Varför jag avskyr den där skiten de kallar ”radio”…

Jag kunde inte sagt (sjungit) det bättre själv, men det här är orsaken till att jag får allergiska utslag av alla radiostationer förutom P1 och P2. Jädra tur jag kan plugga in min telefon i bilstereon… 😉

Non sequitur, SIFO….

TL;DR – versionen: Jag bara gnäller lite. Man kan leva utan att läsa denna inte speciellt djuplodande text som egentligen är helt onödig. Jag bara skriver av mig lite frustration, läs på egen risk.

Opinionsundersökningar kan vara kul och jag har rent generellt inte nåt emot att svara på dem, men ibland blir jag lite trött…

Den här luntan är 46 sidor och min första känsla var ”Ääääää, orka!”, men sen tänkte jag att jag skulle ta mig en titt på frågorna i alla fall och se om frågorna var så pass bra att de motiverade att jag tog mig tid åt att spela sänka skepp i kryssrutorna. Frågorna är faktiskt intressanta, inte för frågorna i sig utan som en indikation på den förutfattade bild SIFO har om sin samtid.

Första kategorin (ja, efter personliga uppgifter då) är ”Intressen”. Här kan man fylla i allsköns saker man är intresserad av, som tex hårvård, astrologi, energisparande, utrikespolitik, krukväxter, bakning, sy kläder, film, kändisar, jakt, ja en hejdlös massa helt enkelt! Det finns 83 frågor och av dessa har tre (3!) IT-koppling, nämligen ”intressena” datorer, spela dataspel och spela TV-spel.

Största tekniksprånget sen industriella revolutionen som just nu omformar hela världspolitiken och SIFO anser det vara så irrelevant att man avfärdar det med tre ynka frågor, som dessutom (imo) är totalt värdelöst formulerade, medans fritidsaktiviteter med sportlig anknytning får hela 20 frågor!

Börjar bra det här. Sen kommer det lite frågor om mina biovanor, som jag inte har några, men det går att kryssa i att jag aldrig går på bio så där känner jag ändå att jag kan representera mig själv. Liten räddning efter den initiala katastrofen. Moving on.

Nästa kategori är ”Aktiviteter” och det närmaste man kommer IT där är ”Spelar dataspel” och ”Spelar TV-spel”. Igen. SIFO verkar fortfarande leva kvar i den där bilden av att IT är ”spelar spel” trots alla dessa som frivilligt lägger massa fritid på att utveckla Linux, utveckla websidor, skriver blog etc. Dessa är tydligen inte, enligt SIFO, aktiviteter. Bra att veta. 20 sportfrågor av 48 möjliga.

”Om hushållet” då? Här kan man kryssa i om man äger eller tänker köpa tex personbil, cykel, 4-hjuling, traktor, snöskoter, utombordsmotor, fritidshus, motorsåg, värmepump, TV, radio, parabol, hemmabio, symaskin, espressobryggare och till och med om hushållet innehar egen häst! Vad som saknas i listan?

Man kan inte kryssa i att man äger en dator! Det finns inte en enda fråga om hushållet innehar egen dator, laptop, surfplatta, whatever trots att jag törs sätta min hatt på att det är förbannat mera vanligt än att hushållet innehar egen häst! 7 sportrelaterade frågor (inklusive hästen) av 56 möjliga.

”Läsning av dagstidningar (obs papperstidningar)” är nästa kategori. Det gick ju ganska fort, 8.5 sidor som jag kunde hoppa över direkt. Tidningar på papper? How quaint. Även om jag började betala för en tidning så skulle jag fan inte få föråldrade nyheter levererade på ett otympligt, analogt, icke sökbart media. Jag menar, om vi bortser från Harry Potter-filmerna så har tidningarna inte ens rörliga bilder! 😉

En av de avslutande frågorna i tidningskategorin är ”Värdering av informationskanaler” och de kanaler som ska värderas är (samtliga) populärpress, fackpress, morgontidningar, kvällstidningar, gratistidningar, TV, text-TV, radio, brev från företag/myndigheter, direktreklam, affischtavlor, internet samt telefonkataloger. Jag blir så trött.

SIFO delar alltså ner traditionell media i hela 8 kategorier men sammanfattar den moderna, digitala informationsteknologin med ett enda ord: ”Internet”. Herregud…

Nästa kategori är penningutlägg med kategorier som skor, kläder (flera kategorier), hårvårdsprodukter, semesterresor, välgörenhet, tobak, öl, leksaker osv. Där representeras den moderna IT-världen av kategorierna ”Spel till TV-spel”, ”Datorer/Datautrustning”, ”Dataspel”, ”Dataprogram”, ”Film/Musik från internet”, ”Mobiltelefoni”, ”Inköp via mobilen” samt ”Inköp via Internet”. Det framgår inte ifall skor inköpta via en browser i en telefon ska redovisas under ”Skor”, ”Inköp via mobilen”, ”Inköp via Internet”, eller under vissa eller samtliga av kategorierna. Det ter sig något förvirrande och tyder på att man inte riktigt förstått konsekvenserna av den moderna kommunikationstekniken.

Efter det kommer några mer allmänhållna frågor som, faktiskt, inte har ett dyft med modern IT att göra så de tänker jag hoppa över i den här kritiken, men efter 2.5 sidor av högst ordinära frågor kommer plötsligt en halv sida totalt spridda frågor, so far den intressantaste delen i hela den här luntan! Det är frågor som ”Jag är oroad för utsläpp och andra miljöeffekter orsakade av bilar”, ”Jag är för ett svenskt medlemsskap i EMU”, ”Jag har en hobby som tar upp en stor del av min fritid”, ”Jag undviker helst storstan”, ”Enligt mig är det kvinnan som bör ha huvudansvaret för hem och familj”, ”Jag skulle någon gång gärna starta ett företag” osv. Frågor från TOTALT spridda kategorier och flera som jag personligen tycker är intressanta ur ett samhällsperspektiv, men här trycks alltså 32 till synes slumpmässiga frågor ihop på en halv sida. Okej?

Sen får plötsligt telefonkataloger, ni vet de där tryckta på papper, plötsligt två tredjedelar av en sida! Telefonkataloger? På papper? Resterande tredjedelen av sidan handlar om nummerupplysningstjänster via telefon och SMS! Inte ett ord om nummerupplysning via Internet (hitta.se, eniro.se osv). I ett sverige där prognosen för antalet sålda smartphones under 2012 ligger på 2850000 enheter?

Vi rör oss dock fram genom tekniksedimentlagrena för nästa kategori är telefoni, både fast och mobil. Om vi bortser från att det verkar som att SIFO utgår från att alla använder sin telefon primärt för att ringa med så är frågorna rätt ok, men jag saknar en kryssruta med texten ”Va? Menar du att det går att PRATA med varandra i den här saken med?” för det händer fanemig inte ofta att tex jag gör det. För det mesta är det ändå bara säljare som ringer eller nån som slagit fel nummer. Ringa? How quaint.

Och nu har vi äntligen nått fram till frågorna om ”Datorer i hemmet”! Yay! Det är fortfarande så nytt och spännande i SIFOs värld att det tarvar en alldeles egen kategori (medans de flesta andra av oss nog mer ser datorer som bruksföremål som diskmaskiner och TV-apparater, då). Där kan man tex kryssa i om man har Mac eller PC…?
Jag… Blir… Så… Trött…

Ja, ok, jag köper att vare sig Linux eller BSD finns på datorhorisonten för vanligt folk, men Mac eller PC? Ur ett mjukvaruperspektiv är det fel eftersom det rimligtvis borde vara OSX eller Windows och ur ett hårdvaruperspektiv är det också fel eftersom en Macintosh egentligen bara är ytterligare en PC, men det där ”Mac eller PC” har på nåt sätt rotat sig sen hedenhös och det verkar vara klippt omöjligt för folk i gemen att få det rätt. Jag tycker dock att någon som får betalt för att skriva nåt ”på riktigt” borde anstränga sig lite mer och få sina fakta rätt, men jag är väl lite för optimistisk på den punkten kan tro.

Det blir inte bättre än så. ”Datorer i hemmet” får ca en fjärdedels sida totalt och då tas ändå en tredjedel av utrymmet upp av TV-spel. Jaja, vi pratar ju bara om en teknikrevolution, hur intressant kan det vara?

Ludditer!

Nästa grej, efter en ganska intetsägande del om spel och dobbel, handlar om media. Igen. Samma mönster som förra gången. Tidningar, radio och TV dissekeras ner till ett antal rader med kryssrutor men all form av kommunikation beroende av datorer sammanfattas med ”Internet”, eller för att uttrycka det annorlunda; kategorin ”Internet” får samma typ av detaljdjup i frågorna som ”text-TV” får. Det säger egentligen rätt mycket om teknikmedvetenheten på SIFO imo.

Halvvägs in (jag hoppade över lite frågor om lokala media här…) så börjar SIFO-undersökningen gå in på våra shoppingvanor och här ställs verkligen initierade frågor om hur Internet används för att tex jämföra olika kedjors priser eller hur ofta man kollar lagerstatus etc innan man åker och handlar… Dvs, kunde man ju hoppats att det stod. Inte ett pip om såna saker. Här handlar det fortfarande om det traditionella sättet att handla på, man åker till butiken och letar och jämför på plats. Ehm. Ja. Prisjakt.nu, någon? Inte det? Pricerunner? Socala media? Nehej? Butikernas hemsidor då? Inte det heller, nej…

Sen kommer det nästan en hel sida återigen med såna här ”Allt mellan himmel och jord”-frågor som, ja, inte passar ihop och som inte helt sällan skriker efter bättre detaljuppdelning, men inte då. Nä. Raskt vidare till hur ofta man besöker olika butiker. Jag förmodar att de menar rent fysiskt då, inte webträffar.

Nästa kategori är ”Värdering av medier” och handlar om olika mediers roll i hur vi hittar nya varor och tjänster. 11 kategorier. ”Internet” och ”text-TV” är två av dem, resten är synnerligen icke-elektroniska. Ni börjar se mönstret, va? Renovering, resor, bilar, båtar, personliga uppgifter. Helt IT-löst. Synd. Det finns förstås en massa intressanta frågor man kan ställa om hur folk letar resor, bilar etc (blocket någon?) men de frågorna ställer inte SIFO.

Nästa kategori: Evenemang och platser! 93 frågor. Dreamhack är med. Så också Almedalsveckan. Yay. Även en blind höna…

Sport, energi, uppvärmning, synhjälpmedel, systembolaget, banker (yay, ”Internet – eller telefonbank” finns som kryssruta under utnyttjade tjänster), aktier, pensionssparande, butiksanslutna kort, konto-/kredit-/betalkort, arbete, TV-kanaler, TV-tittande. Nästan 6 sidor ”gammalfrågor” där man helt missar hur Internet haft en rätt brutal påverkan på våra vanor (jo, även bankerna har påverkats lite mer än ”Internet- eller telefonbank”) tills vi kommer fram till ”Webb-TV/Play-tjänster”. Vi säger som så, frågorna är bara en liiiiten aning vinklade åt att det handlar om SVT-play och liknande tjänster, det är inte direkt fokuserat på YouTube eller andra alternativ som inte är knutna till ett tranditionellt TV-bolag. Alls.

TV är TV, Internet är Internet. Att TV (liksom övriga underhållningsindustrier) som koncept förmodligen kommer ”stöpas om” rätt rejält de närmaste åren hör inte hit. Blotta tanken på att distributionen av rörliga bilder (med ljud!) håller på att förändras finns liksom inte riktigt som en möjlighet på händelsehorisonten annat än som ”Har ingen vanlig TV” som orsak till att man använder ”Play-tjänster”, men det är uppenbart att man fortfarande förväntas titta på TV as in de ”etablerade” kanalerna.

Och sen kommer de äntligen! 4 sidor frågor om Internet! Det finns tom några frågor som ter sig riktigt vettiga, tex om man använder Facebook, Google+, Youtube etc, men så finns det en del frågor som jag liksom inte begriper. Som tex ”Hur ofta är du inne på Internet?”, ”Vid vilka tider använder du Internet under vardagar och helger?” och ”Var någonstans använder du Internet under vardagar och helger?”. Det känns som att de lika gärna kunde fråga ”Vilka tider på dygnet använder du el?” eller ”Hur många timmar om dagen använder du varmvatten?”.

”Internetfrågorna” sträcker sig från direkt larvigt detaljerade, som tex en lista på 172 siter som man ska kryssa i hur många gånger i veckan man besöker (hur de nu förväntade sig att man ska komma ihåg vilka länkar man följde på Twitter eller råkade söka fram), till den lite lätt flummiga frågan ”Brukar du besöka mobilsajter, alltså internetsajter, som är anpassade till mobiltelefon?”. Öhhhm… Ja.

Ganska många sidor idag är skrivna för att automatiskt funka mobilt (även utan det härkefula påhänget ”mobil.xxx.yyy”) och dessutom suddas gränsen sakta ut mellan mobiltelefoners och datorers kapacitet så hur ska man veta om sidan man tittar på är anpassad eller bara råkar funka i alla fall?

Det var en annan sak på tiden då mobiltelefoner hade en skärm stor som ett frimärke, men den generation smartphones som kommer idag har faktiskt ”datorupplösning” på skärmen (om man nu kan säga så). ”…anpassade till mobiltelefon?”. Heja. Kunde de inte åtminstone haft med nån fråga i stil med ”Brukar du använda appar i stället för hemsidor där möjligheten ges?” eller nåt liknande? Det hade varit en liten aning mer i samklang med samtiden.

Efter lite avslutande frågor om radiolyssnande (vilket, lite intressant nog, innehåller frågan ”Hur ofta lyssnar du på poddcastad radio?” utan någon som helst följdfråga om VAD man då lyssnar på) så tar enkäten då slut och jag känner att det finns ett talesätt som jag tycker passar fantastiskt bra för den här enkäten:

Som man ropar får man svar.

