Catharina Elmsäter-Swärd säger ett sanningens ord
2013/07/22 1 kommentar
Ibland blixtrar det till bland våra politiker och de verkar säga vad de tycker utan att hymla eller försöka linda in det. Idag lyckades våran infrastrukturminister med konststycket att säga det många säkert har tänkt vid något tillfälle:
Helst så skulle vi vilja lagstifta mot dumhet, men det kan vi tyvärr inte göra.
Jag kan bara hålla med, helst skulle man verkligen vilja förbjuda dumhet en gång för alla, det hade varit väldigt smidigt. Det finns förstås vissa rent praktiska problem med iden, men visst är det en tilltagande tanke?
Ja, det var oklokt sagt. Inte ens roligt, eftersom jag inte skrattade åt det, utan istället tänkte, att all lagstiftning ju är ett, enligt ”rättens” mening, till för ett gott omdömes bjudande och förbjudande av ”dumheter”.
Egentligen kan man ifrågasätt om det är så klokt att lagstifta mot ngt öht i all den stund vi inte kan ifrågasätta ifrågasättandets ifrågasättning… i frågan om vad dumheter och klokheter heter… när vi identifierar vad ngt heter genom våra differentieringars kalkyler… ngt faller liksom alltid in som ”livsmedel” för något särskilt ”intresses” ända-mål och ut som skit och näringsmedel för den andra ändans avlopp i det dialektiska sammanhanget av retoriskt motsatta intressen.
Uttryck ger intryck, uppbenbart är VAD men HUR så?