Shatter – hur man säljer på 2000-talet

Vad får man om man tar gamla klassiska breakout

och kombinerar med grafik från de riktigt coola demoreleaserna?

Tja… Shatter kanske?

Jag köpte Shatter för ett drygt år sen när Steam sålde ut det billigt och har ingen aning om hur många timmar jag spelat det. Det är klart vanebildande. Ok, spelidén är väl ungefär densamma som för ca 45 år sen (ja ok, det har tillkommit lite grejor) men grafiken och kanske ännu mer musiken gör det till en helt annan upplevelse idag än då.

Det är perfekt musik att lyssna på när man hackar med, problemet  är att den inte finns på Spotify (som brukar vara min primära musikfix här i livet) och på Grooveshark finns det bara ett par låtar så jag duckade runt lite och hittade faktiskt musiken lyssningsbar på Bandcamp. Fast att hålla reda på en speciell websida för ett visst album är ju bara jobbigt, så vafan…

Dessutom; jag köpte Shatter för 2 sketna Euro och tycker att jag haft roligare än så med spelet så jag tyckte jag kunde visa min tacksamhet för ett utmärkt spel genom att köpa och ladda ner musiken med. Det är inte direkt några förmögenheter det handlar om heller.

Jag förstår inte varför det är så svårt för den etablerade nöjesindustrin att fatta galoppen. Gör det enkelt att hitta, gör det enkelt att prova och, framför allt, gör det enkelt att ladda ner i de format kunden vill ha utan massa DRM och trams som gör att det måste spelas upp i en viss utrustning. Det är dags för den gamla Internetfientliga underhållningsindustrin att tänka om!

Det borde inte vara rocket science, faktiskt. Det handlar ju bara om IT…