Ok, det är lite överdrivet att påstå att all data är publik, men det är förmodligen en bra idé att ändå se all data på din mobiltelefon som öppet tillgänglig för alla. Inte nog att en del appar glatt läser mer data än man kanske önskar att de gjorde eller att en del telefontillverkare installerat Carrier IQ som håller reda på hur du använder din mobiltelefon och rapporterar tillbaka till tillverkaren, om du tex får den beslagtagen av polisen finns det mjukvara som tar sig in i din telefon på ett par minuter.
Mjukvaran, som heter XRY, är speciellt framtagen för att ta sig in i och laddar ur all data i mobila enheter som telefoner, GPS-navigatorer, iPads etc och det finns tom en tjusig liten demo på YouTube som förklarar hur det går till.
Det förmodligen enklaste sättet att skydda sig är att helt enkelt se till att aldrig lagra någon information på en bärbar enhet som man inte vill att en utomstående ska få tillgång till.
och kombinerar med grafik från de riktigt coola demoreleaserna?
Tja… Shatter kanske?
Jag köpte Shatter för ett drygt år sen när Steam sålde ut det billigt och har ingen aning om hur många timmar jag spelat det. Det är klart vanebildande. Ok, spelidén är väl ungefär densamma som för ca 45 år sen (ja ok, det har tillkommit lite grejor) men grafiken och kanske ännu mer musiken gör det till en helt annan upplevelse idag än då.
Det är perfekt musik att lyssna på när man hackar med, problemet är att den inte finns på Spotify (som brukar vara min primära musikfix här i livet) och på Grooveshark finns det bara ett par låtar så jag duckade runt lite och hittade faktiskt musiken lyssningsbar på Bandcamp. Fast att hålla reda på en speciell websida för ett visst album är ju bara jobbigt, så vafan…
Dessutom; jag köpte Shatter för 2 sketna Euro och tycker att jag haft roligare än så med spelet så jag tyckte jag kunde visa min tacksamhet för ett utmärkt spel genom att köpa och ladda ner musiken med. Det är inte direkt några förmögenheter det handlar om heller.
Jag förstår inte varför det är så svårt för den etablerade nöjesindustrin att fatta galoppen. Gör det enkelt att hitta, gör det enkelt att prova och, framför allt, gör det enkelt att ladda ner i de format kunden vill ha utan massa DRM och trams som gör att det måste spelas upp i en viss utrustning. Det är dags för den gamla Internetfientliga underhållningsindustrin att tänka om!
Det borde inte vara rocket science, faktiskt. Det handlar ju bara om IT…
Så tomhylsan Tolgfors fick gå till slut. Det var väntat och jag kan bara tolka det som ett nästan desperat försök att lugna pressen för, som alliansfritt skriver, så gick det bara nån timme från att Reinfeldt försökte gjuta olja på vågorna i en intervju (som bara innehöll vaga utlåtanden och total brist på substans, man skulle kunna tro att han gått i skola hos Göran Persson) till att Tolgfors meddelade att han frivilligt avgår.
Jag tror inte att det finns frivillighet inblandat när det gäller politiker och ministrar på den här nivån, det här var förmodligen väldigt välregisserat och när journalisterna fortsatte att uppvisa en nästan chockerande enveten koll på sakfrågan, trots det tidigare utspelet, så gjorde Reinfeldt det som varit kutym i Svensk politik så länge jag kan minnas; han offrade en lojal undersåte. Till.
Jag förmodar att Reinfeldt hoppas att journalisterna ska bli distraherade och börja spekulera i vem som ska efterträda Tolgfors snarare än att fortsätta rota runt i riksdagens smutsiga byk. Jag skriver riksdagens snarare än regeringens för man bör komma ihåg att avtalet slöts så tidigt som 2005, som i sin tur baserade sig på ett samarbete som sträcker sig ända bak till 2002.
Personligen håller jag riksdagen kollektivt skyldig för hela den här soppan och när oppositionen nu protesterar och försöker ta billiga poänger kan jag inte se dem som annat än hycklare.
Sett ur den synvinkeln är det förmodligen ett rätt lågt pris för Reinfeldt att offra Tolgfors, hellre det än att fortsätta få 10 års smutsig byk kastad i ansiktet, men frågan är om det räcker? Jag tycker att för varje minister (eller annan politisk person) som fått gå för att lugna pressen så har det blivit allt svårare ett tysta diskussionerna på Internet och Internet är dessutom rätt duktigt på att minnas och analysera saker på ett sätt som pressen sällan tar sig tid till.
…de är långsamma, de är trista, de funkar inte på vintern, de är…
yadayadayadawhinewhinewhineyadayada
Ok, dags för lite empiriska fakta?
Jag vill ha en elbil. Nyss.
De existerande biltillverkarna borde skämmas för att de fortfarande inte säljer vettiga elbilar och att regelverket är utformat på ett sätt som gör det snudd på hopplöst att konvertera en egen bil i Sverige är fan gränsfall till en ren och skär skandal! Att inte miljöpartiet gör skäl för sitt namn och jobbar som tokar för det här visar bara hur oförmögna/ovilliga de nuförtiden är att leva upp till sitt namn. Mycket polish, lite substans.
