Bodström på nya äventyr!

Bodström ger sig inte, folket ska övervakas!

Genom vårt medlemskap i EU är Sverige skyldigt att som svensk lag införa de direktiv som unionen antagit förutsatt att de tillkommit på ett formellt korrekt sätt och inte strider mot grunderna för det svenska statsskicket.

Ett sådant direktiv är det om lagring av trafikuppgifter, det s.k. datalagringsdirektivet. Det antogs den 15 mars 2006. Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas skyldigheter vad gäller lagring av trafikuppgifter som har stor betydelse i samband med bl a utredningar av gränsöverskridande brottslighet. Det handlar bland annat om vem som har haft mobilkontakt med vem, när och var det skett. Ett bärande syfte med lagen är alltså att kunna lagföra och döma personer som ägnar sig åt grov kriminalitet som narkotikahandel, människosmuggling och terroristverksamhet. Men trafikuppgifter är även absolut nödvändigt för att svensk polis ska kunna klara upp våldtäkter, mord och andra grova brott i Sverige.

Med tanke på att det är ”absolut nödvändigt” för att polisen ska klara upp ett otal brott så frågar jag mig hur de lyckades förr? Ringde de Saida? Jag kan inte tycka annat än att den här mannen är ett direkt hot mot Svensk demokrati och medborgarnas frihet.

Andra som också skrivit om det är Anna Troberg, Farmor Gun, Futuriteter och Webhackande.

Anonymitet – att hålla tyst på bussen?

Emma skrev en klok blogpost med titeln ”Finns det nån plats där man kan vara anonym längre?” och det finns inte så mycket att anmärka på det. Dvs om det inte vore för kommentarerna:

Det är klart att man ska få vara anonym om man så önskar. Samtidigt ska man inte kunna gömma sig bakom ip-adresser och ” internet ” . Det man tycker måste man väl tycka både offline och online? När man exempelvis kommenterar positivt eller negativt kan man väl åtminstone stå för vem man är? För att man ska kunna ha en ärlig och öppen diskussion måste man veta vem man talar med.
Antingen står man för sina åsikter offline och online eller så anser jag att man ska vara en betraktare.


Värt att tillägga när man åker buss och inte talar är man anonym. När man är tyst är man anonym. Men när man ger sig in i en diskussion bör man väl visa vem man är? Hur kan man diskutera med en person som gömmer sig bakom namnet ” anonym ” och vad har man för trovärdighet i att göra så?

Jag tycker detta är att göra en höna av en fjäder och man kan välja att se glaset halvfullt eller halvtomt. Jag tycker du ser glaset halvtomt.

…whut!?

Ok, till att börja med, om man inte talar på bussen är man tyst. Varken mer eller mindre. Att jämföra att hålla käften med att vara anonym är som att jämföra gräddstuvad potatis med halvsyntetisk motorolja, kvalitetsklass 10W40. Det är komplett olika saker!

Anonymitet (från gr. ανωνυμία sv. ”Utan namn”, från början ”Utan lag”) innebär att den personliga identiteten eller annan identifieringsinformation om personen inte är känd för någon (till exempel då det gäller äldre verk) eller bara för ett fåtal.

Beroende på vem man är så kan man stå mitt på Sergels Torg och hålla låda och ändå vara komplett anonym, men man kan också stå tyst som en mus i en garderob och ändå vara långt ifrån anonym, speciellt om datalagringsdirektivet går igenom eftersom det innebär att:

  • Alla dina telefonkontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  • Alla dina SMS-kontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  • Alla dina e-mail! registreras och sparas på samma sätt. (Ja, du läste rätt. Journalistförbundet, dags att vakna.)
  • Alla gånger du varit uppkopplad på Internet från ditt eget abonnemang registreras med klockslag och IP-adress.
  • Varje gång du ringer eller SMSar någon, så registreras varifrån och klockslag. Det där “varifrån” gäller alltså även mobiltelefoner. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare som gör att staten kan ta fram en karta över hur du rört dig i din vardag det senaste året. Staten får alltså långt mer information om dig än du kommer ihåg själv.

