Sverige – en polisstat?

33-åringen säger att det tog sekunder för den stora och tungt utrustade polisstyrkan att bryta sig in i familjens lägenhet i Gårdsten, sparka honom i magen, och lägga honom på golvet med handfängsel.

– Jag kan förstå behandlingen om polisen tror att jag är farlig. Men jag kan aldrig förstå varför de fortsatte att behandla min fru och mina barn som de gjorde efter att de säkrat mig.

Hans fru och sönerna, tio och sex år, föstes in i vardagsrummets ena hörn med de militärt rustade polisernas vapen pekande på sig. Kort därefter vaknade den treåriga dottern och började gråta. Mamman frågade om hon fick hämta dottern från sovrummet men fick nej.

I stället gick en av poliserna, med hjälm, mask för ansiktet och skyddsglasögon, in i sovrummet och hämtade flickan.

Vid kaffebordet med kanelbullar visar den lilla flickan i kalasbyxor och två tofsar i håret hur polisen höll geväret i båda händerna.

Hennes pappa berättar vad dottern sa om händelsen, några dagar senare:

”Pappa, han ville skjuta mig, men han sköt mig inte.”

Jag tror jag med fog kan påstå att polisens kraftfulla insats för att hantera bombsituationen i Göteborg definitivt har lyckats med att terrorisera ett antal oskyldiga barn på ett sådant sätt att det hos dem inte längre råder det minsta tvivel om att polisen kan agera med fullständigt godtycke och inte är att lita på, speciellt inte om man är troende muslim med palestinsk bakgrund. Det är nog också väldigt troligt att dessa barn inte kommer glömma vem som siktade på dem, obeväpnade mindreåriga, med skarpladdade vapen och lasersikten och att de fortsättningsvis kommer göra allt de kan för att ha så lite att göra med dessa potentiella våldsverkare.

Att det här kommer drabba fler är jag fullständigt övertygad om, lika så att det förmodligen kommer eskalera när staten anser att de på allt fler fronter har rätten att skydda oss från oss själva. Modern terrorism handlar inte om att anonyma extremister dödar oskyldiga utan att statens repressalier slår blint mot alla som ter sig det minsta misstänkta, vare sig det gäller religion, etniskt ursprung, hudfärg, politiska åsikter eller helt enkelt för att man inte har vett att hålla käften och tycka om att staten bara vill vårat bästa, kosta vad det kosta vill. För varje generation kommer också detta misstänkliggörande av individer leda till en motreaktion, troligen med kravaller eller annat våld som resultat, och för varje gång kommer staten finna sig tvungen att ta i med mer våld för att återigen skydda oss från oss själva.

Säga vad man vill, men framtiden kommer definitivt bli intressant att följa, åtminstone för oss som är vita, inte speciellt religiösa (eller möjligen kristna, det brukar anses vara ok) och rent generellt hör till den välanpassade medelålders medelklassen med normala vanor som inte sticker ut, hus, bil och ett socialt umgänge som inte anses vara en potentiell risk för staten. Alla andra kommer förmodligen finna att framtiden kommer bli lite mer kränkande av sin natur.

Är Sverige på väg att bli en polisstat? Ja, jag tror det, i alla fall om ingenting görs för att stoppa utvecklingen. Just nu får man fortfarande protestera, se till att ta chansen i tid.