95 teser – del 12: There are no secrets. The networked market knows more than companies do about their own products. And whether the news is good or bad, they tell everyone.

Ifall ni inte redan visste så frilansar jag för en firma som bygger motorstyrsystem för elbilar. Vi är, med viss rätt om jag får säga det själv, rätt stolta över vår produkt och har lagt ner mycket möda på att verkligen göra den så bra som vi bara kunnat vilket, tyvärr, även gjort den lite i dyraste laget (kvalitet har, av någon outgrundlig anledning, en tendens att kosta). Det finns billigare prylar som inte är lika kaxiga men det är ok för de konkurrerar med pris, vi (eller ja, de jag frilansar för) gör det med tuffare kvalitetskrav. Det finns en plats för båda varianterna.

Det som däremot inte är lika ok är när det kommer in lycksökare på marknaden som försöker prångla på folk ren skräp för att tjäna en billig hacka, men tyvärr förekommer även sånt även om det sällan blir långvarigt. För ett tag sen dök det upp en sån tjomme i ett forum jag frekventerar. Han inte bara försökte kränga prylar med dålig kvalitet till ett orimligt lågt pris, han påstod även att hans prylar var överlägsna samtliga andra produkter samtidigt som hans snack emellanåt avslöjade en skriande brist på kompetens just vad det gällde hur man designade såna här styrsystem. Likväl, han lyckades kränga en del av sina tveksamma produkter och det dröjde inte länge förräns saker började gå sönder och när folk började kräva reparationer eller pengarna tillbaka så blev det mest snack och väldigt lite verkstad.

Där nånstans surnade folk till på allvar och började gräva lite varpå man upptäckte att han förekommit även tidigare i samband med rätt tveksamma affärer och pressen på att förklara sig ökade. Bortförklaringarna analyserades och dissekerades, klagomålen på den uteblivna supporten ökade tills någon helt enkelt konstaterade att han nog kunde se i månen efter att någonsin få se vare sig en fungerande enhet eller pengarna tillbaka, sket i all ”warranty void”-varningar och öppnade lådan.

Det han såg i den öppnade lådan var så uppenbarligen uselt gjort att han tog foton på hela rasket och la ut till allmän beskådan, hela konstruktionen är ett sorgligt hopkok baserad på en modifierad lampdimmer(!) och hemlödd elektronik på en labbplatta och definitivt inte en robust konstruktion gjord för att tåla miljön under motorhuven i en bil. Efter det var det liksom inget snack längre, killen var avslöjad som bluffmakare och så fort någon över huvud taget nämnde hans namn i något sammanhang varnade alla andra personen från att ha någonting över huvud taget att göra med denna lycksökare.

Nu är iofs de flesta företag/entrepenörer inte fula fiskar som gör sitt bästa att lura på folk sån här uppenbar dynga, men det visar ändå på en intressant konsekvens av den ökande kommunikationen mellan vanliga människor; det blir allt svårare att ägna sig åt lurendrejeri i en värld där det tar sekunder att ta reda på om något verkligen är för bra för att vara sant eller ej.

Det känns som en bra sak.

Andra som skrivit: Magnihasa, En Snel Hest, EnRIz, Maloki