Hur många stolsvärmare finns det?

Via Twitter fick jag en länk till en Expressenartikel om en statsanställd i Tyskland som i 14 års tid inte lyfte ett finger på sitt jobb utan bara satt av tiden. Jag är inte helt förvånad. Som jag skrivit om tidigare är arbetsgivare generellt sett inte speciellt bra på att utnyttja individens fulla potential eller ta hänsyn till deras personliga önskemål.

Jag har träffat många som gett upp. Iofs har ingen totalt gett upp så pass att de bara värmer sin stol, likt denne tyske tjänsteman, men de har ändå gett upp och har slutat försöka anstränga sig mer än de måste. Samma situation kan man se vart man än vänder sig; när folk inte längre känner sig delaktiga, när de blir reducerade till en kugge i maskineriet så har man ju inte riktigt nån orsak att ”göra rätt för sig”, så varför anstränga sig?

En bil var klar per 3,5 minut. Du hade två bilars rast före lunch på 45 min och tre bilars rast på eftermiddagen. Snabbt till kaffeautomaten och hela tiden kolla linan. Avlösarna hade gjort sin tid på linans olika moment och tyckte att de var lite finare. Missade man en bil någon gång så fick man reda på det när man skulle be om avlösning för att spring på toa. Då tittade bara åt ett annat håll. Spontant hände det att man bytte menande blickar om djävligheten i jobbet, en blink och så satt det en trasa i vägen någonstans så att linan stoppades. Förmännen sprang som yra höns och visste, men inte vem eller var, förrän efter en stunds vila. Sabotage var en del av vardan.

I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar, försöker leva sitt liv under radarn. Ansvar handlar inte om att vara lydig, att ta ansvar handlar om att agera efter eget huvud. I ett sunt system känner man förtoende att kunna göra så. “Men jag lydde ju bara order..” det är den klassiska ursäkten för att slippa ansvar. Men när man är övervakad och måste kunna svara för allt man gör, då gör man inte lika mycket. Det är rätt sällan som vi kan motivera precis allting vi gör, i synnerhet inte när vi agerar på känslor eller prövar våra vingar med något nytt. När man är övervakad slutar man att pröva sig fram, som övervakad känner man inte förtroende, snarare misstro. Det drabbar all utveckling i samhället, såvida ordern inte kommer uppifrån, då lyder man och behöver inte utmärka sig och behöva svara på frågor om ens motiv och agerande.

Det är egentligen ingen större skillnad.

Den stora frågan borde inte vara om hur han kunde sitta på en stol i 14 år utan att lyfta ett finger eller om han borde tvingas betala tillbaka pengarna, den stora frågan är hur många fler som gett upp och som mest bara sitter av tiden. En ännu större fråga borde vara hur många fler stolsvärmare vi skapar i ett samhälle där folk kommer ”stå ut” för att inte riskera att drabbas av fas3 eller där folk blir allt mer försiktiga att ifrågasätta och tänka fritt när allt mer information registreras av stater, företag och andra organisationer.

Idag är det tvåårsjubileum

Det har varit två år som starka krafter arbetat för att försöka tysta den här typen av öppenhet och gjort sitt bästa för att lägga tillbaka locket så allt kan återgå till hur det var förr; när man kunde kontrollera informationen så att vanligt folk aldrig fick veta mer än de ”behövde” veta.

As is well known, Manning had been subjected to at least nine months of torturous conditions of confinement, including sleep deprivation, complete isolation from human contact, forced nudity and humiliation, before being transferred to reportedly more humane conditions in the wake of global outrage.

Androm till varnagel, får man förmoda.

Låt dem inte lyckas tysta de kritiska rösterna.

Allt du lagrar på din mobiltelefon är publikt

Ok, det är lite överdrivet att påstå att all data är publik, men det är förmodligen en bra idé att ändå se all data på din mobiltelefon som öppet tillgänglig för alla. Inte nog att en del appar  glatt läser mer data än man kanske önskar att de gjorde eller att en del telefontillverkare installerat Carrier IQ som håller reda på hur du använder din mobiltelefon och rapporterar tillbaka till tillverkaren, om du tex får den beslagtagen av polisen finns det mjukvara som tar sig in i din telefon på ett par minuter.

