…det går åt helvete…
2011/11/29 1 kommentar
Det är väl inte någon överraskning för någon längre (förutom ett antal politiker nere i Bryssel som kört ner huvudet i sanden) att Eurokrisen är högst påtaglig och att kostnaden för att rädda denna kontraption redan passerat alla rimliga gränser. Eller som de där snubbarna på andra sidan pölen brukar uttryka det, to throw good money after bad. Att det här inte kommer hålla i längden vet alla som haft en period i livet då man haft lite krattig ekonomi, förr eller senare måste man ta tag i situationen och försöka ordna till ekonomin, inte skaffa ett kreditkort till för att skjuta upp problemen ett tag till. Tyvärr verkar de där typerna nere i Bryssel aldrig lärt sig den läxan och just nu verkar de försöka slå nytt internationellt rekord i Ponzibedrägeri. Vem som kommer få betala kalaset kräver inte många hjärnceller för att inse…
Att folkets förtroende för våra politiker i Bryssel är katastrofalt lågt är kanske inte så konstigt när de sköter sina uppdrag som de gör (och nyheter om att Reinfeldt verkar se sig själv som en ny Il Duce gör inte situationen direkt bättre på hemmaplan heller) och ett tecken på hur illa det är är att kreditvärdesinstitutet Moodys nu varnar för att 87 banker inom EU bedöms inte klara sina finanser längre.
De har även en överskådlig graf (elegant ritad av Liv Widell) som visar turerna i Eurokollapsen och hur kedjereaktionerna förstärker varandra. Den grafen har dock ett fel som jag ser det, den kan ge ett intryck av att det finns en väg ut (där uppe till höger). Jag tror inte ett skit på det, utan jag skulle vilja påstå att situationen snarare ser ut såhär (och hoppas på att Liv/SR/andra berörda förlåter mig för den lilla remixen):
Ju längre klåparna i Bryssel tillåts klanta runt med Europas ekonomi, dess mer demokratifientliga tvångsåtgärder kommer de införa och dess större kommer skadan bli på lång sikt. Det är inte frågan om om Euron kommer kollapsa, det är bara frågan om när och ju längre det dröjer, dess värre blir kollapsen.
Mao, det går åt helvete.
Full Mental Straightjacket 
Det finns några lösningar som jag ser det:
1. En Union som bygger på att alla EU-länderna får en gemensam ekonomi och att bidrag ges till de skuldsatta länderna som ett slags glesbygsbidrag, men i detta fallet får det nog kallas korruptionsbidrag och då blir detta en gemensam välfärdsekonomi där högre skatter i alla länder samtidigt medverkar till att alla till en början betalar tillbaka skulderna som skapats av de som överkonsumerat och bankerna då får överleva.
2. Bankerna som lånat ut pengar till människor som inte kan betala tillbaka får lösa sina förehavanden på egen hand och ev. gå i konkurs. Då får de som skapat problemet genom sin egen korruption och dumhet stå för kalaset. Människor som överbelånats förlorar då bil och hus till bankerna som i sin tur förlorar på en marknad som redan är mättad av överkonsumtion.
3. Ett nedmonterat EU. Varje land kan då balansera sin egen ekonomi effektivare.
4. Giljotinering av de som vägrar föra en human politik och införande av demokrati igen.
Med det som sker just nu runt om i världen satsar jag på nummer 4 eftersom det hänt förr. Historien tenderar att upprepa sig. Chopp chopp chopp.