Statuera exempel!

Ingen kan väl vid det här laget ha missat nyheten att polisen slog till mot Åsöskolan och hämtade ”ett antal ungdomar till förhör”. Det låter väldigt affärsmässigt och lugnt, men det jag hört från ”andra sidan” är mer i stil med hur ”Erik” beskriver det: att polisen kom till skolan och ganska bryskt tvingade med dem till förhör.

Det går förstås att rationalisera polisens beteende med att man vill komma till rätta med knarkproblemen och att ändamålen därför helgar medlen, men det jag känner mig orolig för är hur detta riskerar att erodera allmänhetens förtroende för polisen.

Minns ni Göteborgskravallerna? Jag har pratat med personer som antingen var där eller som har vänner som var på plats när poliser och demonstranter drabbade samman eller som råkade vara på Schillerska gymnasiet när polisen stormade och föste samman alla de kunde hitta. Många av dem är fortfarande arga på det som hände, besvikna på att inte en enda polis fälldes av alla de som anmäldes och flera av dem bär fortfarande på minnen från händelsen som gör att det för dem är svårt att släppa det som hände för över tio år sen. Det är svenska samhällsmedborgare ”mitt i livet” som fortfarande är starkt kritiska till hur samhället agerade och som en konsekvens har svårt att tro på att polisen är ”på deras sida”.

En person är fortfarande rädd för hästar pga att denne råkade ut för den ridande polisen, en annan person får panikkänslor i stora folksamlingar, gemensamt för alla de jag talat med om Göteborgskravallerna är att ingen längre känner sig trygg med poliser. Det här är inte våldsamma människor, det här är människor som var på plats i Göteborg för att demonstrera (ovåldsamt), inte för att kasta sten eller vandalisera, men de drabbades ändå av polisens våldsamma insatser.

När jag läser om tillslaget mot Åsöskolan och hur polisen ganska bryskt samlade ihop ungdomar för att bli förhörda på polisstationen så är det deprimerande tydligt att man återigen totalt misslyckas med att se de drabbade som samhällsmedborgare med rättigheter och i och med denna blindhet ännu en gång gör sitt bästa för att skapa en ny generation ungdomar som växer upp med en djupt rotad misstänksamhet att rättsväsendet inte är på deras sida.

Hur många av de som drabbades på Åsöskolan kommer associera polisen med övervåld? Hur många av dem kommer känna en knut i magen varje gång de i framtiden ser en polis på gatorna eller måste kontakta polisen av någon orsak (kanske bara för en så enkel sak som att skaffa ett nytt pass)? Hur många av dem kommer att dra sig för att hjälpa polisen genom att ringa och tipsa om saker de ser bara för att det gör för ont i mellangärdet bara av tanken att lyfta telefonen och ringa den förhatliga myndigheten som kan vända upp och ner på en oskyldig persons liv till synes helt godtyckligt?

När man statuerar exempel bör man vara väldigt noga med att det är rätt exempel man statuerar. I Sverige har myndigheterna de senaste åren tagit allt mindre hänsyn till de långsiktiga effekterna av sitt handlande.

Medborgare är laglydiga och ser till samhällets bästa när de känner att samhället är rättvist och behandlar dem med respekt, samhället består och är beroende av sina medborgare och du kan aldrig tvinga en medborgare att bli laglydig med hot om våld. Det enda man skapar på det sättet är ögontjänare som ser till att de håller rätt fasad utåt och när medborgarna inte längre känner att samhället tar deras parti kommer medborgarna inte längre ha någon orsak att se till något annat än sin egen personliga vinning.

Dagens utveckling med poliser som slår till med ett minimum av smidighet och som vill ha allt större möjligheter att övervaka oskyldigas privatliv kommer inte leda till ett säkrare samhälle, det kommer leda till en allt djupare konflikt mellan samhället och dess medborgare och det är en konflikt som på sikt bara har förlorare.