Nu börjar häxjakten på allvar?

Nyheter24 har en artikel om Hr piratjägare Pontén. Det är främst en sak som slår mig när jag läser artikeln.

I mars i år anmälde Svenska Antipiratbyrån en man som bara laddat ner och delat andras torrentfiler för upphovsrättsbrott. Mannen har erkänt i förhör och förundersökningen pågår. Ett genombrott och en ny taktik, enligt Svenska Antipiratbyrån.

– Tillslaget som skedde i mars var mot en fildelare som bara spred det andra laddat upp från början, och där pågår en förundersökning.

Om den här personen fälls är ju antalet som kan åtalas för upphovsrättsbrott oändligt mycket större?

– Ja.
[…]
Henrik Pontén menar å sin sida att Svenska Antipiratbyrån inte längre har några större motståndare och att stödet för fildelarna inte finns.

– Jag tror att det spelar in att piratpartiet i stort sett har försvunnit medialt. Det finns ingen riktig konflikt i det här längre.

Det enda sättet jag kan tolka det här är att Pontén erkänner att det enda som innan hindrat honom och hans rättshaverister från att starta en häxjakt på miljoner vanliga Svenssons har varit att Piratpartiet satt strålkastarna på dem. När han nu bedömer att Piratpartiet inte längre syns så mycket i media och strålkastaren därmed inte längre visar upp Antipiratbyråns smutsiga byk så anser de det därmed fritt fram att klämma åt varenda jävel de kommer åt.

Det här följer förstås den trend vi redan sett i samhället; att jaga fildelare har blivit en väldigt lönande affärsidé även om den givetvis är väldigt kortsiktig, något som fler och fler (även inom upphovsrättsindustrin) börjat inse. Jag misstänker att Pontén inte är dummare än att han inser att det inte finns en chans i helvetet att baxa igen Pandoras ask igen och att fildelning är här för att stanna, men det finns uppenbarligen rätt mycket pengar att tjäna ett tag till så jag misstänker att han helt enkelt bara är opportunist.

Alternativet är att Pontén faktiskt är riktigt, riktigt dum, men det tror jag inte. Det jag sett och hört tyder på en ganska skärpt herre så jag räknar med att han har en grym koll på läget, vilket egentligen, i mina ögon, gör hans beteende markant värre.

Det är dock bara en tidsfråga innan partyt definitivt har tagit slut (även om många verkar vilja partaja vidare i evighet), som Anna konstaterar (samma artikel):

Enligt henne finns det inget folkligt stöd för en så aggressiv jakt på den breda gruppen fildelare och Svenska Antipiratbyråns nya strategi kan därför till och med leda till snabbare lagändringar.

– Det kan få väldigt stora konsekvenser för enskilda, men ur ett större sammanhang är det bra att de visar upp korten ordentligt, de har gömt sig bakom att säga att de bara tänker jaga de som själva lägger upp så det är bra att de visar sitt rätta ansikte, säger hon till Nyheter24.

Det är bara att hålla med. Ju mer bombastiska metoder upphovsrättsindustrin (och dess hantlangare) tar till, dess snabbare kommer situationen bli så ohållbar att den kollapsar. Det enda jag finner tragiskt är alla de som får sina liv ruinerade pga att de döms att betala fantasibelopp baserade på rena spekulationssiffror som sällan, om någonsin, har någon egentlig relevans.

Jag förmodar att man anser att ändamålet helgar medlen och att de bara råkar bli, som jänkarna uttrycker det, collateral damage…

Update: Anna skriver som vanligt klokt på sin egen blog.

Jag kan sluta när jag vill!

Tack MrQuispiam som gjorde mig uppmärksam på de dråpliga siffrorna i profilen, synd jag inte har 666 followers med. 😉

När fan twittrade jag för övrigt över sextusen tweets?! Jösses.

En kommentar om Condorcet (som blev så lång så det blev en blogpost)

Det här är egentligen en kommentar till den här kommentaren som jag fick på min förra blogpost, men den svällde lite för mycket så den fick bli en egen blogpost…

Tja, Condorcetmetonden förklaras rätt enkelt i den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=3Y3jE3B8HsE

Fast jag vet inte, den kanske förenklar. Jag har inte riktigt satt mig in i frågan.

Nu gör du samma misstag som Rick; du blandar ihop enkelhet med lättanvändbarhet. Kan ett system göras enkelt att använda så att man inte behöver begripa det för att kunna hantera det? Ja, givetvis, det är inget problem alls. Vi använder såna saker varje dag och gemene man har inte mycket koll på hur deras PC, bil, telefon, whatever fungerar, ändå använder de systemen på en regelbunden basis utan problem och när det inte funkar så ber man en expert laga det.

Det jag pratar om är att systemet ska vara enkelt, inte som i lättanvänt utan som i transparent. Alla ska begripa hur det funkar precis som alla begriper hur en spade, brevlåda, kniv etc funkar och, inte minst, själva enkelt kan se när prylen slutar funka och vad som är fel med den! Även om man inte kan laga det själv.

Den enklaste formen är handuppräckning. Det är 100% transparent, alla begriper hur det fungerar och kan avgöra när det fuskas (”Fröken, fröken! Bosse räcker upp båda händerna!”). Handuppräckning är lite opraktiskt för allmänna val (förutom möjligen för Pitcairn Islands) så därför blir man tvungen att hitta på nåt annat, men det gäller alltid att se till att folket har förtroende för systemet och för att ha förtroende krävs det att folk känner att de begriper det och det är därför jag säger KISS! En flashig websida är bara ett klister ovanpå, det gör inte systemet mer transparent.

Vad gäller den där videon så behöver man inte Condorcetmetoden för att lösa problematiken med att folk taktikröstar på ett fåtal stora. Holland har tex en lösning som gör det lättare för småpartier att göra sin röst hörd och som, enligt en holländsk polare jag har, gör att holländare inte är lika rädda för att rösta på småpartier än vad en typisk svensk invånare är eftersom många i Sverige inte vill ”riskera” att ”kasta bort sin röst”.

Men inget av det här är egentligen helt applicerbart på PP. Omröstningarna inom PP kör ytterst sällan med n alternativ och 1 vinnare där allting röstas fram i en enda gigantual omröstning. Den gängse processen är att alternativen vaskas fram i omgångar, tex a mot b, c mot d och sen vinnaren av a och b mot vinnaren av c och d. Styrelseval etc brukar vara n alternativ med m vinnare (och varje person har m röster) och då blir också problematiken uppluckrad jämfört med situationen med en enda vinnare.

Så med tanke på att jag tycker att Piratpartiets interna val blivit allt bättre och det nuvarande medlemsmötet lyckats väldigt bra med att få det överskådligt så tycker jag Ricks kritik är fullständigt obefogad, dessutom är våra problem med omröstningarna inte tekniska! Som Leffe säger:

Det här partiet har en tendens att vilja lösa pedagogiska problem med kod. Lösningar som ”vi kan bygga en app” eller ”vi gör en hemsida” är sådana som dyker upp på nästan alla problem oavsett vilken art. Väldigt ofta är det pedagogiska problem som vi inte kan nå genom att koda. Såsom att vi vill att informationen nås ut till fler om vilka vi är. Ja, det är bra att ha en hemsida men är det hemsidan som är självändamålet? Knappast. Likadant ska inte en stadgebilaga vara det. En stadgebilaga som mest av allt handlar om att hacka kod är inte lösningen på pedagogiska problem kring voteringsordningar och yrkanden.

Condorcet har sina fördelar, jag har aldrig påstått motsatsen, men det löser inte rätt problem. Den största orsaken till att våra medlemsmöten är väldigt odemokratiska är att knappt en jävel deltar och det löser man inte genom att hacka kod…

Keep It Simple Stupid!

Så pågår slutvotering om motion A14, det är en rolig liten motion som går fram som en heminredare i en ungkarlslya när det gäller hur Piratpartiets medlemsmöten ska drivas. Låter som en kul sak, kan vara en kul sak (om heminredaren är lyhörd för de boendes stilsmak) och det gör ofta rätt underhållande TV, men om vi bortser från underhållningsvärdet så har jag lite svårt för det rosa kaklet i köket.

Det jag talar om är den här lilla detaljen:

Personval sker individbaserat med en Condorcetrankande metod, ett personval per sorts förtroendepost. Om flera personer ska väljas till en sorts förtroendepost, till exempel styrelseledamöter, rankas alla kandidater till denna sorts förtroendepost samtidigt och de högst rankade tillträder de tillgängliga platserna.

