Alltså, skyll fan inte på de som ändå försökte!

Fick ett mail från en i bekantskapskretsen som löd:

Betr Piratpartiet så har de varit i stort sett osynliga i valrörelsen. Jag såg någon enstaka affisch i <X-stad>, det var allt. Jo, jag vet det där med SVT, etc, men det gällde även FI och de har ändå synts väldigt mycket. Mycket fler affischer. annonser och även torgmöten. Men det är möjligt att PP hade torgmöten, bara att jag inte uppmärksammade detta.

Jag blev lite upprörd så jag skrev ett svar som uttrycker precis vad jag tycker om att det skulle vara PPs eget fel:

---

PP har tyvärr osynliggjorts mer eller mindre i system, tex i SVTs partiledardebatt med riksdagspartier(!) inför EU-valet så fick Schyman sitta med i försnacket trots att Fi varken sitter i riksdagen eller hade platser i EU men PP fick inte vara med vare sig i debatten eller försnacket trots närvaro i Bryssel. Många inom media har dessutom blandat ihop frågorna så det som debatterats har varit riksdagsfrågor, inte EU-frågor.

Emma har skrivit en mycket bra text om det.

SvD har också i princip helt ignorerat PP, trots att PP haft två MEPs på plats i Bryssel och där PP varit ett av de främsta partierna vad gäller att faktiskt driva de frågor de lovat att de skulle driva. De har också varit bäst på att kommunicera tillbaka till väljarna vad som pågår i Bryssel, både CE och Amelia har bloggat regelbundet och CEs ”högra hand”, HAX, har en av de mest produktiva politiska bloggarna i Sverige där han i princip dagligen skrivit om pågående ärenden etc i parlamentet. Inget av detta har fångats upp av media, utan de vänder sig till Stockholm när de vill ställa frågor om EU.

Nu EFTER valet vill tex SVT plötsligt ha en intervju med Anna Troberg (helt jävla otroligt, de borde skämmas!), men innan valet var hon i praktiken en Persona non grata. Och tro inte att hon suttit i ett glastorn och väntat på en inbjudan, hon har varit på SVT och verkligen slagits för att PP skulle granskas på samma villkor som övriga partier med representanter i Bryssel, men SVT (eller media generellt sett) har verkligen ansträngt sig för att slippa plocka in PP över huvud taget i debatten. Media över lag i Sverige har knappt skrivit om EU, det är som att media Sverige fortfarande inte fattat att vi är med i EU och att det är i EU som alla tunga beslut tas. Public service ska vara en oberoende motpol mot privatägna medier och borde DEFINITIVT ha på sin karta att granska makten i EU, men det vi har nu är ett skämt. Lägg ner skiten.

Så varför har inte PP synts så mycket? Tja, förutom ett kontinuerligt styvmoderligt hanterande av pressen (vilket jag inte begriper, pressen, om någon, borde väl kämpa för yttrandefrihet och offentlig insyn i politiken!?) så hade PP en valbudget på 1.5 miljoner, en bråkdel jämfört med de flesta andra partier. Feministiskt initiativ hade förmodligen en valbudget som var något lägre (har inte hittat siffror), men dels fick Fi, speciellt Schyman, mycket mer medial bevakning och de fick även gratis PR, tex genom massa stjärnor som tex släppte en samlingsskiva för Fi.

Kunde PP gjort en bättre valrörelse? Säkert, man kan alltid bli bättre, men det är svårt att motverka en massmedial frånvaro med affischer så fan vet om det hade gjort så stor skillnad och till syvende och sist är det, faktiskt, väljarens ansvar att ta reda på vilket parti som representerar denne bäst. Om medborgarna inte klarar av att göra medvetna val utan kräver att bli skedmatade med extrasötad politisk propaganda för att sen göra ett val baserat på floskler så är det ett samhällsproblem, inte ett partiproblem.

