Fri underhållning: Sekshun 8

Nånting som det verkar bli ont om när musiker gör en kreativ burnout helt otyglat är normal musik. Det verkar bli mycket konstiga takter, experimentella synthinsatser, triphop-progressive-ska-funk-elektrotango och andra galenskaper när det inte finns en manager som håller i tyglarna. Missförstå mig rätt, jag älskar experimentell musik och tycker att vanlig radioskval med deprimerande få undantag placerar sig nånstans mellan sömnpiller och akut tandvärk, men det finns ändå tillfällen då en platta med vanlig jämrans rock (eller pop) utan massa konstiga påhitt är det bästa doktorn kan ordinera. Då är det förstås lite motigt att de typer av ”vanlig” musik som i normala fall, i mediamaffians värld, finns sjutton på dussinet av verkar vara en akut bristvara i den alternativa världen. Speciellt om den ska vara bra med…

Av ren tur råkade jag idag på gruppen Sekshun 8, en amerikansk hårdrocksgrupp som levererar tunggung i vanlig jämrans 4/4 med tunga gitarriff och taktfasta trummor. Inga märkligheter eller usvängningar, bara ett genuint musikaliskt hantverk med klassisk rocksättning: gitarr, bas trummor och sång.

Min association var främst till Sator (tex låten Watch the burn) och Extreme (tex Three blocks), en polare associerade mer till Megadeth och Primus men det finns även andra influenser som tex sista låten, Father, som får i alla fall mig att tänka på Marilyn Manson…

Det här albumet är helt enkelt fullpackat med jävligt bra tunggung och den enda kritiken jag kan komma på är att jag tycker produktionen är lite trist. Den är inte dålig eller så, men det hade lätt gått att få mer klös i låtarna med en bättre mix/mastring. Å andra sidan är det redan så pass mycket klös i låtarna att det är svårt att sitta still! Bra skit, helt enkelt.

En sammanställning av all fri underhållning jag recenserat hittar du här.