Om man vill läsa på lite om Condorcetmetoden kan man göra det här men i korthet har metoden sin historia i att en fransk matematiker vid namn Marie Jean Antoine Nicolas de Caritat, marquis de Condorcet kom på ett mycket bättre sätt att genomföra omröstningar (han är inte ensam) och det finns en del fördelar med metoden men det finns också en nackdel; det är en matematiker som hittat på den. Såhär börjar Wikipediaartikeln:

A Condorcet method is any single-winner election method that meets the Condorcet criterion, that is, which always selects the Condorcet winner, the candidate who would beat each of the other candidates in a run-off election, if such a candidate exists.

In modern examples, voters rank candidates in order of preference. There are then multiple, slightly differing methods for calculating the winner, due to the need to resolve circular ambiguities—including the Kemeny-Young method, ranked pairs, and the Schulze method. Almost all of these methods give the same result if there are fewer than 4 candidates in the circularly-ambiguous Smith set and voters separately rank all of them.

LIte längre ner kan man läsa:

A Condorcet method is a voting system that will always elect the Condorcet winner; this is the candidate whom voters prefer to each other candidate, when compared to them one at a time. This candidate can be found by conducting a series of pairwise comparisons, using the basic procedure described above. For N candidates, this requires ½N(N−1) pairwise hypothetical elections.

Matematiker…

Vi har redan provat den här metoden en gång redan och det var när valsedlarnatogs fram. Under processens gång utsattes metoden för mycket kritik, det var många som hade svårt att begripa storheten i systemet och ett litet, men högljutt, fåtal som aggressivt försvarade metoden. Sen, pga tidsbrist, blev det liksom så att det bara var att acceptera läget och köra hårt, men när resultaten började droppa in så blev metoden ifrågasatt igen, speciellt hur ordningen kunde förändras så kraftigt (tex hur lokalt populära kandidater kunde hamna väldigt långt ner osv) jämfört med hur många röster de fått.

Egentligen är det inte så konstigt. En vanlig omröstning med majoritetsbeslut är begripligt för alla, alla har varit med någon gång om att man kört handuppräckning eller ropat ”Ja!” på fotbollsklubbens årsmöte. Det är simplistiskt och kräver ingen akademisk kompetens att begripa och redan ganska små barn förstår processen snudd på intiutivt. Condorcetmetoden innebär att man dömer alla som inte har den nödvändiga akademiska kompetensen att helt enkelt inte begripa voteringssystemet och tvingar dem till en starkare beroendesituation där de helt enkelt får lita på att inte bara omröstningarna genomförs juste och demokratiskt utan även att de matematiska modellerna är buggfria och icke-manipulerade.

Det gör också processen markant mer komplicerad och svårverifierad även för de som faktiskt har den nödvändiga kompetensen och det leder till att ”vanligt folk” aldrig riktigt kommer begripa hur deras röst räknas. Det innebär också att pga komplexiteten så kommer färre personer kunna bidra till och underhålla systemet och därmed riskerar vi att voteringssystemet kommer underhållas av ett litet antal människor. I kommersiella sammanhang brukar man prata om den berömda bussen; alla nyckelpositioner i ett företag måste kunna skötas av fler än en person ifall en person råkar kliva ut i gatan precis framför en buss. I korthet; ett komplext system leder snabbt till en ökad sårbarhet och rent teoretiskt kan kraven på den här typen av voteringssystem leda till att Piratpartiet hamnar i en situation där man inte har ett fungerande voteringssystem så man inte kan votera om att det är ok att votera med ett enklare system som fungerar och finns.

Det känns, ärligt talat, jävligt lite tjosan.

Det är möjligt att det är lite bakåtsträvande och utvecklingsfientligt att förespråka ett system som troligen hängt med sen stenåldern (eller längre), men är det nånting jag lärt mig den hårda vägen så är det att ju mer kritisk en tillämpning är, dess enklare och mer överskådligt bör systemet implementeras.

Keep It Simple Stupid.

JörgenL och Marit har också skrivit om A14 och det finns även en hel del intressant kritik skrivet i själva forumtråden.

Den värdelösa demokratin

Piratpartiet har om och om igen kritiserat regeringen och andra parter för att demontera vår demokrati. Så gott allt väl, men tydligen gäller detta bara andra och hur man själv beter sig i demokratiska sammanhang är mindre viktigt. Snyfthistorierna i början är ju otroligt gripande, men samtidigt ger de en grund av ”Det är ok att ni inte förstår, men här kommer pappa Rick och hjälper till förstår ni och han gör det för att han är så himla snäll!”. Om det vore så väl.

