Dilemmat med styrelsen

Det här inlägget har även postats på Annas Speakers Corner, ett alldeles förträffligt initiativ från vår partiledare. Ni behöver bara läsa ena, men om ni ska välja något så är bilderna större i min blog. 😀

Update: Nya grafer som jag tycker åskådliggör problemet tydligare.

Vi har ett stort problem inom piratpartiet och det är att vi inte lever som vi lär och det betyder förstås att när vi kritiserar andra så klingar det lite ihåligt när vi inte är bättre själva. Vad värre är, det betyder att många personer sitter på dubbla stolar vilket dels leder till att de personerna får väldigt mycket att göra vilket betyder att de inte hinner göra ett lika bra jobb som de skulle kunna göra om de fokuserade på färre saker men det betyder även att nya förmågor får svårt att komma fram vilket väldigt snabbt leder till att de ”beprövade kort” man har får allt mer att göra och det bildas en schism mellan de i styrelsen, partiledningen och EU-kontoret versus medlemmarna.

Såhär ser situationen ut idag:

(gamla grafen)

Den gröna cirkeln är Piratpartiet i EU (eftersom de hör till gröna gruppen), den svarta cirkeln är ledningsgruppen (eftersom Anna gillar att klä sig i mörka färgtoner, ofta svart, och hon är sammankallande) och den piratlila är styrelsen (för att, tja, det får ni fan klura ut själva). De lila plupparna är pirater och de riksbanksblå linjerna är pengaflöden (Rick, Anna, HAX). Det streckade flödet är eventuella pengar till RO och kräver nog en längre förklaring.

CE betalade RO en halvtidstjänst i alla fall tidigare. Den tjänsten har numera upphört men jag har fått veta att RO i stället fakturerar CE för jobb han gör för partiets räkning. Det har jag dock varken lyckats bekräfta eller dementera och jag vet inte heller om det fortfarande pågår, därav att den linjen får vara streckad.

Update: De ljuslila linjerna/plupparna är alltså den ”extrastol” som CE har (och HAX kan få) som bryter den ansvarskedja som stadgarna kräver.

Inom piratpartiet pratar vi ofta om ansvarskedjan och det står till och med i våra stadgar:

3.3.6 Ansvarskedjan måste vara obruten, det vill säga, mandat och ansvarsutkrävande måste alltid följas åt. Då funktionärs- eller förtroendeposter tillsätts, så får detta inte ske på ett sätt som gör en annan funktionär ansvarig för den tillsatte funktionärens agerande utan möjlighet att avsätta/ersätta denne.

Det har skrivits i bloggar och på forumet om att ansvarskedjan måste vara obruten, men min uppfattning är att den aldrig egentligen existerat och att det mest är mycket snack och lite verkstad. Inte undra på att motion A11 kom upp på det nuvarande medlemsmötet.

Såhär anser jag att ansvarskedjan rimligtvis borde se ut:

(gamla grafen)

De som tillhör flera grupper här är alltså CE, som rimligtvis ska sitta i ledningsgruppen eftersom hans arbete i Bryssel definitivt hör till extern verksamhet, och sammankallande i styrelsen, som enligt stadgarna ska ingå i ledningsgruppen.

6.2.7 Ständigt adjungerade till partiledningens möten är sammankallande i partistyrelsen, förbundsordförande för Ung Pirat och partiets revisorer.

(min fetstil)

Det jag inte ritat in här är att det är medlemsmötet som väljer styrelsen och ålägger styrelsen vilka mål denna har att försöka uppnå mellan mötena. Medlemsmötet är alltså partiets högsta beslutande organ och det är till exempel medlemsmötena som beslutar om stadgeändringar etc.

Styrelsen har ansvaret för partiets drift mellan medlemsmötena. I dess uppdrag ligger att se till att administrativt jobb blir gjort och att fullfölja de uppdrag som medlemsmötet beslutar. Styrelsen ska dessutom välja partiledaren men det åligger inte styrelsen att tex revidera och besluta om stadgarna eller att driva extern verksamhet som tex kampanjer etc.

Ledningsgruppen sköter den dagliga verksamheten och den väljs och sammankallas av partiledaren. De personer som ingår i ledningsgruppen har mandat att besluta och driva sina respektive verksamhetsområden (tex arbetsgrupper, EU-verksamhet, IT-drift och andra utskott) enligt eget huvud så ledningsgruppen har egentligen bara en koordinerande snarare än beslutande funktion.