Om ni vill veta mer så pratade jag elbilar i Örkelljunga i slutet av januari.
Cecilia ”Cencilia” Malmström är igång igen, den här gången måste vi övervaka och kartlägga Internet för att skydda folk från cyberbrott och, återigen, pedofiler. Ständigt dessa pedofiler, ska man tro Cencilia verkar hela Internet vara komplett översvämmat av pedofiler.
”Låt oss inte vara alarmistiska” står det en bit ner i artikeln, men sen kommer skrämselpropagandan slag för slag:
När allt större del av vår vardag utspelas online, följer den organiserade brottsligheten efter i samma takt
brotten drabbar alla
en utbredd okunskap om hur man bäst skyddar sig
Mellan 250000 och 600000 Facebook-konton blockeras varje dag
skadas vår redan hårt ansatta ekonomi när cyberbrottsligheten breder ut sig
Svensson, var rädd. Var mycket rädd. Internet är den nya dödschocksmördarfaran!
Men oroa er inte, tant Cencilia vet hur vi löser det här:
I dag presenterar jag därför ett europeiskt centrum mot cyberbrottslighet, som ska samla några av Europas skarpaste hjärnor på detta område under polismyndigheten Europols flagg.
Men eftersom alla vet att folk är notoriska kriminella själva och inte är att lita på så slänger hon in den lugnande försäkringen att:
Låt mig här vara väldigt tydlig – cybercentrumet ska inte ägna sig åt att jaga fildelare eller utreda brott mot upphovsrätten inom film- eller musikindustrin. Dess kärnverksamhet ska vara att komma åt den organiserade brottslighetens lukrativa nätbedrägerier.
Här nånstans känns Thomas Tivlarens lakoniska kommentar inte helt malplacerad:
Vilket med historien som facit torde innebära just att cybercentrumet SKA ägna sig åt att jaga fildelare och utreda brott mot upphovsrätten…
Ända sen både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt dyrt och heligt lovade i valet 2006 att man inte skulle jaga en hel ungdomsgeneration så känns det som att varje gång en politiker heligt bedyrat någonting (tex att vanliga polisen inte ska få tillgång till FRAs så kallade signalspaning) så har det bara varit en tidsfråga tills precis det man lovat inte skulle ske ändå sker.
Sen kommer då Cencilias gamla käpphäst fram med:
bekämpa pedofilnätverk som delar bilder och filmer med sexuella övergrepp på barn.
Det är här det är dags att vifta med varningsflaggan ordentligt, för är det nånting som indikerar att det är fulspel på gång i kulissen så är det när en politiker halar fram barnpornografiargumentet.
Sedan denna lag uppkom 1999 tycks den inte ha använts för att hjälpa något barn, utan bara för att nedvärderande utpeka människor som tittar på ”fel” saker eller har ”fel” tankar.
Så jag kan inte låta bli att undra vilka syften som egentligen ligger bakom Cencilias utspel? En annan sak jag inte kan låta bli att undra är om Cencilia själv fulspelar eller om hon manipuleras till att gå andras ärenden.
Jag har fått några riktiga stolpskott till svar på mitt fortsatta okynnes-CC:ande till de där tjuvlyssnarna. Jag postar dem här samt mina svar på dem.
Först ut, Elin Lundgren:
Hej!
Tack för ditt mejl. Du vet säkert att det är brottsbekämpande myndigheter som använder trafikdata när de utreder allvarliga brott. Något de haft möjlighet att göra i flera år. Tycker du att det varit fel?
Riksdagsledamöter har inget som helst intresse av någons trafikdata. Att läsa innehåll har aldrig varit en del av förslaget.
Det här verkar vara en genomgående missuppfattning hos många; ingen läser själva datat så alltså är det inte avlyssning. Jag har redan förklarat varför lagrandet av metadata faktiskt egentligen är värre än ”traditionell” avlyssning så det behöver vi inte ta ett varv till. Mitt svar blev rätt kort:
Hej.
Tyvärr är det så trivialt att gå runt både FRA och datalagringsdirektivet att det tog mig ca 5 minuter att ladda ner och installera ett program som krävs för att gå fixa det. Ja, jag provade nu på morgonen.
Jag verifierade genom att övervaka min egen trafik och jomen, efter de 5 minuterna blev all trafik jag skickade ut över Internet totalt ospåbar. Det gick inte att se vad för data jag skickade, det gick inte att se med vad/vem jag kommunicerade med. Allt blev totalt anonymot och krypterat.
Surfa till en enda websida, ladda ner rätt program, installera och dra igång. Det var ungefär lika svårt att installera som att installera Skype.
FRA-lagen, datalagringsdirektivet, fildelarjakten och andra intrång på privatlivet har ökat intresset för vanliga medborgare att gå runt övervakningen eftersom man inte känner sig bekväm med den, vilket i längden förmodligen kommer leda till att de ”traditionella” metoderna att lösa brott (tex genom att begära ut den data som redan lagras av operatörerna för fakturering etc) kommer bli allt mer värdelösa ju fler som anstränger sig för att lämna allt mindre mängd spår efter sig på nätet.
5 minuter.
Gomiddag.
/M
Jag har inte fått något svar på detta.
Åsa Lindestam hör definitivt inte till min fan club direkt, hon skrev kort och gott:
Så otroligt barnsliga ni är, jag är glad att jag tryckte på rätt knapp! Brottslighet, terrorism och farlig verksamhet för landet måste stoppas … men det tycker inte du…!
Dvs samma typ av svar som det ovan, ett, som jag brukar kalla det, ”Tänk på baaarneeen!”-svar. Dvs livet är så farligt att allt är tillåtet för att rädda oss från monstrena under s… ehm, ja. Jag vet inte riktigt varför våra folkvalda är så rädda, men tydligen är det så att någon verkligen lyckats skrämma dem att tro att Internet är minst lika farligt som rollspel och hårdrock var på sin (respektive) tid. Hon fick en något editerad version av mitt svar till Elin.
De flesta som skrivit tillbaka har haft en nedlåtande ”Vi vet bättre”-attityd som jag finner rätt deprimerande. På något sätt verkar de ha lyckats intala sig att bara för att de är politiker och lyckats bli invalda i riksdagen så är de automatiskt experter på allt. Ingen människa är expert på allt, så en liten mera ödmjuk attityd hade kanske varit på sin plats? Det känns som Jonas Gardell fångade den attityden väldigt bra.
Jag tyckte Göran Persson var illa, men på nåt sätt har fan Fredrik Reinfeldt lyckats övertrumfa GP och den här von oben-attityden verkar genomsyra hela riksdagen idag. Det är möjligt att det alltid varit så, men det har i såna fall blivit mycket tydligare nu när ”vanligt” folk plötsligt kan tala direkt med de folkvalda men trots denna direktkontakt används inte den möjligheten av de folkvalda utan de beter sig ofta som att Internet bara är ytterligare en enkelriktad floskelkanal som radio, TV och tidningar.
Därför är det trevligt att råka på undantag, folkvalda som faktiskt är beredda att föra en dialog. En sån person är Ola Johansson.
Hej
Mailen efter onsdagens omröstning fortsätter strömma in. Jag berörs av det starka engagemang som finns mot direktivet och för integritetsfrågorna. Om inte Socialdemokraterna drivit frågan så hårt hade vi inte behövt utsättas för en omröstning som måste genomföras nu. Centerpartiet har inte givit upp, men väljer att påverka i Regeringen. Jag utgår från att ni får många svar och inser att det i nuläget inte finns så mycket kvar att diskutera. Centerpartiet är emot datalagringsdirektivet och har motarbetat förslaget hela vägen. Tillämpliga delar av direktivet kommer att implementeras i Svensk lag och jag har röstat ja till det. Varför hoppas jag framgår av min blogg: http://olajohansson.blogspot.se/2012/03/datalagring-i-ii-och-iii.html
Ola
Jag tycker förstås att han har fel och förklarade varför jag anser att han har det.
Gratulerar.
Du är den ende som gett ett svar som faktiskt känns genuint, även om du klipper och klistrar samma svar till flera. 😉
Jag tycker det är tragiskt att ni inom centern inte stod upp för principerna och protesterade. Jag kan bara hålla med ”wertigon” i ditt kommentarsfält:
En Demokrati har vissa grundläggande principer man inte får tumma på. Om man gör det förvandlar man demokrati från ett fungerande statsskick till ett fint namn som man kan klistra på. Och en av dessa principer är att staten måste lita på sina medborgare. Både FRA och DLD bryter rejält på denna princip.Klockrent. Jag kan inte annat än att beklaga att ni röstade för en gris, även om den var sminkad. Själv tänker jag försöka fortsätta skriva om hur man, som medborgare, kan skydda sig mot eran övervakningsiver, i stil med de här postningarna:
Nästa steg blir att försöka hinna skriva om tex PGP, .bit, bitcoin och andra sätt att ta sig runt den infrastruktur som krävs för framgångsrik statlig övervakning. Mitt mål är att hjälpa till att göra datalagringsdirektivet, FRA-lagen med flera så patetiskt tandlösa att den enda skada de kan göra på samhället är att kosta pengar tills nästa generation politiker förhoppningsvis avskaffar relikerna. Det är dock tragiskt att det ska behövas och att ni riksdagspolitiker samtidigt framstår som allt mer alienerade mot resten av samhället, speciellt mot de som växer upp idag.
Det ni gör just nu är just det; ni skapar en enorm generationsklyfta, en IT-generationsklyfta, som överskuggar alla andra tidigare generationsklyftor. Ni har i princip förklarat krig mot Internet, ett krig mot de som idag är IT-generationen vilket är ett krig som ni inte kan vinna. De som var 12 när FRA-lagen röstades igenom får rösta i nästa val. De som är 12 nu, när datalagringsdirektivet har röstats igenom, får rösta i valet 2018.
Förr eller senare kommer IT-generationen att vinna helt enkelt för att de som valt att inte tillhöra IT-generationen avgår ”den naturliga vägen”. Ja, det är ett val, farmor Gun har valt att tillhöra och hon är 75 om jag inte minns fel, jag själv är inte många år yngre än du men jag står ändå definitivt på ”ungdomarnas” sida. Det är inte frågan om om, det är frågan om när och hur mycket skada ni andra hinner ställa till med i er kamp mot teknikutvecklingen. Den största skadan ni orsakar är faktiskt att ni eroderar IT-generationens förtroende för politik och därmed gör er själva irrelevanta i folks vardag.
Så. Vill ni politiker vara del av samhället eller är ni nöjda med att leka makt på ett sätt som i längden kommer marginalisera er till en dockteater medans samhället sakta förvandlas till en skendemokrati styrd av politrucker?
Det är faktiskt mest upp till er och so far har ni gjort ett pissdåligt jobb att försöka vara relevanta för resten av samhället.
/M
Jag fick faktiskt två svar från Ola på det! Jag misstänker att han slängde iväg ett svar snabbt via mobilen men sen glömde bort det (lätt hänt, jag kan tänka mig att han får några mail även utan vår ”hjälp”) och skickade ett svar till. Första svaret, via telefonen:
Tack för det. Jag har faktiskt haft ambitionen att svara alla och det är nog ett 70-tal mail hittills. En del har svarat och ett fåtal av dem har haft den förståelse som di visar. Det är omöjligt att svara individuellt så man får försöka med få ord vara så tydlig som möjligt. Bloggen är ett bra hjälpmedel för att ge en fördjupning.
Ola
Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst
Andra svaret:
Hej
Tack för ditt svar. Jag tror vi är överens om problemet men har svårt att förstå våra respektive roller och i vilken utsräckníng det hade varit meningsfullt att markera i det här läget. Politik är ett långsiktigt projekt och inflytande (makt) är ett medel att kunna genomföra det man vill och påverka, Det finns förstås gränser, men det gäller att välja de strider man kan vinna och lägga ner minsta möjliga energi i de man vet från början att man kommer att förlora. Men jag tackar för din feedback och önskar dig en bra helg, Martin.
Ola
Jag börjar gilla Ola och jag tror att han just nu övertygade mig om att den dagen kommer då våra riksdagspartier tar sitt förnuft till fånga och inser att vi, som samhälle, har mer att vinna på att anamma och acceptera Internet i stället för att vara rädda för det och försöka reglera det (finare ord än ”övervaka” och ”censurera” även om det egentligen betyder samma sak i det här fallet) så kanske jag ska fundera på att bli centerpartist. 😉
Med detta kommer jag att sluta ”tramsa” mig. Ni andra får förstås göra som ni vill, men jag tror inte att det går att uppnå så mycket mer. Protesten har noterats (och i de flesta fallen ignorerats verkar det tyvärr som) och att fortsätta CC:a ledamöterna kommer förmodligen bara leda till irritation, vilket bara är kontraproduktivt.
Jag tycker ändå att det lilla experimentet varit lyckat. Om inte annat har jag fått en liten, snabb insikt i hur våra folkvalda tänker. Många verkar verkligen tro på att datalagringsdirektivet, liksom FRA-lagen, är nödvändiga för att skydda samhället. De menar väl. Det blir visserligen tokfel och de riskerar att ställa till enorma problem med denna välvilja (the road to hell…), men det verkar som att de flesta faktiskt genuint tror på att det här är en bra lösning.
Ett 70-tal mail, som Ola hävdar, är fler än jag befarade (jag var orolig i början att jag skulle bli ensam om det lilla upptåget) men färre än jag hoppades på (speciellt mtp att min blog slog alla rekord i besöksstatistik igår). Gensvaret (från twitter, G+ etc) har däremot varit näst intill bara positivt och det har varit kul att läsa alla kommentarer. Skitkul!
Det har trillat in svar från på mitt lilla tilltag från våra ledamöter, svar som tyvärr tyder på att många av dem inte är speciellt insatta i problematiken utan bara upprepar vad de själva fått förklarat för sig. Det är trist. Jag tänker citera några av dem här, men håll i minnet att flera har sagt samma saker vilket jag tycker tyder på att de bara upprepar vad de själva fått lära sig
Jag försöker därför alltid förklara så vänligt jag kan på vilket sätt de har fel och varför och jag hoppas att ni andra gör likadant.
Kenneth G Forslund svarade:
Kul grepp för att ställa en fråga på sin spets, men tyvärr har du missuppfattat vad beslutet går ut på. Det är inte innehållet i kommunikationen som ska sparas i sex månader utan att kommunikationen sker och mellan vilka. Alltså från, till, tid, IP-nummer/mobilnummer och typ av kommunikation (samtal/sms/mms/mail).
