Carl Bildt och nyspråk

Att Carl Bildt brer på tjockt i sin artikel igår om friheten på nätet har många redan uppmärksammat, inte minst Christian Engström.

Carl Bilds respons till CE är, milt sagt, märklig:

Jag begriper inte att Christian Engström och andra är upprörda över vad jag sagt.
Tycker de inte att det är bra att Sverige har en regering som vill försvara friheten på nätet?
Att klaga på FRA och vår underrättelsetjänst i övrigt har inte med saken att göra.
Sverige inskränker ingen yttrandefrihet på nätet eller annorstädes.
Och därför kan också Sverige internationellt vara med och ta ledning när det gäller att försvara friheten på nätet.

Jag förmodar att vi då helt enkelt får ta och förklara för Carl varför nyspråk inte imponerar. Jag tar mig friheten att citera valda delar från Carls artikel och bemöta dem:

Googles beslut fäste uppmärksamheten på en kategori av brott mot de mänskliga rättigheterna som sedan länge borde ha påtalats med större kraft. Men det sätter också strålkastarljuset på ett annat problem, nämligen hur bristande säkerhet på nätet kan utnyttjas av auktoritära krafter för att hota användarnas frihet.

Det är förvisso sant, mycket av diskussionen handlar om Kinas förtryck och odemokratiska metoder. Han missar, eller undviker, dock det problem jag anser vara mycket värre, nämligen att Kina använde en inbyggd säkerhetslucka i Googles system som Google infört pga krav från självaste USA! Jag har skrivit om det här. Om inte USA hade krävt möjligheten att kunna övervaka Googles kunder så hade Kina inte haft denna möjlighet att gå in via den bakdörren för att få tag på den här informationen. Det här pekar också på det stora problemet med all form av insamling av information, all information läcker!

Det är det man ska tänka på när man tex diskuterar FRA. Även om vi ponerar att FRA är 100% hederliga och alltid kommer ta exemplarisk hänsyn för att respektera folks privatliv så finns det alltid en övervägande risk att någon utomstående part tillskansar sig informationen, tex genom att muta en anställd eller någon annan person som måste ha tillgång till lokalerna eller helt enkelt se till att en av ”de egna” får anställning på FRA. Det vore definitivt inte första gången det hände

En konsekvens av globaliseringen är att det i många sammanhang har blivit lika viktigt att kontrollera flöden som territorier.

Återigen presenterar Carl en sanning, men missar konsekvenserna. Det är förvisso sant att vi förmodligen tyvärr behöver olika former av spaning i kampen mot kriminella element, men tex i fallet WTC så fanns redan informationen men administrationen misslyckades med att reagera adekvat:

The information sharing failures in the summer of 2001 were not the result of legal barriers but of the failure of individuals to understand that the barriers did not apply to the facts at hand,” the 35-page monograph concludes. ”Simply put, there was no legal reason why the information could not have been shared.

Det är också ett faktum att det är förhållandevis enkelt att skriva program som krypterar och obfuskerar information så att man tar sig runt problem som uppstår. Ett exempel på det är införandet av magnetlänkar som tar bort behovet av en torrent tracker och därmed går runt hotet om vite mot Pirate Bays grundare.

Ett annat exempel på enkla system som är oerhört svåra, dyra och komplexa att övervaka är så kallad onion routing, dvs ett system där trafik skickas kapslade av flera lager kryptering slumpmässigt via ett otal små noder utspridda över världen. Eftersom inte ens noderna själva vet hur trafiken skickas eller har nycklarna till mer än det lager just de jobbar med så blir det i praktiken omöjligt att spåra.

En annan aspekt på massövervakning är att många personer därmed börjar censurera sig själva:

A new survey shows that data retention laws influence the actual behavior of citizens in Germany. 11% had already abstained from single telecommunication acts, 52% would not use phone or e-mail for confidential contacts.

Så visst är det, som Carl säger, nödvändigt att kontrollera flöden för att komma tillrätta med hot mot samhället, men för den som verkligen är motiverad är det ytterst enkelt att ta sig runt övervakningen, vilket gör nyttan av det ytterst tveksam, samtidigt som det kostar samhället både i pengar och stagnerade informationsflöden pga självcensur.

Vidare:

Bara under det senaste året har vi sett hur regimerna i Teheran och Peking på olika sätt har försökt att stoppa oppositionsrörelser genom att begränsa deras möjligheter att kommunicera med omvärlden.

Det är också sant, men jag misslyckas totalt med att se relevansen i detta när Carl försöker försvara en ökad övervakning av internet vid Sveriges gränser. Jag vill snarare påstå att avlyssning av internet i Sverige är ett hot mot frihetskampen i Iran, vi var tex många som internationellt hjälpte Iranier att få ut information om protesterna genom att sätta upp massor av små och svårspårade http-proxies för att göra det i praktiken omöjligt för Iranska myndigheter att stoppa informationsspridningen.

Omfattningen av cyberspionaget och cyberkrigföringen är relativt okänd. Men enligt amerikanska uppgifter så ökade cyberattackerna i USA med 30 procent mellan 2006 och 2007 och var då tio gånger fler än 2001. […] Det är mycket stora resurser som läggs ner på detta. Och det ligger dessvärre i sakens natur att skyddet mot dessa nätattacker kostar betydligt mer än angreppsförmågan.

Och just pga obalansen i kostnaderna samt de negativa bieffekterna av övervakning och andra repressiva åtgärder gör att den nu inslagna vägen förr eller senare kommer få katastrofala följder.

Sverige tillhör spetsnationerna när det gäller modern kommunikationsteknologi och vi bör redan av det skälet vara beredda att ta ett särskilt ansvar för att driva på det internationella samarbetet kring cybersäkerheten och friheten på nätet.

Ännu en gång levererar Carl en formulering som onekligen är svår att kritisera, vilket förvisso gör det ännu mer deprimerande när han, i kommentaren till CE, säger:

Att klaga på FRA och vår underrättelsetjänst i övrigt har inte med saken att göra.
Sverige inskränker ingen yttrandefrihet på nätet eller annorstädes.

Hur kan man ha så rätt och samtidigt så skriande fel? Hur kan man orera så stort om frihet utan att inse att det måste vara självklart att posthemligheten MÅSTE gälla även för internet!?

Den enda förklaring jag kan finna är att det är en generationsfråga, men den löper diagonalt genom årskullarna och grupperar samhället i pre- respektive post-IT. Vi har pensionärer som fattat galoppen så det kan inte vara omöjligt att förklara problematiken ens för de som växte upp i en tid då ENIAC var i drift.

Men HUR förklarar man det när det enda de ser är att tekniken är farlig och de tror att det enda sättet att få bort faran är att tvinga ordning (och övervakning) på det kaos Internet är? Hur förklarar man att det samtidigt riskerar att döda svärmen och därmed den största demokratiska kraften mänskligheten har sett?

They who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.
— Benjamin Franklin

Uppdaterat: HumbleBee, Emil Isberg, HaX och Tianmi kommer också med många bra synpunkter på Carls replik. Sagor från livbåten uttrycker samma känsla av vanmakt som jag själv känner över att Moderaterna (och övriga borgare) verkar vilsna och borttappade när de irrar allt längre ifrån sina gamla kärnvärden.