I dagsläget sitter många personer på mer än en stol, flera av dessa finansieras dessutom av CE. Det finns en uttalad vilja att det inte borde vara så men det rimmar lite illa med HAX kandidatur som, i kombination med motion A12 snarare förvärrar situationen till något som i värsta fall kommer se ut såhär:

(gamla grafen)

Det här utgår förstås från att Anna och Rick blir omvalda samt att HAX väljs in. Det utgår också från att motion A12 röstas igenom. Som jag ser det så är det här ett worst case scenario vad gäller det pågående styrelsevalet. Om styrelsen minskas till nio personer och fem av dessa personer (Rick, Anna, CE, HAX, RO) är väldigt upptagna med sina primära uppgifter så misstänker jag att vi kommer få fortsätta leva med en styrelse som är snudd på handlingsförlamad.

Därför anser jag att det vore bättre att medlemsmötet tar chansen att städa upp lite genom att ta den chans som nu finns att separera styrelse och ledningsgrupp i mesta möjliga mån. Det enklaste sättet att åstadkomma det är att helt enkelt inte ge Anna och Rick nytt förtroende, inte välja in HAX och inte rösta för A12. Då får vi en situation som lite bättre följer den i paragraf 3.3.6 uttalade önskan om en strikt ansvarskedja med mer tydliga gränslinjer mellan de olika grupperna och vi får också in lite nytt blod i styrelsen som ökar sannolikheten att den kommer få lite mer gjort.

(gamla grafen)

Det är där motion A11 kommer in i bilden, den är tänkt att helt enkelt förhindra den här typen av problem från att över huvud taget uppstå vilket, faktiskt, har sina poänger just för att få en korrekt fungerande ansvarskedja till slut.

Ni vet, den det pratats så varmt om (inte minst på medlemsmötena) men som egentligen aldrig existerat i praktiken…

You can talk the talk, but can you walk the walk?

Sen jag skrev om min oro för jävssituationen i styrelsen så har också en hel del andra skrivit om samma farhågor och deras syn på det. Det ger mig den där förhatliga känslan av ”Vad var det jag sa?”, vilket är en känsla jag på senare tid börjat hata för varje gång det visat sig att jag har rätt så betyder det att det kommer missas en deadline på jobbet, någonting kommer bli värre än det redan är eller så är det bara några glada personer som försöker demontera demokratiska grundvärderingar i all välmening.

Jäv är, och förblir, en dålig sak och enbart det faktum att flera kloka (i flera fall klokare) personer håller med mig tyder på att vi har ett interndemokratiskt kaninhål som ingen i dagsläget vet hur djupt det går. Det är skitdåligt, speciellt för ett parti som regelbundet brukar kritisera andra parter för jäv så fort det finns fog för det. Jag gillar för övrigt citatet:

Men i Sverige, där vi är så noga med allt annat, tar vi inte så hårt på saker som rättssäkerhet och maktkorruption.

Jag menar, till och med upphovsrättsföreningens ordförande har utsetts av regeringen för att utreda upphovsrättsfrågorna i vårt land…

Reaktionen på sådant här brukar bli ”Jaha, det var kanske inte bra… Hmm… Hur skall vi göra nu? Äh! Vi låtsas inte om problemet.” Och så rinner allt ut i sanden.

Skall det bli så den här gången också?

Ja, HAX. Hur ska vi göra nu? Ska vi köra enligt den Svenska modellen, låtsas om som om den påtalade jävssituationen inte finns och hoppas att även denna jävssituation ska rinna ut i sanden? Hur konsekvent skulle det vara?

Jäv..? Hm… Nä. Faktiskt inte. Mig har man väl knappast där man sätter mig. Jag är en vuxen människa som kan själv. Jag uppfattar det som en smula stötande om folk tror att jag är ett mähä som tar order istället för att tänka, analysera och fatta självständiga beslut.

När tex den utpekade domaren i TPB-målet försvarade sig med att han inte upplevt sig som jävig och när utredningen kom fram till att de inte ansåg att det förelåg jäv, ja då angrep flera Piratpartister även det. Däribland HAX själv, natürlich!