Trafikdatauppgifterna sparas redan idag, annars skulle inte faktureringen fungera för operatörerna. Nu blir ett tidigare oreglerat område reglerat. Uppgifterna kan endast bli tillgängliga för polis efter särskild prövning och grundkravet är att det ska gälla ett grovt brott (alltså ett brott som i straffskalan har 2 års fängelse som minimistraff)
Jan Ericson svarade (min mor):
Hmm. Med tanke på att datalagringsdirektivet inte lagrar innehållet i din kommunikation alls förstår jag inte riktigt vad du menar.
Min mor (som var först på att haka på eftersom hon gjorde det innan jag ens hunnit blogga om det) svarade snabbt:
Jag bara förekommer nästa steg
Vilket Jan Ericsson svarade på:
Som lagstiftare tar jag ställning i varje ärende. Vet du att de galne mördaren i Frankrike spårades bland annat genom telefonavlyssning och teledatauppgifter där man kunde spåra ett mail. Om man inte hittat honom hade han tänkt skjuta fler i dag….
Det finns två sidor av myntet!
Det har han förstås helt rätt i. Det där med två sidor av myntet. Jan har dock fullständigt fel i att det krävdes den typ av slentrianmässig övervakning av allmänheten för att kunna fånga Muhammed Merah.
Merah var dessutom redan (ö)känd av franska polisen.
Merah har sökt till både franska armén och främlingslegionen men nobbats i båda fallen pga kriminellt förflutet och psykisk instabilitet.
När man undersökte det första offrets e-mail dök Merahs namn snabbt upp som intressant, man fick även in tips från en verkstad som hade fått frågor om hur man tar bort en spårsändare från en motorcykel och sen började man nysta. Inget av det här kräver ett datalagringsdirektiv, tvärt om finns det en risk att datalagringsdirektivet får folk att försöka dölja sina spår, vilket skulle försvåra en motsvarande brottsutredning i framtiden.
Bahnhof har tex gått ut och meddelat att man kommer anonymisera all trafik i mesta möjliga mån (och jag funderar tex allvarligt på att byta till dem enbart pga det) och intresset för tex TOR och andra liknande tjänster har tagit ny fart. Läget kommer säkert normaliseras igen, men jag tror ändå att vi kommer se en ökning av motreationer som, summa summarum, kommer göra datalagringsdirektivet mer skadligt än nyttigt.
Det kommer definitivt vara verkningslöst mot grova brottslingar för de kommer snabbt sätta sig in i hur man kringgår lagringen och erfarenheter från andra länder är att det handlar om väldigt mycket pengar för en knappt noterbar förbättring på 0.002% på uppklarandestatistiken. Frågan är om den siffran ens är så står att den kan anses vara statistiskt säkerställd…
Samtidigt vet vi att det finns en dold samhällskostnad. I Tyskland har man gjort undersökningar som visar att mer än hälften av medbortarna skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare pga lagen och 11% har redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-mail pga lagen. Det här är inte kriminella människor, det är helt normala tyska Svenssons (Schmitts?) som ändrar sitt beteende till det sämre pga övervakningen!
Katarina Brännström skriver ett långt svar som samlar de mest populära myterna i ett och samma mail, så jag använder det som mall för fortsatt debunking av de påståenden vi fått höra till leda:
Enkelt uttryckt ska operatörerna lagra uppgifter i 6 månader om: vem som kommunicerade med vem, när och var de befann sig och vilken typ av kommmunikation som användes. Inget innehåll, inget om surfande och inte fråga om generellt övervakande.
”vem som kommunicerade med vem, när och var de befann sig och vilken typ av kommmunikation som användes” tycker jag med lätthet kvalar in som generell övervakning. Man kan bilda sig en uppfattning om åsiktsspridning och relationer utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om.
Se på grafen ovan. Jag behöver inte berätta varifrån grafen kommer, vad det handlar om eller någonting annat för att vem som helst ska inse att Marie Axelsson, Patrik Nilsson, Oscar Lundkvist med flera har någon slags koppling till Piratpartiet. Därmed har vi en förmodligen ganska bra uppfattning om grundläggande politiska värderingar hos dessa personer.
I de flesta fallen kommer denna generalisering visa sig vara korrekt och genom att studera flera såna här analyser av metadata och fokusera på de personer som ofta dyker upp i diagrammen så kan man snart skapa sig en väldigt tydlig bild över personernas politiska åsikter, sexuell läggning, intressen etc utan att ha tillgång till någon regelrätt avlyssning av tex telefonsamtal eller innehåll i brev.
Tänk er hur denna information hade kunnat (miss)brukas tex i Sverige innan 1944 när homosexualitet fortfarande var kriminellt eller när feminister ofta förföljdes och arresterades på 1800-talet och en bit in på 1900-talet. På samma sätt innebär datalagringsdirektivet nu ett reellt hot mot journalister, eller mer specifikt journalisternas källor. Datalagringsdirektivet och liknande intrång i privatlivet är ett hot mot demokratin och yttrandefriheten, plain and simple.