Mjukvaran, som heter XRY, är speciellt framtagen för att ta sig in i och laddar ur all data i mobila enheter som telefoner, GPS-navigatorer, iPads etc och det finns tom en tjusig liten demo på YouTube som förklarar hur det går till.

Det förmodligen enklaste sättet att skydda sig är att helt enkelt se till att aldrig lagra någon information på en bärbar enhet som man inte vill att en utomstående ska få tillgång till.

UPDATE: Den här appen var rätt creepy…

Tomhylsan är kastad…

Så tomhylsan Tolgfors fick gå till slut. Det var väntat och jag kan bara tolka det som ett nästan desperat försök att lugna pressen för, som alliansfritt skriver, så gick det bara nån timme från att Reinfeldt försökte gjuta olja på vågorna i en intervju (som bara innehöll vaga utlåtanden och total brist på substans, man skulle kunna tro att han gått i skola hos Göran Persson) till att Tolgfors meddelade att han frivilligt avgår.

Jag tror inte att det finns frivillighet inblandat när det gäller politiker och ministrar på den här nivån, det här var förmodligen väldigt välregisserat och när journalisterna fortsatte att uppvisa en nästan chockerande enveten koll på sakfrågan, trots det tidigare utspelet, så gjorde Reinfeldt det som varit kutym i Svensk politik så länge jag kan minnas; han offrade en lojal undersåte. Till.

Jag förmodar att Reinfeldt hoppas att journalisterna ska bli distraherade och börja spekulera i vem som ska efterträda Tolgfors snarare än att fortsätta rota runt i riksdagens smutsiga byk. Jag skriver riksdagens snarare än regeringens för man bör komma ihåg att avtalet slöts så tidigt som 2005, som i sin tur baserade sig på ett samarbete som sträcker sig ända bak till 2002.

Personligen håller jag riksdagen kollektivt skyldig för hela den här soppan och när oppositionen nu protesterar och försöker ta billiga poänger kan jag inte se dem som annat än hycklare.

Sett ur den synvinkeln är det förmodligen ett rätt lågt pris för Reinfeldt att offra Tolgfors, hellre det än att fortsätta få 10 års smutsig byk kastad i ansiktet, men frågan är om det räcker? Jag tycker att för varje minister (eller annan politisk person) som fått gå för att lugna pressen så har det blivit allt svårare ett tysta diskussionerna på Internet och Internet är dessutom rätt duktigt på att minnas och analysera saker på ett sätt som pressen sällan tar sig tid till.

IT-revolutionen har nått fram till politiken på allvar och i en era där det blir allt svårare att hålla saker hemliga är det kanske inte så konstigt att det uppstår en kulturkrock och att makthavarnas motreaktioner blir allt mer bombastiska. I USA har man börjat kalla kritiska röster för terrorister för att skrämma dem till tystnad. Är det ur det perspektivet man ska se Cencilias senaste utspel? Är det EU:s försök att en gång för alla tysta tex Anonymous och andra obekväma röster för att man hoppas att om man bara slår ner tillräckligt hårt på de som vågar sticka uttystnar kritiken och allt blir som vanligt?

(tack till Johan Oad för länktips)

Cencilia är igång igen…

Cecilia ”Cencilia” Malmström är igång igen, den här gången måste vi övervaka och kartlägga Internet för att skydda folk från cyberbrott och, återigen, pedofiler. Ständigt dessa pedofiler, ska man tro Cencilia verkar hela Internet vara komplett översvämmat av pedofiler.

”Låt oss inte vara alarmistiska” står det en bit ner i artikeln, men sen kommer skrämselpropagandan slag för slag:

  • När allt större del av vår vardag utspelas online, följer den organiserade brottsligheten efter i samma takt
  • brotten drabbar alla
  • en utbredd okunskap om hur man bäst skyddar sig
  • Mellan 250000 och 600000 Facebook-konton blockeras varje dag
  • skadas vår redan hårt ansatta ekonomi när cyberbrottsligheten breder ut sig

Svensson, var rädd. Var mycket rädd. Internet är den nya dödschocksmördarfaran!

Men oroa er inte, tant Cencilia vet hur vi löser det här:

I dag presenterar jag därför ett europeiskt centrum mot cyberbrottslighet, som ska samla några av Europas skarpaste hjärnor på detta område under polismyndigheten Europols flagg.

Men eftersom alla vet att folk är notoriska kriminella själva och inte är att lita på så slänger hon in den lugnande försäkringen att:

Låt mig här vara väldigt tydlig – cybercentrumet ska inte ägna sig åt att jaga fildelare eller utreda brott mot upphovsrätten inom film- eller musikindustrin. Dess kärnverksamhet ska vara att komma åt den organiserade brottslighetens lukrativa nätbedrägerier.

Här nånstans känns Thomas Tivlarens lakoniska kommentar inte helt malplacerad:

Vilket med historien som facit torde innebära just att cybercentrumet SKA ägna sig åt att jaga fildelare och utreda brott mot upphovsrätten…

Ända sen både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt dyrt och heligt lovade i valet 2006 att man inte skulle jaga en hel ungdomsgeneration så känns det som att varje gång en politiker heligt bedyrat någonting (tex att vanliga polisen inte ska få tillgång till FRAs så kallade signalspaning) så har det bara varit en tidsfråga tills precis det man lovat inte skulle ske ändå sker.

Sen kommer då Cencilias gamla käpphäst fram med:

bekämpa pedofilnätverk som delar bilder och filmer med sexuella övergrepp på barn.

Det är här det är dags att vifta med varningsflaggan ordentligt, för är det nånting som indikerar att det är fulspel på gång i kulissen så är det när en politiker halar fram barnpornografiargumentet.

Problemet är att det inte funkar:

Sedan denna lag uppkom 1999 tycks den inte ha använts för att hjälpa något barn, utan bara för att nedvärderande utpeka människor som tittar på ”fel” saker eller har ”fel” tankar.

Så jag kan inte låta bli att undra vilka syften som egentligen ligger bakom Cencilias utspel? En annan sak jag inte kan låta bli att undra är om Cencilia själv fulspelar eller om hon manipuleras till att gå andras ärenden.

My spider sense is tingling…

Johan Pehrson, mannen som vill förbjuda ditt privatliv!

För knappt 1.5 år sen skrev Oscar Swartz:

Allt fler löper risk att få hela sitt liv beslagtaget på ett sätt som aldrig förr. Det borde lagstiftare sätta stopp för. I stället presenteras förslag som går i motsattriktning. Kloke Nicklas Lundblad rasar med passion. Frågam är bara när Johan Pehrson (fp) kommer att föreslå krypteringsförbud i Sverige.

På frågan om inte datalagringsdirektivet riskerar att bli tandlöst pga möjligheten att kryptera och anonymisera trafiken svarar Johan Pehrson såhär:

– Man kan inte avskriva detta. Kryptering är bra men frågan är om det ska kunna användas i de fall man tillhandahåller allmänna telefontjänster. Jag säger inte att vi ska titta på en sådan lagstiftning nu, men vi måste följa den utvecklingen noga för teknisk utveckling kommer alltid att ställa nya utmaningar, säger Johan Pehrson.

Man blir fan mörkrädd…

Jörgen Städje förringar kritiken

Det är inte bara politiker som verkar tycka det är ok att förringa motståndarna med argument som försöker förlöjliga kritiken till banala nivåer. Jag har redan skrivit om hur Johan Linander verkar ha missat hela poängen (antingen pga okunskap eller i ett försök att förlöjliga kritikerna) när han twittrade:

Klart att avlyssning innebär en integritetskränkning. Men åter igen, DLD rör överhuvudtaget inte teleavlyssning.

Nu sällar sig tydligen Jörgen Städje till de som lite nedlåtande försöker klappa opinionen på huvudet och förklara att det där vet nog de vuxna bättre än du lille vän:

Att FRA skulle ägna sig åt att spana på ungdomar som piratkopierar film är sannolikt destabiliserande desinformation. Ingen i signalspaningsverksamheten är intresserad av larviga småungar.

Sen fortsätter han att förklara hur mycket bättre allt hade blivit med mer övervakning:

Det viktiga är att man kan knipa de terrorister som skaffat fem ton ammoniumnitrat för senare bruk i centrala Stockholm, eller de terrorceller som planerar att massmörda misshagliga tidningsredaktioner. Det är bara att beklaga att norska myndigheter inte hade bättre information i fallet Breivik.

Om jag tyckte att IDG var en tramstidning innan så blev det fan inte bättre av det här. Att inte en tidning reagerar på vilken attack både FRA-lagen och datalagringsdirektivet är på tex meddelarskyddet skrämmer mig.

Det verkar som att här i Sverige har det blivit poppis att lira Breivik-kortet för att försvara ökad övervakning medans Jens Stoltenberg, Norges statsminister, i stället reagerade med de här orden:

Midt i alt det tragiske er jeg stolt av å bo i et land som har maktet å stå oppreist i en kritisk tid.
Jeg er imponert over hvor mye verdighet, omsorg og fasthet jeg har møtt.

Vi er et lite land, men vi er et stolt folk.

Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.

Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet.

Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN:
”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”

Det är lite beklämmande att Norge, trots detta, har valt att införa datalagringsdirektivet, men de gjorde det ändå mer öppet och ärligt efter en 9,5 timmar lång debatt där flera ledamöter dessutom valde att rösta efter egen övertygelse i stället för efter partigränserna. Det är förstås ändå ett bakslag för demokratin även där, men förhoppningsvis innebär det här ändå att debatten i Norge kommer fortgå pga att det verkar råda ett politiskt klimat som är mer rörligt än det svenska skyttegravskriget.

Stoltenbergs tal är, trots detta, fortfarande sant; man försvarar inte en demokrati genom att decimera den, man försvarar och stärker en demokrati genom att utöka den så den inkluderar fler av medborgarna i stället för färre. Genom att misstänkliggöra och marginalisera personer skapar vi bara fler terrorister och orsakar en ostoppbar våldsspiral. Ska vi hindra att det uppstår fler Breivik så rör vi oss som samhälle just nu åt fel håll.

Det Linander, Stävje m.fl. förespråkar är inte försvar. Det är kapitulation.

Democrazy

Det finns en kategori kultur som befinner sig i ett upphovsrättsligt limbo, det är de så kallade ”orphan works”. Hela den problematiken har uppstått pga att upphovsrättstiden kontinuerligt höjts vilket idag lett till att emellanåt när de som har upphovsrätten dör (eller förlag, filmbolag etc går i konkurs) så blir det ibland omöjligt, eller i alla fall extremt komplicerat, att reda ut vem som egentligen har upphovsrätten till ett verk och verket blir ett så kallat orphan work, ett övergivet verk.

Det här är speciellt ett stort problem när det gäller gamla filmer eller foton eftersom kemin sakta bryts ner, vilket på sikt kan förstöra materialet till en nivå så det inte längre går att restaurera. Det är inte helt ovanligt att man väljer att inte restaurera verk vars upphovsrätt är oklar eftersom man efteråt ändå inte vågar visa verket för allmänheten, helt enkelt för att om det senare dyker upp en upphovsrättsman och gör anspråk på verket så kan det leda till krav på ersättning retroaktivt, vilket alltså leder till att oersättliga delar av vår historia går förlorade för all framtid!

Därför har man, både i USA och Europa, försökt lösa det här dilemmat med ny lagstiftning som ska göra det möjligt för allmänheten att ta del av dessa ”förlorade” verk så att delar av vår historia inte fortsätter sitta fast i detta juridiska vacuum. Det finns dock en stark motvilja från upphovsrättshåll att tillåta den här lagen helt enkelt för att en massa fri, förhållandevis modern kultur anses riskera att inkräkta på, tja, helt krasst deras möjligheter att tjäna stålar på den andel som upphovsrättsindustrin har kontroll över.

I EU har i dagarna därför ett sådant förslag precis röstats ner med rösterna 14-12. Det i sig är inte speciellt förvånande egentligen, det som däremot förvånar lite är att det bara fanns 23 röstberättigande närvarande vid omröstningen!

EU. We put the crazy in democracy!

Till detta var ingen nödd och tvungen.

Så har då justitieutskottet glatt välsignat datalagringsdirektivet med ett minimum av motstånd i form av vänstern och miljöpartiet. Efter FRA-debaklet och dess maktfullkomliga genomtvingande så är mitt förtroende för våra folkvalda noll och intet så jag förväntade mig inget annat. Johan Linander twittrade att han känner sig som biskop Brask som ett försvar för sitt handlande. Jag tycker mest det är ynkligt.

Varför måste direktivet då införas? För att det gynnar samhället och gör det säkrare? Det går inte att visa på någon sådan positiv effekt. Vi löper tvärt emot en stor risk att det blir tvärt om och trots att många uttryckt stor oro för de negativa effekter datalagringsdirektivet kan ha på samhället verkar inte många av våra politiker vara intresserade av att skydda den enskildes frihet. Fullständigt idiotiskt.

Det är lite deprimerande hur man i stället försöker försvara sig med att man är tvungnen, att det är ju inte avlyssning (”bara” insamling av all metainformation, ni vet det där som Facebook får kritik för att de sysslar med) och trots att samtliga ungdomsförbund unisont kritiserar direktivet så ser det just nu ut som om moderpartierna är beredda att köra över ungdomsförbunden ännu en gång och fortsätta uppbyggandet av en polisstat. Erich Honecker hade blivit grön av avund.

Jag kan inte se det som något annat än ett gigantualt misstag att man väljer att slå dövörat till, för ungdomsförbunden har definitivt lite mer koll på det där med IT eftersom de växt upp med det och de, um, något mindre insatta politikerna i riksdagen skulle kanske må bra av att låta ”sina egna” ungdomar hjälpa dem att sätta sig in i frågan.

Johan Linander själv försvarade sig tex med:

Klart att avlyssning innebär en integritetskränkning. Men åter igen, DLD rör överhuvudtaget inte teleavlyssning.

Det är beklämmande tydligt att Linander inte ens begripit problematiken om det är det han tror protesterna handlar om.

Sista ordet är inte sagt och demonstrationer planeras den 17/3. Vi får väl se om det blir en återupprepning av 2008 eller om politikerna tar sitt förnuft till fånga den här gången.

Jag tycker inte att jämförelsen med biskop Brask känns riktigt passande, jag tycker snarare att det är dags att damma av en annan historisk person. En person som för drygt 70 år sen var, precis som våra nuvarande riksdagspolitiker nu är, delaktig i att demontera en demokrati. Vidkun Quisling.

Kony 2012

Se den här filmen!

Jag skiter i att den är lång, se den ändå!

Det är pga det här som nätet måste skyddas från censur, kontroll eller annan typ av moderering. Det är inte konstigt att de som sitter på maktpositioner idag är skiträdda eftersom Internet utmanar deras ”självklara” makt, men i valet mellan deras bekvämlighet och mänsklighetens bästa kan vi inte ta nån hänsyn till att det kan bli lite luftgropar i maktens korridorer.

Debatten om den illegala fildelningen är en halmgubbe. Det handlar om vår framtid. Det handlar om att Joseph Kony fått operera relativt ostört i 25 år, kidnappat över 100.000 barn och tvingat dem till att bli barnsoldater/horor. Det har fått fortgå år efter år för att det inte funnits något incitamen för andra regeringar att göra nåt åt det eftersom ingen utomstående brydde sig (eller visste) om vad som hände i Afrika.

Tack vare Internet vet vi nu vad som händer även i den mest avlägsna avkrok i världen. Tack vare Internet kan vi organisera oss och sätta press på makthavare och företag för att tvinga dem att sluta bete sig som svin. Självklart är det obekvämt och självklart är många i ledande positioner oroliga för denna förändring, men vi kan inte låta makthavarnas rädsla komma ivägen för ett bättre samhälle, ett rättvisare samhälle, ett samhälle där folket, faktiskt, har möjlighet att göra sig hörda och tvinga makthavare att göra sitt jobb.

hjälp till att arbeta för att Internet ska förbli en game changer. För allas skull.

%d bloggare gillar detta: