Jag har passerat någon form av gräns…
2012/02/11 4 kommentarer
Jag brukar alltid skriva ut elektronikscheman om jag ska läsa dem för typiskt brukar det vara svårt att få överblick på en skärm eftersom man måste zooma in för att kunna se alla detaljer och då ser man ju, förstås, bara en liten bit i taget. Dvs det är så det brukar vara. Inte den här gången.
De två skärmarna till vänster agerar tillsammans som en enda stor skärm med en upplösning på 2048×1280 och ca 28″ storlek. Vid den upplösningen händer uppenbarligen nånting väldigt intressant för plötsligt har jag lättare att få överblick över konstruktionen och signalvägarna på skärmarna än vad jag får på utskriften. Detta trots avbrottet i mitten pga att det är två separata skärmar i stället för en kontinuerlig yta…
En 2560×1440-skärm (eller två) hamnade just nu ännu högre upp på önskelistan än det varit innan! Eller kanske ett helt batteri 1920×1080-skärmar vridna 90 grader! Undra hur många grafikkort man (praktiskt) kan trycka in i en dator…
Full Mental Straightjacket 
Dags att börja skruva itu skärmarna och titta efter hur mycket av kanterna man kan såga bort utan att förstöra nåt relevant för funktionen?
Det vore ju en, em, intressant lösning men mtp att 1920×1080-skärmar idag ligger på runt 1000 spänn så funderar jag mer på två såna och ställa de på högkant!
…också… 😀
Jag menade mera för att undvika en bred skarv i mitten av bilden. Om man kunde sätta dem kloss intill varann utan den breda ramen i mitten så hade det varit snyggt.
.
Mjo, förvisso, men den stör mig faktiskt mindre än jag trodde den skulle göra. Det är främst text där det blir komplett olidligt med ett hopp mitt i, men tex i tex scheman stör det inte alls mycket. Textfönster behöver jag sällan ha så breda heller så då ser jag helt enkelt till att de ligger på ena eller andra ”halvan” enbart. Funkar rätt bra. 🙂