En smått vinklad syn på smartphones

…och deras för- och nackdelar. 

Eller:

En relativiserad alt-översyn av olika smartphoneval du inte bör ha som riktlinje när du köper en ny telefon.

Eller:

Lyssna inte på mig, jag bara kände för att blogga lite.

In the beginning was the dumb phone. De gick att ringa med och om man hade tur hade telefonen också batteri nog i slutet av dagen så det gick med. Den första mobiltelefonen jag använde hade en passningstid på tre timmar och man kunde ringa i en halvtimme om batteriet var toppladdat. Den var stor som en tegelsten och vägde därefter, så efter en kvart ville man ändå inte fortsätta prata pga att man började få mjölksyra i armen. Telefonerna har utvecklats lite sen dess och jag har gått igenom Ericsson 388 & 688, Nokia 6150 och allt vad de hette. Till slut kunde man klara sig en vecka på en laddning, men sen var det nån jävel som stoppade in en surfinal i telefonen och batteritiden återställdes nästan till den där första tegelstenens timmar. Nästan.

Men det var inte det jag tänkte bladdra om, utan i stället skriva en not om de olika alternativen av smartphones och deras fördelar/nackdelar ur ett högst personligt perspektiv, för jag har nog hunnit kolla in gräset på alla jämrans sidor av stängslet (utom BlackBerry, men de kör ju Android numera…). Så här kommer en snabb genomgång av olika systemval:

Symbian

Det här är mer av akademisk betydelse numera, men det var här hela jämrans hysterin började. Nån kom på att det vore coolt att stoppa in en ”högupplöst” (typ 320×240 pixlar) färgskärm, en browser och möjligheten att installera appar. Tadaa! Smartphone! Det ballaste sen bakmaskiner. Minst.

Symbian var allt annat än lysande som smartphone-OS, främst för att det inte var byggt för det. Det var som att sätta ett takräcke på en Trabant och försöka frakta en pall virke på den. Det gick segt, kraschande appar var vardag (och speciellt Skype hade en ovana att få hela telefonen att boota om) och vi kan säga att det inte gick så fort via GPRS. Men det gick!

Fördelar:

• SMARTPHONE! WOW!
• Säkerheten var rätt hög, helt enkelt för att ingen ens tänkte tanken på att det skulle finnas en anledning att angripa en Smartphone. De fanns ju knappt!

Nackdelar:

• Ungefär allt annat.

Android

Nästa telefon blev en HTC Desire med Android 2.3. Den hade ett inte helt olikt beteende från Symbian i det att den var långsam och kraschade ofta om man stressade den. Med 0.5 GB Flash så fyllde man den rätt snabbt med appar, but hey, vilka appar! Efter det har jag avverkat flera andra Android; Samsung Galaxy S3, Nexus 5 + ett antal Sonylurar eftersom jag började jobba med Android ”på riktigt” och nere på den rå metallen. Dvs inte apparna, utan själva OSet, och jag har grävt i Android 4, 5 och 6. Det var det som fick mig intresserad på allvar vad gäller datorsäkerhet…

Android har flera stora problem, vilket härrör från att det i mångt och mycket är ett lapptäcke ditkletat ovanpå en Linuxkärna. Av de Smartphone-OS som finns på marknaden idag är det nog ganska safe att påstå att Android har de största säkerhetsproblemen, vilket förvärras av att det mesta i Android-ekosfären har en ganska bizarr uppgraderingsstrategi. Den utförs i följande steg:

1. Google släpper en ny release. Det här kan vara allt från en major overhaul till mindre säkerhetsfixar.
2. Telefontillverkarna får tillgång till Googles kod och väljer att plocka in den till en viss modell, eller inte.
3. Det görs ett operatörsberoende ROM som är specialanpassad till respektive operatör. Om man då väljer att släppa en viss Androidversion till en viss telefonmodell för en viss operatör, då. Eller så skiter man i det.

Det här var ett ständigt problem när jag jobbade med Android och fördröjningen även på allvarliga säkerhetspatchar kunde hamna på fast track och släppas omgående, skjutas upp till en större planerad release eller helt enkelt ignoreras. Det här innebar att det vanliga var att det kunde ta månader för en fix att nå ut till telefonerna beroende på tillverkare och operatör. Vissa tillverkare skötte sig rätt bra, andra sket fullständigt i säkerhet och jag vet om Androidtelefoner (dock inte Sony ska jag nämna, de hör till ”the good guys”) som aldrig fick en uppgradering efter att telefonen lanserades och när kunderna klagade fick de till svar att tillverkaren rekommenderade dem att köpa uppföljaren i stället. Det gick iiiinte riktigt hem i stugorna…

Jag har även sett teleoperatörer och -försäljare kränga billiga Androidtelefoner med Android-OS som varit obsoleta, vilket jag finner synnerligen oseriöst! Av det här skälet har jag slutat rekommendera Android till folk som frågar mig om råd, men om man VÄLDIGT gärna vill köra Android rekommenderar jag Googles Nexus/Pixel eftersom det är de telefonerna som får flest fixar och snabbast eftersom de hoppar över steg 2 och 3 i listan ovan.

Google har börjat jobba mer aktivt med att få till ett vettigare säkerhetstänk över lag inom team Android. Det är bra. Man är imo inte riktigt hemma än, men steget från ”Not our problem” till att man börjat införa policies som tillverkarna måste följa är en mycket bra förändring. Ge det lite tid kan det nog göra Android säkerhetsmässigt bra, även om jag tvivlar på att man kommer komma tillrätta med resursproblemen, men det fixar ju å andra sidan Moores lag så det kommer nog sluta vara ett problem det med med tiden…

Fördelar:

• Det finns en modell för alla. Diversiteten är enorm!
• Om man gillar att fnula med telefonerna finns LineageOS (före detta CyanogenMod) och man kan hitta på lite allt möjligt med sin lur.

Nackdelar:

• Resurshungrigheten. Androidtelefoner kräver i runda slängar dubbelt av allt jämfört med konkurrerande OS (nedan). Dubbla mängden RAM, dubbelt så krallig CPU, dubbelt så stort batteri…
• Alla modeller och tillverkare gör marknaden till en djungel, svårt att veta vilka tillverkare som är bra på säkerhet & support etc.
• Tillverkarna slutar ofta supporta sina telefoner efter 1-2 år, därefter blir telefonerna snabbt osäkra.

Windows Phone

Windows Phone är faktiskt rätt bra telefoner, men de har fått lite oförtjänt dåligt rykte. Delvis är det självförvållat eftersom Microsoft har gett motstridiga signaler om man ska gasa eller bromsa, vilket fått flera tillverkare att släppa tillverkningen av nya telefoner eller släppandet av nya modeller. Det i sin tur har lett till att apptillverkare inte direkt satsar på Windows Phone vilket har lett till få appar som antingen är buggigare eller nån/några versioner efter Android- och iPhone-releaserna, vilket förstås gör att folk inte köper telefonen vilket snabbt blir en ond cirkel…

Jag tycker det är synd. Min Lumia 640 var en trevlig telefon (även om 1 GB RAM nog var i minsta laget, den hade nog mått bra av det dubbla) vars största brist var att jag aldrig hittade en vettigt fungerande podcastspelare till den. Alla jag provade hade rätt grava buggar och ingen verkade intresserad av att fixa dem, så man fick bita ihop och stå ut ändå. Tyvärr verkade det som att även Microsoft kroknade på slutet och man orkade aldrig riktigt fixa till Windows Phone 10-releasen utan det fanns en del issues som man helt enkelt fick leva med.

Min åsikt är att det är synd, för OSet hade många förtjänster och batteritiden var riktigt bra. Över lag kändes GUIt genomtänkt och till skillnad mot den generiska Androidtillverkaren var Microsoft bra på att släppa säkerhetspatchar regelbundet och rätt ofta, men det räcker inte riktigt när apparna är skit eller bluetooth-headsetet bara blåvägrar att koppla upp sig tills man bootat om telefonen.

Fördelar:

• Genomtänkt system.
• Bra säkerhetstänk.
• Lågt pris.
• Helt ok telefon om man nöjer sig med att ringa, surfa, kolla mail, nå sin kalender etc.

Nackdelar:

• Ont om vettiga appar.
• Problem med buggar och stabilitet (speciellt om man kör tyngre appar).
• Ingen verkar veta vad Microsoft egentligen tänker hitta på. Lägger de ner eller satsar de…?

iPhone

Det tog emot i det längsta, mestadels pga prislappen, men allt eftersom iPhone blivit billigare och Androidtelefoner (Googles då, skulle inte falla mig in att köpa något annat av orsakerna jag nämnde ovan) blivit dyrare så blev inte steget så stort. Dessutom, Apple har genom åren haft ett långsiktigt arbete för att bygga ett bra, och säkert, mobil-OS där man försöker hushålla med resurserna och ha bra och genomtänkta funktioner i stället för att bara slänga mer hårdvara på problemet. Puritanen i mig gillar det, så jag bestämde mig för att ge iPhone en chans (fanns ändå ingen Androidlur jag riktigt kände att jag ville ha och Windows Phone kändes för flaky, så vafan!).

Det blev en iPhone 6s, mest för att 7an inte hade nåt jag kände var värt det högre priset (och saknade hörlursutgången som jag, faktiskt, använder ibland) och Plus lät lite för stor och klumpig, så 6s it is. Att börja med iPhone var faktiskt ingen tröskel att tala om, definitivt mindre än steget från Android till Windows Phone. Apple har gjort ett väldigt slickt OS som sätter upp sig själv på ett väldigt pedagogiskt sätt. Litet minus för att luren vägrar starta utan SIM-kort, men det var väl typ det enda.

Ryktet om Apples inlåsning anser jag dessutom vara starkt överdrivna. Det var trivialt att få den att synca både mot mitt Google- (mail, kalender och kontakter) samt MS-konto (mail) och att lägga in mina egna mailadresser (IMAP) och jobbets (Outlook) var lika smärtfritt. Samma med en extern kalendertjänst som kör webdav, shit just works, yo! Dessutom görs det här med de inbyggda mail- och kalenderapparna, inget behov att installera tredjepart och försöka klura ut vilken som är bäst etc. MVG i betyg. Minst.

Däremot skippade jag den interna podcastspelaren. Visserligen hävdades det att den är helt ok (och jag har väl inget direkt skäl att misstro det), men det påstods att Overcast var bättre. Det är den bästa podcastspelare jag provat, bara det är, för mig som lyssnar mycket på podcasts, ett stort skäl att köra iPhone.

En feature jag gillar är att första gången man startar en app så frågar telefonen för varje rättighet appen kräver, så att den inte hinner börja köra ett tag med mer rättigheter än man vill för att man missade att stänga av det (som hände några gånger i tex Windows Phone). En annan riktigt trevlig feature är också att man kan stänga av cellphone data per app! Det var trevligt att ha när jag var i Kina och varje MB kostade.

En mindre detalj, som jag ändå gillar, är att om man tex slår ihjäl en app hårt medans den spelar musik så fadear den ut snyggt, samma om en annan app vill in och tex spela en notifiering eller guidning så fadear tex podcastspelaren ut så det inte blir elaka avbrott, sen BACKAR APPEN ett par sekunder och börjar om så man inte missar nåt! Det är så fruktansvärt elegant på en nästan pedantisk nivå!

Över lag känns helt enkelt iOS mycket mer genomtänkt och moget än alternativen, vilket kanske inte är så konstigt mtp att det hängt med rätt länge numera.

Fördelar:

• Moget.
• Trots halva batterikapaciteten, RAMet, CPU-kraften etc känns den ändå minst lika rapp som fruns Nexus 6P.
• Blir inte varm ens när den jobbar som en slav! Tyder på väl designad mjukvara.
• En modell supportas med säkerhetsuppdateringar etc mer än dubbelt så länge än generisk Androidtelefon.
• En Applespecifik kontakt som imo är bättre designad än USB.

Nackdelar:

• Apple håller HÅRT i sin ekosfär. Det stör inte mig (och säkerligen inte de flesta ”vanliga användare”), men inte så kul för de som gillar att ”pilla runt lite”.
• Det finns två modeller, den vanliga och Plus. Gilla det eller skit i det.
• Man kan inte lägga apparna precis som man vill på startskärmen. Man kan byta ordning, men de ligger i en lång (radbruten) rad varesig man vill eller ej.
• En Applespecifik kontakt som kan göra det svårt att låna laddare vid behov.
• Dyr jämfört med många Androidtelefoner (men inte jämfört med Googles Pixel).

Generella kommentarer om smartphones:

Smartphones idag har kontakt med det mesta vi använder; web, mail, kalender, banken etc, det gör att säkerheten är viktigare än många förmodligen tänker på.  Lyckas en app bryta sig ut ur sin ”låda” kan den snabbt få kontroll över mer data än vad som är hälsosamt för användaren, så säkerhet är viktigt!

Det innebär att oavsett vilken telefon man än väljer gäller att:

• UPPDATERA ALLTID när det kommer en ny mjukvara! Häng inte kvar på en gammal version för att ”Telefonen blir så långsam annars”. Det är en väldigt farlig ovana!
• När tillverkaren slutar supporta en modell är det hög tid att byta telefon (eller växla över till LineageOS om man kör Android, men då måste man hålla koll på uppdateringar etc själv).
• Installera inte tveksamma appar. Håll dig till de som finns i Google Play, App Store eller liknande och dra inte in massa obskyra saker bara för att det verkar kul (även om de finns i play/store). Man behöver förstås inte bli överdrivet paranoid heller, men visst omdöme och försiktighet rekommenderas. Googla gärna på appens namn plus termer som ”security problems” eller liknande om du känner dig osäker.

En annan syn på SDs intåg i riksdagen

Sååååee, vi vet den gängse retoriken; SD är ett populistparti som snor missnöjesröster från övriga partier med sitt förenklade budskap. Right?

Så, nu ska farbror Q berätta vad han hittade när han grävde i valstatistik för enkammarriksdagen, dvs från valet 1970 och framåt. Jag begränsade mig till att bara titta från 1970 och framåt dels för att det blir lite rörigt att försöka lappa ihop statistiken från två- till enkammarriksdagen och dels för att min poäng syns alldeles utmärkt även över den tidsperioden. Tre kommentarer innan vi börjar:

• Graferna är små och svårtydda. Klicka på dem så får du upp större versioner.
• Innan valet 2006 verkar blanka röster ha registrerat som ogiltiga.
• Allt data är avskrivet för hand. Jag har kollat så noga som jag kunnat, men det kan tyvärr fortfarande finnas felaktigheter.

Här är riksdagsvalresultatet som vi brukar se det när det presenteras tex i pressen:

Och här syns det ju tydligt att SD snott röster från de övriga, precis som tex MP gjorde på sin tid (jo, även de började sin bana med att bli beskyllda för att vara ett missnöjesparti men blev sen etablerade och ett ”gammelparti”) och F! försökte sig på nu senast. Det här är, som sagt, den normala retoriken runt SD, ett parti som snott missnöjda väljare från övriga.

Problemet här är att när statistiken presenteras såhär så underkänner man alla de som inte röstat ”på riktigt”, dvs alla de som röstat på alla småpartier som aldrig redovisas, de som röstade blankt eller inte röstade alls.

Börjar man titta på dem så ser man att sanningen är lite mera komplex än så, nämligen:

Här syns plötsligt nånting mycket intressantare, nämligen att långt innan SD ens dök upp på radarn så ökade gruppen som helt enkelt inte ens orkade gå och rösta, vilket åtminstone jag tolkar som att man inte kände att man representerades av något av de tillgängliga partierna. Mellan valen 1985 och 2002 minskade valdeltagandet med 10 procentenheter, vilket får ses som ganska illavarslande.

Att politiker inte funderat på konsekvenser och risker runt detta tycker jag är lite uppseendeväckande, men det är klart, Internet var inte så stort på den tiden så det gick väl att ignorera problemet så länge man inte tappade sin position gentemot övriga partier.

Dock, jag har väldigt svårt att tänka mig att man inte var medveten om förändringen men att man underskattade effekten av det. Well, resultatet kom när det plötsligt dök upp något som sågs som alternativ. Dels bröts den negativa trenden med minskande valdeltagande när NyD dök upp och dels, förstås, när SD plötsligt lyckades komma in i rampljuset, och då ser vi också plötsligt ett drastiskt ökande av valdeltagandet igen, vilket har växt med ca 5 procentenheter sen lågvattenmärket 2002.

But wait, there’s more! Under perioden 1970 till 2014 har antalet röstberättigade samtidigt ökat från ca 5.6 miljoner till 7.3 miljoner! Dvs även om det ser ut som om ”gammelpartierna” krympt på grafen ovan är det ändå så att procentandelarna är ”värda” mer. Så låt oss titta på faktiska siffror i stället.

Första gången jag plottade den här grafen fick jag en liten ”Whoa!”-känsla. Man kan nog utgå från att MP plockat röster från övriga partier (mest Centern verkar det som, vilket kanske inte är helt oväntat), men SD (och F!) verkar faktiskt främst ha motiverat tidigare röstskolkare att släpa sig till vallokalen snarare än att sno missnöjda från övriga partier.

Röstdeltagandet 2006 var ca 82%, 2010 84.6% och 2014 85.8%! Tittar man på korrelationen mellan valdeltagande och SDs framgång så kan man se att ca 79% av väljarna röstade på övriga partier utom SD i valen 2002, 2006 & 2010 men 2014 är ett trendbrott. 2014 röstar bara ca 75% av väljarna på övriga partier (inklusive F!), förmodligen, gissar jag, för att SD då var över 4%-gränsen och alla de som röstat ”taktiskt” på ett annat parti för att inte ”slösa bort sin röst” nu känner sig trygga att släppa ”livbojen” och rösta på SD. Den stora frågan nu är finns det plats för fler nya partier, som tex Medborgerlig Samling? Ja, jag tror det. Det vi kan se på statistiken är dels att det finns en potential att jaga upp folk ur röstskolkarsoffan om de presenteras med ett alternativ de faktiskt känner är värt att gå och rösta på (det är fortfarande ca 4% röstskolkare kvar till toppnoteringen i valdeltagande 1973) och dessutom kan man se både på valet 1991 (NyD) och 2014 (SD) samt även på MPs historia att det, faktiskt, går att plocka röster från ”gammelpartierna” om missnöjet blir stort nog.

Det här styrker mig bara i min uppfattning att SDs framgång skapades av övriga partiers misslyckande. Grunden till det lades dessutom redan på tidigt 80-tal och oförmågan att reagera på ”varningsskottet” NyD. Idag tror jag inte längre att övriga 7 riksdagspartier kan vända trenden, speciellt inte när ”oppositionen” visat med all oönskad tydlighet att man är jävligt bra på att snacka, men nån verkstad blir det ändå inte av allt munväder. Det enda resultatet av det är att missnöjet bland väljarkåren har ökat.

Valet 2018 kommer bli intressant. Jag är övertygad om att SD kommer öka dramatiskt men även att Medborgerlig Samling har en bra startposition för att bli det valets ”bubblare”. Däremot tror jag inte på F!, min gissning är att folk numera är rätt less på identitetspolitik och feministiska positioneringar, så där tror jag mer på en framtid i stil med andra valet för NyD eller Junilistan; Ännu en misslyckad politisk sufflé.

I teorin.

Igår skulle jag sätta in en mellanvägg och fixa en botten till hundburen. Enkelt uppdrag.

I teorin.

Första problemet; hänglåset till verkstaden var bottenfruset. Gick inte ens att vrida runt nyckeln. ”Inga problem”, tänkte jag, ”jag hämtar grilltändaren!”. Så jag hämtade grilltändaren och satte igång å elda på!

I teorin.

I praktiken var gasen slut så det bidde inget mer än en flämtande liten låga. Så jag gick och hämtade en sån där ljuständare i stället, som också hade slut på gas. Ok, dags för en ny plan, dra fram en skarvsladd och tina  upp låset med en hårtork! Skitenkelt!

I teorin.

Skarvsladdarna lagras förstås i verkstaden som jag inte kom in i. Det löste sig dock med att en skarvsladd var i drift, så jag snodde den ett tag å sen fick jag stå där som ett hjon och rikta hårtork mot den isskulptur som i mer drägliga klimat kallas ”hänglås”. Väl inne i verkstaden noterade jag en akut brist på hundbur. ”Ah, den är ju i bilen”, så jag hämtade bilnyckeln för att hämta ut hundburen.

I teorin.

I praktiken kunde buren lika gärna kunnat stå i den lokala bankens kassavalv för även bakluckan på bilen var effektivt förseglad med is. ”Jag får väl helt enkelt tina upp bilen!”, tänkte jag, bröt mig in via förardörren (som också gjorde en del motstånd, om än mer symboliskt) och startade motorn som eftertänksamt tände till och började puttra. På med defrostern och börja borsta bort snö från ispansaret. Sen gick det utmärkt att tina upp bilen.

I teorin.

