En elbilsjunkies avbön – del 1

Jag har skrivit om elbilar flera gånger tidigare. Det är dags igen, men nu med ett annorlunda fokus.

Ofta när elbilar kommer på tal så är en av de stora stötestenarna räckviddsångest. De potentiella köparna hävdar ofta att de inte kan köpa en elbil för att räckvidden är för begränsad och att man behöver kunna göra de där resorna till fjällen, sommarstugan och/eller kontinenten en handfull gånger per år. Lösningen på detta brukar hävdas att vi måste satsa på en infrastruktur av snabbladdare!

Resonemanget utgår från (den förmodligen helt korrekta) hypotesen att om folk kan leva sitt liv precis som vanligt och slipper ändra på sig så kan man substituera bensinbil med elbil och bensinpump med snabbladdare och övergången till elbilar blir mindre smärtsam för normalbilisten. Bara att jag inte tror att det kommer funka i praktiken.

Jag ser det här lite som när man i bilismens barndom utformade bilarna så de såg ut som hästvagnar, för det var så man var van vid att färdas. Det fanns till och med idéer om att man skulle sätta ett konstgjort hästhuvud längst fram för att ge bilen ett mer ”normalt” utseende för att inte skrämma de hästar man mötte, men jag har inte hittat några fakta som styrker att någon någonsin tillverkade en sån kontraption. Även om den nya tekniken snabbt anammades som en ersättare för häst och vagn hade man helt enkelt svårt att förstå eller acceptera det paradigmskifte bilen innebar. Samma sak händer nu; vi är så vana vid dagens bilar att de blir måttstocken vi mäter allt annat mot. Jag tror det förblindar oss så vi inte ser de riktiga möjligheterna.

Låt oss börja med att utgå från tanken att elbilar ska vara en drop in-replacement för dagens bilar. Det innebär att vi måste kunna ”tanka” elbilen som vi är vana vid. Säg att det är ok att det tar 5 minuter att snabbladda en elbil, tar det längre tid kommer det innebära flaskhalsar när bensi… elmackarna längst med E4an inte hinner beta av kunderna snabbt nog i sommarvärmen. Idag brukar större mackar kunna hantera 8-12 bilar samtidigt och det kan ändå bli kö vid pumparna under semestertider, elbilar går (generellt sett) kortare sträcka på en ”tank” så åtminstone i dagsläget blir man tvungen att skala upp det till säg 20 bilar på en gång. Kanske mer.

Det är ok om ni inte hänger med i det tekniska resonemanget i följande stycke. Det är inte avgörande för förståelsen av resten av texten men för att resonemanget ska vara komplett så behöver vi prata lite om laddning och energi, så bear with me for a few sentences…

Säg att varje bil har en batteripacke på ca 20 kWh och denna ska laddas på ca 5 minuter, det innebär en effekt på 240 kW i kablarna. Lägg till ca 80% effektivitet för ställverk + laddsystemet + batterier i bilarna så hamnar man på 300 kW in. 20 bilar samtidigt och 300 kW blir en toppeffekt på 6 MW för elmacken. Varje mack kommer få ha ett eget ställverk, men det är ju lösbart! Vid 10 kV blir det 3*200 Ampere, inte alls problematiskt rent tekniskt. Förutom att det finns knappt 3000 bensinmackar i Sverige och pga elbilarnas sämre räckvidd så finns det en risk att antalet kommer behöva ökas, eller så löses det med bättre räckvidd i elbilarna, men effekten som ska in i batterierna är fortfarande konstant så problemet får bara en annan fördelning.

Nå, bara att slänga pengar på snabbladdningsproblemet, tekniskt går det att lösa. Frågan här är vems pengar…

Elbilsförespråkare nämner gärna att fler elbilar är BRA för eldistributionen eftersom elbilarna kan laddas på natten när tex våra kärnkraftverk ändå går på tomgång. På så sätt jämnas lasten ut och vi får en bättre fördelning av elkonsumtionen. Ja, förutom då om varenda jävel kommer ”tanka” sin bil ”som vanligt” då man kommer få spikar i förbrukningen som kommer med sämsta möjliga timing; när elförbrukningen i samhället redan är hög. Alternativet är att man laddar hemma nattetid i garaget till vardags och bara använder snabbladdarmackarna på semestertrippen (och, förstås, för yrkestrafik) men då pratar vi om ett hejdlöst överdimensionerat distributionssystem som måste dimensioneras för en toppeffekt som bara inträffar några få helger varje sommar, dvs när folk har semester.

Inte en jävel kommer vara beredd att investera i den infrastruktur som behövs för familjen Svenssons semestertripp om det innebär att skiten går med förlust >350 dagar om året. Ja, annat än om politikerna tvingar dem då. För att det här ska ske krävs det förmodligen just politiska beslut, sist det skedde var det för att premiera E85, något som slog ut många mindre mackar till ingen praktisk miljönytta i slutänden.

