Världen är inte vad den har varit…

För några dagar sedan skrev bloggen Pajamasmedia en mycket bra analys av vad den ekonomiska skanalen i Grekland kan innebära på lång sikt:

If for some inexplicable reason you wanted to reawaken German nationalism, how would you go about it? I suggest a three-part strategy.

First, you would replace the rock-solid German currency by one with very shaky economic foundations, against the wishes of almost the whole German population (which, of course, you would not deign to consult).

Second, you would make sure that same population paid for the gross and dishonest profligacy of the Greek government: a profligacy that was rendered possible by the adoption of the very currency that the German population did not want in the first place.

Third, you would do everything possible to ensure that the crisis will spread, last for a long time, cost a fortune in failed attempts to solve it, and fall mainly to the Germans to pay for.

It goes without saying the second and third parts of the strategy should be against the wishes of the German population whose opinion, however, should be bulldozed aside as being of no account.

Det är den här typen av analyser som gammelpressen gärna försöker göra gällande är deras signum och att de därför måste skyddas för att garantera att de kan fortsätta sitt arbete, men ärligt talat har det varit rätt skralt med de där analyserna i prasselmedia rätt länge nu. Tidningarna genomför helt enkelt inte den uppgift de tagit på sig och uppenbarligen finns det andra som gärna gör det i stället, för många av oss som växte upp i pre-Interneteran känns det här kanske lite som upp och nedvända världen, men jag tror vi kommer få se mer av det i framtiden.

Ett annat exempel på där rollerna inte är som de var förr är Telias fortsatta vägran att dela med sig av sina kunddata i fallet med Swetorrent:

Reglerna för integritet och tystnadsplikt har funnits länge i regelverket som styr vår bransch och Ipredlagen är alldeles ny. Det är viktigt att det sker en principiell prövning mellan det regelverket och Antipiratbyråns intressen, säger Patrik Hiselius, jurist på Telia Sonera.

En gång i tiden, också det före Interneteran, var det för många självklart att politikerna skulle skydda medborgarnas frihet och integritet, även här verkar bollen vara tappad och andra, ibland lite oväntade, aktörer fyller gärna det vacuumet av principiella eller marknadsföringsskäl. Men inte bara när det gäller fildelning är anonymitet och integritet hotad, även SOS alarm med en lång tradition av självklar anonymitet får idag jämka sig då klåfingriga typer ser grundläggande värderingar som ett hinder:

Åklagare Måns Biörklund ville veta vem som gett SOS Alarm uppgifter om brottet, men företaget hänvisade till att möjligheten till anonymitet är viktig för verksamheten. SOS Alarm vidarebefordrade innehållet i en uppgiftslämnares berättelse, men avstod från att lämna ut uppringarens namn.

Tingsrätten beslutade dock att uppgifterna skulle lämnas ut och nu har hovrätten kommit till samma slutsats.

SOS Alarms säkerhetschef Göran Krantz har tidigare varnat för att tvång att lämna ut uppgifter till polisen kan leda till att företaget beslutar att radera alla uppringares nummer så snart ett ärende är avslutat.

Frågan är hur länge de får fortsätta göra det och när det kommer krav på att SOS Alarm måste lagra uppgifterna en viss tid. Å andra sidan, med datalagringsdirektivet är risken stor att polisen lik förbaskat kan snoka fram vem som ringde oavsett om SOS Alarm raderar uppgifterna eller ej.

Förr har det alltid varit självklart att de tips som kommit in till SOS Alarm och liknande tjänster hanterats med stor sekretess just för att alla ska kunna rapportera in oegentligheter. I och med detta beslut är det inte längre lika självklart. Alltså måste man inte bara avgöra ifall det man ser är något som bör meddelas SOS Alarm, om polisen ska tipsas etc, plötsligt är det också en realitet att man även måste besluta sig för om man vill vara personen som plötsligt kan hamna i strålkastarljuset vid ett grövre brott. Om man inte kan garanteras anonymitet kan det plötsligt bli direkt farligt för tipsaren att ”lägga sig i” om det handlar om organiserad brottslighet!

Personligen anser jag att utvecklingen mot att man blir allt mer beroende av att företag och organisationer inte bara har respekt för privatpersoners integritet utan även är beredda att försvara dem mot själva staten milt sagt är olycklig. Samtidigt är det tur att det finns de som tar på sig den rollen när staten lämnat walk-over, även om det är lite upp och nervända världen.

Pingat på Intressant.