Dvs när du står där i din garderob och av gammal vana råkar ha med din mobiltelefon så vet storebror exakt var du är på ett par meter när. Redan idag registreras dessutom varje persons resor med kollektivtrafiken och allt fler bussar får övervakningskameror, så oavsett hur tyst man än sitter i sitt hörn så är anonymiteten redan hotad. Speciellt på bussen hur hårt du än kniper igen.

Anonymitet är nödvändig för demokratin

Om världen vore perfekt skulle förmodligen inte anonymiteten vara nödvändig, men eftersom inte världen är perfekt så måste det finnas sätt att informera om tex korruption eller kriminalitet utan att råka illa ut själv. Om inte möjligheten till att förbli anonym finns så är risken överhängande att vissa typer av fakta aldrig kommer fram, ett exempel på det är att om inte Wikileaks, en site på nätet som specialiserat sig på att se till att känslig information kan läckas utan att tipsaren blir känd, hade funnits hade troligen aldrig fakta om ACTA-avtalet blivit publikt kända i tid för att protestera mot avtalet.

Wikileaks behöver för övrigt donationer och hälp akut för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete!

Just detta behov av att kunna förhålla sig anonym anses vara så viktigt i vår demokrati att det även står inskrivet i lagen:

Meddelarfriheten regleras i 1 kap. 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen (TF).

En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap TF. Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän. Friheten innebär frihet från straffansvar om uppgiftslämnandet strider mot sekretessbestämmelser, om man ej genom utlämnandet gör sig skyldig till högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i 7 kap 3 § TF.

Datalagringsdirektivet riskerar dock att urholka meddelarfriheten vilket är ett direkt hot mot demokratin!

Ett annat exempel på när anonymiteten är oerhört viktig för demokratin är vid allmänna val. Eftersom det av olika orsaker (pga arbetsgivare, familj etc) kan vara kontroversiellt vilket parti man röstar på så sker själva röstningen anonymt i omärkta kuvert. Här skulle man förstås kunna följa samma resonemang och omvandla ”Men när man ger sig in i en diskussion bör man väl visa vem man är?” med ”Men när man röstar bör man väl visa var man står?”. I en ideal stat vore det förmodligen inte något problem, men det finns många fall från mer oroliga länder där röster köps och där man förvissat sig om att den köpta rösten förblir köpt just därför att det går att verifiera hur personen röstat.

I ett system där rösten är anonym kan man bokstavligt talat ta pengarna och ändå rösta som man vill, eftersom rösten därmed inte är verifierbar blir det därmed också svårare att verkligen vara säker på att den köpta rösten lyder order.

Anonymitet och att vara tyst

Ett tragiskt exempel på hur en raserad anonymitet får folk att tystna finns i Tyst… förlåt, Tyskland:

Tyskland implementerade EU:s datalagringsdirektiv redan i början av året och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader.

Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.


– Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor, säger den tyska EU-parlamentarikern Alexander Alvaro till SvD.se.

Dvs när anonymiteten raseras förändras våra kommunikationer! Hur de förändras beror givetvis på situationen, men typiskt börjar medborgarna självcensurera sig för att inte råka illa ut. När tankar och idéer inte längre sprids fritt drabbas demokratin vilket i längden kan skada friheten. Just möjligheten för personer att kunna avslöja hemligstämplad information som hotar samhället är en av de mer extrema situationerna men även en så enkel sak att kunna diskutera en arbetsgivare som beter sig olämpligt eller be om råd i ett forum hur man ska kunna ta sig ur ett förhållande där man kanske blir misshandlad utan att själv råka ut för repressalier kräver i praktiken möjligheter att kunna kommunicera utan att uppge vem man är.

Det kan även finnas fördelar att kunna vara anonym för att kunna prova olika roller, tex utge sig för någon annan än man är eller prova på att debattera utifrån en annan ståndpunkt än man annars har. Jag har tex själv tidigare i vissa sammanhang utgett mig för att vara tjej, vilket gav mig många intressanta erfarenheter om hur det är att vara tjej på Internet samt, inte minst, hur olika tjejer och killar emellanåt behandlas. Skälen till att vilja förhålla sig anonym är mao många, men jag vill påstå att i de absolut flesta fallen är de legitima.

Anonymitet är mao en väsentlig del av demokratin.

Slutligen hoppas jag att alla hade en trevlig Alla hjärtans dag!

Uppdatering: Hon utvecklar sitt resonemang på sin egen blogg. Det blir inte mer rätt där…

Kalle har skrivit en oerhört insiktsfull kommentar på Emmas blog, den är definitivt mer rätt!

Pingat på Intressant.

Kalsonger på huvudet?

Nej, det finns ingenting jag vill ha sagt med den här bilden. Den är helt och hållet ett resultat av akut klåfingrighet. 🙂

IT-revolution! Igen!

Det slog mig för ett tag sen att vi just nu står inför en revolution! Det snackas lite då och då om hur IT-revolutionen har påverkat samhället, men jag tror att det som varit inte på något sätt kommer kunna mäta sig med vad kommer. Därför säger jag:

LEVE REVOLUTIONEN!

”Men vänta nu?” är det säkert några som undrar, ”IT-revolutionen har väl redan varit?”. Det är förvisso sant, men det jag kom fram till är att revolutionen inte bara har varit utan även är och kommer fortsätta vara ett tag till. Låt mig förklara hur jag menar.

Den tekniska IT-revolutionen

Bland de första som drabbades av den digitala utvecklingen var Facit AB. Facit insåg inte potentialen i den nya digitaltekniken och på mindre än tio år var Facits marknad utraderad och företaget slaget i spillror.

Sen dess har det gått fort, exponentiellt fort. Först blev digitaltekniken en bundsförvant till de industrier och marknader som redan fanns, medieindustrin fick tillgång till digital inspelning, mixning och bearbetning av ljud och bild, telefonbolagen ersatte elektromekaniska växlar med digitala, signaltransport blev digitalt (CD, DVD, DVB, GSM etc), bibliotekens kartotek ersätts med sökterminaler och över lag har vi gått ifrån skrymmande och dyra analoga lösningar till digitala lösningar för att det är billigare, enklare och snabbare.

Det som händer nu är att tekniken har blivit så billig att den allt snabbare sprider sig ut i hemmen och alla har idag möjlighet att göra Podradio, editera egna videos och publicera dem på tex YouTube. Det är nu vi börjar omge oss med media som vardagsmat, inte längre är beroende av officiella distributionskanaler (mer än Internet, förstås), fildelning, deltagar– och remixkultur blir begrepp och allt färre prenumererar på en dagstidning eller slår upp telefonnummer i en katalog. Det är nu det verkligen går att tala om en IT-revolution och det är nu nästa fas egentligen börjar.

Den sociala IT-revolutionen

Människan har alltid kommunicerat, via budbärare, via brev, via telefon och nu via datorer. September 1993 ger America Online sina kunder access till USENET och ”vanliga” människor får tillgång till det som är grunden till Internet. Innan har USENET varit förbehållet anställda och studenter vid Universitet, men i och med AoL börjar nu utvecklingen mot det Internet vi idag är vana vid och en ny era i privat kommunikation börjar.

Tekniken har utvecklats dramatisk, från USENET News och e-mail via till Instant Messaging, webforum och en flora av sociala siter och andra kontaktnät. Utvecklingen har gått så pass fort att samtidigt som vi vanemässigt började chatta med folk på andra kontinenter via bredband med fast månadskostnad så var (och är) det fortfarande minuttaxa på telefonsamtal och rikssamtal kostade extra!

Allt fler projekt uppstår på nätet, Linux utmanar Microsoft Windows, Gimp uppstår som ett alternativ till Photoshop, Firefox uppstår som ett resultat av striden mellan Netscape och Internet Explorer och att verka internationellt är inte längre en lyx som bara stora multinationella företag har råd med. Vi bildar communities, det uppstår specialiserade diskussionsforum om allt möjligt eftersom oddsen är så mycket större att man kan hitta likasinnade på Internet än hemma i Säffle. Det blir dessutom allt vanligare att vi hittar våra partners på Internet. Nätet har blivit ett väldigt viktigt socialt kontaktnät i många människors liv.

Det här leder då fram till vad jag anser är den tredje IT-revolutionen.

Den politiska IT-revolutionen

Det är här jag anser att vi är idag. Precis som tekniken nådde en kritisk punkt där IT-tekniken blev vardagsmat så har de sociala nätverken på Internet nu nått en kritisk massa när Internet inte är ”på låtsas” längre. Ur de sociala nätverken och den konstanta diskussionen växer det upp en ny ordning där inte bara alla kan delta på historiskt sett ovanligt jämlika villkor, vem som helst har potentialen att dessutom vara med och styra. Traditionella ålders- och könshiearkier och förutfattade meningar försvinner visserligen inte, men blir markant mindre uttalade. En tonåring och en folkpensionär som troligen aldrig fått kontakt utanför Internet kan plötsligt finna en gemensam grund för att diskutera politik, bilar, musik, orkideer osv.

Det är också pga detta nätverkande som den politiska IT-revolutionen startar. Olika intressegrupper ser Internet som ett hot och vill få bukt med vad de anser vara problem genom att censurera och/eller övervaka Internet, något som gör andra så pass upprörda att de börjar organisera sig på olika sätt vilket bland annat leder till att Piratbyrån och, inför valet 2006, Piratpartiet bildas och plötsligt kan förmodligen inte ens den mest förhärdade stockkonservativa politiker missa att nånting har hänt. Jag misstänker att många såg Piratpartiet som ett nytt Ny Demokrati när det bildades och jag är inte säker på att alla slutat se det så trots Piratpartiets 7.1% EU-valet, att de upplever en politisk revolution som radikalt kommer förändra den politiska kartan även inom de redan etablerade riksdagspartierna tror jag väldigt få har insett.

Fortsättning följer i ”Panic! Yes, let’s panic!” som kommer i morgonsenare … när jag känner för det…

Pingat på Intressant.

Hur kunde Svensk politik gå så vilse?

Många har redan kommenterat partiledardebatten. Vissa påstår att Sahlin vann, andra att Reinfeldt briljerade men själv sällar jag mig nog till de som påstår att alla förlorade. Alla vi 9 336 487 som bor i Sverige. Anna Troberg skriver tex:

Det är märkligt att partiledarna för våra två största partier kan utämpa en hel duell i tv utan att ta sig an den delikata frågan om personlig integritet.

Amen. Kunde inte sagt det bättre själv. Ravenna säger också många kloka ord på sin blog, hon fick även en kommentar på sin analys från en som kallar sig för SBJ som löd:

Hehe, kommentaren om Fredrik och Mona fick mig osökt att tänka på plåtmannen och fågelskrämman i Wizard of Oz…

Det där var vi flera som högg på och efter lite vilt spånande så resulterade det i den här bilden!

Fredrik ”FRAdrik” Reinfeldt blev plåtmannen för att vi tyckte att han behövde ett hjärta så han slutade jaga en hel ungdomsgeneration.

Mona Sahlin blev fågelskrämman för att vi tyckte att hon behövde en hjärna så hon skulle inse att hon kan sno hur många röster som helst från borgarna (samt säkert några från Piratpartiet, men det bjuder vi på) om hon bara lyssnade på den interna kritiken mot övervakningssamhället.

Maud Olofsson blev lejonet för att vi tyckte att hon behövde lite mod att ryta till mot Reinfeldt och våga försvara integriteten. Har Centern kunnat byta åsikt i kärnkraftsfrågan så ska de väl kunna byta åsikt i integritetsfrågan med och det är inte så att hon skulle stå utan internt stöd, det krävs bara lite mod för att ta steget. Hon fick också en ”VOTER REMOVER” med tanke på hur Centern sakta krymper allt närmare 4%-spärren…

Sist har vi Rick Falkvinge i rollen som Dorothy som egentligen bara vill åka hem men inte kan det innan han lyckats förklara för de andra varför bland annat integriteten är så viktig.

Slutligen vill jag slå ett slag för den läsvärda bloggen Syrrans granne som frågar om du betalt YouTube-avgiften.

Pingat på Intressant.

Halfpipestatistik

SOU 2009:66

%d bloggare gillar detta: