Svar från tjuvlyssnarna

Det har trillat in svar från på mitt lilla tilltag från våra ledamöter, svar som tyvärr tyder på att många av dem inte är speciellt insatta i problematiken utan bara upprepar vad de själva fått förklarat för sig. Det är trist. Jag tänker citera några av dem här, men håll i minnet att flera har sagt samma saker vilket jag tycker tyder på att de bara upprepar vad de själva fått lära sig

Jag försöker därför alltid förklara så vänligt jag kan på vilket sätt de har fel och varför och jag hoppas att ni andra gör likadant.

Kenneth G Forslund svarade:

Kul grepp för att ställa en fråga på sin spets, men tyvärr har du missuppfattat vad beslutet går ut på. Det är inte innehållet i kommunikationen som ska sparas i sex månader utan att kommunikationen sker och mellan vilka. Alltså från, till, tid, IP-nummer/mobilnummer och typ av kommunikation (samtal/sms/mms/mail).
Trafikdatauppgifterna sparas redan idag, annars skulle inte faktureringen fungera för operatörerna. Nu blir ett tidigare oreglerat område reglerat. Uppgifterna kan endast bli tillgängliga för polis efter särskild prövning och grundkravet är att det ska gälla ett grovt brott (alltså ett brott som i straffskalan har 2 års fängelse som minimistraff)

Jan Ericson svarade (min mor):

Hmm. Med tanke på att datalagringsdirektivet inte lagrar innehållet i din kommunikation alls förstår jag inte riktigt vad du menar.

Min mor (som var först på att haka på eftersom hon gjorde det innan jag ens hunnit blogga om det) svarade snabbt:

Jag bara förekommer nästa steg

Vilket Jan Ericsson svarade på:

Som lagstiftare tar jag ställning i varje ärende. Vet du att de galne mördaren i
Frankrike spårades bland annat genom telefonavlyssning och teledatauppgifter
där man kunde spåra ett mail. Om man inte hittat honom hade han tänkt skjuta
fler i dag….

Det finns två sidor av myntet!

Det har han förstås helt rätt i. Det där med två sidor av myntet. Jan har dock fullständigt fel i att det krävdes den typ av slentrianmässig övervakning av allmänheten för att kunna fånga Muhammed Merah.

  • Merah har suttit i fängelse 2007-2009 dömd för rån.
  • Merah var dessutom redan (ö)känd av franska polisen.
  • Merah har sökt till både franska armén och främlingslegionen men nobbats i båda fallen pga kriminellt förflutet och psykisk instabilitet.

När man undersökte det första offrets e-mail dök Merahs namn snabbt upp som intressant, man fick även in tips från en verkstad som hade fått frågor om hur man tar bort en spårsändare från en motorcykel och sen började man nysta. Inget av det här kräver ett datalagringsdirektiv, tvärt om finns det en risk att datalagringsdirektivet får folk att försöka dölja sina spår, vilket skulle försvåra en motsvarande brottsutredning i framtiden.

Bahnhof har tex gått ut och meddelat att man kommer anonymisera all trafik i mesta möjliga mån (och jag funderar tex allvarligt på att byta till dem enbart pga det) och intresset för tex TOR och andra liknande tjänster har tagit ny fart. Läget kommer säkert normaliseras igen, men jag tror ändå att vi kommer se en ökning av motreationer som, summa summarum, kommer göra datalagringsdirektivet mer skadligt än nyttigt.

Det kommer definitivt vara verkningslöst mot grova brottslingar för de kommer snabbt sätta sig in i hur man kringgår lagringen och erfarenheter från andra länder är att det handlar om väldigt mycket pengar för en knappt noterbar förbättring på 0.002% på uppklarandestatistiken. Frågan är om den siffran ens är så står att den kan anses vara statistiskt säkerställd…

Samtidigt vet vi att det finns en dold samhällskostnad. I Tyskland har man gjort undersökningar som visar att mer än hälften av medbortarna skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare pga lagen och 11% har redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-mail pga lagen. Det här är inte kriminella människor, det är helt normala tyska Svenssons (Schmitts?) som ändrar sitt beteende till det sämre pga övervakningen!

Katarina Brännström skriver ett långt svar som samlar de mest populära myterna i ett och samma mail, så jag använder det som mall för fortsatt debunking av de påståenden vi fått höra till leda:

Enkelt uttryckt ska operatörerna lagra uppgifter i 6 månader om:
 
vem som kommunicerade med vem, när och var de befann sig och vilken typ av kommmunikation som användes. Inget innehåll, inget om surfande och inte fråga om generellt övervakande.