Men ingen tycks bry sig. Politikerna upplever inte detta som något problem. Samhällsdebattörerna och åsiktsjonglörerna vill inte ta i frågan. Och om någon ändå försöker ta upp ämnet, då viftas han eller hon undan som rättshaverist.

Någon borde lyfta dessa frågor inför nästa riksdagsval? Piratpartiet? Det ligger ju faktiskt inom vad som rimligt kan anses vara (pp):s domän av ämnen och frågor.

Men när vissa medlemmar återigen pekar på att situationen inom partiet går att uppfatta som att en motsvarande jäv föreligger, då heter det plötsligt:

Tid som kan läggas på bättre saker kommer att behöva offras för att diskutera förmenta jävsfrågor varje gång som jag inte intar en rakt motsatt uppfattning mot Engström. Vilket känns en smula tramsigt och tröstlöst.

Så varför är det inte tramsigt och tröstlöst när Jim Keyzer eller Tomas Norström bara gjorde sitt jobb? Varför är det ok för att det sker inom Piratpartiet? Är pirater nån slags övermänniskor som av naturliga skäl ska litas på för att de vet bäst och alltid går att lita på det?

Är det det budskapet vi ska gå till val med år 2014?

Rösta på oss! Vi är ofelbara!

Vem bryr sig egentligen om sin integritet?

Såg att man kan vinna ett par Bluetoothlurar genom att berätta vad Bill Gates tänker om man samtidigt blir ett IDG.se-fan på Facebook (annars får man inte vara med och tävla). Tja, det är väl en marknadsföring så god som någon och väldigt många har ju redan ett Facebook-konto, trots att det gång på gång kommer information om hur valhänt Facebook hanterar säkerheten runt personliga uppgifter och hur det du gör på Facebook kan slå tillbaka. Facebook är inte speciellt säkert och det är definitivt inte gratis. Du betalar hela tiden, men inte med pengar, och ändå verkar det vara skrämmande få som ens reflekterar över det här och funderar över vad haken är.

You may believe that it is free to join, but you pay with your personal integrity and future. 30 years from now when applying for a job, the recruiter may be able to read everything you have written.

Då väldigt få gladeligen ändå hoppat in på fejjan blir det förstås så att väldigt mycket av den kommunikation som sker mellan folk jag känner idag sker på Facebook, information jag är avstängd från eftersom jag fortfarande envisas med att vägra Facebook av ren princip.

Kompisar som har Facebook har lite olika sätt att reagera på det; vissa förstår mig men har ändå valt att skaffa ett konto eftersom alla andra har gjort det, andra tycker att jag bara är fånig och förstår inte alls hur jag frivilligt kan missa allt kul som händer på fejjan. Personligen har jag svårare att förstå hur folk ser ett så litet värde i sin person att de fullständigt vräker ut precis varenda liten intrikat detalj om dem själva (och jo, jag vet, alla gör det inte och man måste inte, men många gör det ändå). Facebook är lite som en tatuering; när du har gjort det är det gjort och om du ångrar dig i efterhand är det förbannat svårt att få det ogjort.

Sett ur den synvinkeln tycker jag det är lite roligt när folk nu blir upprörda när det visar sig att deras fina iPhone är en spårsändare. Ännu roligare är förstås att några i min bekantskapskrets som reagerat på den här nyheten har, you guessed it, konto på Facebook. Det blir bara roligare (jag har nog inte helt frisk humor, kan tro) av att Apple nu får skiten för något som verkar vara en branschstandard som väldigt många mobiltelefontillverkare (och andra) roar sig med; nämligen att hela tiden samla information om sina kunder. Och de flesta som handlar deras produkter eller signar upp på deras sidor har inte en jädra aning om det!

Jag önskar att folk värdesatte sin integritet mer, så pass att de faktiskt inte reflexmässigt (som många gör) ”signar upp” för både det ena och det andra utan att ta reda på lite om konsekvenserna av sina handlingar först.

PS. Apropå bilden på Bill Gates; jag får ju inte vara med i tävlingen eftersom jag inte har fejjan så om någon annan vill tävla med den, feel free. Fast att Gates tankar drabbas av en BSOD är nog inte en speciellt unik idé…

Balansakt på hög höjd

Det var via Twitter jag såg att Henrik ”HAX” Alexandersson tackat ja till nomineringen till styrelsen. Jag hade hoppats att han skulle avböja eftersom det hade varit så mycket enklare (i alla fall för mig), men så blev det alltså inte. Han skrev:

Har nu accepterat nomineringen till (pp):s styrelse.
Fritidsproblem… har jag inga.