Så nej, det här är FAN inte PPs fel, för PP försökte verkligen och körde så det rykte ända in i kaklet! Valresultatet är pga att vi har ett så totalt värdelöst politiskt klimat i det här landet med:

• Inkompetenta media som glömt bort att det är deras uppdrag att kritiskt granska våra politiker.
• Storpartier som förlorade sin ideologi förra århundradet och som bara slåss för maktposition av princip snarare än för att man faktiskt har visioner.
• Väljare som lägger mer tid på att läsa tester och jämförelser när de köper en ny mobiltelefon än de gör på att sätta sig in i politiska frågor.

Jag ser inte det här som en förlust för PP, jag ser det här som en demokratisk tragedi för Sverige och speciellt media förtjänar en klapp på ryggen för väl utfört arbete. En hård klapp på ryggen. Med ett järnrör, trademark SD.

Sverige har fått precis de representanter de förtjänar. Jag hoppas alla är jävligt nöjda med att SD och Fi nu tar plats i parlamentet.

Uppdatering: Enligt min humla är inne på samma tankar. Läsvärt.

Öppet brev till DN

Normalt sett brukar jag tycka att DN håller en hyfsad svansföring, men ibland har även solen fläckar. I början av mars publicerade tex Hanne Kjöller en artikel som, tja…

Jag skickade följande mail till Hanne Kjöller och Peter Wolodarski (som är ansvarig utgivare på DN), vi får väl se om jag får något svar.

Kommentarsfältet är rätt intressant med, inte mycket medhåll Hanne får…

---

To: hanne.kjoller@dn.se, peter.wolodarski@dn.se
Subject: Angående artikeln ”Någon som har sett Anna?”

Hej,

Jag är besviken för jag hade förväntat mig bättre av DN, en tidning som jag trots allt vanligtvis tycker håller en bra kvalitet.

Bäst säger nog Kjell Häglund det:

Om vi tittar på Christian Engström, eftersom det är hans kommunikationsbrist som Hanne Kjöller hånar i DN, så bloggar han djupt och frekvent, debatterar på Europortalen, skriver produktiva pressmeddelanden och twittrar konstant om vad han gör, och gör för skillnad; om vad som är på gång och hur han förhåller sig till aktuella frågor.

Men okej, Hanne Kjöller glömde kanske sociala medier i sin lilla studie? Nja, hör här bara, vad hon lite senare i artikeln nogsamt noterar om den likaledes högaktive Christofer Fjellner (M): ”Han bloggar och twittrar med en imponerande frenesi” så att ”de väljare som röstat på honom hela tiden får tillbaka uppgifter om vad han gör, vad som är på gång och hur han förhåller sig politiskt till de frågor som är i luften”. Medan Christian Engström, påstår alltså Kjöller, bara har ”presterat en debattartikel i Dala-Demokraten”.

Ni kanske ska läsa artikeln i sin helhet:
http://www.idg.se/2.1085/1.551317

Ni kan även läsa CEs egen blog:
http://christianengstrom.wordpress.com/

Eller hans främste vapendragares, HAX, blog:
http://henrikalexandersson.blogspot.se/

Eller Amelias:
https://ameliaandersdotter.eu/

Sen tycker jag, ärligt talat, att ni borde publicera en ursäkt för det här gränsar tamejfan till förtal.

MVH

/Martin

Ett av många skäl till varför Netflix aldrig kommer ersätta illegal fildelning

Integritetsvandalism, sardines och uppgivenhet…

Jag borde säkert ha skrivit om sardines. Jag borde säkert protestera högre mot övervakningsstaten som rullas ut. Jag borde säkert … väldigt mycket, men det känns så totalt meningslöst att fortsätta skrika.

Därför är det tacksamt att andra orkar. Kjell Häglund orkade. Det är med en uppgiven, frustrerad, ja direkt förbannad ton, men han orkade. Läs det, det är riktigt, riktigt bra och jag skriver under varenda ord.

Amen.

Själv känner jag mig allt mer uppgiven och i ett samhälle där till och med sysadmins ska kunna tvingas agera spioner mot sina egna arbetsgivare (hur nu det ska funka när samma personer ofta får skriva på NDAs som förbjuder dem att just sprida information till extern part återstår att se) så finns det bara två saker man kan göra om man har minsta jädra ryggrad kvar i ett land infekterat av en politisk elit som lider av total brist på genuint intresse för vad som är bäst för samhället och utvecklingen:

1. Lämna branschen.
2. Lämna landet.

Jag är inte, av olika orsaker, beredd att lämna landet så konsekvensen blir att jag just nu aktivt försöker hitta en annan primär inkomstkälla än IT så att jag kan ha IT som en sidosyssla eller hobby jag kan avveckla om så krävs.

Jag vet, tyvärr, att jag inte är ensam och dessutom, hur många multinationella företag kommer tex ha kvar någon IT-avdelning i Sverige om de vet om att den är bemannad av potentiella Quislingar? Vad detta kommer innebära för Sverige rent ekonomiskt kan vi bara spekulera i, men det lär knappast vara positivt i längden. Kjell skriver:

Sverige var en gång världens mest spännande it-land. När industrisamhället hade börjat tappa fart stod en ny, hyperkreativ världselit av visionära ingenjörer och entreprenörer redo att kugga i.

Var. Gången tid. Förlorad tid. En chans sumpad pga Bodström, Persson, Ask, Reinfeld och alla andra glada oförstående Integritetsvandaler.

Om du är en entrepenör som har ditt sikte inställt på att göra karriär genom att bygga upp ett nytt företag inom IT så har jag bara ett råd att ge:

Fly.

Varför ska man bry sig om kyrkovalet?

Kyrkovalet är lite av det ”bortglömda valet” i Sverige med ett deltagande som nätt och jämt hankar sig över 10%. Det är kanske inte så konstigt mtp att få i Sverige är aktivt troende kristna som tar sig till gudstjänster etc, då känns kyrkovalet ganska ointressant.

Så varför ska man bry sig om kyrkovalet? Enkelt; för att SD gör det. Såhär skriver de på sin hemsida:

Kyrkovalet är ett viktigt för oss! Sverigedemokraterna behövs i Svenska Kyrkan. Oavsett om man betecknar sig som kristen, agnostiker eller ateist fyller Svenska Kyrkan en viktig funktion i det svenska samhället.

Jag anser att svenska kyrkan har en roll att fylla i sverige, så långt är jag med, men jag anser dels att denna roll inte ska vara reserverad för kristen tro (jag är övertygad om att samma stöd som kristna känner från sin religion känner judar, muslimer etc från sina religioner) och dels inte att SD hör hemma i en kristen kyrka som rimligtvis bör vara öppen för alla kristna, oavsett etnicitet.

Därför anser jag att det är viktigt att bry sig om kyrkovalet, oavsett vad man själv tror (eller inte tror) på. Så vad ska man rösta på när det sitter samma gamla torra partier i kyrkofullmäktige som i resten av den stofiliserade politiken?

Tja, man kan väl singla slant enligt principen ”Allt är bättre än SD” eller så kan man titta på de två intressanta undantagen som finns. Först Frimodig kyrka:

Deras första argument räcker egentligen för mig för att göra dem intressanta:

Frimodig kyrka vill att Svenska kyrkan skall styras utan inblandning av de politiska partierna. Bara så kan kyrkan fatta oberoende beslut utifrån sin bekännelse.

På Wikipedia kan man även läsa:

En viktig fråga för gruppen är att Svenska kyrkan ska avpolitiseras och att valen skall genomföras som i andra kyrkor utan inblandning av politiska partier. Frimodig kyrka anser att Svenska kyrkan inte har mandat utifrån Bibeln och Jesu egen undervisning att viga enkönade par, samt att Svenska kyrkan bör lämna ifrån sig vigselrätten. Kyrkan skall, menar de, stå för välsignelse, glädje, högtid och kyrkbröllop medan samhället skall stå för myndighetsutövning. Andra viktiga frågor för dem är bland annat byggandet av levande församlingar, betoning på gudstjänst, mission och diakoni, knyta kontakter med växande församlingar och kyrkor runt om i Sverige och världen, friare församlingstillhörighet och att stiften skall återfå arbetsgivaransvaret för prästerna.