”vem som kommunicerade med vem, när och var de befann sig och vilken typ av kommmunikation som användes” tycker jag med lätthet kvalar in som generell övervakning. Man kan bilda sig en uppfattning om åsiktsspridning och relationer utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om.

Se på grafen ovan. Jag behöver inte berätta varifrån grafen kommer, vad det handlar om eller någonting annat för att vem som helst ska inse att Marie Axelsson, Patrik Nilsson, Oscar Lundkvist med flera har någon slags koppling till Piratpartiet. Därmed har vi en förmodligen ganska bra uppfattning om grundläggande politiska värderingar hos dessa personer.

I de flesta fallen kommer denna generalisering visa sig vara korrekt och genom att studera flera såna här analyser av metadata och fokusera på de personer som ofta dyker upp i diagrammen så kan man snart skapa sig en väldigt tydlig bild över personernas politiska åsikter, sexuell läggning, intressen etc utan att ha tillgång till någon regelrätt avlyssning av tex telefonsamtal eller innehåll i brev.

Tänk er hur denna information hade kunnat (miss)brukas tex i Sverige innan 1944 när homosexualitet fortfarande var kriminellt eller när feminister ofta förföljdes och arresterades på 1800-talet och en bit in på 1900-talet. På samma sätt innebär datalagringsdirektivet nu ett reellt hot mot journalister, eller mer specifikt journalisternas källor. Datalagringsdirektivet och liknande intrång i privatlivet är ett hot mot demokratin och yttrandefriheten, plain and simple.

Katarina Brännström fortsätter:

Förstår inte din frustration. I så fall borde ju du känna dig kränkt redan idag, då operatörerna sparar exakt samma information ett par månader, för fakturor etc. Vilket också kan användas för att spåra information.

Det är dock en stor skillnad på att spara tillräcklig information för att kunna fakturera respektive att lagra information på detaljnivå. Jag är väldigt skeptisk till att operatörerna tex lagrar mailloggar etc mer än några veckor som regel. Standard i tex UNIX-världen är att man lagar mailloggar i ca 4 veckor, sen kastas de, men jag skulle inte bli förvånad om stora operatörer har dragit ner på den tiden eftersom det blir oerhörda mängder data (och därmed högre hårddiskkostnader) att spara informationen längre än nödvändigt.

På min egen server, som har några få användare (mest vänner och familj) och som jag mest kör för skojs skull, tar en månads maillogar ca 40 MB. Det är inga större mängder disk. 2009 hade Sverige ca 7 miljoner Internetanvändare och om man skalar upp mina siffror och ökar till 6 månaders lagringstid så hamnar man på bortemot 2000 TB data som måste lagras! Bara för mail! Och vissa av våra politiker vill utöka lagringstiden till 2 år, dvs 8000 TB.

Nu handlar det här om text och text kan komprimeras rätt brutalt (mina loggar är tex redan till viss del sållade från onödig information, annars hade det handlat om mer än 40 MB), men rådatat måste ändå hanteras någonstans på vägen och rådata kostar. Administration, backupper, redundant lagring etc kostar också pengar. Sen tillkommer då övriga former av trafikdata som ska lagras förutom mail.

Även om politikerna ”gömmer” kostnaden genom att lägga den på tex ISP:er, teleoperatörer etc så är det ändå en samhällskostnad och pengar som kunde använts till vettigare saker och i slutänden kommer någon få betala. Denne någon är vi användare.

Katarina Brännström fortsätter:

Syftet med en ny lag är ju att bekämpa brott. Ett effektivt och nödvändigt redskap när det gäller allvarlig och organiserad brottslighet. Inga uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation får lagras. Ej heller vilka hemsidor någon surfat på. Polis och åklagare får inte heller fri tillgång till lagrade uppgifter och endast en bråkdel kan och kommer att begäras ut av brottsbekämpande myndigheter. Resten raderas efter sex månader utan att någon sett dem! Det är alltså ingen generell övervakning av svenska folket!

Jag har redan kommenterat den fantastiska effektiviteten av 0.002% ovan så det behöver jag inte återupprepa.

Siffror från resten av Europa påstår något annat än det Katarina och andra politiker gärna upprepar för att lugna populasen. Genomsnittet för samtliga länder som infört direktivet är att polisen och andra berörda myndigheter plockar ut data från registrena 140000 gånger om året. 140 tusen gånger! De värsta syndarna är Polen (1 miljon gånger) och Frankrike (en halv miljon gånger).

Personligen tror jag inte att det kommer bli speciellt annorlunda i Sverige.

Redan idag får teleoperatörer lagra uppgifter och så sker också. Med nya lagen blir det obligatoriskt i sex månader. Ett strängare krav införs därför vad avser säkerheten. En enskild persons kommunikation kan som regel inte utläsas utan att flera olika operatöreras information sammanställs av myndighet.