Jag är oerhört ambvivalent till det här och skälet är förstås uppenbart; jäv. Tydligen har HAX också velat pga det, vilket han själv konstaterar lite senare på Twitter när just den frågan snabbt uppmärksammas av Sammy Nordström:

@HAX Måste fråga, hur ser du på att sitta i samma styrelse som din arbetsgivare (C Engström), jäv eller praxis inom #Piratpartiet? #ppvm11

@SamNord Det var en avde saker som fick mig att tveka. Medlemmarna får bedöma.

Jag gillar HAX. Han uttrycker ofta åsikter som jag helhjärtat skriver under på och hans liberala åsikter rimmar väldigt bra med mina egna politiska värderingar. Han är värd all respekt för den tid och energi han spenderar nere i Bryssel för PP:s räkning och jag är övertygad om att han har potential att göra ett bra jobb även i PP:s styrelse, men jag blir ändå väldigt tveksam till att HAX nu accepterar nomineringen, helt enkelt för att jag tror att han har väldigt stora chanser att bli vald och att det kommer bli väldigt olyckligt för det interna debattklimatet.

Motsägelsefullt? Egentligen inte.

Vi har problem med jäv inom Piratpartiet. Eller snarare, vi har problem med att många redan idag ser en potentiell jävsituation och det kan leda till att medlemmar i styrelsen kan komma att anklagas för jäv i olika sakfrågor oavsett om det är fallet eller ej. Orsaken till detta finns främst hos en person, Christian Engström.

Christian Engström är också en person som jag respekterar djupt, han har gjort ett fantastiskt arbete nere i Bryssel och han är, så vitt jag vet, den MEP som är bäst på att informera sina väljare om vad som pågår i EU:s politiska korridorer och vad han själv sysslar med om dagarna. Ur den synvinkeln ser jag honom som ett föredöme och jag önskar att fler av våra EU-representanter var lika plikttrogna att rapportera om vad som händer och sker i Bryssel.

CE bidrar också till att hålla Piratpartiet här hemma under armarna genom att avlöna Anna och Rick och det ska givetvis inte heller ringaktas. CE är dock också den som avlönar HAX och det är därför den här nomineringen smakar beskt i min mun. Det känns som att det hade varit markant bättre, inte minst förbannat mer smidigt, om HAX stilfullt hade avböjt nomineringen.

Det är inte så att jag tror att HAX kommer agera röstboskap åt CE (eller för den delen att Anna och Rick visar den typen av missriktad lojalitet), men det är trots allt så att HAX och CE i många frågor har ganska likartade åsikter och det finns definitivt en relevant risk att även om HAX röstar efter eget huvud så öppnar det för beskyllningar att han går CE:s ärenden.

Vi har redan en motion som vill införa i stadgarna att stat och kyr… förlåt, ledning och styrelse ska separeras och att ingen ska tillåtas sitta på två stolar. Motionen har givetvis sin grogrund i det faktum att CE, Rick och Anna inte bara sitter i styrelsen tillsammans utan att de även sitter i partiledningen. Om även HAX väljs in (och Rick och Anna blir omvalda, vilket jag utgår ifrån) så kommer alltså denna kvartett inte bara sitta på fyra av femton platser i styrelsen, de kommer dessutom sitta på tre av tretton platser i partiledningen och, som sagt, CE avlönar de andra tre.

Det ser, för att uttrycka det lite mer rakt på sak, jävligt osnyggt ut.

Jag gillar egentligen inte motion A11 eftersom jag ser flera praktiska problem med den motionen och jag alltid föredrar att förändringar sker av egen fri vilja än av tvång, men vi står trots allt inför ett plausibelt scenario där sju av partiets tyngsta platser kommer innehas av fyra personer, alla, återigen, hårt kopplade till varandra av ekonomiska skäl. Förutom det sitter CE och HAX dessutom på sina Brysselstolar och sett ur det scenariot känns motionsförfattarnas kritik oroande välgrundad och i det läget måste jag ändå börja fundera på om jag, mot min vilja, helt enkelt måste rösta för A11 för partiets långsiktiga överlevnads skull.