Katarina Brännström fortsätter:
Förstår inte din frustration. I så fall borde ju du känna dig kränkt redan idag, då operatörerna sparar exakt samma information ett par månader, för fakturor etc. Vilket också kan användas för att spåra information.
Det är dock en stor skillnad på att spara tillräcklig information för att kunna fakturera respektive att lagra information på detaljnivå. Jag är väldigt skeptisk till att operatörerna tex lagrar mailloggar etc mer än några veckor som regel. Standard i tex UNIX-världen är att man lagar mailloggar i ca 4 veckor, sen kastas de, men jag skulle inte bli förvånad om stora operatörer har dragit ner på den tiden eftersom det blir oerhörda mängder data (och därmed högre hårddiskkostnader) att spara informationen längre än nödvändigt.
På min egen server, som har några få användare (mest vänner och familj) och som jag mest kör för skojs skull, tar en månads maillogar ca 40 MB. Det är inga större mängder disk. 2009 hade Sverige ca 7 miljoner Internetanvändare och om man skalar upp mina siffror och ökar till 6 månaders lagringstid så hamnar man på bortemot 2000 TB data som måste lagras! Bara för mail! Och vissa av våra politiker vill utöka lagringstiden till 2 år, dvs 8000 TB.
Nu handlar det här om text och text kan komprimeras rätt brutalt (mina loggar är tex redan till viss del sållade från onödig information, annars hade det handlat om mer än 40 MB), men rådatat måste ändå hanteras någonstans på vägen och rådata kostar. Administration, backupper, redundant lagring etc kostar också pengar. Sen tillkommer då övriga former av trafikdata som ska lagras förutom mail.
Även om politikerna ”gömmer” kostnaden genom att lägga den på tex ISP:er, teleoperatörer etc så är det ändå en samhällskostnad och pengar som kunde använts till vettigare saker och i slutänden kommer någon få betala. Denne någon är vi användare.
Katarina Brännström fortsätter:
Syftet med en ny lag är ju att bekämpa brott. Ett effektivt och nödvändigt redskap när det gäller allvarlig och organiserad brottslighet. Inga uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation får lagras. Ej heller vilka hemsidor någon surfat på. Polis och åklagare får inte heller fri tillgång till lagrade uppgifter och endast en bråkdel kan och kommer att begäras ut av brottsbekämpande myndigheter. Resten raderas efter sex månader utan att någon sett dem! Det är alltså ingen generell övervakning av svenska folket!
Jag har redan kommenterat den fantastiska effektiviteten av 0.002% ovan så det behöver jag inte återupprepa.
Siffror från resten av Europa påstår något annat än det Katarina och andra politiker gärna upprepar för att lugna populasen. Genomsnittet för samtliga länder som infört direktivet är att polisen och andra berörda myndigheter plockar ut data från registrena 140000 gånger om året. 140 tusen gånger! De värsta syndarna är Polen (1 miljon gånger) och Frankrike (en halv miljon gånger).
Personligen tror jag inte att det kommer bli speciellt annorlunda i Sverige.
Redan idag får teleoperatörer lagra uppgifter och så sker också. Med nya lagen blir det obligatoriskt i sex månader. Ett strängare krav införs därför vad avser säkerheten. En enskild persons kommunikation kan som regel inte utläsas utan att flera olika operatöreras information sammanställs av myndighet.
Som sagt. 8000 TB. Bara för metadata om mail. Sen tillkommer all annan info som ska lagras. Sen har vi det där med att infon kommer plockas ut slentrianmässigt och det är inte speciellt långt kvar innan flera av oss kommer vara kartlagda på en nivå som snabbt kommer överträffa den kartläggning av medborgarna som Stasi i forna DDR sysslade med.
Katarina Brännström avslutar med:
Sverige är som medlem i EU dessutom skyldig att införa direktivet i svensk lag.
Vi har egentligen också varit skyldiga till att införa avloppsdirektivet, men Sverige tog strid och vann.
Idag röstade riksdagen för att staten ska övervaka all privat kommunikation som sker elektroniskt. Såna tilltag är inte värdiga en demokrati.
Det är 233 folkvalda som tycker det är ok att staten tjuvlyssnar på sina medborgare och om det nu är så att de är så otroligt nyfikna så får de väl vara det. Så jag skickade just det här mailet till min mamma…
Du som får det här mailet är antingen den egentliga adressaten eller en av de 233 riksdagsledamöter som den 21:e mars 2012 röstade för att alla medborgares privata kommunikation och förehavanden ska kartläggas. Något som tidigare var reserverat för personer misstänkta för allvarliga brott och som, enligt journalistförbundet, riskerar att demontera källskyddet. Eftersom du tydligen anser att denna statliga nyfikenhet är berättigad låter jag dig härmed ta del av min privata korrespondens fullt frivilligt.
—
Hej mamma.
