Humanism paketerad i form av motion B02 (ett mjukt paket med kärleksröda snören…)

Det finns de som anser att humanistmotionen är ett hot mot Piratpartiet och som anser att valet 2014 bara kan vinnas om humanistmotionen röstas ner. Men faktum är att ingen egentligen kan säga vad som kommer vara vinstlotten i valet 2014 och att gissa om humanism kommer hjälpa eller stjälpa är oerhört svårt tills man sitter med facit i hand, förstås. Det är dock inte det relevanta här.

Piratpartiets största uppgift är egentligen inte att vinna val.

Vi tar det igen för maximalt genomslag:

Piratpartiets största uppgift är egentligen inte att vinna val.

You with me? Bra.

Det Piratpartiet gör är att förändra den politiska scenen. Piratpartiet utmanar gamla sanningar (fildelning tar jobben från musikerna, utan patent uppfinner ingen nånting, staten måste få rätt att jaga brottslingar mer effektivt, you know the drill) och det tunga jobbet här är att nå fram till folk. Kommer man med en radikalt annorlunda åsikt än den gängse accepterade så blir man definitivt betraktad med skepsism och ska man bryta ner den skepsismen måste det till någonting annat än bara rena fakta. Detta någonting annat kan tex vara gemensamma värdegrunder.

Så länge som Piratpartiet i mångas ögon består av ett gäng vita, lönnfeta män i yngre medelåldern som jobbar med data kommer vi ha en fin liten kärntrupp glada vita, lönnfeta män i yngre medelåldern som försöker rädda världen via Facebook. Schysst så, men även om jag tex gillar Rick så är hela hans uppenbarelse ett klockrent exempel på en vit, lönnfet man i yngre medelåldern som jobbar med data. Det är precis lika illa i författarens fall så det finns en del empirisk erfarenhet på den här fronten.

Insert Anna. Anna är vit, ok, skit händer, men Anna är inte man. Redan där har jag märkt att många fördomar fallit hos folk i min omgivning. Anna kommer dessutom från bokbranschen och är flata. Man kan verkligen höra en halv porslinsbutik av fördomar braka samman som om en elefant dansade tango med en ångvält därinne. Anna har inte egentligen ändrat Piratpartiets politik men hon har ändrat fokuset lite, breddat debatten och även hur omvärlden ser på oss bara genom att vara just Anna. Våra sakfrågor har inte ändrats ett skit, våra åsikter står sig men vi bemöts annorlunda för att vi numera har en ny fasad.

Det är det här det handlar om; förändra attityden, inte Piratpartiets politik. Så vi skriver in humanism som en grund för Piratpartiet? Big deal, den kommer passa som en väloljad hamster i ett toalettrör i våran politik för vi har, egentligen, redan det synsättet. Det kommer inte innebära att vi kastar ut slagorden ”Integritet – Kultur – Kunskap” eller i övrigt river upp vår politik men det innebär att vi formaliserar ett skäl; ett varför. Varför vill vi tex förändra upphovsrätten eller riva upp patentlagstiftningen? För att vi tror på humanism (och agerar efter det!).

Humanism som värdegrund kommer göra det så otroligt mycket svårare att avskriva oss som ett gäng blekfeta nerdar, det gör att vi kan ta diskussionen till andra på ett enklare sätt eftersom det ger oss en gemensam värdegrund. Det kan tyckas som en skitsak men vårat stora problem är egentligen inte att våra sakfrågor är speciellt kontroversiella eller samhällsomstörtande utan att på många områden är vi så långt före i vårat resonemang att vi ibland lika gärna kunde försöka förklara strängteori för någon som med nöd och näppe tog sig igenom högstadiet.

Att nå fram till andra, att skapa en identitet som andra kan se sig själva i kräver gemensamma beröringspunkter på en elementär nivå. Det är möjligt att dessa punkter ter sig självklara för många Piratpartister men det är för att många av oss haft ett antal år på oss att stöta och blöta våra frågor. För någon som kanske i tidigare val mest har funderat över de klassiskt populistiska frågorna vård, skola, skatter etc och först nu börjat få upp ögonen för att det kanske är lite märkligt det där att man inte får kopiera musik längre (”Jag har ju massor av blandband i en kartong i källaren”, typ) så är det lite oöverstigligt att börja med att klättra upp i högsta hopptornet och felfritt genomföra en dubbel Mollbergare med skruv.

Om motionen går igenom innebär det inte, som någon var orolig för, att vi måste förklara vad humanism är, humanism kan däremot vara del av förklaringen av varför våra frågor är viktiga även för dem. Även om de är en familj med två föräldrar och tre barn som delar på en dator som står undangömd i en alkov i en korridor på övervåningen som bara används för bankärenden och lite småsurf ibland (jodå, finns fortfarande såna människor). Det är därför jag är övertygad om att humanistmotionen är en bra grej; det gör det lite lättare att förklara hur vi tänker för folk som inte är datornerdar som hänger på sociala forum 25 timmar om dygnet, lite lättare att förankra våra frågor i deras vardag, lite lättare att hitta en gemensam grund att resonera från som kan leda till att vi och våra frågor får en bredare förankring i samhället.

Och SEN vinner vi valet.