Ett annat problem med det här är också att det här är lite av ett slag i luften, för de stora utsläppen i trafiken kommer inte från privatbilismen utan från transporter. I dagsläget släpper lastbilarna ut ca 2-3 ggr mer avgaser än bilarna, så fokuseringen borde rimligtvis ligga på att få ner utsläppen från lastbilarna först och främst och se eventuell minskning på bilsidan som ren bonus. Förmodligen kommer det här att ske helt utan att politikerna lägger sig i (vilket givetvis inte kommer hindra att politikerna kommer försöka ta åt sig äran för det, tex genom att ta ”kraftfulla” beslut som tvingar igenom teknik som ändå är på väg…) för det finns rätt stora ekonomiska vinster att göra på att effektivisera transporterna. Eftersom konkurrensen är stenhård inom transportsektorn är en konsekvens av det att alla måste anamma ny teknik som minskar kostnaderna.

Lastbilstillverkarna jobbar redan med det här. Mercedes räknar med att 2025 kommer vi börja se autonoma lastbilar på vägarna.

De här lastbilarna är bland annat utrustade med ett v2v-system (vehicle to vehicle, ett radiosystem med ca 500 meters räckvidd) där en bil kan varna andra bilar om hinder på vägen, köbildning, olyckor, omkörningar etc. Det gör att en bil tex kan anpassa hastigheten i god tid och på så sätt spara bränsle, agera på en olyckssituation som händer utom synhåll, som tex vinterns olycka på Tranarpsbron, men även att lastbilarna kan köra i konvojer med mycket kortare avstånd mellan bilarna än vad som är möjligt med mänskliga förare.

Konvojkörningen innebär tex att lastbilarna kan använda samma teknik som flyttfåglarna gör; första bilen bryter igenom luftmotståndet och efterföljande lastbilar utnyttjar samma ”hål” genom att köra med bara några meters avstånd. Det innebär också att efterföljande fordon inte behöver ha en aktiv förare eftersom alla bilarna färdas tillsammans, så i stället för att förarna måste stanna fordonet för att få sina lagstadgade pauser så kan de helt enkelt turas om att leda konvojen (dvs också lite som flyttfåglarna agerar). Det är också fullt möjligt att inte alla av konvojens bilar är bemannade utan även består av flera obemannade fordon som bara ”hakar på” ledaren.

Fast… Med ett autonomt fordon behövs inte ens föraren längre. Egentligen. Tar man bort föraren behöver inte bilen längre ha en vindruta eller en förarhytt, tar man bort förarhytten kan man utforma lastbilen mer strömlineformad än idag och ytterligare sänka bränsleförbrukningen och när man inte har en förare som kostar pengar blir kostnadskalkylen för transporterna annorlunda och det lönar sig att sänka hastigheten, vilket ytterligare minskar bränsleförbrukningen.

Givetvis kommer inte alla lastbilar att bli helt förarlösa! Mindre lastbilar tex för paket- och varutransporter lär kräva fortsatt bemanning, men de där lastbilarna som bara mal mil på E4:an behöver faktiskt inte vara bemannade om de ändå hittar mellan godsterminalerna på egen hand. Det gör det också mer praktiskt genomförbart att samtidigt elektrifiera dem än det är att elektrifiera privatbilismen. Ska privatbilismen elektrifieras måste man troligen, som redan konstaterats, bygga ut laddmöjligheter i hela landet vilket är praktiskt hopplöst, ska man bara försörja primärt lastbilar på begränsade sträckor handlar det i stället om punktinsatser där det lönar sig bäst.

Det finns redan lastbilar som drivs med hybridteknik och i Pajala pratades det för ett par år sen om att satsa på elektriska lastbilar för malmtransporter (men jag vet inte om det blev nåt eller man skrotade idén igen). Det finns även malmtruckar som använder sig av elkraft för att stötta dieselmotorn och på så sätt spara energi och minska utsläppen.

Samtidigt är förstås problemet att miljönyttan uteblir mer eller mindre helt om den elkraft som används kommer från fossila bränslen, som tex kol, så för att det här ska vara praktiskt möjligt krävs vettiga energikällor men det är ett helt annat ämne som jag hoppas kunna skriva färdigt om en annan dag. Min första och andra del om just svensk energipolitik har tyvärr ännu inte fått sällskap av sin tredje och avslutande del, men förhoppningsvis någon dag…

Så vi privatbilister? Ska vi fortsätta skralta runt i en gammal Volvokombi i all framtid medans lastbilarna blir allt mer IT?

Nä, knappast. Men det kommer jag skriva om i nästa del.