Som sagt. 8000 TB. Bara för metadata om mail. Sen tillkommer all annan info som ska lagras. Sen har vi det där med att infon kommer plockas ut slentrianmässigt och det är inte speciellt långt kvar innan flera av oss kommer vara kartlagda på en nivå som snabbt kommer överträffa den kartläggning av medborgarna som Stasi i forna DDR sysslade med.

Katarina Brännström avslutar med:

Sverige är som medlem i EU dessutom skyldig att införa direktivet i svensk lag.

Vi har egentligen också varit skyldiga till att införa avloppsdirektivet, men Sverige tog strid och vann.

Om politikerna var beredda att ta strid för nåt så banalt som avlopp, varför är de inte beredda att slåss för våra demokratiska rättigheter?

Nånting i det här stinker…

Annonser

Den tjuvlyssnande riksdagen

Idag röstade riksdagen för att staten ska övervaka all privat kommunikation som sker elektroniskt. Såna tilltag är inte värdiga en demokrati.

Det är 233 folkvalda som tycker det är ok att staten tjuvlyssnar på sina medborgare och om det nu är så att de är så otroligt nyfikna så får de väl vara det. Så jag skickade just det här mailet till min mamma…

Du som får det här mailet är antingen den egentliga adressaten eller en av de 233 riksdagsledamöter som den 21:e mars 2012 röstade för att alla medborgares privata kommunikation och förehavanden ska kartläggas. Något som tidigare var reserverat för personer misstänkta för allvarliga brott och som, enligt journalistförbundet, riskerar att demontera källskyddet. Eftersom du tydligen anser att denna statliga nyfikenhet är berättigad låter jag dig härmed ta del av min privata korrespondens fullt frivilligt.

Hej mamma.

Jag tar med borrmaskinen på fredag lunch så vi kan flytta lampan.. Jag har betongplugg med, men jag är inte riktigt säker på var jag lagt dem. Har ni plugg om jag inte hittar dem?

*puss*

/Odågan

…varpå jag CC:ade följande personer:

anton.abele@riksdagen.se
boriana.aberg@riksdagen.se
maria.abrahamsson@riksdagen.se
tina.acketoft@riksdagen.se
amir.adan@riksdagen.se
christer.adelsbo@riksdagen.se
carina.a.elgestam@riksdagen.se
ann-christin.ahlberg@riksdagen.se
urban.ahlin@riksdagen.se
christer.akej@riksdagen.se
jan.r.andersson@riksdagen.se
johan.andersson@riksdagen.se
jorgen.andersson@riksdagen.se
magdalena.w.andersson@riksdagen.se
yvonne.andersson@riksdagen.se
martin.andreasson@riksdagen.se
staffan.anger@riksdagen.se
sofia.arkelsten@riksdagen.se
otto.von.arnold@riksdagen.se
ann-britt.asebol@riksdagen.se
lena.asplund@riksdagen.se
metin.ataseven@riksdagen.se
tomas.avenborg@riksdagen.se
anti.avsan@riksdagen.se
lennart.axelsson@riksdagen.se
gunnar.axen@riksdagen.se
hans.backman@riksdagen.se
hanif.bali@riksdagen.se
ibrahim.baylan@riksdagen.se
lars.beckman@riksdagen.se
eva.bengtson.skogsberg@riksdagen.se
finn.bengtsson@riksdagen.se
ulf.berg@riksdagen.se
sten.bergheden@riksdagen.se
hakan.bergman@riksdagen.se
hannah.bergstedt@riksdagen.se
per.bill@riksdagen.se
patrik.bjorck@riksdagen.se
gustav.blix@riksdagen.se
carl-oskar.bohlin@riksdagen.se
helena.bouveng@riksdagen.se
katarina.brannstrom@riksdagen.se
cecilia.brinck@riksdagen.se
anita.broden@riksdagen.se
anne.marie.broden@riksdagen.se
sven-erik.bucht@riksdagen.se
stefan.caplan@riksdagen.se
gunilla.c.carlsson@riksdagen.se
emma.carlsson.lofdahl@riksdagen.se
ulrika.carlsson@riksdagen.se
mikael.cederbratt@riksdagen.se
margareta.cederfelt@riksdagen.se
asa.coenraads@riksdagen.se
staffan.danielsson@riksdagen.se
adnan.dibrani@riksdagen.se
bino.drummond@riksdagen.se
susanne.eberstein@riksdagen.se
annika.eclund@riksdagen.se
hans.ekstrom@riksdagen.se
lars.elinderson@riksdagen.se
montaser.eneim@riksdagen.se
tomas.eneroth@riksdagen.se
annicka.engblom@riksdagen.se
christer.engelhardt@riksdagen.se
kerstin.engle@riksdagen.se
annelie.enochson@riksdagen.se
karin.enstrom@riksdagen.se
jan.ericson@riksdagen.se
matilda.ernkrans@riksdagen.se
jan.ertsborn@riksdagen.se
thomas.finnborg@riksdagen.se
lotta.finstorp@riksdagen.se
eva.flyborg@riksdagen.se
kenneth.g.forslund@riksdagen.se
johan.forssell@riksdagen.se
isak.from@riksdagen.se
mats.gerdau@riksdagen.se
karin.granbom.ellison@riksdagen.se
marie.granlund@riksdagen.se
monica.green@riksdagen.se
roza.guclu.hedin@riksdagen.se
jonas.gunnarsson@riksdagen.se
lars.gustafsson@riksdagen.se
walburga.habsburg.douglas@riksdagen.se
susanna.haby@riksdagen.se
roger.haddad@riksdagen.se
christin.hagberg@riksdagen.se
carina.hagg@riksdagen.se
kerstin.haglo@riksdagen.se
robert.halef@riksdagen.se
lena.hallengren@riksdagen.se
pia.hallstrom@riksdagen.se
arhe.hamednaca@riksdagen.se
carl.b.hamilton@riksdagen.se
krister.hammarbergh@riksdagen.se
anders.hansson@riksdagen.se
kent.harstedt@riksdagen.se
gunnar.hedberg@riksdagen.se
jorgen.hellman@riksdagen.se
caroline.helmersson.olsson@riksdagen.se
emma.henriksson@riksdagen.se
shadiye.heydari@riksdagen.se
hans.hoff@riksdagen.se
gustaf.hoffstedt@riksdagen.se
berit.hogman@riksdagen.se
christian.holm@riksdagen.se
johan.hultberg@riksdagen.se
peter.hultqvist@riksdagen.se
jonas.jacobsson.gjortler@riksdagen.se
leif.jakobsson@riksdagen.se
eva-lena.jansson@riksdagen.se
bengt-anders.johansson@riksdagen.se
johan.johansson@riksdagen.se
kenneth.johansson@riksdagen.se
lars.johansson@riksdagen.se
mats.johansson@riksdagen.se
ola.johansson@riksdagen.se
ylva.johansson@riksdagen.se
per-ingvar.johnsson@riksdagen.se
mattias.jonsson@riksdagen.se
hakan.juholt@riksdagen.se
ellen.juntti@riksdagen.se
ismail.kamil@riksdagen.se
annelie.karlsson@riksdagen.se
kristina.karlsson@riksdagen.se
ulrika.karlsson@riksdagen.se
yilmaz.kerimo@riksdagen.se
margareta.b.kjellin@riksdagen.se
katarina.kohler@riksdagen.se
kurt.kvarnstrom@riksdagen.se
lars.mejern.larsson@riksdagen.se
olof.lavesson@riksdagen.se
johan.linander@riksdagen.se
goran.lindell@riksdagen.se
asa.lindestam@riksdagen.se
per.lodenius@riksdagen.se
johan.lofstrand@riksdagen.se
eva.lohman@riksdagen.se
elin.lundgren@riksdagen.se
nina.lundstrom@riksdagen.se
cecilia.magnusson@riksdagen.se
betty.malmberg@riksdagen.se
louise.malmstrom@riksdagen.se
carina.moberg@riksdagen.se
pyry.niemi@riksdagen.se
gustav.nilsson@riksdagen.se
ingemar.nilsson@riksdagen.se
jennie.nilsson@riksdagen.se
karin.nilsson@riksdagen.se
kerstin.nilsson@riksdagen.se
pia.nilsson@riksdagen.se
thomas.nilssontervahauta@riksdagen.se
ulf.nilsson@riksdagen.se
ulrik.nilsson@riksdagen.se
lars-axel.nordell@riksdagen.se
marie.norden@riksdagen.se
gunilla.nordgren@riksdagen.se
andreas.norlen@riksdagen.se
edip.noyan@riksdagen.se
christer.nylander@riksdagen.se
ingela.nylund.watz@riksdagen.se
mats.odell@riksdagen.se
oskar.oholm@riksdagen.se
fredrik.olovsson@riksdagen.se
hans.olsson@riksdagen.se
jasenko.omanovic@riksdagen.se
krister.ornfjader@riksdagen.se
mikael.oscarsson@riksdagen.se
irene.oskarsson@riksdagen.se
sven-erik.osterberg@riksdagen.se
thomas.ostros@riksdagen.se
leif.pagrotsky@riksdagen.se
veronica.palm@riksdagen.se
margareta.palsson@riksdagen.se
raimo.parssinen@riksdagen.se
johan.pehrson@riksdagen.se
peter.persson@riksdagen.se
helene.petersson@riksdagen.se
jenny.petersson@riksdagen.se
desiree.pethrus@riksdagen.se
goran.pettersson@riksdagen.se
helen.pettersson@riksdagen.se
leif.pettersson@riksdagen.se
maria.plass@riksdagen.se
marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se
annika.qarlsson@riksdagen.se
saila.quicklund@riksdagen.se
jan-evert.radhstrom@riksdagen.se
edward.riedl@riksdagen.se
henrik.ripa@riksdagen.se
jessica.rosencrantz@riksdagen.se
hans.rothenberg@riksdagen.se
carin.runeson@riksdagen.se
gunnar.sandberg@riksdagen.se
fredrik.schulte@riksdagen.se
anders.sellstrom@riksdagen.se
karl.sigfrid@riksdagen.se
tuve.skanberg@riksdagen.se
eva.sonidsson@riksdagen.se
anna-lena.sorenson@riksdagen.se
lars-arne.staxang@riksdagen.se
anna.steele@riksdagen.se
thomas.strand@riksdagen.se
gunilla.svantorp@riksdagen.se
per.svedberg@riksdagen.se
michael.svensson@riksdagen.se
suzanne.svensson@riksdagen.se
bjorn.von.sydow@riksdagen.se
caroline.szyber@riksdagen.se
cecilie.tenfjord-toftby@riksdagen.se
ewa.thalen.finne@riksdagen.se
olle.thorell@riksdagen.se
roger.tiefensee@riksdagen.se
tomas.tobe@riksdagen.se
asa.torstensson@riksdagen.se
lars.tysklind@riksdagen.se
roland.utbult@riksdagen.se
borje.vestlund@riksdagen.se
jessika.vilhelmsson@riksdagen.se
anders.w.jonsson@riksdagen.se
abdirizak.waberi@riksdagen.se
peder.wachtmeister@riksdagen.se
tommy.waidelich@riksdagen.se
anna.wallen@riksdagen.se
camilla.waltersson.gronvall@riksdagen.se
barbro.westerholm@riksdagen.se
cecilia.widegren@riksdagen.se
allan.widman@riksdagen.se
rune.wikstrom@riksdagen.se
maryam.yazdanfar@riksdagen.se
anders.ygeman@riksdagen.se
solveig.zander@riksdagen.se
christina.zedell@riksdagen.se

Jag har skapat en sida här där jag (snart) kommer lägga upp alla mailadresser så ni kan göra likadant. Jag funderar på om även de som röstade för FRA-lagen ska läggas till. Vad tycker ni?

En energilös politik – del 2

Såvida du inte redan är folkpensionär eller av någon annan orsak inte förväntas leva mer än max några få decennier till så är det här din framtid:

Filmen är lång, men det mesta intressanta blir sagt i första halvan (fram till 17:15). Den andra halvan säger i stort sett bara samma sak ännu en gång så den kan man skippa och ändå anses ha tagit del av budskapet.

I Sverige gör vi idag av med ca 600 TWh/år varav knappt 200 TWh kommer från oljeimporten (se graf i En energilös politik – del 1). Den formen av energi kommer bli allt dyrare för att till slut försvinna helt allt eftersom oljekällorna sinar. Eftersom vi ”bara” får ca en tredjedel av våran energi från olja (och bara får en ganska liten del energi del från andra fossila bränseformer) så är vi ändå i Sverige rätt lyckligt lottade. Eller ja, vi skulle kunna vara lyckligt lottade om det inte vore för att våra kärnreaktorer är mellan 27 och 40 år gamla och, ärligt talat, i princip håller på att falla sönder.

Vi står inför en framtid där de 600 TWh energi som vi i dagsläget årligen har tillgång till under en ganska kort tid framöver kan sjunka till ca en tredjedel om ingenting görs!

Det är därför hög tid, eller snarare så var det hög tid för ett antal år sen, att börja bygga upp nya energiformer i snabb takt för att ersätta de som kommer försvinna inom de närmaste åren, men det händer väldigt lite på den fronten. I stället pratas det mest om att vi behöver spara energi för att kompensera för frånfallet, men att dra ner på energiförbrukningen i de nivåerna är inte rimligt.

Vårat moderna samhälle förbrukar enorma mängder energi. Att vi inte kan fortsätta att leva på ett sätt som utgår från att energi alltid kommer vara billig och finnas i ett överskott börjar nog de flesta motvilligt att inse, men samtidigt har vi ett behov av energi för att kunna leva på en dräglig nivå. Många av de saker vi idag tar för självklara har en direkt, eller indirekt, koppling till att vi har en rimlig tillgång till energi. Ett exempel på en sådan självklar bekvämlighet är att det är rätt så praktiskt att folk på våra breddgrader har möjlighet att undvika att frysa ihjäl vintertid, en lyx som väldigt få förmodligen är beredda att ge upp.

Så hur mycket energi behöver vi för att klara oss? Det är lite av en ”Hur långt är ett snöre”-fråga. Hur mycket energi vi behöver för att kunna uppfylla en del grundläggande behov? Hur garanterar vi grundläggande saker som rent dricksvatten, tillgång till mat, att kunna hålla oss varma, att kunna sköta hygienen, att grundläggande samhällsfunktioner fungerar tillförlitligt osv?

Om man leker runt lite med Gapminder så går det att se att det ofta finns en energinivå som innebär en stor förändring för samhället. Man kan givetvis fundera på orsak och verkan här (är det tillgången till en viss teknik som kräver en viss mängd energi eller är det tillgången på energi som gör det möjligt att ta en viss typ av teknik i bruk?) men oavsett om energiförbrukningen är orsak eller symptom är det ändå troligt att en stor energibrist i ett samhälle snabbt kommer få ödestigra konsekvenser. Här är tex en graf som visar tillgången till energi (X-axeln) versus medellivslängd (Y-axeln) och barndödlighet (färgkodat).

Nästa exempel handlar om jämlikhet (jag har fått ta lite olika årtal i graferna beroende på vilka årtal det finns gott om data för). Y-axeln är förhållandet mellan flickor och pojkar mellan 15-24 som kan läsa och skriva på en grundläggande nivå och färgkodningen är förhållandet mellan flickor och pojkar som fått någon form av skolgång.

Den tredje grafen jag tänkte visa är hur energi och demokrati hänger samman. Y-axeln är demokratiindex och färgkodningen är kontinent bara för att visa att det här är en trend som går igen i hela världen och inte bara i vissa delar.

Här är det svårare att se en trend än på de tidigare graferna, men det finns ändå en tendens till att länder med bra tillgång på energi tenderar att få ett mer demokratiskt samhälle, förmodligen för att det är lättare för folk att engagera sig och tillgodogöra sig information i ett samhälle som dels blivit mindre arbetsintensivt och dels har bättre tillgång till kommunikation. Över lag är det väldigt tydligt i de här graferna att länder utvecklas på liknande sätt (om de tillåts utvecklas pga styrelseskick etc) i riktning mot samhällen med större personlig frihet, större möjligheter, mer jämlikhet etc och att tillgång till energi är en förutsättning för det.

Nånstans runt 1-2 toe (vilket motsvarar nånstans runt 11500-23000 kWh/år) per person förändras samhället ganska drastiskt för medborgarna medans mer energi än så inte verkar ha alls lika stor påverkan. Fast samtidigt är det här förstås också beroende på var i världen man bor. Sverige ligger tex på 5.5 toe (dvs ca 60000 kWh/år) per person vilket i alla fall delvis kan förklaras av att tillgången på energi vintertid är direkt livsavgörande. Ett normalt hushåll kan förbruka ca 10 ggr mer energi i december än i juli, vilket förstås beror på vårat klimat.

Kommer en drastiskt sänkt tillgång på energi automatiskt leda till en försämring vad gäller demokrati, jämställdhet, utbildning, hälsa etc? Det är förstås inte en absolut nödvändighet att det måste bli så, men det är troligt att vi kommer se ett samhälle där klyftorna ökar när alla försöker behålla sin del av en krympande kaka och där denna ökande oro leder till en situation där samhället snabbt blir allt mer totalitärt för att hålla en orolig befolkning i schack.

Samtidigt blir det allt mer uppenbart att den nuvarande världsekonomin inte kan hålla längre. Som jag redan skrivit om så är det inte bara olja som är på upphällningen utan även många av våra övriga resurser (som tex koppar, tenn, guld och, inte minst, fosfor) håller snabbt på att ta slut. Jag tror att samhället är kapabelt att hantera energikris eller resurskris, men att klara av båda på en gång är förmodligen ett recept på garanterad samhällskollaps.

Till viss del är resurser och energi utbytbara. Ett exempel är tex att man kan spara energi genom att byta till en modernare bil, men ett bilbyte betyder samtidigt att mer av jordens tynande resurser i form av metaller mm förbrukas. Ett annat exempel är att många företag ”konsoliderar servrarna” och sparar energi (och skaffa sig en ”miljöprofil”) genom att ersätta fullt fungerande men mer energikrävande gamla datorer med nya och energisnåla. Samma problem här; i byggande av nya datorer förbrukas lite mer av de resurser som sakta håller på att bli en bristvara.

För att bygga energisnåla hus krävs det mer avancerade byggmaterial i form av tex isolering och det krävs mer effektiva värmesystem, tex värmepumpar eller -växlare, som i stället tar mer resurser i anspråk för att konstruera. Man kan återvinna metaller och mineraler när man skrotar tex bilar, datorer, tvättmaskiner etc, men dels krävs det energi för att omvandla skrot till råämnen igen och dels finns det ingen återvinning som är 100% effektiv så för varje pryl som återvinns så blir det alltid lite skrot som går förlorat.

Ska vi ha en låg förlust av de råmaterial som sakta håller på att bli bristvara måste vi alltså räkna med att förbruka mer energi (antingen genom att använda äldre prylar längre eller genom att satsa mer på återvinning) men om vi försöker spara energi kommer våra ändliga råvaruresurser i stället ta slut snabbare. Det är möjligt att skaffa tillgång till energi från nya energityper för att ersätta energin som idag kommer från fossila kraftkällor men det är inte möjligt att tex ersätta koppar när gruvorna sinar, men om vi inte börjar ersätta de fossila bränslen omgående kommer vi ganska snart stå inför en situation där det, bokstavligt talat, inte längre är möjligt för alla människor att överleva.

För att klara den här krisen måste vi tänka om på en ganska fundamental nivå och genomföra förändringar som måste vara väl förankrad där (så gott som) alla förstår varför och är beredda att bidra till arbetet för att vi ska klara oss.

To keep these institutions accountable to the public, the scientists called for stronger consultative rights for representatives of civil society, including representatives from developing countries, NGOs, consumers and indigenous peoples.

”We should seek input from people closest to the ground, not just from the elites, not just at the 30,000-feet level,” noted Kenneth W. Abbott, a professor of international relations in ASU’s Sandra Day O’Connor College of Law. ”Consultations should not take place only at the global scale, where the broadest policies are created, but also at local scales, smaller scales, all scales,” he said.

Jag har tidigare sagt att en sån här förändring måste ske inom några decennier, men det är tydligen mer bråttom än så.

Reducing the risk of potential global environmental disaster requires the development of ”a clear and ambitious roadmap for institutional change and effective sustainability governance within the next decade,” comparable in scale and importance to the reform of international governance that followed World War II, they wrote.

I stället för att bana vägen för den här typen av samhällsförändring ser vi tyvärr motsatsen; makthavare som vill tysta kritiska röster, censurera internet och öka övervakningen. Man vill helt enkelt inte ha en öppen diskussion. Det innebär också att de nödvändiga förändringarna som en konsekvens kommer skjutas upp tills det är panik eller till och med försent eftersom politiker över lag föredrar att någon annan, efter valet, blir sittande med Svarte Petter.

Energi- och resursfrågorna är i högsta grad både en demokrati- och en överlevnadsfråga. Just nu ser det ut som om vi håller på att sumpa båda två.

Det kommer bli (minst) en del till innan jag är klar. Stay tuned.

Johan Pehrson, mannen som vill förbjuda ditt privatliv!

För knappt 1.5 år sen skrev Oscar Swartz:

Allt fler löper risk att få hela sitt liv beslagtaget på ett sätt som aldrig förr. Det borde lagstiftare sätta stopp för. I stället presenteras förslag som går i motsattriktning. Kloke Nicklas Lundblad rasar med passion. Frågam är bara när Johan Pehrson (fp) kommer att föreslå krypteringsförbud i Sverige.

På frågan om inte datalagringsdirektivet riskerar att bli tandlöst pga möjligheten att kryptera och anonymisera trafiken svarar Johan Pehrson såhär:

– Man kan inte avskriva detta. Kryptering är bra men frågan är om det ska kunna användas i de fall man tillhandahåller allmänna telefontjänster. Jag säger inte att vi ska titta på en sådan lagstiftning nu, men vi måste följa den utvecklingen noga för teknisk utveckling kommer alltid att ställa nya utmaningar, säger Johan Pehrson.

Man blir fan mörkrädd…

Jörgen Städje förringar kritiken

Det är inte bara politiker som verkar tycka det är ok att förringa motståndarna med argument som försöker förlöjliga kritiken till banala nivåer. Jag har redan skrivit om hur Johan Linander verkar ha missat hela poängen (antingen pga okunskap eller i ett försök att förlöjliga kritikerna) när han twittrade:

Klart att avlyssning innebär en integritetskränkning. Men åter igen, DLD rör överhuvudtaget inte teleavlyssning.

Nu sällar sig tydligen Jörgen Städje till de som lite nedlåtande försöker klappa opinionen på huvudet och förklara att det där vet nog de vuxna bättre än du lille vän:

Att FRA skulle ägna sig åt att spana på ungdomar som piratkopierar film är sannolikt destabiliserande desinformation. Ingen i signalspaningsverksamheten är intresserad av larviga småungar.

Sen fortsätter han att förklara hur mycket bättre allt hade blivit med mer övervakning:

Det viktiga är att man kan knipa de terrorister som skaffat fem ton ammoniumnitrat för senare bruk i centrala Stockholm, eller de terrorceller som planerar att massmörda misshagliga tidningsredaktioner. Det är bara att beklaga att norska myndigheter inte hade bättre information i fallet Breivik.

Om jag tyckte att IDG var en tramstidning innan så blev det fan inte bättre av det här. Att inte en tidning reagerar på vilken attack både FRA-lagen och datalagringsdirektivet är på tex meddelarskyddet skrämmer mig.

Det verkar som att här i Sverige har det blivit poppis att lira Breivik-kortet för att försvara ökad övervakning medans Jens Stoltenberg, Norges statsminister, i stället reagerade med de här orden:

Midt i alt det tragiske er jeg stolt av å bo i et land som har maktet å stå oppreist i en kritisk tid.
Jeg er imponert over hvor mye verdighet, omsorg og fasthet jeg har møtt.

Vi er et lite land, men vi er et stolt folk.

Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.

Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet.

Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN:
”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”

Det är lite beklämmande att Norge, trots detta, har valt att införa datalagringsdirektivet, men de gjorde det ändå mer öppet och ärligt efter en 9,5 timmar lång debatt där flera ledamöter dessutom valde att rösta efter egen övertygelse i stället för efter partigränserna. Det är förstås ändå ett bakslag för demokratin även där, men förhoppningsvis innebär det här ändå att debatten i Norge kommer fortgå pga att det verkar råda ett politiskt klimat som är mer rörligt än det svenska skyttegravskriget.

Stoltenbergs tal är, trots detta, fortfarande sant; man försvarar inte en demokrati genom att decimera den, man försvarar och stärker en demokrati genom att utöka den så den inkluderar fler av medborgarna i stället för färre. Genom att misstänkliggöra och marginalisera personer skapar vi bara fler terrorister och orsakar en ostoppbar våldsspiral. Ska vi hindra att det uppstår fler Breivik så rör vi oss som samhälle just nu åt fel håll.

Det Linander, Stävje m.fl. förespråkar är inte försvar. Det är kapitulation.

Copyright math

Democrazy

Det finns en kategori kultur som befinner sig i ett upphovsrättsligt limbo, det är de så kallade ”orphan works”. Hela den problematiken har uppstått pga att upphovsrättstiden kontinuerligt höjts vilket idag lett till att emellanåt när de som har upphovsrätten dör (eller förlag, filmbolag etc går i konkurs) så blir det ibland omöjligt, eller i alla fall extremt komplicerat, att reda ut vem som egentligen har upphovsrätten till ett verk och verket blir ett så kallat orphan work, ett övergivet verk.

Det här är speciellt ett stort problem när det gäller gamla filmer eller foton eftersom kemin sakta bryts ner, vilket på sikt kan förstöra materialet till en nivå så det inte längre går att restaurera. Det är inte helt ovanligt att man väljer att inte restaurera verk vars upphovsrätt är oklar eftersom man efteråt ändå inte vågar visa verket för allmänheten, helt enkelt för att om det senare dyker upp en upphovsrättsman och gör anspråk på verket så kan det leda till krav på ersättning retroaktivt, vilket alltså leder till att oersättliga delar av vår historia går förlorade för all framtid!

Därför har man, både i USA och Europa, försökt lösa det här dilemmat med ny lagstiftning som ska göra det möjligt för allmänheten att ta del av dessa ”förlorade” verk så att delar av vår historia inte fortsätter sitta fast i detta juridiska vacuum. Det finns dock en stark motvilja från upphovsrättshåll att tillåta den här lagen helt enkelt för att en massa fri, förhållandevis modern kultur anses riskera att inkräkta på, tja, helt krasst deras möjligheter att tjäna stålar på den andel som upphovsrättsindustrin har kontroll över.

I EU har i dagarna därför ett sådant förslag precis röstats ner med rösterna 14-12. Det i sig är inte speciellt förvånande egentligen, det som däremot förvånar lite är att det bara fanns 23 röstberättigande närvarande vid omröstningen!

EU. We put the crazy in democracy!

%d bloggare gillar detta: