Nu fildelar jag!

Något jag tycker det pratas alldeles för lite om är att fildelning, aka torrents, aka P2P, har ett fullt legalt användningsområde. Det borde det pratas om mycket mer för det är egentligen mycket mer intressant än de personer som använder tekniken som en slags glorifierad och distribuerad kassettbandspelare.

Det är lite som när kassettbandspelarna själva kom; det går förstås inte att sticka under stol med att det stora flertalet kassettbandspelare användes för att spela in LP-skivor, kopiera andra kassettband eller spela in från radio, men det fanns ändå en kreativ funktion med kassettbandspelarna. Inte minst (men givetvis inte begränsat till) de som kallades portastudio.

I stort sett alla av de som sysslade med musik på hobbynivå på 80- och 90-talet har kommit i kontakt med de här ”All in one”-lösningarna. De var väldigt begränsade med sina fyra ljudspår och ljudkvalitén var bara i de bästa av världar knappt överlevnadsbar med dålig diskant, klart hörbart brus (speciellt om man ping-pongade mycket för att kunna lägga på fler ljudspår) och till och med hörbart svaj men prismässigt var det ett överlägset billigt sätt att kunna dra ihop några demos för att förhoppningsvis kunna kränga sina alster till närmast sörjande eller skicka in till skivbolag för chansen att få ett av de eftertraktade skivkontrakten.

Det ser precis likadant ut idag! Att hävda något annat än att den stora bulken fildelning är illegal är dömt att misslyckas (annat än om man är en retorisk självplågare), men det finns ändå en, som jag ser det, mycket viktigare funktion hos fildelningen som aldrig kommer fram i debatten; möjligheten för vem som helst att nå ut till hela världen utan att det kostar mer än en vanlig privat Internetanslutning.

Så även om jag anser att det är vansinne att övervaka och jaga ett helt folk med beställningsskrivna speciallagar så är det inte det jag är orolig för för egen del. Det sägs att om man har rent mjöl i påsen har man inget att frukta, men det är en ren och skär lögn. Usenet är, till exempel, en annan form av distribuerad informationstjänst på Internet och, precis som kassettbandspelaren och fildelning, har den använts både för laglig och olaglig informationsspridning, något som förstås upphovsrättsindustrin har sina åsikter om. Deras taktik gentemot usenet har varit att tvinga usenetservrarna att ta ansvar för trafiken, men att kräva att någon ska ta ansvar för innehållet av knappt 10 GB rådata per dag är praktiskt omöjligt och som en konsekvens har usenetservrarna tvingats lägga ner ner en efter en och även den lagliga trafiken har därmed försvunnit.

Det som händer nu är att samma taktik används mot torrenttekniken där ISP:er åläggs att ”fixa problemet”, givetvis utan att de som kräver det, upphovsrättsindustrin, tar något som helst ansvar för hur praktiskt möjligt det är eller vilka konsekvenser det kommer få. Det låter enkelt att analysera trafiken och bara stoppa det som är olagligt men saker är sällan så enkla som man först kan tro.

Några frågetecken som omedelbart infinner sig är:

• Vems ansvar kommer det bli att skapa de sökmönster som ska fånga upp illegalt delat material?
• Vems ansvar kommer det bli att sökningarna aldrig blir så breda att man får falska träffar, dvs stoppar lagligt material?
• Hur ska det undvikas att tekniken inte börjar användas på ett oönskat sätt?

Det man borde börja med att fråga sig är GÅR det alls att stoppa fildelning och med stor sannolikhet är svaret på den frågan nej, inte utan att samtidigt förstöra Internet på en fundamental nivå. Den senaste fildelningstekniken, Tribler, drar saker till sin spets genom att bland annat vara helt decentraliserat. Det är en direkt reaktion mot att många ISPer idag blockerar BitTorrent, vilket gör all fildelning, laglig som olaglig, omöjlig.

En mycket viktigare fråga är VILL vi stoppa fildelning? BitTorrent ett oerhört praktiskt och effektivt sätt att ladda ner tex Open Source i form av CD-images för datorinstallationer och för en utomstående går det idag inte att se om det är Slackware 13.37, en Windows 7-image eller filmer som smugglats ut ur en totalitär diktatur som dokumenterar övergrepp på medborgarna som jag tankar. Det enda man kan se är ATT jag fildelar, inte VAD.

Man kan dra en analogi med kassettband eller CD-R även här; när jag står där i affären och tummar på det shrinkwrappade paketet med oinspelat media så går det förstås inte att avgöra på vilket sätt jag tänker använda det. Ska jag använda det för olaglig kopiering av upphovsrättsskyddat material, stoppa det i min gamla kassettporta eller bränna ut den där Slackwareimagen jag just fildelat?

Det är klart, ur upphovsrättsindustrins synvinkel är det enkelt. Stoppa den illegala fildelningen oavsett vad som krävs! För dem är det enkelt, de vill bara ha bort illegal fildelning och de skiter fullkomligt i vilka konsekvenser det får för IT-industrin, för mänskliga rättigheter eller för samhället i stort.

Det är vi andra, vi medborgare som måste bestämma om medicinen är värre än sjukdomen den förmodas bota. Även om jag personligen inte skulle sakna illegal fildelning om den på något magiskt sätt försvann i morgon är det just konsekvenserna av upphovsrättsindustrins legala nukes from orbit som oroar mig. De ingrepp som behövs i infrastrukturen för att effektivt komma åt fildelare (i stället för dagens rena turträffar) innebär en massiv demontering av personlig frihet och demokratiska rättigheter att George Orwell skulle bli avundsjuk.

Men det är något som upphovsrättsindustrin, ärligt talat, skiter i.

UPPDATERING:

EU-domstolen har gått ut och sagt att:

EU-domstolen konstaterar att upphovsrätten och rätten till privat kommunikation inte kan skyddas samtidigt på nätet, och att den senare helt enkelt har företräde. EU-domstolens utslag är därmed ett stort bakslag för upphovsrättsindustrin, som nu mött ett av de största hindren i sin väg att försöka kontrollera nätet.

Det var väl fanemig på tiden att nån kopplade in hjärnan och tänkte till nere i Bryssel! Bra uttalande.