Farbror Google vill bara ditt bästa…

Det kan nog inte vara många som missat att Google nu tänker förändra sin policy så man får en enhetlig policy för alla sina tjänster. Rent generellt så tycker jag att det låter som en bra grej, men det som är lite oroväckande är att det tydligen (och det har inte framkommit riktigt lika tydligt från Googlehåll) också kommer innebära att din historik i de olika tjänsterna kommer samköras så att Google kan få bättre detaljinformation om vem du är och vilka vanor du har.

Helt förvånande är det kanske inte. Google är, trots allt, ett kommersiellt företag och de lever på att samla och indexera information. Att de inte, likt IT-hamstrar, samlar på sig så mycket de kan om så många de kan utan försöker att uppvisa en viss måttfullhet ändrar inte det faktum att de förmodligen vid det här laget vet mer än rätt många vet om sig själva.

Idag är alltså rätt mycket av den informationen fortfarande fragmenterad över flera oberoende tjänster, men i och med policyförändringen kommer man kunna samköra mer information än tidigare vilket har potentialen att kunna vaska fram obehagligt många nya små bagateller om oss som individer. Bagateller som tillsammans kan bli en rätt komplett kartläggning.

Det är lätt att tänka att ”Äh, jag har inget att dölja” och sen känna att det här inte är nån fara eller att man försvinner i bruset. Problemet är att är det nånting datorer är bra på så är det att sortera ut signalen ur bruset och gräva fram information om dig som du troligen inte ens visste om själv att du spred.

Every time you go shopping, you share intimate details about your consumption patterns with retailers. And many of those retailers are studying those details to figure out what you like, what you need, and which coupons are most likely to make you happy. Target, for example, has figured out how to data-mine its way into your womb, to figure out whether you have a baby on the way long before you need to start buying diapers.

Google ses ofta som ”The good guys” och till viss del håller jag med. De verkar verkligen anstränga sig för att följa sitt måtto ”Don’t be evil”, men problemet är att ”Don’t be evil” inte automatiskt implicerar ”Be good” och jag tycker mig se allt oftare att Google gärna befinner sig i gråzonen däremellan. I Googles policydokument kan man läsa att:

Din integritet skyddas på samma sätt som tidigare

Målet är att ge dig så mycket öppenhet och valmöjlighet som möjligt med hjälp av produkter som Google Översikt, Annonspreferenshanteraren och andra verktyg. Våra sekretessprinciper har inte ändrats. Och vi kommer aldrig att sälja eller dela dina personliga uppgifter med andra utan ditt tillstånd (förutom i undantagsfall då vi måste göra det på grund av en giltig begäran från en domstol).

Så låt oss säga att vi verkligen tror på att Google menar vad de säger så innebär ändå det faktum att de sitter på världens förmodligen största samling med indexerad personlig data en möjlighet för tex myndigheter att kräva att Google lämnar ut information. Det har hänt förut och kommer med största sannolikhet hända igen.

Min farhåga med det här är alltså egentligen inte att Google kommer missbruka situationen utan att andra kommer kräva att få ut informationen så de i stället kan missbruka den. I det läget kommer Google hävda Force Majeure och lämna över den begärda informationen, även om de förmodligen gör det motvilligt.

Så även om jag på många sätt ändå gillar Google och kommer ha svårt att helt leva utan deras tjänster så kommer jag ändå göra fyra saker framöver:

1. Radera min sökhistorik hos Google eftersom den egentligen inte är till nån nytta för mig själv.
2. Börja använda andra söktjänster i stället, tex DuckDuckGo (och stänga av ”Search suggestions”).
3. Sluta vara slentrianmässigt inloggad på Google utan ha en dedikerad Googlebrowser när jag behöver vara inloggad (troligen en Chromebrowser i en väl inkapslad virtuell maskin).
4. Försöka hålla lite mer koll på hur mycket information Google (och andra) tjänster faktiskt slentrianmässigt sparar om mig (det är mer än man tror).

Det är möjligt att det kan ses som lite nojigt, men det måste vara upp till var och en hur pass mycket information man sprider om sig själv. Även om jag inte planerar att bli en IT-eremit så är jag ändå inte helt bekväm med att läcka information utan någon som helst kontroll eller något uppenbart syfte. Kan jag se en fördel med att jag delar med mig av privat information är det förstås en helt annan femma.

Som jänkarna säger, YMMV.