner!

Reportaget nämner inte heller med ett ord att samma teknik som Henrik Ponten och Kjell Sundvall ser som skrämmande ser andra som en möjlighet. Unni Drougge har tex konstaterat att fri kopiering snarare är positivt än negativt för hennes del. Se tex:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11784822.ab

The Yes men hade också ett problem att deras film, ”The Yes men fix the world”, var så kontroversiell att tex ”United States Chamber of Commerce” försökte tysta the Yes men genom att hota dem med stämning. Utan fildelning hade filmen aldrig kunnat släppas, men tack vare modern teknik kunde de förhindras att filmen begravdes och försvann.

http://torrentfreak.com/yes-men-use-bittorrent-to-avoid-censorship-100723/

Denna andra sida av myntet med möjligheten för fristående kreatörer att sprida sina verk utanför de stora bolagens kontroll saknades totalt i reportaget och ”piratfilm” framställs bara som ett problem där ansvariga politiker och myndigeter inte gör tillräckligt för att stävja detta hot. Inte heller finns det någon som helst konsekvensanalys av hur den typen av blockering kommer påverka det fria ordet genom att tex göra det omöjligt att, likt the Yes men, kringgå försök till censur genom att släppa sitt material fritt.

Lars-Peter Hielle har, som jag ser det, helt misslyckats med att sträva efter den objektivitet man bör kunna förvänta sig av public service. När jag påpekade detta via mail till Lars-Peter Hielle så fick jag ett svar som inte bara helt ignorerade mina frågor och argument (men i stället bemötte argument som jag över huvud taget inte fört fram!) det gjordes dessutom med en synnerligen otrevlig ton.

Jag önskar därför att det görs en granskning av reportaget för att klargöra vilka brister det har just vad gäller objektivitet och saklighet.

Stay tuned, det kanske kan hända mer runt det här…

Streamad piratfilm på nätet växer sig allt starkare…eller?

Såg att journalisten Lars-Peter Hielle skrivit en artikel om hur streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot våra kära kreatörer. Det är en totalt okritisk artikel där Kjell Sundvall och Henrik Pontén helt utan mothugg får gå på med samma gamla klyshor som vi hört så många gånger och som mest låter som om det är hack i skivan.

Jag blir lite deprimerad av den typen av papegojajournalism så jag skickade ett personligt brev till han Lars-Peter Hielle (mailadressen fanns ju under artikeln, bekvämt och bra) och skrev följande:

---

Hej Lars-Peter. Jag läste din artikel om att streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot all form av filmproduktion.

En fråga bara; gjorde du några efterforskningar alls innan du skrev artikeln eller repeterade du bara helt okritiskt vad Kjell Sundvall och Henrik Pontén sa? Om du gjorde någon egen oberoende efterforskning innan du skrev artikeln så skulle jag gärna vilja veta vilka rapporter eller andra fakta som motiverade en artikel som så okritiskt framställer att det krävs kraftigare tag mot piratkopiering eller varför du valde att inte med ett ord nämna tex den alternativa film och kultur som får en chans tack vare samma teknik.

Om du inte gjorde någon egen oberoende efterforskning så måste jag nog fråga varför du inte gjorde det? Är det inte del av den journalistiska traditionen att man tar reda på fakta och försöker lyfta fram en någorlunda nyanserad bild av det man skriver om? Om du hade lagt ner tiden på att göra det hade du förmodligen ganska snabbt noterat att det inte finns någon direkt koppling mellan piratkopiering och förlorade intäkter, tvärt om är det ofta de som fildelar mest som samtidigt de som köper mest. Det finns gott om oberoende forskningsrapporter som kommit fram till detta om och om igen, det finns inga oberoende (den lilla, lilla detaljen är just oberoende) forskningsrapporter som lyckats bevisa motsatsen.

Att du, som journalist, inte hör en elak alarmklocka ringa i huvudet så fort någon pratar om blockering (dvs censurering) av nätet förvånar mig lite med. Censur börjar alltid som att man framställer det som en nödvändighet att stoppa något som ter sig önskvärt att stoppa, men när väl mekanismen finns där så inkluderas allt mer tills den sakta börjar inskränka det fria ordet. Det är ett genomgående mönster vi sett om och om igen inom stater som blir allt mer ofria och som journalist tycker jag det är konstigt att du så lättvindligt återger önskemål om vad som i praktiken är ännu en glidning längst det sluttande planet mot en allt mer totalitär stat. Detta helt utan att ens ägna en tanke åt konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna.

Och bara som en parentes, jag fildelar inte. Alls. Jag använder tjänster som tex Netflix, Spotify etc. Däremot blir jag lite ledsen varje gång jag läser en artikel som helt okritiskt framhäver vinklade påståenden som ”fakta”. Varje gång det händer förlorar jag lite av mitt förtroende (dvs det lilla jag har kvar) för media och de som kallar sig journalister.

MVH

/Martin

Vi får väl se om jag får nåt svar. Mina förhoppningar är inte speciellt stora att jag kommer få nåt svar och om jag får något alls blir det väl i praktiken ett goddag yxskaft-svar eftersom det känns som att dessa gamla påståenden nu blivit så pass upprepade att de har blivit en sanning.

Fakta verkar, ironiskt nog, inte få stå i vägen när sanningen fabriceras så förmodligen kommer vi få höra mer om det här tills man inför nya, fantastiska slag i luften som egentligen inte kommer göra nån som helst skillnad för fildelningen men som öppnar för allt större möjligheter att övervaka och kriminalisera folk för petitesser.

När inte ens journalister försöker försvara folks frihet är det illa…

Läs även Opassande och En snel hest.

Polisen stormade in i fel lägenhet…

Så har det hänt igen, polisens bristfälliga metoder resulterade i att de brakade in i fel lägenhet med buller och bång (och en trasig ytterdörr) och polisen vill inte ens ersätta de skador de själva orsakat mot en oskyldig. Det påminner beklämmande mycket om situationen i Göteborg för ett drygt år sen där polisen gick in med full insatsstyrka och behandlade alla (inklusive barn) som potentiella självmordsbombare, med skillnaden att ingen någonsin berättat huruvida polisen ersatte entrédörren i det fallet eller ansåg att hyresvärden även då borde städa upp efter deras fadäs.

Det är de här pappskallarna som riksdagen nu beslutat ska ha större möjlighet att ta del av ströinformation som vi lämnar efter oss, dvs precis den typen av information som de upprepade gånger visat att de inte är kompetenta att hantera på ett rättssäkert sätt. Vore det då inte bättre att man i stället riktade in sig på att införa bättre rutiner och följde upp såna här fadäser mer noga så att de inte tillåts inträffa igen?

Nä, i stället ska polisen få tillgång till mer information som de kan missförstå och som förmodligen kommer, med tanke på polisens tidigare track record, misstolkas, sumpas bort och leda till allt fler såna här små fadäser i framtiden.

What could possibly go wrong?

Lite sprit har ingen dött av…

Jag har väldigt svårt för fundamentalism. Inte bara religiös fundamentalism som tex galna kristna i USA som anser att det är berättigat att skjuta abortläkare utan även politisk fundamentalism som Greenpeace som är emot allt av princip vare sig det är realistiskt eller ej. En annan grupp fundamentalister jag har svårt för är nykteriströrelsen.

Nej, jag tänker inte försvara folk som super sig redlösa och sen misshandlar sin partner eller sina barn men att därifrån gå så långt att man försöker propagera för en allmänt vit jul för barnens skull är att dra saker till sin extrem. Den typen av kompromisslös syn på världen löser inte några problem, det bara sopar dem under mattan eller skapar nya, oftast värre.

Dessutom, när man är så kategoriskt emot nånting så blir man blind för de fördelar som nånting som man ser som dåligt kan ha, vilket i längden faktiskt gör den här planeten till en sämre plats för oss alla oavsett hur goda intentioner man egentligen hade när man tog det där kategoriska beslutet. Det amerikanska talesättet ”The road to hell is paved with good intentions” är deprimerande sant. Deprimerande framför allt för att så få ens verkar fundera över det i stridens hetta och många beslut tas ofta förhastat utan en rimlig konsekvensanalys och sen får vi ofta leva med dessa dåliga beslut under väldigt lång tid.

Ett sånt där beslut som det nog är dags att vi omvärderar är systembolagsmonopolet. Det påstås ofta att superiet var allvarligt innan sprittillgången reglerades och jag har inte direkt några skäl att misstänka motsatsen (folk som lever i misär tenderar att fly undan misären på det sätt de kan, tex genom droger) men det intressanta är att vi egentligen inte med säkerhet vet exakt hur illa det egentligen var. Mycket av de siffror vi idag har över spritkonsumtionen på 1800-talet är propaganda från nykterhetsrörelsen och bör därför tas med en nypa salt.

På senare tid har det dessutom visat sig att alkohol i lagom dos faktiskt har en del positiva effekter. Ett sånt exempel som varit känt ett tag är att ett måttligt intag av alkohol minskar risken för blodpropp, vilket tex fått en del mer förnuftiga läkare att helt enkelt ordinera en 2:a whisky varje kväll till äldre patienter för att på så sätt försöka undvika att de får blodpropp på äldre dagar. En annan undersökning gjord för två år sen kom också till slutsatsen att ett glas vin om dagen sänker kolesterolhalten och därmed leder till bättre allmänhälsa. Denna undersökning anses, av någon orsak, vara kontroversiell. Kan vi gissa att det är för att undersökningen bryter mot ett svenskt tabu?

Att det svenska samhället har vissa väl inlärda förutfattade åsikter mot droger blir plågsamt tydligt när forskare tydligen är förbryllade över att vi inte ser en ökning av mängden alkoholrelaterade skador när vi, sen EU-inträdet, börjat dricka mer.

En av de bärande balkarna i den restriktiva svenska alkoholpolitiken är den så kallade totalkonsumtionsmodellen. Den går ut på att ju högre den totala konsumtionen av alkohol i samhället är, desto mer ökar skador och våld relaterade till alkohol. Modellen bygger på tidigare erfarenheter, bland annat vad som hände när mellanölet såldes i vanliga butiker 1965-1977.

Det har tvistats om hur långt den går att tillämpa på verkligheten, men dess grundtes har varit vedertagen också av dem som varit kritiska till de svenska restriktionerna.

Han vågar själv inte dra säkra slutsatser om varför de följder man bävat för uteblivit, men han lanserar en hypotes:

– Det verkar som om att när man ökar friheten får det inte riktigt de mekaniska effekter man tidigare märkt när bara konsumtionen går upp. Det gäller både drickande och skador.

Det riktigt roliga i artikeln tycker jag är följande uttalande:

Orsakerna till att konsumtionen inte fortsatte att stiga efter 2004 utan i stället föll något är inte klarlagda. Inte minst är forskarna förbryllade över att drickandet bland ungdomar går ner.

Eller: det går ner hos nästan alla ungdomar, men den ungdomsgrupp som dricker hårdast tycks dricka ännu mer. Där verkar alltså ha skett en polarisering.

Ska jag våga mig på en gissning (och nu spekulerar jag, givetvis) så är det här löst relaterat till ungefär allting annat som de äldre generationerna helt enkelt inte har förmåga att begripa omfattningen av; Internet. Det är en genomgripande förändring av samhällsattityder, en drastisk ökning av individens frihet, möjlighet att få tillgång till information och delta i en allt mer utbredd samhällsdebatt som jag vill påstå ger dagens tonåringar ett enormt försprång gentemot tidigare generationer. Större frihet leder till personlig utveckling och att man tar större personligt ansvar.

Där tidigare generationer fick skrivet på näsan av förnuftiga vuxna och auktoritära myndigheter att alkohol är dåligt (och sen söp vi på ren trots för nåt som vuxna var så in i bänken rädda för måste ju vara kul, eller hur?) har dagens ungdomar chansen att bilda sig en mer nyanserad bild genom en öppen dialog dels ungdomar emellan men även med vuxna som de lär känna på nätet och förmodligen är denna öppna och otvungna dialog mellan jämlikar helt enkelt mycket effektivare på att ge unga alkoholvett. Utan förmaningstal, utan pekpinnar och därmed även utan resulterande trots.

Systembolaget står för överförmynderi, statlig kontroll och ofrihet. Det uppmuntrar inte till personligt ansvar och förstör dessutom den kulturella aspekten att alkohol kan vara en fungerande del av vardagen som den är i många länder på kontinenten. Visst, alkohol kan missbrukas och kan leda till skador av olika form, men dagens restriktiva alkoholpolitik är inte en lösning på detta utan har i stället bara lyckats gömma problemet genom att förflytta det tunga supandet till hemmen där folk dricker starksprit utom synhåll för lättkränkta moraltanter.

En av de saker som EU-inträdet innebar var att alkoholtillgången ökade vilket, enligt olyckskorpar, skulle leda till ragnarök och en förlorad generation. Det vi i stället fick var större frihet vilket visserligen ökade konsumtionen men samtidigt påbörjades en förändring från att supa skallen i bitar till att dricka mer kontinentalt. Alkohol idag är mer avdramatiserat jämfört med innan EU och när det blir avdramatiserat minskar samtidigt spänningen och myterna runt den.

Det är dags att vi omvärderar myten om systembolagens samhällsnytta som den ensamma bastionen som skyddar landet från alkoholens skadeverkningar.
Det är dags att sveriges alkoholpolitik omprövas när det är uppenbart att de teorier om koppling mellan årlig alkoholförtäring och skador/våld visat sig vara falskt.
Det är dags att behandla folk som vuxna och ge dem möjligheten att köpa en flaska passande rödvin till grillköttet när de är och veckohandlar på ICA.

Först när vi börjar hantera alkohol som en del av vardagen kommer den sluta vara kontroversiell. Ja, förutom hos en massa fanatiska moraltanter som anser sig veta bättre än alla andra, då.

Ta ditt ansvar?

Det håller på att börja storma lite runt TeliaSonera. Inte bara för att de planerar att blockera Skype från och med i sommar utan även för deras inblandning i tex Vitryssland, Azerbadzjan och Uzbekistan. Själva svär de sig fria och lägger skulden på regimerna genom att hävda att ”Det är inte vi som bryter mot mänskliga rättigheter”.

Rent tekniskt kan man hävda att de har rätt här, det är inte TeliaSonera som förtrycker och förföljer personer och deras argument att tjänster ger vanligt folk möjlighet att kommunicera globalt är också relevant. Det var  tex det som gjorde arabiska våren möjlig och även om IT-företagen lydde regimen när den krävde att Internet skulle stängas ner för att försöka stoppa protesternas utbredning så råder det ingen tvekan om att just utbredningen av smartphones och annan portabel IT-utrustning varit otroligt viktig i revolten.

Samtidigt råder det ingen tvekan om att TeliaSonera gynnats ekonomiskt av att ha tillgång till marknaderna och att de skaffat den tillgången på ett sätt som kanske inte alltid varit helt rumsrent. Ska man se detta som att TeliaSonera enbart försöker tjäna grova pengar och skiter i konsekvenserna för vanligt folk eller ska man se det som att de är pragmatiska i sina val och att genom att de hjälper till att bygga upp kommunikationsinfrastruktur lägger de därmed grunden för framtida förändringar?

Det är en bra fråga som saknar ett enhälligt svar, men till TeliaSoneras försvar kan man åtminstone säga att de har en poäng i att kommunikation i längden kommer gynna även befolkningen i tex Vitryssland, till skillnad mot ett visst annat företag med svenska rötter vars framfart i en del länder inte gynnat befolkningen på något sätt över huvud taget. Jämfört med Lundin Oil (ja, det är förstås det företaget jag tänker på) ter sig TeliaSonera nästan som änglar. Det är lite dollargröna fläckar på vingarna, men ändå.

Parallellt med detta är vår nuvarande regering inte nöjd med att vanligt folk kan göra motsvarande pragmatiska val och tex välja att titta bort om de ser någon bli rånad utan vill i stället införa en civilkuragelag som ska tvinga folk till att ingripa ifall de blir vittne till ett brott. Om den lagen införs och ska anses gälla alla svenskar i alla situationer så ställer det förstås saker på sin spets på ett sätt som förmodligen kan leda till en del intressanta konsekvenser. Speciellt som företag typiskt består av medborgare.

1. Hur ska TeliaSonera agera gentemot regimer som avlyssnar sin befolkning?

Kritiken mot TeliaSonera går ut på att man samarbetat med tex säkerhetspolisen; ”Mobiloperatörerna låter säkerhetstjänsterna vara inkopplade rakt in i telefonsystemens ryggrad, där de enkelt kan plocka ut all information de är intresserade av och fritt välja vilka de ska avlyssna.” Eftersom civilkuragelagen indirekt kommer gälla åtminstone delvis även för TeliaSonera (eftersom många av företagets anställda och ledning består av svenska medborgare), hur ska TeliaSonera (med flera) agera i Sverige för att uppfylla detta? Med FRA-lagen och datalagringsdirektivet infört (som i praktiken innebär att TeliaSonera med flera samarbetar med bland annat militären och säkerhetspolisen här på hemmaplan), borde inte dessa företag i konsekvensens namn inte bara lämna tex Vitryssland utan även lämna Sverige då även Sverige numera formellt spårar och avlyssnar sina medborgare?

2. Hur ska medpassagerarna agera gentemot Västtrafiks trafikkontrollanter?

Det är inte proportionerligt att tre kontrollanter upprepade gånger knuffar ner och håller fast en person för ett potentiellt brott som kan ge ett förläggande på 12000:-. Kontrollanterna hävdar att de hade rätten till sitt handlande enligt lagen om envarsingripande, men det kräver att brottet ska kunna ge fängelsestraff vilket inte är fallet i det här ärendet. Alltså begår kontrollanterna ett brott eftersom deras handlande inte har lagligt stöd och så vitt jag förstår handlar det om olaga frihetsberövande vilket, enligt brottsbalken (1962:700) fjärde kapitlet §2, kan ge fängelse mellan 1-10 år. Borde övriga passagerare därmed gripa och hålla fast kontrollanterna i väntan på att polis anländer?

3. Hur ska allmänheten bete sig när det blir allt tydligare att vapenskandalen i Suadiarabien inte har skötts rätt?

Det känns som att den här affären är så full av tveksamheter och lagbrott att det rimligtvis kräver att någon med civilkurage (lagstadgat eller frivilligt) måste reagera på missförhållandena. Är det dags för högafflar, facklor och statsrevolution eller hur bör befolkningen visa sitt civilkurage? Eller är det kanske så illa att Sverige egentligen har förvandlats till en totalitär demokrati och att det där snacket om att folk ska ha ryggrad bara gäller så länge man inte stör makteliten?

Det är lätt att kräva att folk (eller företag) ska ta sitt ansvar, ord är billiga. Problemet är att det aldrig går att vara konsekvent just pga att verkligheten är så komplex och när folk faktiskt tar sitt ansvar och reagerar så är det tydligen inte heller bra? Hur ska de ha det?

När vi samtidigt gång på gång ser exempel på hur våra egna folkvalda bryter mot tex Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna så dyker två frågor upp i mitt huvud:

1. Borde inte brott mot mänskliga rättigheter potentiellt kunna ge fängelsestraff?
2. Borde det inte i såna fall innebära att om civilkuragelagen röstas igenom så blir vi kollektivt skyldiga att agera genom att gripa och hålla fast Carl Bildt tills polis kan tillkallas, vid vite?

Det där att ta sitt ansvar, när och hur, helt lätt är det inte…

Men det är ju inte deras problem…

När världen förändras är när det blir uppenbart vilka som vågar släppa taget och se nya möjligheter och vilka som krampaktigt försöker klamra sig fast i gamla sanningar och är beredda att ta till nästan vilka medel som helst för att slippa ändra på sin invanda verklighet. Bara nu igår och idag har tre nyheter dykt upp som tyder på denna idémässiga stelhet som försöker bromsa utveckingen.

1. Det är på förslag att TV-licensen ska avskaffas

Äntligen säger jag.

Så vad är det för fel på TV-licensen? Tja, kanske att den varit omodern i generationer. Den kunde anses vara vettig i en era där dels inte alla hem hade TV och dels alla som hade TV i princip bara hade Sveriges Television att titta på (förutom de som bodde nära ett av våra grannländer). Det var rätt enkelt; hade du TV så nyttjade du det som idag kallas public service, alltså skulle du betala för denna service. Enkelt och funktionellt system.

Systemet blev dock föråldrat redan på 80-talet då satellit-TV gjorde sitt intåg. I min bekantskapskrets fanns det de som föredrog satellit-TV och i princip aldrig rattade in våran statliga television, ändå tvingades de betala licensavgiften och redan då ansåg jag att det var fel. Visst, jag tittade på SVT och betalade också TV-licensen utan att knota, men samtidigt höll jag helt med de som kritiserade systemet och ansåg att TV-licensen var orättvis och otidsenlig.

Föga förvånande protesterar V och MP (samt, kanske inte så förvånande, SR och SVT själva) mot förslaget och Tina Ehn går tom så långt att hon säger:

Det finns ingen orsak att förändra systemet radikalt, säger hon om idéerna på ny finansiering.

Den är än mer otidsenlig idag då systemet sakta börjar implodera pga att unga människor idag inte skaffar TV ens. Lösningen på detta har tidigare påståtts vara att allt som kan ta emot SVT ska vara skäl att betala TV-licens, vilket pga svtplay inebär i princip allting med en CPU och en skärm blir licenspliktigt. Ett fullständigt vansinnigt exempel enligt min åsikt och ett exempel på vad som händer när man vägrar inse konsekvenserna av teknikutvecklingen.

När jag var student var det många i min bekantskapskrets som inte ansåg sig ha råd med TV-licensen och därför inte skaffade TV, med en TV-licens på datorer och smartphones finns det en överhängande risk att studenter, och andra med pressad ekonomi, inte skaffar moderna IT-hjälpmedel eller, troligare, gör det i alla fall men väljer att inte berätta det. Ska då radiotjänst börja ”pejla på nätet” och tex söka på Facebook efter folk som inte betalar licensen när de bevisligen är aktiva på Internet? I såna fall riskerar vi att många väljer bort att utnyttja tekniken så de hamnar i ett B-lag rent IT-mässigt.

Men det är ju inte deras problem…

2. Telia planerar att strypa Skype från och med i sommar

Nu har jag, tack och lov, inte Telia utan har mina två mobilabb (båda med flat rate data) hos den enda(?) operatör som inte får otäcka allergiska reaktioner mot tung datatrafik, Telenor (de har andra fel, men just datatak och skit är saker de inte verkar syssla med). Det många teleoperatörer fortfarande inte verkar inse är att marknaden för teleoperatörer krymper och framtiden ligger i att vara en ISP för trådlöst.

Det märks inte minst genom att i 4G-systemet, som nu rullas ut i landet, så hanteras inte längre datatrafik som förklädd teletrafik (grovt förenklat), i stället hanteras teletrafiken som bara en annan form av datatrafik. Det gör tex att det är fullt möjligt att spela onlinespel (WoW, TF2, GW etc) över 4G medans det är i princip omöjligt över 3G pga fördröjningar i nätet.

Att Telia nu försöker stoppa Skype för att försöka hindra ”otillbörlig konkurrens” är, som kwasbeb uttryckte det på Twitter, ”som att Friskis & Svettis skulle vilja atombomba naturen för att folk joggar gratis där.” Telia visar på en skriande hemmablindhet när de verkar inbilla sig att de fortfarande är Televerket med uppgift att erbjuda telefoni till allmänheten. Med den allt större utbredningen av smartphones så förändras också trafikmönstret till att handla allt mindre om telefoni och allt mer om data och vad kunderna använder datatrafiken har faktiskt inte Telia med att göra.

Att krampaktigt försöka hålla kvar vid rösttelefoni som norm bara för att vi av gammal vana kallar dessa bärbara fickdatorer för ”telefoner” och forcera marknaden att fungera som förr kommer bromsa utvecklingen och de positiva effekter det har i form av socialt nätverkande och informatinsflöde.

Men det är ju inte deras problem…

3. Upphovsrättsbranschen siktar på att stämma kunderna till lojalitet

När nu EU-domstolen beslutat att IPRED-lagen är ok så står upphovsrättsindustrin i startgroparna för att stämma potentiella kunder till lojalitet. Jag vet inte riktigt hur de tänkt sig att folk ska bli mer lojala vid vite, men det verkar alltså vara planen.

Något annat som man kan fundera på är hur långt man är beredda att gå i sina försök att kontrollera Internet? Tja, förmodligen hur långt som helst så länge som det går att tjäna pengar på att jaga fildelare, vilken typ av skada man samtidigt åstadkommer skiter man bevisligen i, det anser man tydligen inte är deras problem. Det har man förstås också helt rätt i, på kort sikt i alla fall.

På kort sikt kommer det fortsätta vara väldigt lönsamt att stämma skiten ur folk i stället för att försöka anpassa sig, på lång sikt riskerar väst att denna konservativa belastning på en ny, innovativ industri resulterat att vi blir omsprungna av andra delar av världen, tex Afrika, vilket innebär att vi riskerar att missa chansen att ligga på teknikutvecklingens framkant (med allt vad det innebär i form av jobb, samhällsutveckling mm) och blir tvungna att försöka hinna ifatt i stället för att leda utvecklingen.

Men det är ju inte deras problem…

…det är inte deras problem men det är vårat problem. När en part vägrar ta ansvar för sina handlingar och prioriterar sin personliga vinst eller föråldrade ideologier högre än samhällsnyttan blir det allas vårat kollektiva problem. Att låta organisationer och personer bromsa teknikutvecklingen och därigenom förhindra de samhällsvinster utvecklingen erbjuder för att det är bekvämare än att tvingas ändra på sig så innebär det att denna deras bekvämlighet innebär en kollektiv förlust för alla oss andra.

Det är inte utan att man hör ekot av Tom Lehrers ord:

Once the rockets are up,
who cares where they come down?
It’s not my department!
says Werner von Braun…