Upptakten till första världskriget för den otålige.

När jag var liten upplevde jag historia som skittrist. Det beror främst på att när jag gick i skolan så läste man historia i kronologisk ordning, från stenålder och framåt och gamla skelett och rester av stenverktyg är inte riktigt vad som intresserar den genomsnittlige lågstadieparveln, alltså baserar sig i princip all min historiekunskap på sådant jag läst och lärt mig som vuxen.

Jag har blivit allt mer intresserad av världskrigen och det som slagit mig är att även om mycket av vår historia har lämnat avtryck som kan spåras fram till nutid (tex slavhandeln kontra dagens USA) så har tiden från ca 1878 och framåt haft en oerhörd betydelse för hur dagens Europa ser ut. Att sätta sig in i allt detta tar dock sin lilla tid, men samtidigt anser jag att det här är viktig kunskap som tex undergräver myten om ”New world order” (det är inget nytt över dagens maktspel, det har bara fått lite nya huvudpersoner och annat smink) och ger en större förståelse för varför världen ser ut som den gör.

Därför tänkte jag, i den här och framtida postningar, försöka återge en lightversion av den, som jag vill påstå, viktigaste tidsepoken för utvecklingen av de moderna nationerna och orsaken till skapandet av både FN och EU.

Efter att Napoleon slutligen besegrats 1815 och deponerats på S:t Helena för slutförvaring så levde världen i en förhållandevis ostörd fred, i alla fall om man bortser från sex krig och en handfull skärmytslingar, så 1800-talet var en relativt lugn period i historien. Den industriella revolutionen hade iofs pågått sen 1700-talet men i mitten av 1800-talet gick den in i en ny fas och på grund av detta ökade välståndet och befolkningsantalet kraftigt i de länder som utvecklades snabbast vilket snabbt skapade en maktobalans som var unik för världshistorien.

I slutet av 1800-talet var Storbritannien den främsta industriella nationen i världen men under 1900-talets början blev de slagna både av USA och Tyskland som snabbt etablerade sig som världens etta respektive tvåa. Produktionstakten i dessa tre länder lämnade snabbt resten av världen bakom sig och som ett försök att uppväga denna obalans ingick Frankrike och Ryssland en allians 1892/1894 (jag har hittat motstridiga uppgifter om vilket år som gäller) vilket skulle tvinga Tyskland till ett tvåfrontskrig om de förklarade krig med någon av länderna. 1904 ingick Frankrike och Storbritannien dessutom ett diplomatiskt samförstånd (entente) vilket från och med 1907 även inkluderade Ryssland. Tyskland och Österrike-Ungern hade redan ingått en allians 1878 och den skulle vara i princip hela kriget ut, mellan 1883-1916 ingick även Rumänien i denna allians och även Italien gick med 1882 men när kriget väl bröt ut valde de att förhålla sig neutrala och bytte slutligen sida 1915 och förklarade krig med Österrike-Ungern.

Det är lite ironiskt att alliansen mellan Tyskland och Österrike-Ungern till stor del var ett resultat av Bismarks arbete att bibehålla freden i Europa genom att se till att maktobalansen bibehölls men när Bismark avgick 1890 förändrades den politiska balansen i Europa ganska snabbt i och med alliansen med Italien samt Frankrike-Rysslands motallians. Därmed var spelplanen i princip komplett och det var mer en fråga om när, inte om, kriget skulle bryta ut.

En annan viktig förutsättning för första världskriget var att Tyskland införde allmän värnplikt i slutet av 1800-talet, något som övriga nationer snabbt anammade vilket innebar att alla nationer snart kunde mobilisera arméer minst tio gånger större än någon gång tidigare i historien, dvs alla förutom Storbritannien där idén om allmän värnplikt stötte på starkt politiskt motstånd och där man ansåg att nationen bäst skyddades av flottan. I och med det spända militära klimatet började också en kapprustning där man hela tiden producerade fler och bättre vapen och denna kapprustning ställde i sin tur nya krav på infrastruktur och logistik och behovet av ett väl utbyggt järnvägsnät ökade dramatiskt.

Straxt före krigsutbrottet hade Tyskland och Österrike-Ungern redan insett att de stod på toppen av sin makt och att från och med nu skulle deras gynnsamma situation sakta minska i och med grannländernas snabba utveckling. Ryssland hade tex startat ett enormt program för utbyggnad av sin järnväg och när det slutfördes, 1916, skulle Ryssland snabbt kunna transportera en miljonarmé till sin front på oroväckande kort tid. Trots detta undvek man att förklara krig under 1912-1913 även om det fanns gott om möjligheter pga den politiska oron, men 1914 tog man steget i och med skotten i Sarajevo.

Österrike-Ungern, som ansåg sig ha en del ouppklarade affärer med Serbien, tog chansen att ställa en del orimliga ultimatum till Serbien som rimligtvis inte kunde göra nånting annat än att vägra, vilket ledde till att Österrike-Ungern (efter att ha försäkrat sig om att man var uppbackade av Tyskland) förklarade krig mot Serbien. Efter det förklarade Ryssland, av diverse orsaker, krig mot Österrike-Ungern och i och med det gick Tyskland officiellt in på Österrike-Ungerns sida, Tyskland krävde dessutom att Frankrike skulle hålla sig neutrala vilket Frankrike, pga sin allians med Ryssland, inte kunde gå med på. Tyskland förklarade även krig med Ryssland och passade dessutom på att ockupera Luxemburg.

Belgien var i sammanhanget neutralt och Storbritannien krävde att Tyskland skulle respektera det, Tyskarna ignorerade detta och gick rakt igenom Belgien för att komma åt Frankrike vilket, givetvis, fick Storbritannien att förklara Tyskland krig och kriget i Europa var ett faktum. Senare skulle det sprida sig till de olika ländernas kolonier med.

Senare kommer jag skriva om själva kriget och, givetvis, efterspelet men pga begränsat med tid kan det komma att dröja. Hav tålamod!