Jag tar med borrmaskinen på fredag lunch så vi kan flytta lampan.. Jag har betongplugg med, men jag är inte riktigt säker på var jag lagt dem. Har ni plugg om jag inte hittar dem?
Jag har skapat en sida här där jag (snart) kommer lägga upp alla mailadresser så ni kan göra likadant. Jag funderar på om även de som röstade för FRA-lagen ska läggas till. Vad tycker ni?
Såvida du inte redan är folkpensionär eller av någon annan orsak inte förväntas leva mer än max några få decennier till så är det här din framtid:
Filmen är lång, men det mesta intressanta blir sagt i första halvan (fram till 17:15). Den andra halvan säger i stort sett bara samma sak ännu en gång så den kan man skippa och ändå anses ha tagit del av budskapet.
I Sverige gör vi idag av med ca 600 TWh/år varav knappt 200 TWh kommer från oljeimporten (se graf i En energilös politik – del 1). Den formen av energi kommer bli allt dyrare för att till slut försvinna helt allt eftersom oljekällorna sinar. Eftersom vi ”bara” får ca en tredjedel av våran energi från olja (och bara får en ganska liten del energi del från andra fossila bränseformer) så är vi ändå i Sverige rätt lyckligt lottade. Eller ja, vi skulle kunna vara lyckligt lottade om det inte vore för att våra kärnreaktorer är mellan 27 och 40 år gamla och, ärligt talat, i princip håller på att falla sönder.
Vi står inför en framtid där de 600 TWh energi som vi i dagsläget årligen har tillgång till under en ganska kort tid framöver kan sjunka till ca en tredjedel om ingenting görs!
Det är därför hög tid, eller snarare så var det hög tid för ett antal år sen, att börja bygga upp nya energiformer i snabb takt för att ersätta de som kommer försvinna inom de närmaste åren, men det händer väldigt lite på den fronten. I stället pratas det mest om att vi behöver spara energi för att kompensera för frånfallet, men att dra ner på energiförbrukningen i de nivåerna är inte rimligt.
Vårat moderna samhälle förbrukar enorma mängder energi. Att vi inte kan fortsätta att leva på ett sätt som utgår från att energi alltid kommer vara billig och finnas i ett överskott börjar nog de flesta motvilligt att inse, men samtidigt har vi ett behov av energi för att kunna leva på en dräglig nivå. Många av de saker vi idag tar för självklara har en direkt, eller indirekt, koppling till att vi har en rimlig tillgång till energi. Ett exempel på en sådan självklar bekvämlighet är att det är rätt så praktiskt att folk på våra breddgrader har möjlighet att undvika att frysa ihjäl vintertid, en lyx som väldigt få förmodligen är beredda att ge upp.
Så hur mycket energi behöver vi för att klara oss? Det är lite av en ”Hur långt är ett snöre”-fråga. Hur mycket energi vi behöver för att kunna uppfylla en del grundläggande behov? Hur garanterar vi grundläggande saker som rent dricksvatten, tillgång till mat, att kunna hålla oss varma, att kunna sköta hygienen, att grundläggande samhällsfunktioner fungerar tillförlitligt osv?
Om man leker runt lite med Gapminder så går det att se att det ofta finns en energinivå som innebär en stor förändring för samhället. Man kan givetvis fundera på orsak och verkan här (är det tillgången till en viss teknik som kräver en viss mängd energi eller är det tillgången på energi som gör det möjligt att ta en viss typ av teknik i bruk?) men oavsett om energiförbrukningen är orsak eller symptom är det ändå troligt att en stor energibrist i ett samhälle snabbt kommer få ödestigra konsekvenser. Här är tex en graf som visar tillgången till energi (X-axeln) versus medellivslängd (Y-axeln) och barndödlighet (färgkodat).
Nästa exempel handlar om jämlikhet (jag har fått ta lite olika årtal i graferna beroende på vilka årtal det finns gott om data för). Y-axeln är förhållandet mellan flickor och pojkar mellan 15-24 som kan läsa och skriva på en grundläggande nivå och färgkodningen är förhållandet mellan flickor och pojkar som fått någon form av skolgång.
Den tredje grafen jag tänkte visa är hur energi och demokrati hänger samman. Y-axeln är demokratiindex och färgkodningen är kontinent bara för att visa att det här är en trend som går igen i hela världen och inte bara i vissa delar.
Här är det svårare att se en trend än på de tidigare graferna, men det finns ändå en tendens till att länder med bra tillgång på energi tenderar att få ett mer demokratiskt samhälle, förmodligen för att det är lättare för folk att engagera sig och tillgodogöra sig information i ett samhälle som dels blivit mindre arbetsintensivt och dels har bättre tillgång till kommunikation. Över lag är det väldigt tydligt i de här graferna att länder utvecklas på liknande sätt (om de tillåts utvecklas pga styrelseskick etc) i riktning mot samhällen med större personlig frihet, större möjligheter, mer jämlikhet etc och att tillgång till energi är en förutsättning för det.