Trots att jag egentligen är väldigt skeptisk mot motionens konsekvenser på kort sikt så tror jag att den nuvarande maktkoncentrationen och de potentiella intressekonflikterna på lång sikt riskerar att skada partiet oerhört mycket mer. Nu talar jag alltså egentligen inte om de egentliga intressekonflikterna utan de upplevda, det som medlemmar, press och utomstående ser, vare sig de är befogade eller ej.

Jag vill återigen poängtera att jag inte har något emot dessa fyra personer i sig och all den tid och de ansträngningar de lagt ner för partiets räkning kan inte nog uppskattas, men jag är trots detta väldigt obekväm redan med dagens situation där CE, Rick och Anna sitter på dubbla stolar i ledning och styrelse. Att i det läget välja in HAX i styrelsen och på så sätt öka antalet ledamöter med koppling till CE känns direkt oroväckande och lär knappast förbättra styrelsens anseende i många medlemmars ögon.

De är inte riktigt kloka…

Jag är glad för att jag inte är ung idag. Det finns en fördel med att vara lite medelålders, lite lat och, inte minst, stadgad för det innebär tex att det där med att ge sig ut på dansställen eller fester och försöka ”få till det” (som det så vackert heter) inte riktigt hör till mina helgnöjen längre. En annan sak var det förstås förr då det där med hormoner var lite mer påtagligt (jag misstänker att det här med våra hormonnivåer i ungdomen har en koppling till att vi som art varit så framgångsrika, i alla fall kvantitativt) och där det fumlades lite från båda parterna innan man så att säga vågade ”komma till skott” (vanligtvis vid sista dansen eller då partyt började klinga av och värdparet ville gå och lägga sig) och börja hinta om att det vore trevligt med en lite mer privat tillställning. Idag ter sig detta tydligen barbariskt för våra folkvalda utan man vill i stället att man i fyllan, villan och med hormoner upp över öronen ska ingå ett samlagskontrakt? Vänligen ejakulera längst den prickade linjen.

En ledare i Länstidningen Södertälje konstaterar att det hade varit bättre med fler poliser än fler övervakningskameror eftersom det visat sig att övervakningskameror faktiskt inte är speciellt effektiva. Dels ser man en ganska liten påverkan på brottsstatistiken och dels visar det sig när man väl behöver bilderna att kvalitén inte räcker, att kamerorna filmade fel vinkel eller helt enkelt att kamerorna i fråga varit trasiga. Ledaren konstaterar också att bättre gatubelysning ofta har markant bättre effekt för att förhindra brott än vad övervakningskameror har, knappast rocket science. Det finns väl en anledning till uttrycket ”skumraskaffärer”.

Läste Oscar Swartz inlägg på newsmill om att vi snart inte kan betala kollektivresor med anonyma kontantkort. Orsaken till detta är att Finansinspektionen anser att anonyma kontantkort bryter mot”Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”. Man är alltså rädd för att terrorister ska tvätta pengar i Sverige genom att … åka … kollektivt…?? Alltså, Utsläpp av partiklar (mestadels från förbränning av fossila bränslen) dödar tusentals varje år bara i Sverige och dessutom skadar biltrafikens utsläpp lungorna hos barn för resten av livet. Om vi låter terroristerna åka kollektivt så kanske de minskade utsläppen i alla fall delvis kompenserar för alla de som dagligen dör i terrorattacker i Sverige.

Det är inte utan att jag tänker på Obelix när jag läser om allt det här.
De är inte riktigt kloka, de där politikerna.

Spotify – en misslyckad affärsmodell?

Idag annonserade Spotify att:

Nya användare kan i sex månader använda gratistjänsten precis som i dag. Men därefter går det bara att lyssna i tio timmar per månad – en halvering jämfört med nuvarande gräns – och varje låt kan bara spelas fem gånger.

Jaha. Det där måste vara det mest korkade jag hört från Spotify på länge, eller som Twittraren elmindreda uttryckte det:

Spotify says they’re going to encourage music piracy. That’s nice of them.

