Ask och konsten att laga en spikpistol

Alltså, jag borde säkert skriva indignerat om hur den där ändamålsglidningen som hela Piratpartiet (och samtliga(?) politiska ungdomsförbund samt enskilda politiker oavsett färg) varnade för nu kommer som ett brev på posten men på nåt sätt har jag resignerat.

Jag har skrivit tidigare om det tex här, här och här. Jag återpostade en text Steelneck skrev i Ricks kommentarsfält samt skrev själv en dystopi som båda (på olika sätt) beskriver vilken framtid vi förmodligen har att vänta. Det är inte sannolikt att svenskar skulle vara så himla annorlunda än tex östtyskar så även om detaljerna kommer skilja är det troligt att i det stora hela kommer vi snart att leva i något som i mångt och mycket påminner om forna DDR.

Frågan är vem som ska göra det. Även om vi byter regering tror jag inte att något drastiskt kommer hända för jag tror, liksom Beelzebjörn, att det inte kommer förändra så himla mycket. Utrullningen av övervakningsstaten kommer helt enkelt att fortsätta oavsett vilket block som har makten. Det är ju trevligt att protesterna har börjat höras, men just nu känns det som att det är försent och för lite.

Jag har faktiskt inte så mycket att tillägga, mer än möjligen ett trött ”Vad var det vi sa?”, eller som en f.d. kollega uttryckte det:

Historien upprepar sig, snart blir det nytt världskrig och sen dör vi i nästa istid. All I’m saying.

Så därför tänkte jag i stället berätta om hur man lagar en spikpistol! Som Backman skulle uttryckt det; ”Nu kör vi!”

En spikpistol är en rätt simplistisk sak. Den består av ett magasin med spik som matas fram av en fjäder samt en hammare som slår i spiken med tryckluft (eller om det är en eldriven spikpistol, med en stark fjäder som vrids upp av en elmotor mellan slagen). Kraften som utlöses när man trycker av är rätt brutal och spiken (mellan 50-90 mm lång) slås in helt i brädan i ett enda slag. Givetvis är en sån här mackapär lite smått farlig att hantera (speciellt för personer med centralplacerad tumme) så det gäller att hantera den med respekt och omdöme.

Igår när jag spikade panel så lyckades en spik av någon orsak hamna tokigt. Förmodligen missade jag att det var en spik kvar i magasinet och tryckte i ett nytt band spik och i den manövern lyckades den ensamma spiken snurra runt och hamna upp och ner och när jag då fyrade av pistolen så kilade spiken fast mellan hammaren och loppet. Det blev inte så bra kan vi säga (bilderna blev inte heller så bra, men det beror mer på nallen än på spikpistolen).

Jag försökte få loss spiken med allmänna tillhyggen och till slut hämtade jag en kofot och försökte dra ur den! Inte ens när jag hävde mig på kofoten med full kraft rubbades den ens en millimeter, men till slut gick skallen av och jag körde vänsterhanden rakt in i spikmagasinet. Det var en inte helt angenäm upplevelse. Det blev rätt blodigt kan vi säga…

Idag gav jag mig därmed på att försöka laga spikpistolen i fråga. Jag var inte helt hoppfull och var rätt inställd på att behöva åka till stan och köpa en ny, men, tja, jag hade ju inte direkt nåt att förlora. Såhär mycket stack spiken ut när jag började.

Den satt hårt inkilad under själva hammaren.

Varje spik har ett lager smältlim på sig (det är det som gör de svagt gulfärgade) som smälter av friktionen när de trycks in i trät och sen stelnar så gott som omedelbart igen vilket gör att spiken sitter som f-n (ett helvete att få loss igen om man gör fel). En polare tipsade om att limmet kunde vara det som gjorde att spiken satt så hårt och att aceton löser limmet. Jag provade att hälla på aceton, men det enda som hände var att det brann som fan när jag lite senare applicerade gasolbrännare för att försöka få spiken att lossna med hjälp av värmeexpansion av materialet.

Alltså var det våld som gällde. Det bästa trick jag hittat för att driva ut saker som sitter som f-n är att sätta de i skruvstädet och sen veva för glatta livet, så jag offrade ett billigt borr och kapade det till precis rätt längd för att få plats och sen vevade jag allt vad jag orkade.

Det tog emot lite, men skam den som ger sig! Borret böjde sig dock rätt illa efter ett tag.

Det var då jag tänkte att när nu hela skiten var i spänn så kunde kanske lite värme få saker att lossna och med lite tur skulle allting fjädra iväg så att den fastkilade spiken kom loss. Jaja, lät ju bra i teorin, men i praktiken blev resultatet bara att acetonen brann. Lite småspektakulärt för att bara vara tisdag.

Så då kom jag på nästa briljanta idé; tvinga isär spåret och på så sätt förhoppningsvis ge hammarloppet lite större tvärsnittsarea! What could POSSIBLY go wrong?!

Det gick faktiskt rätt bra, i alla fall tills borret brast med en smäll (och ett litet ”tingeling” från andra änden av garaget en bråkdel av en sekund senare), vilket förmodligen berodde på att borr är extremt härdade för att inte bli slöa när de används men som har som bieffekt att de är väldigt sköra och egentligen inte alls tycker om att böjas och det här borret visade klart och tydligt att nog fick vara nog.

Dock; jag hade fått in hela paketet en dryg cm så även om borret inte höll så var det inget fel på idén i alla fall! Bara att hitta nånting lite mjukare (och mer böjtåligt) och vålda vidare! Jag hittade en insexnyckel (ni vet, den klassiska med en 90-graderskrök i ena änden), kapade bort vinkeln och stoppade in den resulterande sexkantsstången i loppet. Sen var det bara att fortsätta veva (och bända).

Efter mycket om och men fick jag faktiskt loss spikjäveln och på den här bilden syns det rätt tydligt hur väl inkilad den hade blivit.

Lite rengöring och hopmontering senare så blev det dags att testskjuta och jodå, funkade ju klockrent igen! Högra hålet är lite misshandlat eftersom det var där spikpistolen försökte skjuta in spiken bak och fram igår, det har alltså inget med testskjutandet idag att göra.

Mission accomplished och spikpistolen är som ny …. reparerad!

Husse tog kaffe och lussekatt för att fira.

Så, tja, jag borde säkert skrivit om Ask i stället men, liksom, nä. Det ÄR ju redan allmänt känt att damen saknar både en och annan elektron i valensbandet, men de enda som kan göra nåt åt det verkar tycka att det skulle vara ohyfsat att stoppa henne nu när hon har fått in demokratidemonteringsflytet.

På sätt och vis kan jag förstå det, det var alltid trevligt att få höra att salig mormor faktiskt tog sig för saker och roade sig i stället för att sitta hemma och uggla och det kan ju tänkas att de runt omkring Ask är glada så länge tanten fortfarande orkar rocka loss, men ska man säga nånting om mormor så var det att hennes destruktiva (o)vanor var något mera lågmälda än Asks.

Skulle inte hon Ask kunna ägna sig åt nåt lite mera lågmält tantigt, som tex korsstygn eller så? Eller kanske knyppling?