Lampan för att bensinen höll på att ta slut lyste ilsket och den lilla nålen på visaren var på väg att puffa upp kudden för att lägga sig och vila mot ändstoppet, så när främre delen av bilen började nå icke-trafikfarliga nivåer av sikt så gav jag mig av till den lokala hålan för att tanka, samtidigt som jag hade defrostern på för fulla spjäll för maximal upptiningseffekt. Men bortsett från att jag på slutet började få en viss önskan att tälja mig ett par björkruskor och träna finska glosor gick resan alldeles utmärkt.

I teorin.

I realiteten hade kung Bore hälsat på även lokalt i chipläsaren för oavsett vilket kort jag tryckte in så svarade den hurtfriskt ”No chip read!”. Ingen bensin där mao. Det blev till att sätta sig i den finska bastun och ge sig av till den lokala något större hålan för att prova lyckan där i stället, nu med mätarnålen liggandes mot ändstoppet grymtandes små lyckliga snarkljud av trygghet. Jag tänkte att jag blir väl stående halvvägs och får försöka ringa frun som säkert ”Lagt telefonen på laddning”, dvs jag skulle ringa för döva öron tills hon började undra hur lång tid det tar att tanka en bil. Jag lyckades dock ta mig ända till macken, även om motorn förmodligen hann börja fundera på om homeopati även fungerade på bensin, och den kortläsaren hade nog både saltat och grusat internt så tankat blev det! Och vid det laget var även bakluckan upptinad nog för att behaga fungera som ”Lucka” snarare än ”Fast monterad del av karossen”.

Vid det här laget kändes det dock som att denne lönnfete konsult som är mer van vid plusgrader och luftkonditionerade utrymmen än närkamp med kung Bore skulle ta kväll och tina upp med ett par glas vin och tilltugg, så det hölls kväller, som det kallas i den lokala bygden. Idag är det dock dags att få ihop de där träskivorna till hundburen! Verkstaden är olåst (hänglåset har fått sova inomhus på badrumselementet i natt) och bilen blev ju synnerligen upptinad igår så det borde ju vara en smal sak att såga till nånting under dagen!

I teorin…

Göteborrrrrrg!

Jag har gjort misstaget att köra bil till Göteborg. Eller rättare sagt, jag gjorde misstaget att köra bil I Göteborg. Gör inte det.

Att köra bil till Göteborg är enkelt; ta dig till E6an & följ den (i alla fall om du kommer söderifrån). Om du råkar hamna i Malmö gör du en U-sväng och försöker igen. Trivialt. Sen kommer du in i själva Göteborg, grattis. Ingenting du provat innan, inte ens Malmö i rusningstrafik, kan förbereda dig för att köra i Göteborg, det går inte! Stadens vägplanering ger en viss känsla av dysfunktionalitet, milt vansinne eller tom direkt ondskefullhet. Den är dessutom inte GPS-kompatibel.

Det började nästan omedelbart; GPSen indikerar ”Sväng av höger!” och jag svänger av höger. Ett steg för tidigt. Ingen fara, GPSen indikerade ETA 12:55 innan jag kom in i Göteborg och jag skulle inte vara hos kunden förräns 14:00 så det är gott om tid. Visst, det blev nån minut extra pga felkörningen, men vad gör väl det? Alla jag känner som kört bil i Göteborg har vittnat om att det är en utmaning att köra där (en har tom fått en lättare form av PTS och vägrar köra dit igen ens under mordhot) så jag har tagit till rejält med marginaler för att hinna till kunden i tid ändå.

Nästa avfart bommar jag så jag kommer av ett steg försent och ETA ökar till 13:05. Ingen panik, ingen panik, det här ordnar sig. Lite senare när jag ska höger så tar verkligen avfarten mig höger … och sen under leden och ut på vänstersidan, 180 grader fel jämfört vart jag ska! ETA ökar till 13:15 och det sansade lugnet med en känsla av ett lustigt äventyr i den stora staden byts sakta ut mot ett något högre blodtryck och en ökande irritation.

Nu tänds dessutom lampan som varnar för att bensinen håller på att ta slut. Planen att ta mig till kunden på den bensin som finns kvar så jag sen i lugn och ro kan leta upp en mack och tanka inför hemresan börjar se ut som att den kommer att grusas för att undvika soppatorsk mitt i trafikkaoset men med en sakta ökande ETA är det sista jag vill göra att stanna och tanka, så jag hoppas på att jag ska hitta rätt i tid och klara mig.

Till slut närmar jag mig kunden och det enda jag behöver lyckas med är att ta mig av den huvudled jag är på innan jag hamnar på bron … över vattnet … som jag givetvis hamnade på …… jag kan se kundens byggnad när jag passerar över vattnet utan möjlighet att stanna eller vända. Så nära och ändå så ouppnåeligt. Det är bara att försöka göra en U-sväng på andra sidan och ta sig tillbaka upp på bron, fast åt andra hållet. What could possibly go wrong?

Att göra en U-sväng och komma tillbaka visar sig vara lite lätt hopplöst. GPSen verkar ha bestämt sig för att mina tidigare bevis på förmågan att följa rekommendationerna är så usla att den väljer en något längre omväg för att helt undvika bron. Denna något längre omväg ökar ETAn från nånstans runt 13:20-13:30 till 14:30! Vid det här laget är stämningen i bilen något upprörd och det enda som hindrar mig att slänga ut telefon#¤&$&£%¤# genom fönstret är att jag inser att jag inte har någon annan form av navigeringshjälpmedel tillgängligt och även en förvirrad GPS är bättre än ingen GPS.

Så jag försöker hitta tillbaka över bron på egen hand för att se om GPSen besinnar sig på andra sidan. Det är lite som att försöka trä en tråd i en nål. Som sitter i en symaskin. På full gas. På nåt jädra vänster lyckas jag missa broeländet gång på gång på gång och till slut lyser inte bara lampan som varnar för att tanken håller på att ta slut, nålen börjar puffa upp kudden för att gå och lägga sig och sova mot ändstoppet. Jag skrinlägger därför planerna på att ta mig tillbaka upp på bron och börjar leta efter en bensinmack.

Jag har sett en bensinmack tidigare i mina försök att träffa nålsögat så jag svänger tillbaka i den riktningen och ser skylten en ganska lång bit bort, så jag skippar avfarten som är närmast och tänker ”det borde komma en till lite längre fram”. Det gjorde det inte, så U-sväng igen, tillbaka, tråckla sig in i sörjan och gissa sig fram till bensinmacken och fram till första, bästa bensinpump. Väl där noterar jag att tanklocket inte öppnar sig som det ska. No worries, gammal bil, det händer ibland. Det är ellåset som kärvar lite så det enda som krävs är att man öppnar en lucka i bagagerummet, stoppar in handen och lirkar upp spärren inifrån. Eller så enkelt var det i alla fall innan vi satte in en hundbur i bilen.

Att lyfta ut hundburen är inte direkt plan A, för den är tung och formbyggd för utrymmet så även om jag förmodligen kan få ut den utan att repa vare sig den eller bilen för illa så är det nog ganska osannolikt att jag får tillbaka den igen utan hjälp. I alla fall inte utan att det blir repor både här och där under processen, alltså ger jag mig på att försöka nå spärren utan att plocka ur buren. Jag når … nästan.

Så där står jag. På en Shellmack i Göteborg med kroppen i en 45-gradig lutning för att ta spjärn med benen för att pressa in vänsterhanden i den för lilla springan mellan bur och bagageutrymme och när jag börjar fundera på om jag kommer komma loss igen för egen kraft så känner jag den lilla metallkanten med fingertopparna näääästan inom räckhåll! Med skosulorna halkandes på lite löst grus som låg på asfalten lyckas jag precis nå fram så jag får grepp nog att dra bak spärren så jag sen kan öppna tanklocket och tanka bilfan.

Medans jag ser hur bensinautomaten glatt räkna upp ockerbeloppet den kommer belasta mitt plastkort med så ringer jag min kontaktperson för att berätta att jag riskerar att bli lite sen och kanske få lite tips på hur i … man navigerar i det Escherinspirerade vägnät som någon, vars mentala stabilitet lämnar något att önska, har planerat. Telefonsvarare. Jaja, jag försöker ge mig på bron igen men hittar å andra sidan en Moské i stället. En vacker byggnad, men ingenting som är till någon direkt hjälp i min nuvarande situation.

Tack och lov ringer min kontakt tillbaka till mig och ger mig två oerhört värdefulla tips: ”Följ skyltarna mot Hisingen, sväng sen av mot Frihamnen”. Klockrent. De sista kilometrarna klarar faktiskt GPSen att leda mig rätt och för de sista metrarna hittar jag en informationstavla som enkelt, begripligt och helt icke-elektroniskt kan informera mig var gästparkeringen ligger. Jag kom fram ca 13:30, trots allt. En halvtimme efter den ursprungliga ETAn som hade hållit utmärkt ända tills jag lämnade civilisationen och gav mig in i det som i folkmun kallas ”Göteborg” men som i stället borde heta något lämpligare. Förmodligen på ett språk mer lämpat för grova eder och förbannelser.

Sen var det dags för intervju och vid det här laget hade jag lyckats lugna ner mig så mycket igen att jag kunde ge ett sansat och intelligent intryck i stället för att utstöta primalskrik och svära ondskefulla eder över stadsplanerare och vägverk. Eskapaden nämndes till och med lite lustfyllt under intervjuen i en stämning av ”hoppsan, så det kan gå”.

Efter intervjun tänkte jag passa på att ta mig till Bauhaus för lite småinköp, det gäller att passa på när man är i närheten tänkte jag. Jag kom fram till en rondell och precis som många andra rondeller så fanns det en sån där liten ”bonusfil” precis innan rondellen för folk som vill svänga höger så man slipper in och gröta i själva rondellen utan smidigt och utan väjplikt kan svänga höger utan att vänta.

Eller rättare sagt, i civiliserade trakter hade den där lilla svängfilen PRECIS innan rondellen varit en sån gräddfil. I Göteborg är det en ”Haha, lurad!”-fil som ledde mig ner på ännu en flerfilig monsterväg som drog iväg mig nån annanstans och GPSen meddelade återigen ”Finding new route”. Då såg jag en sån där grön skylt med sträckad ram som det stod ”E6” på. Där kände jag att jag hade fått nog av Göteborg för den dagen, så jag sa som Cartman:

Resten av resan var, som sig bör, händelselös med begriplig skyltning och lättnavigerade vägar.

Igår hörde kunden för övrigt av sig. Det positiva är att jag fick uppdraget. Det negativa är att det innebär att jag kommer få köra mer bil i den förbannade staden! Fast nu har jag i alla fall trumf på hand: ”Hisingen”, ”Frihamnen”.

Bring it on, stadelände!