Jag tror det ligger en hel del i det, fast det blir förstås inte så enkelt eller uppenbart. Det jag tror kommer hända är (ungefär i den här ordningen):

• En del kommer pynta upp som Spotify vill och bli direktbetalande kunder (i stället för att betala genom reklam), ett fåtal lyssnar så lite att de inte kommer påverkas av begränsningarna men väldigt många kommer sluta använda tjänsten.
• När användandet av Spotify minskar så kommer det leda till en kortsiktig vinst (något lägre intäkter men markant lägre omkostnader pga större andel direktbetalande användare) men på lång sikt öppnar det för att andra alternativ.
• Pga att allt färre använder Spotify kommer färre personer skicka Spotify-URLar till varandra. Detta kommer leda till att färre startar programmet (och inte orkar installera det igen när de installerar om eller byter dator) vilket förstås leder till en ond cirkel med allt färre lyssnare.
• Spotify kommer bli marginaliserade och antingen bli en liten tjänst för de som av olika orsaker hänger kvar i sociala grupperingar där det hänger kvar eller så kommer företaget gå i konkurs och Spotify (och alla dina playlists) kommer försvinna.
• Enligt upphovsrättsindustrin kommer det vara de elaka kundernas fel att det här skedde. Man kommer skylla på allt utom de riktiga orsakerna och vi kommer få se politiker som hugger på betet och jamar med de stora katterna.

Så varför gör nu Spotify det här och, framför allt, varför gör de det först nu i stället för från början? Min gissning är att de är jävligt medvetna om att det här riskerar att bli början till slutet och att de kämpat med näbbar och klor bakom scenen för att undvika det här i det längsta. Tyvärr sitter de i en omöjlig situation där kunderna kritiserar dem för att vara dyra och att för lite pengar går till artisterna medans skivbolagen kräver allt större avkastning för musiken som spelas. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Torrentfreak skriver bra om det här:

A few days ago we reported that Lady Gaga earned a measly $167 for more than a million plays on the music streaming service, Spotify. According to new information received from music industry insiders, it turns out that Spotify isn’t ripping off the artists, the labels are.

However, it turns out that this might not be the fault of Spotify’s business model, but rather the involvement of some of the major labels in the project. As reported before, Sony BMG bought 5.8% of Spotify for 2,935 Euros, Universal Music got 4.8% for 2,446 Euros, Warner Music paid 1,957 Euros for 3.8% and EMI pocketed 1.9% for an investment of 980 Euros.

TorrentFreak has heard from various sources that independent distributors can get deals of at least $0.03 per play with Spotify. This adds up to a pay day of $30,000 instead of $167 for a million plays, which suddenly sounds like an altogether better deal.

En skillnad på nästan 180 ggr beroende på vilket bolag man som artist lierat sig med. Jardenberg gör en egen uträkning och kommer fram till att av hans 99:-/månaden når bara ca en femma fram till artisterna. Markant bättre, men det är förstås svårt att veta om man ska lita mest på Torrentfreak eller Jardenberg. Oavsett vilket är det kanske inte så konstigt att flera artister valt att dra tillbaka sin musik från Spotify eftersom det är deras enda möjliga sätt att protestera. Det var ett visst rabalder för några år sen när Magnus Uggla till exempel gick ut och sa:

Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst.

Hårda ord, men uppenbarligen anser Magnus Uggla att Spotify numera är ”en hederlig nättjänst” för all(?) hans musik finns där, på Spotify. 20 album, varav några iofs verkar vara best of eller samlingsalbum. Man får hoppas att Uggla fick bra betalt för att rätta in sig i ledet.

Så hur blev det såhär? Jo, för att big four en gång i tiden satte hårt mot hårt mot Spotify och i omgångar hotade med att dra tillbaka sin musik från tjänsten vilket i slutändan ledde till att Spotify erbjöd skivbolagen att köpa billiga andelar i Spotify. En lösning som allt mer ter sig som den gamla klassiska kommentaren om att pinka på sig: Det värmer gott i början, men…

Problemet är att den gamla upphovsrättsindustrin inte har insett att partyt är över. Den gamla eran när oligopolsituationen garanterade höga vinster på omsättningen, upphovsrättsbranschen var lyx, flärd, kokainsträngar och nuppa småflickor som hasade ner brallorna för en biljett till partyt kommer aldrig mera tillbaka. Branschen måste ha varit medvetna om att sötebrödsdagarna var över men likt heroinister på jakt efter nästa fix förtränger hur destruktiva de är mot sig själva och andra ignorerade upphovsrättsindustrin utvecklingen och valde konflikt i stället för att tvingas anpassa sig.

