Close but no rabbit

Läste för ett tag sen att Bryan Adams ondgjort sig över fildelningen i en intervu i Aftonbladet och jag måste säga att hans argument når helt nya höjder på krystningsskalan. Han säger att han funderar på att inte göra fler album för att han inte är säker på att någon skulle lyssna? Wtf?

Även om jag gör det så är jag inte säker på att någon skulle lyssna. Men jag menar inte att dissa mig själv utan det gäller alla artister. Människor gillar att lyssna på musik i sin Ipods. Det är inte samma som det brukade vara.

Nä, det är klart. När jag var tonåring brukade inte folk lyssna på musiken i sin iPod, snarare brukade många lyssna på sin favoritmusik i sin bärbara bandspelare. Jag avverkade själv flera billiga noname-bandspelare made in China innan jag köpte en begagnad state of the art Sony Walkman DD, en synnerligen välbyggd liten bandspelare som inte svajade ens om man behövde spurta för att hinna med bussen. Jag har ingen aning om hur många batterier jag körde slut på, men jag vet att det inte tog lång tid innan jag skaffade mig laddbara batterier eftersom batterikostnaden annars blev ofantlig pga de där bärbara  bandarna.

Jag är inte riktigt säker på vilken bild Adams försöker lura på Aftonbladetläsaren om hur verkligheten såg ut innan Internet och iPod, men den stämmer i vilket fall inte ett dugg med min erfarenhet. Den pre-Internet-era jag växte upp i hade en utbredd privat kopiering av musik eftersom det var standard att man spelade in polarnas LPs (och CDs när det kom) på band, kopierade band, gjorde blandband och lyssnade på banden överallt; i bilen, på bussen, på tåget, i skolan (på rasterna), på jobbet, ja, var det nu fanns en portabel eller stationär ljudutrustning.

Bryan Adams började sin musikkarriär 1978, dvs bara ett år innan Sony släppte sin första Walkman. Hela Adams framgångsrika karriär har alltså samexisterat med portabel musik och privat kopiering av hans musik. Påståendet att det inte är ”som förr” håller alltså inte riktigt, i alla fall inte om han med ”förr” menade hans mest framgångsrika period, 80-talet. Men sen kryper det då fram, det det egentligen handlar om:

– Jag tycker folk ska få ­betalt för sin musik. Jag tror inte på att musik ska vara gratis. Om du går in i en ­butik och tar en chokladkaka så skulle de jaga efter dig. Vad är skillnaden?

Där har vi det. Adams anser att musik inte ska vara gratis av princip och så drar han den gamla uttjatade (och felaktiga) parallellen till stöld. Problemet är att när tekniken gör gamla tekniker och distributionsformer obsoleta så måste marknaden anpassa sig, annars är inte marknaden fri och vi skapar monopolsituationer som är mer skadliga än förändringen.

Det sorgliga är att Bryan Adams sitter lite i samma sits som Trent Reznor befann sig i men trots att han borde ha samma möjligheter att dra nytta av sitt kändisskap samtidigt som han slår sig lös från skivindustrins monopolfälla så verkar poletten fastna halvvägs och han ser bara försämring där många andra artister ser möjligheter i stället.

Close but no rabbit. Andraplatsen ger ingen kaka.

Så varför väljer inte Bryan Adams att göra som Trent Reznor då? Tja. Ärligt talat känner jag fan inte en jävel som fortfarande lyssnar på Bryan Adams (mer än hans gamla 80-talshits av rent nostalgiska skäl) och skulle jag gissa så är det kanske inte direkt nån jättekö till hans konserter heller. Inte som förr i alla fall.

Det är förmodligen så att hitmaskinen Adams inte har så mycket att komma med längre, men det är i såna fall knappast pga iPod och fildelning. Vi var många som lyssnade på hans musik i våra Walkmans på 80-talet och även fast jag kände många som hade i alla fall några av hans låtar på nåt kassettband när det begav sig så var det väldigt få som faktiskt hade nåt av hans album på LP eller CD. Det hade ju alltid nån annan och i värsta fall kunde man ju kopiera någon annans kassettkopia.

Bryan Adams är hopplöst förknippad med 80-talet men precis som den portabla lilla bandspelaren som käkade batterier på löpande band så har hans storhetstid helt enkelt passerats. Att han försöker skylla det på iPod och Internet håller inte eftersom det var samma typ av gratis spridning som skapade hans framgångar på 80-talet.