Ett försök till liberal syn på samvetsfrihet

Ni har säkert inte missat snacket om samvetsfrihet, att barnmorskor ska slippa utföra aborter om det strider mot deras religiösa övertygelse? Det här har stört mig ett tag, men jag har inte kunnat sätta fingret riktigt på varför. För ett par dagar sen kom jag på varför. Låt oss dela upp hela soppan i flera delar:

Friheten att få utbilda sig till barnmorska.

Att hindra folk från att utbilda sig om man uppfyller grundkraven bör rimligtvis ses som diskriminering, så att tex ta det säkra före det osäkra och tex vägra anta religiösa för att undvika att få in abortmotståndare är knappast en rimlig åtgärd. Dessutom behöver man inte vara religiös för att vara abortmotståndare (eller vara abortmotståndare för att man är religiös), så inget bra försök till lösning alls.

Friheten att få ha en åsikt.

Jag tycker att resonemanget att en människa blir till vid befruktningsögonblicket är befängd. Det som blir till är en potentiell människa, men under ganska lång tid är det vi pratar om bara en klump celler utan speciellt mänskliga drag (mer än rent genetiskt) som inte kan överleva på egen hand. Vi pratar om en gråzon där man kan sätta gränsen ”individ” ganska godtyckligt, men den generella koncensusen verkar ändå ligga nånstans runt tidsspannet där ett för tidigt fött barn idag kan räddas. Visserligen med intensivvård och med risk för livslång funktionsnedsättning, men ändå…

Att sätta gränsen vid ”sperma möter ägg” är dock, vill jag påstå, en ganska extrem syn på graviditeten som rimmar illa med dagens kunskaper om fortplantningsprocessen, men vi har religionsfrihet och även en sån åsikt bör därför rimligtvis respekteras. Även om man givetvis också bör ha rätten att anse att den är fel. 😉

Friheten att slippa utföra aborter.

Det är här det blir kortslutning för mig. Det finns inget som tvingar någon till att bli barnmorska, eller läkare. Det finns inget som tvingar någon (som bor i Sverige) till att vara religiös, även om det kan finnas ett socialt eller kulturellt tryck mot individen att bli det. Följaktligen finns det inget tvång mot någon att göra aborter, det är fullt frivilligt! Det är visserligen en frihet som kan ha konsekvenser, but life’s a bitch.

Now, låt oss nu titta på en av stämningarna:

Det andra fallet gäller en barnmorska i Jönköpings län som av religiösa skäl inte vill utföra aborter har stämt landstinget efter att ha nekats anställning.

Vill vara barnmorska, är religiös, vill slippa utföra aborter. Check. De två första är friheter som ingen bör förvägras enligt ovan, men det tredje är inte en frihet! Det är en personlig preferens som framförs som ett krav och då landstinget inte är beredd att acceptera det kravet så erbjuds ingen anställning.

Låt oss nu titta på det här från arbetsgivarens synvinkel:

Man har ett behov av en barnmorska och man hittar en lämplig kandidat. Denna kandidat råkar vara religiös? So? Dels har vi religionsfrihet i landet och dels behöver inte religiositet vara ett hinder i yrket, i vissa fall kan det tom tänkas vara en styrka om man tex får in en religiös patient (you never know). Kandidaten vägrar dock utföra aborter, detta är förstås ett potentiellt problem. Landstingets uppdrag handlar inte om att erbjuda anställningar utan att tillgodose patienternas behov! Precis som vilken annan arbetsgivare som helst så handlar det om att försöka hitta de mest lämpliga personerna att anställa för att kunna genomföra verksamheten.

Det är så klart så att det är sällsynt med perfekta matchningar och att majoriteten av alla anställningar blir en kompromiss (från båda hållen), men i rollen som barnmorska ingår normalt idag, i Sverige, att genomföra aborter! Det är klart att arbetsgivaren kan acceptera att ta in en anställd som saknar vissa kvalifikationer för att övriga anställda täcker upp den saknade kompetensen, men det måste rimligtvis arbetsgivaren vara den mest lämplade att besluta! Således, klart landstinget kan välja att anställa en barnmorska som inte vill utföra aborter om man ser att det är möjligt utan att verksamheten äventyras.

Samvetsfrihet handlar därför inte om den religiösa personens frihet att få slippa utföra aborter (för den friheten har alla medborgare i Sverige) utan att personen ska få göra såna personliga val utan att behöva ta konsekvenserna av sitt eget handlande! Ett bättre namn vore därför konsekvensfrihet och denna konsekvensfrihet hotar att gå ut över landstingets frihet, som arbetsgivare, att välja den personal man tror är mest lämpad för sin verksamhet!

Det enda jag kan se i begreppet samvetsfrihet är därmed ynkedom, ynkedomen att inte själv vilja stå för sina egna val och personliga övertygelse. Om man inte kan hantera konsekvensen av sitt eget handlande utan i stället försöker lasta över det resulterande problemet på en annan part, hur lite är då ens övertygelse egentligen värd?

Modern teknik, fördelar och faror

Jag gillar modern teknik. De som påstår att det var bättre förr för att <insert godtyckligt påstående om att ditten eller datten minsann var bättre, mer genuint eller på annat sätt att föredra framför modernt alternativ> ger jag inte mycket för för i 9 fall av 10 är de fullständigt ute och cyklar och i det 10e fallet är det möjligen en fråga om tycke och smak (eller så har de bara svängt fel i senaste korsningen).

Ibland händer det dock att dagens fantastiska teknik kan ställa till det lite när man väntar sig det som minst. I volvon har jag monterat en liten kinesisk dongel som låtsas vara en CD-växlare och till den kan jag ansluta telefonen via bluetooth, det är i princip störningsfritt och fungerar oförskämt bra med tanke på att det inte kostade många hundringar via e-bay. Smutt, bekvämt och riktigt modernt trots att bilen tillverkades innan bluetooth var vardag annat än för obotliga teknikfreaks.

Jag använder den här fantastiska tekniken mest till att lyssna på podcasts när jag kör nånstans själv för få tiden att gå, ibland får telefonen dessutom guida mig och då blir det ibland lite problem med att nivåerna inte riktigt stämmer. Då kan det låta ungefär såhär:

Lorem ipsum dolor sit amet, conseIN THE ROUNDABOUT; TAKE THE SECOND EXIT!ctetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad…

Kan bli lite smärtsamt ibland och mer än en gång har jag önskat att jag hade separata volymer för podcasten och tanten i navigatorn.

Idag har vi varit och julhandlat, ett av de ställen vi skulle till är en liten lokal grisuppfödning där grisarna får vara ute och böka lite mer naturligt än de kan bland betong och stålrör. Jag är av åsikten att det inte är något fel i att äta kött, men jag tycker att man som konsument har ett ansvar för hur djuren haft det under sin uppväxt och vad gäller grisar och höns är det tyvärr ofta under all kritik. Därför är det trevligt att det finns ställen som tex Lillehems utegrisar.

Eftersom vi åkte båda två blev det ingen podcast, men för att hitta drog vi igång GPSen. Då min telefon ofta åker i den bilen automatansluter den sig till stereon och eftersom jag är lat var idag inget undantag. Jag ställde in volymen på vad jag trodde var lagom volym, men eftersom volymkontrollen är en sån där ”evighetsratt”, i stället för gamla tiders distinkta volymratt, och modern digital ljudhantering är så perfekt som den är så får man inte heller nuförtiden någon gratis feedback i form av bandbrus, skivknaster eller liknande. Således höll jag fan på att köra av vägen när GPSen plötsligt meddelade att:

Det positiva var dock att detta meddelande levererades med digital perfektion! Inte en tillstymmelse till vare sig brus eller distortion alls. Fast det hindrar inte att det var på vippen att jag körde av vägen i ren panik och att vi kunde fått fira julafton på sjukhuset…

Det där med annonstext

Ibland begriper jag inte de som skriver jobb- eller uppdragsannonser. Eftersom jag inte haft en ”normal” anställning sen våren 2012 (Varför? Se den här serien blogposter) så innebär det att jag håller en hyfsad koll på vad marknaden kan erbjuda i form av främst uppdrag men även anställningar (det FINNS ju vettiga anställningar med…). Idag råkade jag på en annons som innehöll följande lilla guldkorn:

Vi söker dig som är strukturerad, van att leda dig själv i rätt riktning, vågar ta egna beslut och har en stark servicekänsla. Styrkan i din utvecklarprofil är förmågan att kunna överblicka och hantera komplexa affärsflöden i en applikation med ett flertal moduler och integrationer samt att klara av hög arbetsbelastning.

Alltså… Really…? Vem skrev det här? Det känns som att man bara staplat floskler på varandra.

Synonymer till floskel
tom fras, slitet uttryck, klyscha, harang, svulstighet, bombasm
(mest i pluralis) granna men tomma ord, fraser, klyschor || -n; floskler

En defintion på floskler är när det inte finns en naturlig motsats, dvs att påståendena är självklara för att ingen någonsin skulle vilja (ha) något annat. Tex ingen skulle ju skriva en annons som innehöll följande önskemål:

Vi söker dig som är ostrukturerad, van att leda dig själv i fel riktning, aldrig vågar ta egna beslut och suger på servicekänsla. Svagheten i din utvecklarprofil är oförmågan att kunna överblicka och hantera komplexa affärsflöden i en applikation med ett flertal moduler och integrationer samt oförmåga att klara annat än ytterst låg arbetsbelastning.

Har ni någonsin sett en annons som lyder så? Precis. Det är totalt meningslöst att rada upp självklarheter i sin annons och det enda det leder till är att man riskerar att framstå som oseriös. Ja, plus att ord som ”stresstålig”, ”hög arbetsbelastning” etc tenderar att få i alla fall mig att befara att arbetsgivaren är en skitstövel som käkar arbetskraft och skiter sönderstressade vrak.

Om man dessutom totalt misslyckas med att berätta något om vad arbetsgivaren erbjuder så tappar jag definitivt allt intresse. När man dessutom söker expertkompetens (dessutom relativt smal sådan) och behöver ha tag på en lämplig person ASAP framstår språket som komplett obegripligt. Varför ska någon vara intresserad av att svara på en annons som inte med ett ord förklarar varför de behöver en expert eller vilka arbetsuppgifter denne kommer få? Vilka ansökningar förväntar de sig att få om det enda annonsen beskriver är arbetsgivarens önskemål? Var finns moroten för de sökande? Varför ska över huvud taget någon söka det där uppdraget?

Totalt obegripligt.

En elbilsjunkies avbön – del 1

Jag har skrivit om elbilar flera gånger tidigare. Det är dags igen, men nu med ett annorlunda fokus.

Ofta när elbilar kommer på tal så är en av de stora stötestenarna räckviddsångest. De potentiella köparna hävdar ofta att de inte kan köpa en elbil för att räckvidden är för begränsad och att man behöver kunna göra de där resorna till fjällen, sommarstugan och/eller kontinenten en handfull gånger per år. Lösningen på detta brukar hävdas att vi måste satsa på en infrastruktur av snabbladdare!

Resonemanget utgår från (den förmodligen helt korrekta) hypotesen att om folk kan leva sitt liv precis som vanligt och slipper ändra på sig så kan man substituera bensinbil med elbil och bensinpump med snabbladdare och övergången till elbilar blir mindre smärtsam för normalbilisten. Bara att jag inte tror att det kommer funka i praktiken.

Jag ser det här lite som när man i bilismens barndom utformade bilarna så de såg ut som hästvagnar, för det var så man var van vid att färdas. Det fanns till och med idéer om att man skulle sätta ett konstgjort hästhuvud längst fram för att ge bilen ett mer ”normalt” utseende för att inte skrämma de hästar man mötte, men jag har inte hittat några fakta som styrker att någon någonsin tillverkade en sån kontraption. Även om den nya tekniken snabbt anammades som en ersättare för häst och vagn hade man helt enkelt svårt att förstå eller acceptera det paradigmskifte bilen innebar. Samma sak händer nu; vi är så vana vid dagens bilar att de blir måttstocken vi mäter allt annat mot. Jag tror det förblindar oss så vi inte ser de riktiga möjligheterna.

Låt oss börja med att utgå från tanken att elbilar ska vara en drop in-replacement för dagens bilar. Det innebär att vi måste kunna ”tanka” elbilen som vi är vana vid. Säg att det är ok att det tar 5 minuter att snabbladda en elbil, tar det längre tid kommer det innebära flaskhalsar när bensi… elmackarna längst med E4an inte hinner beta av kunderna snabbt nog i sommarvärmen. Idag brukar större mackar kunna hantera 8-12 bilar samtidigt och det kan ändå bli kö vid pumparna under semestertider, elbilar går (generellt sett) kortare sträcka på en ”tank” så åtminstone i dagsläget blir man tvungen att skala upp det till säg 20 bilar på en gång. Kanske mer.

Det är ok om ni inte hänger med i det tekniska resonemanget i följande stycke. Det är inte avgörande för förståelsen av resten av texten men för att resonemanget ska vara komplett så behöver vi prata lite om laddning och energi, så bear with me for a few sentences…

Säg att varje bil har en batteripacke på ca 20 kWh och denna ska laddas på ca 5 minuter, det innebär en effekt på 240 kW i kablarna. Lägg till ca 80% effektivitet för ställverk + laddsystemet + batterier i bilarna så hamnar man på 300 kW in. 20 bilar samtidigt och 300 kW blir en toppeffekt på 6 MW för elmacken. Varje mack kommer få ha ett eget ställverk, men det är ju lösbart! Vid 10 kV blir det 3*200 Ampere, inte alls problematiskt rent tekniskt. Förutom att det finns knappt 3000 bensinmackar i Sverige och pga elbilarnas sämre räckvidd så finns det en risk att antalet kommer behöva ökas, eller så löses det med bättre räckvidd i elbilarna, men effekten som ska in i batterierna är fortfarande konstant så problemet får bara en annan fördelning.

Nå, bara att slänga pengar på snabbladdningsproblemet, tekniskt går det att lösa. Frågan här är vems pengar…

Elbilsförespråkare nämner gärna att fler elbilar är BRA för eldistributionen eftersom elbilarna kan laddas på natten när tex våra kärnkraftverk ändå går på tomgång. På så sätt jämnas lasten ut och vi får en bättre fördelning av elkonsumtionen. Ja, förutom då om varenda jävel kommer ”tanka” sin bil ”som vanligt” då man kommer få spikar i förbrukningen som kommer med sämsta möjliga timing; när elförbrukningen i samhället redan är hög. Alternativet är att man laddar hemma nattetid i garaget till vardags och bara använder snabbladdarmackarna på semestertrippen (och, förstås, för yrkestrafik) men då pratar vi om ett hejdlöst överdimensionerat distributionssystem som måste dimensioneras för en toppeffekt som bara inträffar några få helger varje sommar, dvs när folk har semester.

Inte en jävel kommer vara beredd att investera i den infrastruktur som behövs för familjen Svenssons semestertripp om det innebär att skiten går med förlust >350 dagar om året. Ja, annat än om politikerna tvingar dem då. För att det här ska ske krävs det förmodligen just politiska beslut, sist det skedde var det för att premiera E85, något som slog ut många mindre mackar till ingen praktisk miljönytta i slutänden.

Ett annat problem med det här är också att det här är lite av ett slag i luften, för de stora utsläppen i trafiken kommer inte från privatbilismen utan från transporter. I dagsläget släpper lastbilarna ut ca 2-3 ggr mer avgaser än bilarna, så fokuseringen borde rimligtvis ligga på att få ner utsläppen från lastbilarna först och främst och se eventuell minskning på bilsidan som ren bonus. Förmodligen kommer det här att ske helt utan att politikerna lägger sig i (vilket givetvis inte kommer hindra att politikerna kommer försöka ta åt sig äran för det, tex genom att ta ”kraftfulla” beslut som tvingar igenom teknik som ändå är på väg…) för det finns rätt stora ekonomiska vinster att göra på att effektivisera transporterna. Eftersom konkurrensen är stenhård inom transportsektorn är en konsekvens av det att alla måste anamma ny teknik som minskar kostnaderna.

Lastbilstillverkarna jobbar redan med det här. Mercedes räknar med att 2025 kommer vi börja se autonoma lastbilar på vägarna.

De här lastbilarna är bland annat utrustade med ett v2v-system (vehicle to vehicle, ett radiosystem med ca 500 meters räckvidd) där en bil kan varna andra bilar om hinder på vägen, köbildning, olyckor, omkörningar etc. Det gör att en bil tex kan anpassa hastigheten i god tid och på så sätt spara bränsle, agera på en olyckssituation som händer utom synhåll, som tex vinterns olycka på Tranarpsbron, men även att lastbilarna kan köra i konvojer med mycket kortare avstånd mellan bilarna än vad som är möjligt med mänskliga förare.

Konvojkörningen innebär tex att lastbilarna kan använda samma teknik som flyttfåglarna gör; första bilen bryter igenom luftmotståndet och efterföljande lastbilar utnyttjar samma ”hål” genom att köra med bara några meters avstånd. Det innebär också att efterföljande fordon inte behöver ha en aktiv förare eftersom alla bilarna färdas tillsammans, så i stället för att förarna måste stanna fordonet för att få sina lagstadgade pauser så kan de helt enkelt turas om att leda konvojen (dvs också lite som flyttfåglarna agerar). Det är också fullt möjligt att inte alla av konvojens bilar är bemannade utan även består av flera obemannade fordon som bara ”hakar på” ledaren.

Fast… Med ett autonomt fordon behövs inte ens föraren längre. Egentligen. Tar man bort föraren behöver inte bilen längre ha en vindruta eller en förarhytt, tar man bort förarhytten kan man utforma lastbilen mer strömlineformad än idag och ytterligare sänka bränsleförbrukningen och när man inte har en förare som kostar pengar blir kostnadskalkylen för transporterna annorlunda och det lönar sig att sänka hastigheten, vilket ytterligare minskar bränsleförbrukningen.

Givetvis kommer inte alla lastbilar att bli helt förarlösa! Mindre lastbilar tex för paket- och varutransporter lär kräva fortsatt bemanning, men de där lastbilarna som bara mal mil på E4:an behöver faktiskt inte vara bemannade om de ändå hittar mellan godsterminalerna på egen hand. Det gör det också mer praktiskt genomförbart att samtidigt elektrifiera dem än det är att elektrifiera privatbilismen. Ska privatbilismen elektrifieras måste man troligen, som redan konstaterats, bygga ut laddmöjligheter i hela landet vilket är praktiskt hopplöst, ska man bara försörja primärt lastbilar på begränsade sträckor handlar det i stället om punktinsatser där det lönar sig bäst.

Det finns redan lastbilar som drivs med hybridteknik och i Pajala pratades det för ett par år sen om att satsa på elektriska lastbilar för malmtransporter (men jag vet inte om det blev nåt eller man skrotade idén igen). Det finns även malmtruckar som använder sig av elkraft för att stötta dieselmotorn och på så sätt spara energi och minska utsläppen.

Samtidigt är förstås problemet att miljönyttan uteblir mer eller mindre helt om den elkraft som används kommer från fossila bränslen, som tex kol, så för att det här ska vara praktiskt möjligt krävs vettiga energikällor men det är ett helt annat ämne som jag hoppas kunna skriva färdigt om en annan dag. Min första och andra del om just svensk energipolitik har tyvärr ännu inte fått sällskap av sin tredje och avslutande del, men förhoppningsvis någon dag…

Så vi privatbilister? Ska vi fortsätta skralta runt i en gammal Volvokombi i all framtid medans lastbilarna blir allt mer IT?

Nä, knappast. Men det kommer jag skriva om i nästa del.

Valångest; eller vad fan ska man rösta på?

Jag har nog aldrig haft det så jävla svårt att välja vad jag ska rösta på som i år, 2014. Det är nog därför jag inte kommit loss och röstat än, för jag vet, ärligt talat, inte riktigt hur fasen jag ska göra. Så jag tänkte skriva lite om det, eftersom det brukar funka för mig när jag vill sortera ut hur fan jag tänker. Låt oss börja med det enklaste; vad kan jag inte på några villkor tänka mig att rösta på?

Partierna jag aldrig kommer rösta på!

Låt mig börja med ett citat från ett partiprogram:

SD ska verka för att ett program skapas för att omskola muslimer så att de ändrar sitt sociala och relationsmönster för att gagna en mer effektiv assimilation.

Vidrigt, men vi visste ju redan att SD är rasister. Det här kan ni läsa mer om i partiprogrammet, sida 79, punkt 42. Bara…att det är Feministiskt partiprogram jag länkar till, jag bara parafraserade lite för att få igenom min poäng. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att rösta på något parti som gör skillnad på individerna utifrån egenskaper som individen själv faktiskt inte kan påverka. Om det sen handlar om etnicitet, religion, sexualitet, kön, ålder eller whatever skiter jag faktiskt i, det är diskriminering!