For the major labels, it’s over. It’s fucking over. You’re going to burn to the fucking ground, and we’re all going to dance around the fire. And it’s your own fault. Surely, somewhere deep inside, you had to know this day was coming, right? Your very industry is founded on an unfair business model of owning art you didn’t create in exchange for the services you provide. It’s rigged so that you win every time – even if the artist does well, you do ten times better. It was able to exist because you controlled the distribution, but now that’s back in the hands of the people, and you let the ball drop when you could have evolved.

I used to reject the wishy-washy ”music should be free!” mantra of online music thieves. I knew too much about the intricacies and economics of it, of the rock-and-a-hard-place situation many artists were in with their labels. I thought there were plenty of new ways to sell music that would be fair to all parties involved. But I no longer believe that, because the squabbling, backwards, greedy, ownership-obsessed major labels will never let it happen, and that’s more clear to me now than ever. So maybe music has to be free. Maybe taking the money out of music is the only way to get money back into it. Maybe it’s time to abandon the notion of the rock star – of music as a route to fame and fortune. The best music was always made by people who weren’t in it for the money, anyway.

Det skrev Demonbaby 24:e oktober 2007, dagen efter Oink hade stängts ner av upphovsrättsindustrin. Det gäller än och artikeln (som är otroligt läsvärd) avslutas med fyra råd (jag citerar bara delar av de två första) hur man ska få slut på den här idiotin:

1. Stop buying music from major labels. Period. The only way to force change is to hit the labels where it hurts – their profits. The major labels are like Terry Schiavo right now – they’re on life support, drooling in a coma, while white-haired guys in suits try and change the laws to keep them alive. But any rational person can see that it’s too late, and it’s time to pull out the feeding tube. In this case, the feeding tube is your money.

2. Support artists directly. If a band you like is stuck on a major label, there are tons of ways you can support them without actually buying their CD. Tell everyone you know about them – start a fansite if you’re really passionate. Go to their shows when they’re in town, and buy t-shirts and other merchandise. Here’s a little secret: Anything a band sells that does not have music on it is outside the reach of the record label, and monetarily supports the artist more than buying a CD ever would. T-shirts, posters, hats, keychains, stickers, etc.

Det är förmodligen så man ska se på Spotify; det är ytterligare en livsuppehållande åtgärd för en industri som egentligen borde få somna in för gott. Det kommer heta att det är piratkopierarnas fel, man kommer skylla på ungefär allt som går att skylla på för att försöka skyla de egentliga orsakerna; en trasig och förlegad upphovsrätt och fullständigt föråldrade affärsmodeller inom upphovsrättsindustrin. Jag hoppades i det längsta att Spotify skulle fungera som ett ”klister”, en övergångsmodell för en omodern industri, men det höll inte så länge trots allt. Jag skrev för ett drygt år sen att:

På sätt och vis är Spotify ett kompatibilitetsinterface mellan det gamla och det nya, konsumentinterfacet (själva klientmjukvaran) aspirerar på att vara anpassat till dagens IT-kultur med streaming av godtyckligt antal sånger för en fast månadskostnad eller reklaminslag, men samtidigt har betalningsmodellen mot skivbolag/artister fortfarande en fot kvar i 1900-talets verklighet. Att den här modellen inte kommer hålla i längden är förmodligen självklart för alla som är del av IT-generationen, men än så länge funkar det även om det fortfarande uppstår en del dissonanser p.g.a. kulturinkompatibilitet.

Spotifys affärsmodell är väldigt rätt, en Internetbaserad tjänst som ger dig ett musikbibliotek som är många gånger större än det du själv orkar sortera och indexera på egen hand, men det hjälper inte när de samtidigt tvingas hålla en obsolet och döende dinosaurie vid liv. Utan den dödvikten tror jag att Spotify hade varit markant mer framgångsrik, artisterna hade definitivt fått markant mer betalt och mycket av dagens kritik hade aldrig ens uppstått men med dagens beslut kommer kritikerna knappast bli tystare.

Jag räknar kallt med att vi kommer få höra många Spotify-kritiker nu slå sig för bröstet och stolt utbrista ”Jag hade rätt!”.

Och det hade de.

Läs även Anna Troberg, Johanna Julén, Christian Engström, Svensson, Alltid Rött Alltid Rätt, Kulturbloggen