Låt mig belysa speciellt ett par punkter i den texten:

Den sista av de fem viktiga omröstningarna är personvalet av styrelsens sammankallande. Här röstar jag på Marit Deldén. Till tre fjärdedelar gör jag det för att jag tycker att hon har gjort ett utmärkt jobb som styrelsesammankallande under det senaste halvåret

Ah, men snuttegulligt och snällt, inte sant? Men sen kommer fortsättningen:

och till en fjärdedel gör jag det för att jag absolut inte vill se hennes motkandidat i den rollen. Jag tycker inte om att prata ont om kollegor, så jag är obekväm med att gå in på mer detaljer än så, och jag hoppas inte att jag behöver redovisa just de skälen tydligare än så.

TIll att börja med så ger Rick inga som helst argument som MaB kan bemöta, vilket i mina ögon är mycket värre än att faktiskt tala illa om en person. Det är bara en ful jävla retorisk fint att försöka se fin ut i kanten när man hugger kniven i ryggen, men det riktigt jävliga är att Rick med det här hugger både MaB och Leffe i ryggen! Låt oss titta på lite konsekvenser av det här. Den allvarligaste konsekvensen är att oavsett vem som nu vinner voteringen så kommer motståndarna kunna skylla på att det inte gick juste till. Om Leffe vinner så vann Leffe för att Rick pushade för det (inte för att Leffe är den kompetenta person som hon är) och om MaB vinner så gör han det för att Rick rekommenderade Leffe och folk proteströstade mot det (och inte för att MaB är den kompetenta person som han är). Rick har alltså lyckats utmärkt med att decimera både Leffe och MaB till brickor i något som går att reducera till ett pro-/con-Rick spel och oavsett hur omröstningen nu går så kommer båda vara märkta av det.

För att göra det värre så kan egentligen ingen av dem retoriskt bemöta det här utan att det ser fult ut. MaB har inget att försvara sig emot eftersom Rick är så feg att han FUDdar och sånt är otroligt svårt att försvara sig mot. Leffe kan egentligen inte göra så mycket heller mer än möjligen kritisera Rick och det kan mycket väl avfärdas som ren taktik i stället för substans. Om en av dem tar tillbaka sin kandidatur så kommer den kvarvarande bara vinna för att den andra lämnade walk-over så egentligen det enda Leffe och MaB kan göra som verkligen inte spiller tillbaka till dem som personer är att båda avgår, men då har vi ingen sammankallande i styrelsen.

Utan att avslöja vem jag initialt hade tänkt rösta på i valet så sitter jag nu i en rävsax. Ska jag rösta på den jag hade tänkt rösta på eller ska jag försöka taktikrösta för att minimera Ricks skada på den demokratiska processen? I såna fall, ska jag rösta på MaB för att jag tror att de flesta som påverkas av Rick kommer rösta som Rick säger eller ska jag rösta på Leffe för att jag tror att de flesta i ren protest kommer rösta tvärt om? Eller ska jag skita i att rösta i protest för att på så sätt inte bidra till att legitimera ett beslut som påverkats av att Rick använder sitt inflytande till förmån för en av kandidaterna?

Rick, du är en skitstövel. Med en enda retorisk bredsida har du underminerat positionen oavsett vem som blir vald.

En annan sak Rick gör med sin pappa-roll (lite som våran statsminister, faktiskt) och förklarar för oss alla hur problematisk styrelsens storlek är och hur han lovar guld och gröna skogar bara styrelsens storlek minskas. För oss som inte lider av fullständigt utvecklad Alzheimers så är det inte så länge sen som styrelsens storlek ökades för att Rick la en motion om det! Det intressanta med det här är att Rick alltså argumenterade med näbbar och klor för att utöka styrelsens storlek men nu, innan hans gamla motion ens har fått effekt, så slåss han nu med näbbar och klor för att sänka sin gamla motion och ersätta den med en ny där vi garanteras att den styrelse vi kommer få efter medlemsmötet kommer vara minimalt förändrad och därmed kommer fortsätta vara lika dysfunktionell som den varit under överskådlig tid! Så när Rick rekommenderar sina läsare att rösta för motion A12 så garanterar han mao att vi ska få en mer fungerande styrelse genom att behålla den … som … visat … sig … vara … komplett … jävla … handlingsförlamad……?

Nej. Jag får inte heller ihop det, men jag önskar innerligt att Rick hade haft vett att hålla käft.