Det gör att jag faktiskt ser ganska liten skillnad på SD och Fi. Ja, Fi slår sig för bröstet och hävdar att de är emot rasism (och det ska de ha cred för), men glorian halkar rätt mycket på sned när de sen glatt attackerar män med bredsida efter bredsida utan urskiljning, utan hänsyn till vem som drabbas och när någon av deras ”egna” (dvs kvinnor då, generaliseringen är total åt båda hållen) så drar de sig inte för att agera som rena lynchmobben:

Annelie Sjöberg har blivit kallad nazist, könsförrädare och våldtäktsförsvarare på de sociala medierna av ledande Fi-anhängare. De har ringt till hennes arbetsgivare i Söderköpings kommun och påpekat att hon inte är lämplig som lärare eftersom hon inte undervisar i den rätta feministiska läran.

Anledning: Annelie Sjöberg har ställt kritiska frågor om Fi:s feminism såväl på Twitter som på ett öppet Fi-möte i Norrköping. Där fick hon det typiska Fi-svaret: att Fi inte tar debatten! Annelie Sjöberg är bara ett exempel på hur Fi, Feministiskt Initiativs, anhängare agerar mot kritiska röster.

SD behöver jag inte presentera närmare. De är kräk, end of story. Gillar du Fi eller SD kan du sluta läsa här, för likt Schyman tänker jag inte ta debatten. Alla påhopp kommer jag helt sonika radera för jag är innerligt trött både på SD och Fi och dess lojala trupper.

Av samma orsak faller KD bort med. KD har kommit med många bra utspel senaste tiden och många gånger har jag noterat att jag sitter och håller med KD i flera frågor, men så var det det här med mänskliga rättigheter. För alla då, verkligen alla. Där failar fortfarande KD. Det går åt rätt håll så en vacker dag kanske jag står där och stoppar en valsedel från KD i ett kuvert, men KD år 2014? Nope.

Vänstern då? Jag säger bara ”Välfärden är inte till salu”. Det är alltså ok att tjäna flis på att bygga sjukhus, skolor, dagis etc, att leverera el och vatten, ta fram mediciner, skolmaterial osv, men det är inte ok att göra vinst på att driva själva verksamheten. Fuckit, det är så jävla skenheligt att jag kräks. Om det är nånstans det behövs lite feminism (och då pratar jag om äkta feminism, inte Fi’s perverterade bastard) så är det inom vänstern. Snacka om att cementera könsroller och garantera att kvinnor generellt kommer ha sämre löner, för det är ju där vi har största orsaken till den ojämlikheten; det offentliga, där trots allt många kvinnor jobbar, är generellt sett pissiga på lönenivåer, karriär och annat som vi typiskt ser inom mansdominerade yrken.

Besides tror jag inte ett skit på att allt blir bättre bara vi mördar vinsterna i välfärden. I såna fall hade sjukvård och skola varit helt outstanding back in the days när jag var en osnuten liten parvel. Hint, det var det inte, men det är ett ämne för ett helt annat bloginlägg som jag kanske skriver nån gång.

Jag säger inte att allting automatiskt blir bättre bara skiten är privat, för det tror jag inte heller, men vänsterns löften handlar bara om ideologi och någon sorts pragmatisk verklighetsförankring eller argumentation baserad på fakta saknas totalt. Om alla samhällsproblem kunde lösas genom förstatligande borde rimligtvis Sovjet ha blomstrat och Kuba samt Kina benhårt hållit fast i den kommunistiska ideologin. Att Sovjet är historia och både Kuba och Kina närmar sig kapitalismen borde funka som en tankeställare, men icke så. Dyrt blir det också att återförstatliga saker och ting, men det skiter väl vänstern i. Höj skatten bara!

Så, jag kommer inte rösta på SD, Fi, KD eller V. Jag kommer inte på några villkor ta i de partierna med tång eller redovisa vad de tycker. Är ni die hard-anhängare av något av de fyra partierna kan ni lika gärna sluta läsa här för jag kommer inte ändra mig på den punkten.

Dags att börja titta på vad de övriga vill hitta på på olika nivåer.

Kommunalt

Här utgår jag från där jag bor, Skåne. Närmare bestämt Kristianstad. Vad di där tjommarna vill där du bor får du reda ut själv för det behöver ju inte nödvändigtvis vara exakt samma sak. Up to you.

Piratpartiet

Piratpartiet i Kristianstad har en Facebooksida. Det är allt jag kunnat hitta. Senast det hände nånting där var 2012. Jag har inte ens en aning om ifall de ställer upp i kommunen eller ej och om de ställer upp har jag ingen aning om vad de tänker driva för frågor.

Moderaterna

Det står mycket glada visioner om Skåne på Moderaternas hemsida. Det är en rätt safe sida där det mest kontroversiella verkar vara att man vill bygga ut E22 till motorväg hela vägen, vilket kanske kan sticka i ögonen lite på miljönissar, men jag har kört på E22. Motorväg vore en bra sak, för det är mycket trafik och många idioter som kör om lite hur som helst. Bro över Helsingborg/Helsingör vete fan vad jag tycker om. Brofan borde hamnat där från början, men nu har vi redan det där skrytbygget mellan Malmö och Köpenhamn, vilket kostade oss Barsebäck. Jaja.

Jag hittar inte något om vad de tycker om kommunen, det är mest lösa visioner om Skåne som helhet men det känns inte sådär jävla övertygande. Det är för mycket mellanmjölk för att det ska gå att tycka nåt.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna verkar inte ha några större visioner för kommunen. Ja, det finns en websida men det var inte direkt så att den lokala politiken hade högt fokus utan snarare så hamnade jag på rikspolitik via de flesta länkarna. Efter en del letande hittade jag dock en pdf som hade lite mer lokalt fokus. Där står såna där höjdpunkter som tex:

Kristianstads kommun är stor till ytan och berikad med både en central stadskärna och en omfattande landsbygd.

Damn! Stoppa pressarna! Ett samhälle som både har en central stadskärna och en landsbygd?! What novelty!

Det känns lite som att den här pdfen är genererad utifrån en centralt producerad mall som lyder:

[din kommun] ligger vackert på den [ditt län] [lite superlativ om hur vackert det är där just du bor]. Vi har en stad med gamla anor och en levnadskultur präglad av utbildning, företagande och skapande. Här finns alla möjligheter till ett gott liv, men vi måste ta vara på möjligheterna. [din kommun] har många fördelar men vi kan bli bättre. Det behövs ett annat politiskt ledarskap. Vi vill att [din kommuns tätort] tar täten och går före de andra kommunerna i sitt utvecklingsarbete – för en stark arbetsmarknad, en god utbildning och ett aktivt miljöarbete. Ett socialdemokratiskt styrt [din kommuns tätort] har höga ambitioner och tar plats i täten!

Lika sexigt som hushållsost på en skiva orostat formbröd. Utan smör. Eller margarin.

Folkpartiet

Det här var ungefär det enda som gjorde mig det minsta upphetsad av Folkpartiets kommunala löften:

Fortfarande tycker många småföretag att det är svårt att hitta rätt i den kommunala byråkratin. Inrätta en speciell företagareftermiddag i veckan på kommunens medborgarcenter där man spetsar medborgarcentrets personal med spetskompetens från förvaltningarna. Allt för att underlätta för företagen.

Ja, att lida sig igenom byråkratin här i kommunen som företagare är ett jävla gissel, jag vet av personlig erfarenhet, men en ”företagareftermiddag i veckan”? Mer att stressa till, mer att hinna med, mer som ska göras. Vad sägs om att skära i byråkratin? Förenkla regelverket? Göra enklare guider och förenkla blanketterna? Ta ut och skjuta hela processerna? Vissa av de där tjommarna som sitter där och bestämmer är ju så jävla fyrkantiga att en hyperkub hade blivit avundsjuk!

Skitlöfte. Totalt jävla värdelöst. Till och med Moderaternas wishy-washy-visioner var mer sexiga.

Miljöpartiet

Miljöpartiet kör vidare med sin slogan om en varmare politik. Jag har aldrig begripit det där, borde inte Miljöpartiet vara EMOT ett varmare klimat?

Nåja. Miljöpartiet har sitt kommunala handlingsprogram på Google drive. Det känns … sådär. Jag tycker det stinker lite amatörmässighet, menmen. Det är inte det jag ska bedöma. ”Hållbart” verkar vara ett honnörsord i alla fall och där man inte skriver hållbart skriver man solidaritet. Fuzzy feeling.

Miljöpartiets manifest känns över lag lite fuzzy, men de är gröna, klimatsmarta, hållbara och solidariska. Fint skit. Man vill tex bygga ett vågkraftverk. På ostsidan av Skåne, då:

Kristianstads kommun undersöker vågkraftens potential och stimulerar etablering av vågkraftverk

Vågkraft på västsidan kan jag förstå, men på ostsidan? Inte för att vara sån, men kan det verkligen vara vettigt? Det känns ungefär lika genomtänkt som E85-debaklet.

Sen vill man förstås förfula byggden med ännu fler såna där infernaliska vindsnurror. Jag har aldrig begripit poängen med dem och tex Danmark har, err, intressanta energiförsörjningsproblem pga sitt hårda fokus på vindkraft, men det har jag resonerat om i en annan blogpost som jag ska publicera när jag blir klar med den. Håll inte andan.

Nå, jag är nog klar med Miljöpartiet här. Nä, helt enkelt. Det är inte det att jag inte håller med Miljöpartiet i flera frågor, det är bara det att andra är bättre på att driva de frågor jag anser är viktiga.

Centern

Centern har också en sida för vad man har för visioner för kommunen och sådär generellt sett tycker jag det låter rätt vettigt. Det här gav mig nästan intellektuell orgasm när jag läste:

• Snabbare handläggning, servicetänkande och lyhördhet
  för företagens behov.
• Underlätta företagsetableringar.
• Pilotkommun för gårdsförsäljning av lokalproducerat vin och öl.

Ja! För i helvete ja! Bara därför kommer jag rösta på Centern i kommunalvalet. Puss på er!

Landstinget

Piratpartiet

Piratpartiet Skåne verkar ha jävligt svårt att hålla sig till just … Skåne och pendlar mellan detaljstyre till grandiosa visioner med storhetsvansinne. Man hoppar vilt mellan avgiftsfri kommunaltrafik (inte en stor fråga i min värld, direkt), via energipolitik (som förmodligen är frågor som kommer beslutas om på riksdagsnivå) och sen börjar man plötsligt prata om en vision om ”utred cykelvägar med tak”?

Det mest intressanta jag kan hitta är:

3. Gör energipolitiken teknikneutral. Ingenjörer bör avgöra vilka kraftslag som byggs och politiker måste avstå från att subventionera åtminstone etablerade tekniker. Skåne bör vara öppna för en modernare kärnkraftsanläggning som kan ersätta Barsebäck.

