Tomhylsan är kastad…

Så tomhylsan Tolgfors fick gå till slut. Det var väntat och jag kan bara tolka det som ett nästan desperat försök att lugna pressen för, som alliansfritt skriver, så gick det bara nån timme från att Reinfeldt försökte gjuta olja på vågorna i en intervju (som bara innehöll vaga utlåtanden och total brist på substans, man skulle kunna tro att han gått i skola hos Göran Persson) till att Tolgfors meddelade att han frivilligt avgår.

Jag tror inte att det finns frivillighet inblandat när det gäller politiker och ministrar på den här nivån, det här var förmodligen väldigt välregisserat och när journalisterna fortsatte att uppvisa en nästan chockerande enveten koll på sakfrågan, trots det tidigare utspelet, så gjorde Reinfeldt det som varit kutym i Svensk politik så länge jag kan minnas; han offrade en lojal undersåte. Till.

Jag förmodar att Reinfeldt hoppas att journalisterna ska bli distraherade och börja spekulera i vem som ska efterträda Tolgfors snarare än att fortsätta rota runt i riksdagens smutsiga byk. Jag skriver riksdagens snarare än regeringens för man bör komma ihåg att avtalet slöts så tidigt som 2005, som i sin tur baserade sig på ett samarbete som sträcker sig ända bak till 2002.

Personligen håller jag riksdagen kollektivt skyldig för hela den här soppan och när oppositionen nu protesterar och försöker ta billiga poänger kan jag inte se dem som annat än hycklare.

Sett ur den synvinkeln är det förmodligen ett rätt lågt pris för Reinfeldt att offra Tolgfors, hellre det än att fortsätta få 10 års smutsig byk kastad i ansiktet, men frågan är om det räcker? Jag tycker att för varje minister (eller annan politisk person) som fått gå för att lugna pressen så har det blivit allt svårare ett tysta diskussionerna på Internet och Internet är dessutom rätt duktigt på att minnas och analysera saker på ett sätt som pressen sällan tar sig tid till.

IT-revolutionen har nått fram till politiken på allvar och i en era där det blir allt svårare att hålla saker hemliga är det kanske inte så konstigt att det uppstår en kulturkrock och att makthavarnas motreaktioner blir allt mer bombastiska. I USA har man börjat kalla kritiska röster för terrorister för att skrämma dem till tystnad. Är det ur det perspektivet man ska se Cencilias senaste utspel? Är det EU:s försök att en gång för alla tysta tex Anonymous och andra obekväma röster för att man hoppas att om man bara slår ner tillräckligt hårt på de som vågar sticka ut så tystnar kritiken och allt blir som vanligt?

(tack till Johan Oad för länktips)