95 teser – del 17: Companies that assume online markets are the same markets that used to watch their ads on television are kidding themselves.

Jag anar en synnerligen avliden häst som vissa herrar tyckte om att sparka på rätt så mycket, but I’m game…

Läste en intressant artikel på Wired som börjar:

In 1988, a British mountain climber named Joe Simpson wrote a book called Touching the Void, a harrowing account of near death in the Peruvian Andes. It got good reviews but, only a modest success, it was soon forgotten. Then, a decade later, a strange thing happened. Jon Krakauer wrote Into Thin Air, another book about a mountain-climbing tragedy, which became a publishing sensation. Suddenly Touching the Void started to sell again.

Random House rushed out a new edition to keep up with demand. Booksellers began to promote it next to their Into Thin Air displays, and sales rose further. A revised paperback edition, which came out in January, spent 14 weeks on the New York Times bestseller list. That same month, IFC Films released a docudrama of the story to critical acclaim. Now Touching the Void outsells Into Thin Air more than two to one.

Det intressanta med den här historien är att det som drog upp Touching the Void ur glömskans djup var Amazons inbyggda rekommendationsfunktion. Folk hittade Touching the Void via rekommendationerna på sidan för Into Thin Air, vilket är ett tecken på hur hela marknaden, och marknadsföringen, idag ser komplett annorlunda ut än för 20 år sen då Touching the Void skulle förblivit bortglömd för de flesta.

På slutet av 1900-talet, gulderan för pre-Internetmarknader, så fokuserades alla marknadskrafter på att premiera mainstream; man försökte få konsumenterna att passa marknaden i stället för tvärt om. Målet var att ha en så liten och vinstmaximerad katalog som möjligt eftersom distributionskanalerna var begränsade, men med Internet har det tänket blivit förlegat. Distributionskanalen är idag snudd på oändlig, en företagare i Säffle behöver inte längre bara optimera sitt utbud för att skapa vinstmarginal mot ett begränsatt lokalt kundunderlag utan kan lika gärna sälja ett hårt specialiserat eller vansinnigt brett utbud (allt efter hur man driver sin verksamhet, förstås) mot ett kundunderlag som sträcker sig från Säffle till Bangladesh.

Inom musiksverige märks det här rätt tydligt. Tyska företaget Thomann har tex lyckats med att bryta sig in på marknaden så pass att de traditionella stora kedjorna märkt det ganska hands-on. Det är ju inte så konstigt kanske, en onlinebutik som kan ha stora, billiga lager nånstans ute i nowhere har förstås helt andra möjligheter att erbjuda enorma sortiment till låg kostnad och behöver inte betala dyra centrumhyror för att nå till sina kunder. Det ger även möjlighet att verkligen mjölka ”den långa svansen”:

The average Barnes & Noble carries 130,000 titles. Yet more than half of Amazon’s book sales come from outside its top 130,000 titles. Consider the implication: If the Amazon statistics are any guide, the market for books that are not even sold in the average bookstore is larger than the market for those that are

[…]

When you think about it, most successful businesses on the Internet are about aggregating the Long Tail in one way or another. Google, for instance, makes most of its money off small advertisers (the long tail of advertising), and eBay is mostly tail as well – niche and one-off products.

[…]

This is the power of the Long Tail. The companies at the vanguard of it are showing the way with three big lessons. Call them the new rules for the new entertainment economy.

Det finns inga genvägar om den traditionella marknaden vill överleva (hej nöjesindustrin, jag menar speciellt er!), vill de det så kan de bara det om de anpassar sig. Erbjud allt från gamla mossiga stumfilmer från 20-talet och framåt (loooong tail), sänk priset till en bråkdel av idag (som Android market och Apple App Store gjort) och lär av Amazon, Google etc när det gäller marknadsföring (rekommendationer, personliga ads etc).

Adapt or die.