Jag är pre-Internet-generationen, när jag växte upp hade vi en telefon i hela huset, den var grå, hade nummerskiva och sladd och bortsett från färg-TV så var det nog så nära cutting edge teknikmässigt som vi kom på den tiden. Jag kan förstå och relatera till varför frågorna är utformade som de är, men hur den här enkäten ska kunna kännas nånting annat än hopplöst mossig för någon som är nånstans i 20-årsåldern eller yngre idag begriper jag inte.

Den här enkäten hade varit progressiv på 90-talet, förmodligen hade den känts rätt ok på 00-talet men idag känns den bara väldigt, väldigt förlegad. På framsidan står det ”Din medverkan är viktig” men, ärligt talat, med tanke på att enkäten totalt missar stora delar av mina vanor och i många fall ställer fel frågor för att jag ska kunna ge relevanta svar inom de frågor som behandlas så skulle SIFO förmodligen få veta mer om mig som individ om de hade bett mig skriva en liten dikt i stället.

Jag hade en fundering på att faktiskt försöka ta mig igenom enkäten i fråga och i alla fall ge ett svar som med lite tur kan kokas ner till ett ”Ojsan, vi ställer troligen fel frågor!”, men de där 172 siterna blev nog droppen som fick orken att säcka ihop, eller nåt.

Fast samtidigt, om det är såhär tex våra politiker ser på Internet så förklarar det ganska mycket.

Det är också en väldigt skrämmande tanke…

Spongebobs födelse!

Ibland får man de mest absurda länkar skickade till sig. Här är tex bildbevis på när Spongebob föddes!

Att han skulle få TV-kontrakt och bli världskändis känns lite ofattbart när man ser den här amatörfilmen, men jag förmodar att ett av de första villkoren som TV-bolaget ställde var att han skulle ta på sig byxorna igen…

Ni har väl inte missat Piratpartiets breddningsarbete?

Piratpartiet arbetar nu aktivt med att bredda sig och jag givetvis kan jag inte acceptera att jag på något sätt skulle vara sämre! Här ska minsann breddas!

Vissa har för mycket fritid…

Just sayin’…

We’re not young

Känner ni inte igen er? Don’t worry. Det kommer…

(originalvideo på Yahoo som jag inte kunde embedda)

Careful what you wish for…

It’s a dog’s life…

Det här var bara för sött. 🙂

Med tanke på att vi har fyra hundar här hemma är det en jädra tur att vi inte har ett piano. Fast det kanske bara funkar med Beaglar…?

 

Max Raabe

De flesta sångerna i vår repertoar skrevs av judiska kompositörer och textförfattare under Weimarrepubliken. Många av dem gick under i Tredje riket medan några få lyckades fly till USA via Österrike och Frankrike.

På mina konserter nämner jag alltid tonsättarnas och textförfattarnas namn. Vid den tiden ville man låta dem falla i glömska.

Det är en senkommen och tyst triumf.

Nej, jag ville inte mer än att sprida det citatet. Fundera på det.

Lyssna gärna på hans konsert med i stället för den där meloditramsivalen.

Idag har jag varit på intervju…

Det är ännu lite odefinierat om det var en anställnings- eller konsultintervju, men det känns, för mig, inte så viktigt. 😉

Men det var inte det jag skulle prata om egentligen. Det var tre saker som slog mig när det gäller våra nya beteenden pga teknikutvecklingen.

1. Jag tänkte svänga förbi affären och fiska upp ett par postpaket när jag ändå är ute och åker. Det ena paketet fick jag en SMS-avisering på, som väl är rätt brukligt numera, men det andra paketet har jag bara pappersavi på. Det kändes … märkligt att vara tvungen att komma ihåg en liten papperslapp i stället för att bara kunna plocka fram avinumret ur telefonen. Jag brukar tycka att det är lite old school att posten använder SMS fortfarande, men pappersavi? Det känns som rena stenåldern!
2. Jag visste var företaget jag skulle till låg, på ett ungefär. Jag visste dock inte exakt var men jag knappade in adressen i Google maps, slog på GPSen och satellitvy och sen kunde jag se när jag (blå pil) gick i rätt riktning och närmade mig målet (rund röd ring med spets). För några år sen hade jag förmodligen skrivit ut en karta från Eniro eller så ännu tidigare hade jag fått titta på en stadskarta i telefonkatalogen eller liknande. Man vänjer sig fort vid de saker man omger sig med.
3. Idag var första gången jag såg en typisk slide-presentation där personen som höll den hade kopplat in sin iPad i stället för en laptop. Verkade larvigt smutt. Och jag som tyckte jag var haj-täck när jag styrde min presentation (på laptoppen) från min Androidtelefon!

Jag undrar hur mycket saker som vi idag knappt kan tänka oss som kommer vara fullt normalt och självklart om bara några år.