Jag är väl inte helt såld på det där att man bara var tvungen att peta på ”enkönade par”, men å andra sidan håller jag definitivt med om deras åsikt att kyrka och stat ska separeras vidare än redan har skett, så det känns ändå som ett vettigt alternativ imo.

Det andra intressanta undantaget är Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (eller kortare, POSK):

Från Wikipedia:

Viktiga gemensamma frågor är avpolitiseringen av Svenska kyrkan, gudstjänsten i centrum och möjlighet att få vara förtroendevald i vilken församling man vill och i förlängningen också tillhöra vilken församling man vill. POSK vill också minska kostnaderna för Svenska kyrkans stora organisation och ändra valsystemet, från direkta val på alla nivåer, som det är nu, till direkta val på församlingsnivå och indirekt till övriga nivåer. Inom gruppen råder frihet för de enskilda förtroendevalda att rösta efter egen övertygelse, efter att detta är förankrat i den egna gruppen.

Det som jag tycker gör POSK lite mer intressant än Frimodig kyrka är framför allt de här punkterna i deras program:

Mångfald – en möjlighet

POSK vill

• verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner – mångfalden är en rikedom
• att det ekumeniska arbetet, dvs samarbetet mellan kyrkor och samfund, drivs vidare med kraft
• att alla, oavsett sexuell läggning, bemöts med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK
• respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya synen på äktenskapet – det viktigaste är att visa omsorg om de människor som berörs
• att det skall vara en självklarhet att det finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan
• motverka all särbehandling på grund av kön

För religionsfrihetens, och mänskliga rättigheters, skull så kommer jag lägga min röst mot SD i kyrkovalet på söndag. Rösta mot SD du också.

Piratpartiet girar babord?

Som en del kanske märkt har jag inte skrivit så mycket här på sistone. Det beror främst på att jag har lite för mycket att göra men även på att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om sen mitt engagemang i Piratpartiet rasat från relativt försumbart till mer eller mindre icke-existerande, så pass att jag inte ens brydde mig om att förnya mitt medlemsskap längre. Således känner jag inte riktigt att det är min grej att lägga mig i vad Piratpartiet tänker driva för politik, men idag blev skrivklådan lite för påtaglig för att jag ska kunna låta bli att kommentera i alla fall.

Det började med att jag fick en länk till Jonathan Rieder Lundkvists blog där han förklarar varför Piratpartiet inte borde demonstrera med nätverket 4 September. Min första reaktion var att redan namnet lät som revival av 60-talets vänsterrörelser så jag var bara tvungen att ta reda på mer vad det var för nätverk och hittade ett mötesprotokoll från ett stormöte. Mmm. Stormöten. Vänstervibbarna jazzar vidare, min gamla uppväxt inom SSU drabbades av akut Déjà vu!

I mötesprotokollet kan man se att följande organisationer varit representerade:

• Piratpartiet
• Ung Pirat
• Sveriges Fredsråd
• Svenska Fredskommitten
• Folket i Bild
• Iraksolidaritet
• SEKO (ett fackförbund inom LO)
• Socialistiska Partiet
• Rättvisepartiet Socialisterna
• Ung Vänster
• Sveriges Kommunistiska Parti
• Kommunistiska Partiet (tidigare kända som KPML(r)…)
• Arbetarmakt (revolutionärt socialistiskt trotskistisk organisation, say no more…)

samt en del andra organisationer vars förkortningar jag inte lyckades uttyda, inte ens med hjälp av Staffan Betnér (men han klippte några jag inte hade en aning om vad de var för några). Nå, många av de här organisationerna har jag inget emot och eftersom jag inte längre är medlem i Piratpartiet så känner jag inte heller att det är min uppgift att avgöra vilka andra organisationer Piratpartiet samarbetar med, men jag noterar att det är en synnerligen skarp vänsterkantring här. Riktigt stor humor blir det dock när man läser punkt 4 i protokollet:

4. Program för demonstrationen
Samordningsgruppen redogör för förslag på artister; sångaren Mikael Wiehe, rapparen Behrang Miri och en feministisk sambaorkester.

Mikael Wiehe behöver väl ingen närmare presentation, men om ni mot förmodan inte hört talas om karln så tycker jag att Wikipedia sammanfattar det rätt bra med: ”Mikael Christian Wiehe, […] är en svensk musiker, sångare, textförfattare och kompositör. Wiehes texter, […] kan uppdelas i politiska och personliga. De politiska präglas av vänsterextrem retorik. Wiehe var en förgrundsfigur för den svenska vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet.” Vänsterkantringen tilltar.

Behrang Miri är en, för mig, ny stjärna jag inte hört talas om innan och lite snabb googling gav inget klart besked (förutom att han var personen bakom det så kallade Tintin-gate, då) så vad gäller hans politiska hemvist får jag nog lämna walk-over.

Och så en feministisk sambaorkester. En. Feministisk. Sambaorkester. Nä, jag har ingen direkt åsikt om feminister rent generellt (mer än att jag anser att feminism inte hör hemma i partipolitik) men en feministisk sambaorkester…? Alltså? Va? Vad jag vet kan det förstås vara en liberal feministisk sambaorkester så jag tror jag lämnar walk-over på de med med avseende på var de står politiskt, men alltså… En feministisk sambaorkester? Det är möjligt att jag är lättroad eller har konstig humor men, som de säger på andra sidan pölen, ”You can’t make this stuff up!”

Som jag konstaterade ovan; eftersom jag inte längre är medlem i partiet så anser jag inte att jag har något mandat att faktiskt försöka påverka partiets politiska inriktning, men det här är inte första gången jag ser vad jag bara kan tolka som en synnerligen ogenerad flirt vänsterut.

That’s ok, not my problem etc, men det är kanske dags att släppa det där snacket om att man är blockoberoende och satsar på en neutral vågmästarroll i riksdagen? Det är kanske dags att öppet erkänna att svenska Piratpartiet inte längre är blockneutrala utan har glidit allt mer vänsterut de senaste åren?

Ärlighet varar längst och allt det där, ni vet…

Piratfilmsdebaklet farsar vidare…

I helgen skrev jag ett brev till Lars-Peter Hielle om hans onyanserade artikel om ”streamad piratfilm”. Jag fick faktiskt ett svar:

Hej tack för ditt mail.

Jag tror inte du ska underskatta det jag rapporterar. Det som redan finns som tänkbar åtgärd dvs blockering har införts i Norge nyligen och med det så finns det också en möjlighet för rättighetsinnehavarna att lobba för det. Du ska inte tro att de lagar som idag finns inte delvis har lobbats fram för då har du fel.
Jag speglar det som idag är extremt känsligt, men det var diskussionen om också Ipred också till en början.
Att rättighetsinnehavare skulle få chansen att via domstol driva civilrättsprocesser utan att blanda in polis och åklagare trodde nog många skulle vara otänkbart, men nu har Sverige infört det också.

Det jag lyfter fram är något som det finns starkt stöd för i Sveriges riksdag att upphovsrätten ska skyddas, sen finns det de som tycker allt ska delas fritt, men det är inte det här inslaget handlar om. Inslaget handlar om hur flera politiker tycker att upphovsrätten ska skyddas.

Kriget mellan pirater och antipirater har jag lyft fram i mängder av inslag innan det här och får nästan alltid skit ifrån den ena eller den andra sidan. Men jag själv har aldrig tagit ställning i frågan och ska inte heller som opartiskt journalist göra det.

Du får kalla mig oseriös, men att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt. Mitt jobb som journalist går ut på att spegla det som är eller kan bli aktuellt även i Sverige. Tankar om blockering håller jag inte tyst om. Många skulle istället säga att det är att ”ta tjuren vid hornen” innan det är försent, beroende vilken sida man står på.

Var istället glad att jag lyfter fram det så kanske det blir en diskussion om det.

Nästa gång skriv vänligare och ge mig istället nyhetstips på vad jag borde spegla.

Uhm…

Jag gillar speciellt ”att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt”. När påstod jag det? Eller rent generellt, vad dillar han om?

Nå, efter att en vän konstaterade att det faktiskt hör till Public Services uppdrag att vara objektiva och sakliga och att han rekommenderade mig att anmäla inslaget i stället för att hålla på och tjafsa med reportern direkt så gjorde jag det.

Programmet handlar om ”streamad piratfilm” och saknar helt, vill jag hävda, önskad objektivitet. De som får komma till tals är främst Henrik Ponten och Kjell Sundsvall som framför en ganska ensidig och samstämmig åsikt. Kjell Sundsvall påstår tex att det är piraternas fel att Jägarna 2 sålt sämre än Jägarna och detta accepteras helt okritiskt av Lars-Peter Hielle.

Detta trots att det gått 15 år mellan filmerna vilket tex innebär att Jägarna 2 släpptes under en tid då konkurrensen från andra produktioner var mycket större än 15 år tidigare när Jägarna släpptes. Inte bara produceras det allt mer film och TV för varje år, konkurrensen har också ökat drastiskt från tex datorspel och andra underhållningstekniker. Det nämns inte heller att Jägarna 2, likt många uppföljare, fått ett sämre betyg på tex IMDb och att publiken därför helt enkelt kan antas ha valt att lägga sina pengar på att njuta av andra, bättre, produktioner!

Reportaget nämner inte heller med ett ord att samma teknik som Henrik Ponten och Kjell Sundvall ser som skrämmande ser andra som en möjlighet. Unni Drougge har tex konstaterat att fri kopiering snarare är positivt än negativt för hennes del. Se tex:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11784822.ab

The Yes men hade också ett problem att deras film, ”The Yes men fix the world”, var så kontroversiell att tex ”United States Chamber of Commerce” försökte tysta the Yes men genom att hota dem med stämning. Utan fildelning hade filmen aldrig kunnat släppas, men tack vare modern teknik kunde de förhindras att filmen begravdes och försvann.

http://torrentfreak.com/yes-men-use-bittorrent-to-avoid-censorship-100723/

Denna andra sida av myntet med möjligheten för fristående kreatörer att sprida sina verk utanför de stora bolagens kontroll saknades totalt i reportaget och ”piratfilm” framställs bara som ett problem där ansvariga politiker och myndigeter inte gör tillräckligt för att stävja detta hot. Inte heller finns det någon som helst konsekvensanalys av hur den typen av blockering kommer påverka det fria ordet genom att tex göra det omöjligt att, likt the Yes men, kringgå försök till censur genom att släppa sitt material fritt.

Lars-Peter Hielle har, som jag ser det, helt misslyckats med att sträva efter den objektivitet man bör kunna förvänta sig av public service. När jag påpekade detta via mail till Lars-Peter Hielle så fick jag ett svar som inte bara helt ignorerade mina frågor och argument (men i stället bemötte argument som jag över huvud taget inte fört fram!) det gjordes dessutom med en synnerligen otrevlig ton.

Jag önskar därför att det görs en granskning av reportaget för att klargöra vilka brister det har just vad gäller objektivitet och saklighet.

Stay tuned, det kanske kan hända mer runt det här…

Streamad piratfilm på nätet växer sig allt starkare…eller?

Såg att journalisten Lars-Peter Hielle skrivit en artikel om hur streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot våra kära kreatörer. Det är en totalt okritisk artikel där Kjell Sundvall och Henrik Pontén helt utan mothugg får gå på med samma gamla klyshor som vi hört så många gånger och som mest låter som om det är hack i skivan.

Jag blir lite deprimerad av den typen av papegojajournalism så jag skickade ett personligt brev till han Lars-Peter Hielle (mailadressen fanns ju under artikeln, bekvämt och bra) och skrev följande:

---

Hej Lars-Peter. Jag läste din artikel om att streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot all form av filmproduktion.