Men det är väl som vanligt, det är lättare att skylla på någon annan, eller något annat, än att acceptera att felet ligge hos en själv. Surt sa räven om rönnbären…

Statuera exempel!

Ingen kan väl vid det här laget ha missat nyheten att polisen slog till mot Åsöskolan och hämtade ”ett antal ungdomar till förhör”. Det låter väldigt affärsmässigt och lugnt, men det jag hört från ”andra sidan” är mer i stil med hur ”Erik” beskriver det: att polisen kom till skolan och ganska bryskt tvingade med dem till förhör.

Det går förstås att rationalisera polisens beteende med att man vill komma till rätta med knarkproblemen och att ändamålen därför helgar medlen, men det jag känner mig orolig för är hur detta riskerar att erodera allmänhetens förtroende för polisen.

Minns ni Göteborgskravallerna? Jag har pratat med personer som antingen var där eller som har vänner som var på plats när poliser och demonstranter drabbade samman eller som råkade vara på Schillerska gymnasiet när polisen stormade och föste samman alla de kunde hitta. Många av dem är fortfarande arga på det som hände, besvikna på att inte en enda polis fälldes av alla de som anmäldes och flera av dem bär fortfarande på minnen från händelsen som gör att det för dem är svårt att släppa det som hände för över tio år sen. Det är svenska samhällsmedborgare ”mitt i livet” som fortfarande är starkt kritiska till hur samhället agerade och som en konsekvens har svårt att tro på att polisen är ”på deras sida”.

En person är fortfarande rädd för hästar pga att denne råkade ut för den ridande polisen, en annan person får panikkänslor i stora folksamlingar, gemensamt för alla de jag talat med om Göteborgskravallerna är att ingen längre känner sig trygg med poliser. Det här är inte våldsamma människor, det här är människor som var på plats i Göteborg för att demonstrera (ovåldsamt), inte för att kasta sten eller vandalisera, men de drabbades ändå av polisens våldsamma insatser.

När jag läser om tillslaget mot Åsöskolan och hur polisen ganska bryskt samlade ihop ungdomar för att bli förhörda på polisstationen så är det deprimerande tydligt att man återigen totalt misslyckas med att se de drabbade som samhällsmedborgare med rättigheter och i och med denna blindhet ännu en gång gör sitt bästa för att skapa en ny generation ungdomar som växer upp med en djupt rotad misstänksamhet att rättsväsendet inte är på deras sida.

Hur många av de som drabbades på Åsöskolan kommer associera polisen med övervåld? Hur många av dem kommer känna en knut i magen varje gång de i framtiden ser en polis på gatorna eller måste kontakta polisen av någon orsak (kanske bara för en så enkel sak som att skaffa ett nytt pass)? Hur många av dem kommer att dra sig för att hjälpa polisen genom att ringa och tipsa om saker de ser bara för att det gör för ont i mellangärdet bara av tanken att lyfta telefonen och ringa den förhatliga myndigheten som kan vända upp och ner på en oskyldig persons liv till synes helt godtyckligt?

När man statuerar exempel bör man vara väldigt noga med att det är rätt exempel man statuerar. I Sverige har myndigheterna de senaste åren tagit allt mindre hänsyn till de långsiktiga effekterna av sitt handlande.

Medborgare är laglydiga och ser till samhällets bästa när de känner att samhället är rättvist och behandlar dem med respekt, samhället består och är beroende av sina medborgare och du kan aldrig tvinga en medborgare att bli laglydig med hot om våld. Det enda man skapar på det sättet är ögontjänare som ser till att de håller rätt fasad utåt och när medborgarna inte längre känner att samhället tar deras parti kommer medborgarna inte längre ha någon orsak att se till något annat än sin egen personliga vinning.

Dagens utveckling med poliser som slår till med ett minimum av smidighet och som vill ha allt större möjligheter att övervaka oskyldigas privatliv kommer inte leda till ett säkrare samhälle, det kommer leda till en allt djupare konflikt mellan samhället och dess medborgare och det är en konflikt som på sikt bara har förlorare.