Nånstans runt 1-2 toe (vilket motsvarar nånstans runt 11500-23000 kWh/år) per person förändras samhället ganska drastiskt för medborgarna medans mer energi än så inte verkar ha alls lika stor påverkan. Fast samtidigt är det här förstås också beroende på var i världen man bor. Sverige ligger tex på 5.5 toe (dvs ca 60000 kWh/år) per person vilket i alla fall delvis kan förklaras av att tillgången på energi vintertid är direkt livsavgörande. Ett normalt hushåll kan förbruka ca 10 ggr mer energi i december än i juli, vilket förstås beror på vårat klimat.
Kommer en drastiskt sänkt tillgång på energi automatiskt leda till en försämring vad gäller demokrati, jämställdhet, utbildning, hälsa etc? Det är förstås inte en absolut nödvändighet att det måste bli så, men det är troligt att vi kommer se ett samhälle där klyftorna ökar när alla försöker behålla sin del av en krympande kaka och där denna ökande oro leder till en situation där samhället snabbt blir allt mer totalitärt för att hålla en orolig befolkning i schack.
Samtidigt blir det allt mer uppenbart att den nuvarande världsekonomin inte kan hålla längre. Som jag redan skrivit om så är det inte bara olja som är på upphällningen utan även många av våra övriga resurser (som tex koppar, tenn, guld och, inte minst, fosfor) håller snabbt på att ta slut. Jag tror att samhället är kapabelt att hantera energikris eller resurskris, men att klara av båda på en gång är förmodligen ett recept på garanterad samhällskollaps.
Till viss del är resurser och energi utbytbara. Ett exempel är tex att man kan spara energi genom att byta till en modernare bil, men ett bilbyte betyder samtidigt att mer av jordens tynande resurser i form av metaller mm förbrukas. Ett annat exempel är att många företag ”konsoliderar servrarna” och sparar energi (och skaffa sig en ”miljöprofil”) genom att ersätta fullt fungerande men mer energikrävande gamla datorer med nya och energisnåla. Samma problem här; i byggande av nya datorer förbrukas lite mer av de resurser som sakta håller på att bli en bristvara.
För att bygga energisnåla hus krävs det mer avancerade byggmaterial i form av tex isolering och det krävs mer effektiva värmesystem, tex värmepumpar eller -växlare, som i stället tar mer resurser i anspråk för att konstruera. Man kan återvinna metaller och mineraler när man skrotar tex bilar, datorer, tvättmaskiner etc, men dels krävs det energi för att omvandla skrot till råämnen igen och dels finns det ingen återvinning som är 100% effektiv så för varje pryl som återvinns så blir det alltid lite skrot som går förlorat.
Ska vi ha en låg förlust av de råmaterial som sakta håller på att bli bristvara måste vi alltså räkna med att förbruka mer energi (antingen genom att använda äldre prylar längre eller genom att satsa mer på återvinning) men om vi försöker spara energi kommer våra ändliga råvaruresurser i stället ta slut snabbare. Det är möjligt att skaffa tillgång till energi från nya energityper för att ersätta energin som idag kommer från fossila kraftkällor men det är inte möjligt att tex ersätta koppar när gruvorna sinar, men om vi inte börjar ersätta de fossila bränslen omgående kommer vi ganska snart stå inför en situation där det, bokstavligt talat, inte längre är möjligt för alla människor att överleva.
För att klara den här krisen måste vi tänka om på en ganska fundamental nivå och genomföra förändringar som måste vara väl förankrad där (så gott som) alla förstår varför och är beredda att bidra till arbetet för att vi ska klara oss.
To keep these institutions accountable to the public, the scientists called for stronger consultative rights for representatives of civil society, including representatives from developing countries, NGOs, consumers and indigenous peoples.
”We should seek input from people closest to the ground, not just from the elites, not just at the 30,000-feet level,” noted Kenneth W. Abbott, a professor of international relations in ASU’s Sandra Day O’Connor College of Law. ”Consultations should not take place only at the global scale, where the broadest policies are created, but also at local scales, smaller scales, all scales,” he said.
Jag har tidigare sagt att en sån här förändring måste ske inom några decennier, men det är tydligen mer bråttom än så.
Reducing the risk of potential global environmental disaster requires the development of ”a clear and ambitious roadmap for institutional change and effective sustainability governance within the next decade,” comparable in scale and importance to the reform of international governance that followed World War II, they wrote.
I stället för att bana vägen för den här typen av samhällsförändring ser vi tyvärr motsatsen; makthavare som vill tysta kritiska röster, censurera internet och öka övervakningen. Man vill helt enkelt inte ha en öppen diskussion. Det innebär också att de nödvändiga förändringarna som en konsekvens kommer skjutas upp tills det är panik eller till och med försent eftersom politiker över lag föredrar att någon annan, efter valet, blir sittande med Svarte Petter.
Energi- och resursfrågorna är i högsta grad både en demokrati- och en överlevnadsfråga. Just nu ser det ut som om vi håller på att sumpa båda två.
Det kommer bli (minst) en del till innan jag är klar. Stay tuned.
Senaste kommentarer