En fråga bara; gjorde du några efterforskningar alls innan du skrev artikeln eller repeterade du bara helt okritiskt vad Kjell Sundvall och Henrik Pontén sa? Om du gjorde någon egen oberoende efterforskning innan du skrev artikeln så skulle jag gärna vilja veta vilka rapporter eller andra fakta som motiverade en artikel som så okritiskt framställer att det krävs kraftigare tag mot piratkopiering eller varför du valde att inte med ett ord nämna tex den alternativa film och kultur som får en chans tack vare samma teknik.

Om du inte gjorde någon egen oberoende efterforskning så måste jag nog fråga varför du inte gjorde det? Är det inte del av den journalistiska traditionen att man tar reda på fakta och försöker lyfta fram en någorlunda nyanserad bild av det man skriver om? Om du hade lagt ner tiden på att göra det hade du förmodligen ganska snabbt noterat att det inte finns någon direkt koppling mellan piratkopiering och förlorade intäkter, tvärt om är det ofta de som fildelar mest som samtidigt de som köper mest. Det finns gott om oberoende forskningsrapporter som kommit fram till detta om och om igen, det finns inga oberoende (den lilla, lilla detaljen är just oberoende) forskningsrapporter som lyckats bevisa motsatsen.

Att du, som journalist, inte hör en elak alarmklocka ringa i huvudet så fort någon pratar om blockering (dvs censurering) av nätet förvånar mig lite med. Censur börjar alltid som att man framställer det som en nödvändighet att stoppa något som ter sig önskvärt att stoppa, men när väl mekanismen finns där så inkluderas allt mer tills den sakta börjar inskränka det fria ordet. Det är ett genomgående mönster vi sett om och om igen inom stater som blir allt mer ofria och som journalist tycker jag det är konstigt att du så lättvindligt återger önskemål om vad som i praktiken är ännu en glidning längst det sluttande planet mot en allt mer totalitär stat. Detta helt utan att ens ägna en tanke åt konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna.

Och bara som en parentes, jag fildelar inte. Alls. Jag använder tjänster som tex Netflix, Spotify etc. Däremot blir jag lite ledsen varje gång jag läser en artikel som helt okritiskt framhäver vinklade påståenden som ”fakta”. Varje gång det händer förlorar jag lite av mitt förtroende (dvs det lilla jag har kvar) för media och de som kallar sig journalister.

MVH

/Martin

Vi får väl se om jag får nåt svar. Mina förhoppningar är inte speciellt stora att jag kommer få nåt svar och om jag får något alls blir det väl i praktiken ett goddag yxskaft-svar eftersom det känns som att dessa gamla påståenden nu blivit så pass upprepade att de har blivit en sanning.

Fakta verkar, ironiskt nog, inte få stå i vägen när sanningen fabriceras så förmodligen kommer vi få höra mer om det här tills man inför nya, fantastiska slag i luften som egentligen inte kommer göra nån som helst skillnad för fildelningen men som öppnar för allt större möjligheter att övervaka och kriminalisera folk för petitesser.

När inte ens journalister försöker försvara folks frihet är det illa…

Läs även Opassande och En snel hest.

Livet under stöveln

I don’t want to live in a society that does these sort of things … I do not want to live in a world where everything I do and say is recorded. That is not something I am willing to support or live under.

I praktiken all kommunikation på Internet går genom USA så när USA övervakar Internet så sker det på en global skala. Det är alltså inte bara ett problem för amerikaner, det är ett problem även för dig, var du än bor.