 

Brev till Avaaz: Reaction on your poll about the Peter Sunde plea

Skickat till info@avaaz.org & avaaz@avaaz.org

---

Hello

I’ve previously been very impressed with your work and has signed a few of your petitions in the past. So far I’ve always felt that your work has been for the best of human kind when it comes to freedom, free speech and so on. Then I came across this:

http://www.s-info.se/region/show_news.asp?id=120&news=16919

Can you take one minute to let us know if you support Avaaz featuring the following member-generated petition?

Petition: Grant Peter Sunde’s (of The Pirate Bay) plea for pardon
A few days ago, Peter “Brokep” Sunde – the former media spokesperson of The Pirate Bay – sent a formal plea for pardon to the Swedish Administration. This is a procedure where you can get a judicial sentencing undone by the political administration in exceptional circumstances. On April 17, 2009, a verdict was handed down that led the world to blank stares of disbelief, then furious anger. The two operators of The Pirate Bay, its media spokesperson, and a fourth unrelated person were sentenced to one year in jail each and damages that, by now, well exceed 10 million euros. This was essentially a declaration of war against an entire generation. The case was appealed and lost, and the Supreme Court denied to hear the case, to everybody’s surprise except the establishment’s. This Petition is to make the Swedish government grant Peter’s Plea for pardon.
What do you think of this petition?

— I support Avaaz providing people the opportunity to sign this petition
— I think Avaaz should remove this petition
— I’m not sure

Your input will be kept confidential, and will help ensure that this new initiative reflects the views of the whole Avaaz community.

Ok, I only have one question:

WHAT THE FUCK ARE YOU DOING!?

It’s ok, it happens to us all that we have bad days and so on, but this must be a combination of a serious brain fart, the mother of all hangovers and something you shouldn’t have eaten, because, seriously:

Avaaz has just launched a new tool to allow any Avaaz member to instantly start their own petitions. But we’re a democratic community of more than 14 million people, and will only support petitions that our community agrees are not offensive, inflammatory or otherwise objectionable.

”Not offensive”? ”Inflammatory”? ”Otherwise objectonable”? I thought the whole POINT with Avaaz was to take up questions and protest against things that some people would prefer to see buried six feet under, and now you’re starting to sound like a mini-Murdoch that worries about your reputation being stained by the muck you help throw around? How will anyone be able to take you guys serious again if you don’t cancel this idiocy immediately and apologize?

I won’t, that’s for sure. And it’s not because it’s a petition about Peter Sunde, it’s because it’s your own reputation that’s in jeopardy. What’s the next petition you will ”democratically” remove because it’s considered ”offensive, inflammatory or otherwise objectionable”?

If you wanna be trustworthy you can’t just talk the talk, you’ve gotta walk the walk too. Right now you guys are stumbling and that worries me. A lot.

Regards

Martin Persson

Flyktingar, åk hem…

Jag är inte mycket för att zappa runt på TV, men ibland händer det av rent misstag. Idag var en sån dag. Jag hade turen att dra en vinstlott när jag zappade till programmet Flyktingar, åk hem. Programmet är ett socialt experiment där sex australienare får ett smakprov på vad de flyktingar som tar sig till Australien får uppleva, både när de försöker fly från sitt land till en ny trygghet och hur de behandlas, eller snarare hanteras, när de kommer fram.

I programmet ger vissa av de sex deltagarna uttryck för åsikter som påminner väldigt mycket om klassiska SD-klyschor, som tex ”Vi borde lösa problemen där de kommer ifrån i stället för att de ska komma hit”, ”Om de inte har papper ska de kastas ut”, ”De kommer bara för att leva på våra bidrag” och så vidare. Det framkommer rätt snabbt i programmet att situationen kanske inte är riktigt så enkel som många tror och om de två kommande avsnitten håller samma klass som det som gick i kväll så kommer det bli både intressant och tankeväckande.

Jag önskar att alla som har högljudda åsikter om massinvandring etc såg den här serien, som en slags ”Flyktingproblematik för dummies”. Det kommer inte göra någon till expert men det kanske kan ge lite mer förståelse för varför ”skicka hem dem” inte riktigt är en fungerande lösning…

Att invandringsfrågan är en av de frågor som Piratpartiet nu bestämt sig för att titta närmare på är bra. Det är fan inte klokt hur vi behandlar människor enbart baserat på deras ursprung.