4. Vindkraften måste ses över. Efter årtionden av massiv utbyggnad och subventionering bidrar den med ca. 6,5% av landets el, och kan inte ersätta någon av de största (och rena) källorna kärnkraft, vattenkraft (42% resp 40% av producerad elenergi). Störst därefter är kraftvärme, el från spillvärme vid påvärmning av hem och i industrier.

4 känns ganska redundant. Om energipolitiken blir teknikneutral och subventioner etc tas bort kommer vindkraften falla som en sten, men det är en skitdetalj. Men, tja, det här lär ändå inte beslutas lokalt så varför Piratpartiet Skåne joddlar om det begriper jag inte.

Visionslöst. Och rörigt.

Moderaterna

Moderaterna har tydligen varit med om att öppna fler vårdcentraler och ökat valmöjligheterna samt minskat köerna enligt de själva. Varit med om, för de har förstås samregerat med andra, men ändå. Över lag låter ju deras visioner bra, men det är rätt utslätat. Blir väl så när man ska försöka locka så många som möjligt utan att göra nån upprörd. 😉

Fast websidan för Skånemoderaterna är föredömligt lätthittad och -surfbar. Det är bra.

Socialdemokraterna

Som vanligt så låter det alltid precis tvärt om jämfört med Moderaterna när Socialdemokraterna bedömer läget. Det är lite deprimerande att ena sidan pratar om hur mycket bättre allting blivit när andra sidan påstår att allting bara är sämre, i slutänden gör det att jag har svårt att ta nån av sidorna på allvar.

Generellt sett känns både Moderaterna och Socialdemokraterna lika totalt substanslösa såååe. Nä. Bara för den hjärndöda bashningen i stället för att fokusera på vad man vill själv så blir det fan inte S. Fast i ärlighetens namn hade det nog inte blivit det i alla fall, det krävs nog ett smärre mirakel för att jag ska rösta på dem. 😉

Folkpartiet

Folkpartiet Skånes hemsida har en ingress som låter som en jävla turistbroschyr!

Skåne är sedan flera tusen år en mötesplats utav rang. Här möter skogarna i norr värmen från kontinenten. I vår tid är Skåne en myllrande region med nyfikenhet och kreativt skapande i en skön mix med det bördiga landskapet och det ödmjuka självförtroendet. Med ena foten i ett globaliserat Europa och andra i den skånska myllan är Skåne en utmärkt plats för människor att växa på och ha frihet att utvecklas som individer. Vår region har goda förutsättningar att vara en plats där människor trivs och blommar ut om vi ser till att utvecklingen sker på rätt sätt.

Nån mer som får associationer till Monty Python?

Wi nøt trei a høliday in Sweden this yer?
See the løveli lakes
The wonderful telephøne system
And mani interesting furry animals

I övrigt säger de massa bra och rätt saker. Inget revolutionerande, inget avskräckande. Mest retorisk tomhet.

Miljöpartiet

Miljöpartiet Skåne har lagt ut sitt valmanifest i ett sånt där bläddringsbart e-magasin.

Jag vill bara påpeka detta ännu en gång. Man kan bläddra i Miljöpartiets valmanifest i en sån där elektronisk tidning som mer fokuserar på att man ska få känslan av att man bläddrar i en gammal papperstidning (fast på skärmen) snarare än att vara en effektiv distribution av information. Minns ni alla de där animerade giffarna med brev som klistrade ihop sig själva, linjer som brann tjusigt, hundar som sprang i cirkel osv på hemsidorna i webbens barndom? Så tror jag att de flesta kommer se på de här bläddringsbara ”tidningarna” om några år, om de inte redan (som jag) redan ser på dem på det sättet.

Det prasslar när man bläddrar i det.

Nä, jag kan inte ta det här på allvar. Next!

Centern

Centerpartiet Skåne har ingen websida att tala om. Den ser mest ut som en jävla place-holder i väntan på att nån ska tröttna på den tomma sidan och ta uppgiften att faktiskt fylla sidan med nåt material, för andra län har definitivt mer material på plats. Uselt.

Riksdagen

Piratpartiet

Här är det fan svårt! Egentligen borde det vara skitenkelt; en av de viktigaste frågorna vi har just nu är IT och integritet. IT är ett så kollosalt effektivt verktyg för att kontrollera människors liv att det här måste tas på allvar, innan stater, företag och andra organisationer lyckats förvandla världen till nånting som skulle ge Orwell mardrömmar och det finns bara ett parti som verkligen begriper detta; Piratpartiet.

Det finns inget riksdagsparti som jag verkligen litar på kommer ta integriteten och mänskliga rättigheter på fullt allvar, så egentligen borde jag rösta på Piratpartiet även i detta val bara pga det. Centern påstår att de menar allvar vad gäller integritet etc, men när det verkligen gällde så vek de sig rätt snabbt den där ödesdagen 2008 och jag litar inte ett skit på att de inte gör det igen.

Miljöpartiet då? Jag litar inte på att de inte viker sig i frågan om de sitter i en regering ihop med sossarna och Löfvén viftar lite med några vindkraftverk eller nåt annat som den typiska miljöpartisten troligen kommer bli mer charmad över än nåt beslut om mindre övervakning. Våra existerande riksdagspartier har helt enkelt inte [insert lämplig passande kroppsdel efter tycke och smak] nog för att kompromisslöst driva den här frågan.

Det finns helt enkelt bara ett parti jag litar på i integritetsfrågan och Anna Trobert är dessutom den partiledare jag har högst förtroende för, så Piratpartiet är ju det givna valet ur den synvinkeln, men samtidigt är jag jävligt skeptisk till att PP kommer bli ens en blip på radarn i valet. Sannolikheten att PP får ens en procent känns nu så enormt avlägset att jag lika gärna kan hoppas på att Ask ska kovända och börja riva upp alla sina tidigare beslut. Inte så sannolikt. Så ska man rösta på Piratpartiet i alla fall, bara för att visa att frågan inte är helt död (bara nästan), eller ska man bita ihop och acceptera att riksdagspartierna lyckats döda integritetsfrågan även i detta valet och försöka agera nån slags damage control i övriga frågor?

Moderaterna

Jag kan inte glömma hur Reinfeldt betedde sig inför FRA-omröstningen. Det var ren och skär vuxenmobbing som han använde sig av för att piska in sina ”kollegor” i fållan och jag kan inte tänka mig att lägga min röst på Moderaterna någonsin så länge som Reinfeldt har en position där. Sen kan han ha hur många andra egenskaper som helst, som en som upplevt mobbing empiriskt kan jag inte tänka mig att stötta Reinfeldts fortsatta arbete som Moderaternas partiledare.

No way in hell.

Socialdemokraterna

Nu har jag inte följt partiledardebatterna personligen av ren självbevarelsedrift, men jag har förstått att Löfvén inte gav världens mest pålästa intryck. Det är kanske inte en jättebra egenskap hos en person som ser ut att bli nästa statsminister.

I övrigt känns politiken som om den hörde hemma på 1900-talet sååe, nä.

Folkpartiet

Jag slutade lyssna på Folkpartiet när de tog bort Liberalerna ur namnet. Iofs var det helt korrekt att de tog bort det, för så jävla liberala var de ändå inte, men det är trist att vi inte har något äkta liberalt parti i Svensk politik. Om nu Folkpartiet nu egentligen varit det i (hyfsat) modern tid utom till namnet. I övrigt känns det inte direkt som att de har så mycket att komma med, mer än tomma floskler.

En orsak till det är säkert för att Folkpartiet inom Alliansen fokuserat mycket på frågor (tex skolan) som jag faktiskt inte bryr mig speciellt mycket om…

Miljöpartiet

Egentligen räcker det med ett enda skäl till att Miljöpartiet ska straffa ut sig i min värld:

• att sol, vind och annan förnybar energi är den enda som används

Nån mer än jag som börjar nynna på Ted Gärdestad när man läser det där?

Nä, sorry, jag tror inte ett skit på det där. Dels riskerar vi att få en opålitlig elförsörjning om vi inte bränner enorma mängder biobränslen (vilket inte är helt miljöneutralt när det kommer till kritan) och dels innebär det att vi inte löser problemet med det kärnkraftsavfall vi redan har. Det enda som kan lösa problemet med kärnkraftsavfallet är mer kärnkraft (hur absurt det än kan tänkas låta), för modern teknologi har förmågan att förbränna dagens avfall tills lagringstiden handlar om århundraden i stället för hundratusentals år.

Framöver finns det hopp om att få fram ännu bättre teknik som kan göra avfallsproblemet ännu mindre (decennier eller kanske tom år), men Miljöpartiets energipolitik sitter fortfarande kvar i hysterin runt The China Syndrome. Verkligheten ser inte längre ut så. I alla fall inte om man inte kör vidare på allt äldre reaktorer som blir allt farligare ju längre vi kör vidare på teknik som borde avvecklas för att miljöfalangen blir hysterisk när man börjar prata om att bygga nya kärnkraftverk samtidigt som vi inte kan stänga av de vi har för att vi i såna fall riskerar energikris.

Nope. Sorry. Miljöpartiet driver iofs flera frågor som jag tycker är viktiga, men jag tycker de ger fel svar för det mesta och har trasiga visioner.

Centern

Centern har samma problem som Miljöpartiet vad gäller energipolitiken men det som ändå fungerar som en förmildrande omständighet för mig kan sammanfattas med deras huvudteser:

• Vi tror på människors egen förmåga att bestämma över sitt liv.
• Vi vill ha ett jämställt samhälle som ger alla samma möjligheter oavsett om du är kvinna eller man.
• Vi vill att hela Sverige ska leva.

Det känns ändå som några ganska bra utgångspunkter som jag generellt sett kan skriva under på (samt som jag tycker lyser igenom även i deras sakfrågor) och precis som Miljöpartiet så har man i alla fall en uttalad åsikt att man anser att integritet är viktigt. Att man sen i slutänden förmodligen inte kommer fälla en regering över integritetsfrågan är väl tyvärr ett faktum, men man har i alla fall rätt åsikt.

I energifrågan får man väl hoppas att övriga högerpartier sätter Centern på plats. 😉

Slutsats

Jag blev fan bara säker på en sak; det blir Centerpartiet i kommunalvalet.

I landstingsvalet vete fan, det känns nästan som att jag kan dra lotter ur en hatt för det var inte mycket substans nåt av partierna kräkte ur sig. Kanske röstar jag på Folkpartiet enbart för att jag inte tycker om Reinfeldt, för att Centern inte ens orkat lägga ut en sida där man berättar vad man faktiskt vill, för att Miljöpartiet har lagt ut en jävla e-tidning och för att sossarna ägnar mer energi på att gnälla på andra än att berätta vad man faktiskt vill. Piratpartiets cykelbanor med tak imponerade inte heller.

I riksdagsvalet säger hjärtat Piratpartiet men hjärnan Centern. Vel vel vel. Slutar väl med att jag singlar slant, eller nåt.

Åsikter? Någon?

Förslag på bra ledamöter att kryssa (och varför) mottages också tacksamt.

Uppdatering: Så blev det!

Tja, det får väl vara bra så. I kommunen var det gjutet utan tvekan, i landstinget kändes det ärligt talat som ganska jävla skit samma och i riksdagen velade jag som sagt mellan Centern och Piratpartiet men jag tror att det som ändå avgjorde det var att Centern inte känns trovärdiga i integritetsfrågan.

Frågan är om min röst gör nån skillnad då. Gissningsvis kommer PP få ganska långt från 1% och Alliansen är ändå körd, så, tja, jag kunde väl lika gärna stannat hemma och sovit. Å andra sidan, nu kan jag alltid köra med retoriken ”Och vad röstade DU på då?” nästa gång nån ondgör sig över FRA eller liknande eftersom jag vet att jag har moral higher ground. 😉

Anna kryssade jag mest för att det är en av de få pirater (eller för den delen politiker) jag har oreserverat förtroende för. Lär ju inte göra nån som helst skillnad eftersom det inte blir några piratstolar i riksdagen 2014, men ska jag kryssa nån ska jag kryssa Anna. Så är det bara.

Bara att börja sikta på 2018, 2014 är över och förlorat.

Tommy Dahlman rockar loss utan markkontakt

Det är en gammal sanning att man inte får en andra chans att ge ett första intryck, det bådar inte gott för Tommy Dahlman. Jag hade ingen aning om vem Tommy var förräns idag men mitt första intryck av honom är inte speciellt positivt. Han skrev igår en text med titeln ”Ateism är alltid förkastligt men här är den som värst”. Låt oss titta närmare på den.

Ateism är alltid förkastligt men här är den som värst. Richard Dawkins är för många moderna ateister en prototyp för vad just ateism står för.

Ku Klux Klan betecknade sig som kristna. ”Klan members had an explicitly Christian terrorist ideology, basing their beliefs in part on a ”religious foundation” in Christianity.” Betyder det att det är ok att likställa Tommy med KKK? Givetvis inte. På samma sätt är inte alla ateister som Richard, jag har tex inte ens en aning vem personen är och jag håller definitivt inte med om att det vore omoraliskt att föda ett barn med Downs syndrom.

Ateism kan inte i sitt väsen vara neutral, som en del sekulärhumanister förfäktar.

Ateism är en religion på samma sätt som att inte samla frimärken är en hobby eller vacuum är en atmosfär. Dvs inte alls. Ateism är frånvaron av religion och en gudstro vilket förstås innebär att den inte samtidigt kan vara en religion.

Ateism har alltid varit en religion då den tillber och upphöjer evolutionen och sig själv som skapare och Gud. Den tillskriver naturen mänskliga egenskaper då den kallar de evolutionistiska processerna för smarta, starka, nyckfulla, selektiva.

Här blandar Tommy totalt ihop korten. Ateism och evolutionsteorin är ortogonala; Ateism är, som sagt, frånvaro av gudstro medans evolution är vetenskap. Det är förvisso så att den mest rimliga positionen som ateist är att anse att evolutionen är en korrekt vetenskaplig teori, men det finns inget som hindrar att en religiös människa anser att evolutionen är korrekt och att bibelns skapelseberättelse snarare ska ses metaforiskt än som en korrekt historiebeskrivning. Det är tvärt om en ganska vanlig åsikt hos religiösa (och inte heller begränsat till kristna).

På samma sätt som den troende beskriver Gud med personliga egenskaper tillskriver ateisten evolutionen mänskliga karaktärsdrag

Det här är rent skitsnack. Evolutionen är en vetenskaplig teori (vilket, btw, inte är detsamma som en teori i allmänt tal utan i praktiken ett vetenskapligt erkänt faktum), men eftersom det är vetenskap handlar det om slutsatser som när som helst kan förändras vid behov, tex om det kommer fram nya fakta som styrker en annan hypotes. Samma sak kan inte sägas om Tommys gudstro; den är statisk, oföränderlig och, eftersom det är en tro, omöjlig att bevisa på ett vetenskapligt acceptabelt sätt. Därför kan inte heller evolution anses vara en tro eller en religion.

När Richard Dawkins nu går ut på sociala medier och avslöjar den råa och kalla verkligheten bakom ateismens syn på människovärdet är det på ett sätt bra att det blir tydligt.

Nej. Richard, vem han nu än är, är inte en ateismens motsvarighet till religionernas profeter! Richard må vara en ateist, men hans uttalande är inte bindande och han talar bara för sig själv när han yttrar sig. Övriga ateister har full frihet att hålla med eller inte efter personligt tycke och smak.

Ateism är är en religion, en livsåskådning som genom alla dessa herrar som jag nämnde har krigat för ett idesystem som vill riva ner alla kristna värdegrunder.

Det finns ingen inneboende egenskap i ateism som kräver att kristendom ska raseras. Snarare tvärt om upplever jag snarare att majoriteten av ateister och agnostiker anser att humanismen kräver en sekulär värdegrund och att religion är en mänsklig rättighet (men inte en skyldighet) och ett personligt val.

När alla dessa filosofier idag mixas med en sekulärhumanistisk blandarstav blir resultatet ett konsekvent nedbrytande och förgörande av i mina ögon stabila normer och värderingar.

Här anser jag faktiskt att Tommy har odiskutabelt rätt, men då ska man minnas att dessa stabila normer också ofta, om än inte alltid, inkluderar kvinnoförtryck, bestialiska straff mot sexuellt (eller på andra sätt) avvikande individer eller andra former av intolerans och krav på konformitet. Men visst, förtryck skapar ordning (i alla fall på ytan), något som inte begränsas till religionsförtryck utan även kan gälla politiskt förtryck. Se tex Sovjet, militärjuntan under Pinochet, dagens Nordkorea etc.

Det är just detta ateism handlar om: Att själv vara Gud. Då är allt nämligen tillåtet. Då kan vi själva bestämma, döma, värdera och styra som vi vill. Då kan vi vältra oss under stjärnorna. När katten är borta dansar råttorna på bordet.

Om det enda som tvingar Tommy att agera som en moralisk, förnuftig och laglydig medborgare är hans oreserverade tro på en gudomlighet blir jag faktiskt lite orolig, för det betyder att om Tommy någonsin tappar sin tro skulle han därmed, enligt hans eget resonemang, förlora sin moraliska kompass och kunna gå bärsärkagång på gator och torg. Jag tror dock inte att det kommer hända eftersom moral, etik etc är egenskaper som är äldre än kristendomen, något som helt enkelt finns i människor av naturen och är grundstenar som var nödvändiga för att vi skulle kunna bygga vår civilisation. Det är mao ingenting som är speciellt för just kristendomen utan mer en egenskap socialt välanpassade individer har oavsett religion (eller brist på).

Richard Dawkins och hans ateism bekräftar den hänsynslösa jakten på den perfekta människan där idealet blir dockliknande ansikten och onaturliga kroppar. Kort och gott, ett plastsamhälle.

Det finns över huvud taget inte en direkt koppling mellan Richards åsikter, ateismen som åsikt eller dagens hets som baseras på en materialism och onaturliga skönhetsideal. Jag har sett även religiösa människor ha förvridna ideal såväl som ateister och agnostiker som lever i harmoni med sig själva och sin omgivning.

Det är nu hög tid att kyrkor tillsammans med politiker gör ett upprop mot framväxten av livsexprimenterande lagar som sätter sig över människans befogenheter.

Ska man tolka det som att Tommy vill återförena kyrka och stat? Ska bara kristendomen tillåtas i en sådan stat eller är även andra religiösa grupper välkomna som tex muslimer? Om man utgår från Tommys egen åsikt att ateism är en religion så är den gruppen i såna fall den största religiösa gruppen i Sverige vilket i såna fall innebär att dagens situation, med den kristna kyrkan separerad från staten men skolväsendet, som får ses som representant för vetenskapen, del av staten. Så vad är då problemet? ”Vetenskapens kyrka” är del av staten och bidrar därmed med den dominerande ”religionens” värderingar till den juridiska processen.

Sådana livsfientliga krafter som Dawkins utspel är ingenting annat nihilistiska filosofier med mörker och meningslöshet som resultat. Det är ett brutalt svek mot människan eftersom vi vet att även sjuka, lidande och handikappade människor är till en enorm rikedom, glädje och välsignelse där de får inta sin rättmätiga plats.

Ah, det klassiska argumentet ”Att abortera ett foster för att barnet kommer födas med handikapp är ett hot mot alla handikappade”. Det är tyvärr så att även om sjuka, lidande och handikappade människor givetvis också kan bidra till samhället på olika sätt så sker det dock till en kostnad som är svår att mäta. Det är allmänt känt att många kristna tex är emot dödshjälp pga att allt liv är heligt, men alla som upplevt hur livets slutskede kan te sig för tex cancerpatienter vet att det är ett grymt slut med väldigt lite, om någon, glädje.

Det betyder förstås inte att alla gamla och sjuka lider, det finns en enorm gråzon här på en skala från högst normala ålderskrämpor till omänsklig smärta som gör det omöjligt för individen att alls fungera socialt för att smärtan dränker alla andra intryck och känslor. På samma sätt är det förstås även för handikappade; vissa handikappade upplever inte att de blir begränsade utan att de kan leva ett värdefullt och meningsfyllt liv ändå medans andra handikappade upplever att deras existens bara blir en transportsträcka tills de slipper fortsätta existera.

Jag anser inte att Tommy har rätt att bestämma över andra oavsett hur moraliskt hög häst han än anser att han sitter på. Av samma orsak anser jag att Richard, ”trots” att han är ateist, inte heller har rätt att bestämma över andra. För mig ter det sig omöjligt att anse att jag, eller någon annan, har den moraliska grund som krävs för att jag ska kunna bestämma över potentiella föräldrar huruvida de ska abortera eller behålla ett foster, oavsett hur friskt detta foster är. Det kan givetvis diskuteras hur lämpad någon (inklusive föräldrarna) är att ta det beslutet, men någon måste ta beslutet och eftersom det är ett beslut som främst kommer påverka föräldrarna så finns det ingen annan utväg än att det blir föräldrarna som måste ta det ansvaret. Samhället, jag, Tommy, Richard etc kan i det läget bara göra två saker; acceptera och stötta föräldrarnas val.

Tommys syn på evolutionen andas okunskap, saknar relevanta bevis och hans attack på ateism är en halmgubbe byggd på ett enskilt tweet från en ensam individ. Sakligheten i hans bloginlägg är obefintlig.