Om ni inte redan är pålästa om Edward Snowden och Prism, här är lite länkar:

http://opassande.se/2013/06/08/prism-vad-har-vi-fatt-veta-hittills/

http://falkvinge.net/2013/06/08/so-just-exactly-what-is-nsas-prism-more-than-reprehensibly-evil/

http://en.wikipedia.org/wiki/PRISM_%28surveillance_program%29

http://en.wikipedia.org/wiki/Edward_Snowden

Kommer detta som en chock och överraskning? Ja, tydligen för rätt många, men personligen känner jag nog mest ett trött ”Vad var det vi sa?”. När jag tidigare berättat för folk vad FRA, NSA mfl sysslar med (och det har varit känt att det pågår om än inte exakt omsättning eller på detaljnivå) så har reaktionerna ofta varit ”Äsch, ingen kan övervaka hela Internet!”, ”Så illa kan det ändå inte vara?” eller helt enkelt bara ”Det där tror jag inte på!” men nu vet vi alltså att jodå, man kan övervaka hela Internet, det är illa och det finns på riktigt.

Frågan är nu, vad tänker du göra åt det?

Var finns Piratpartiet frågar du?

Eva Franchell har skrivit en upprörd ledare om övervakning på nätet som jag tycker var väldigt bra. Dock avslutar hon den med den märkliga frågan ”Är det någon som har sett till Piratpartiet?” och håller en ton som låter lite som att det är Piratpartiets fel att de inte hörs mer än de gör och att de borde stoppat utvecklingen. Jag tycker, ärligt talat, att det var en rätt korkad fråga (speciellt från en journalist) så jag skrev följande brev till henne:

Jag läste din ledare och noterar att du ställer samma oroliga frågor som många andra. Det är bra, det är viktiga frågor och du är inte ensam, men sen avslutar du din ledare med frågan ”Är det någon som har sett till Piratpartiet?”…

Det är lätt att peka ett anklagande finger mot Piratpartiet och fråga varför inget händer, men det är inget annat än ett uselt sätt att skaffa sig en syndabock, nån som det är bekvämt att skylla på så man slipper se sin egen skuld i det hela. Piratpartiet kan aldrig rädda dig från tex en
onda vargarna FRA, NSA, SWIFT och allt vad de heter, Piratpartiet må försöka men ett litet parti utan partistöd har rätt begränsat med politiska muskler att spänna och kan aldrig, utan allierade som hjälper till, i längden hävda sig mot de 8 riksdagspartierna när det börjar hetta till.

Personligen frågar jag mig en liknande sak; var finns media? Var är de undersökande journalisterna, analysen, grävandet, avslöjandena? Om du, och andra anställda inom media, anser att det här är en oroande utveckling, varför hör vi så lite om det? Var är krigsrubrikerna, löpsedlarna, de besvärliga frågorna till politikerna? Nu blir det kanske en artikel då och då men så fort en fråga är ”klar” så tystnar media igen och i skydd av tystnaden flyttas positionerna fram. Det är en retirerande strid där vi alla förlorar mer och mer av vårat privatliv och våra rättigheter.

Om ditt bidrag till denna brännande fråga inskränker sig till en och annan upprörd artikel och retoriska små fundigheter som att fråga var Piratpartiet befinner sig så törs jag påstå att du snarare hjälper till med att utvecklingen eskalerar genom att addera en känsla av hopplöshet än att faktiskt bidra med något substantiellt som kan bromsa eller förhindra utvecklingen.

När FRA-lagen infördes skrev jag följande fiktiva nyhetsbrev:

http://fmsj.se/2010/06/18/piratpartiet-nyhetsbrev-18-juni-2018/

Det är kanske en extrem extrapolering av utvecklingen, men vi ser hela tiden hur gränserna flyttas fram. Nu har man till och med börjat tala om fildelare som ”terrorister” i vissa sammanhang och eftersom du säkert vet lika väl som jag vilka rättsövergrepp staterna anser sig kunna ta mot terrorister så kan du nog själv inse vilka ”möjligheter” detta ger i kampen mot den förhatliga fildelningen. Sen behöver man bara lite försiktigt börja smyga in ”terrorister” när man kritiserar meningsmotståndare, tex oönskade politiska partier eller journalister som skriver ”oönskade” saker så är saken biff. Svenska Demokratiska Republiken, here we come!

Så, Eva Franchell. Var finns du?

MVH

/Martin

Emma har skrivit också.