The Party’s Over
2011/10/11 5 kommentarer
- Greece defies Europe as EMU crisis turns deadly serious
- Euro-krisen: Det här kommer att gå åt helvete!
- En snabb kritik av stora enheter
- Nightmare vision for Europe as EU chief warns ‘democracy could disappear’ in Greece, Spain and Portugal
- Traders nervous before Slovakia bailout fund vote
- Trichet Sees ‘Systemic’ Risk as Greek Writedowns Divide EU
Jag blir allt mer övertygad om att partyt är slut och att det bara är en tidsfråga innan baksmällan kommer. Att EMU-samarbetet kommer få uppleva sitt 20-årsjubileum känns ganska osannolikt och om det gör det kommer det vara i ett Europa som är så totalt förändrat att det kommer ha mer gemensamt med dagens Kina än med det Europa vi växte upp i. Att EU redan lider av ett demokratiunderskott är knappast en nyhet men ingenting är så dåligt att det inte kan bli värre och ska man tro Barrosos dystopiska förutsägelser så är det unionländerna i södra Europa som skiten verkligen kan träffa fläkten.
Den stora frågan är egenligen inte om EMU-samarbetet kommer kollapsa, utan när, och hur mycket man kommer urholka demokratin i sina desperata försök att hålla liv i något som mest påminner om Sovjetunionens planekonomi än en fri marknad värdig en demokrati. Att alla nu avvaktar Slovakiens beslut om bailoutfonder är kanske inte så konstigt. För att Slovakien själva skulle få komma med i EU-samarbetet var de tvungna att uppfylla flera krav så det är kanske inte så konstigt att de tycker att tex Greklands något oansvariga beteende måste lösas. Jag är inte ekonom, men jag har en känsla av att om man erkänner att Grekland verkligen är bankrutt och inte kommer kunna betala tillbaka så kommer det ha en något oangenäm påverkan på övriga länder inom EMU-samarbetet.
Så det kanske inte finns så stor orsak att festa loss i Bryssel längre. Besides, det går inte att ha mycket till party om man inte får ha ballonger längre…
Full Mental Straightjacket 
Uppenbarligen går utvecklingen två steg framåt, och sedan ett steg bakåt.
EU grundades ursprungligen för att undvika fler krig i Europa.
Ifall det är något som ger minst välfärd för flertalet, förutom för vapenhandlarna och världens banksters, så är det konflikter och krig.
Tyvärr har man de senaste 20-30 åren speedat up processen med att anta nya medlemsländer. Man skulle ha väntat en-två generationer för att utjämna de sociala skillnader som nu kommer upp i dagen.
Klokast torde vara att backa klockan, på något vis, och börja om på ny kula. Och ta lärdom av det som pågår nu.
Jag har två teorier runt varför EU skapades. Den fina och snälla teorin är att det är goda intentioner som gått för fort och blivit fel (ungefär som ditt resonemang ovan), den mindre snälla och ganska cyniska teorin låter såhär:
Om man är riktigt cynisk så skulle man kunna kalla det fjärde riket och dra paralleller med ockupation etc, men även om man inte går så långt så har jag mer och mer fått uppfattningen att EU är en politisk best skapad av makthungriga dårar som tror att man kan få folk att samarbeta om man bara vill tillräckligt mycket.
Ungefär som Jugoslavien. Fast Jugoslavien funkade pga Tito, när Tito dog brakade Jugoslavien samman. EU har ingen sån stark ledare att samlas runt så ju mer totalitärt EU blir, dess mer kommer det knaka i fogarna men eftersom EMU-samarbetet just nu ligger pyrt till måste man dra mer kontroll till Bryssel (främst ekonomipolitiken) så på nåt sätt känns det som att hela unionen just nu sitter i en pest och kolera-situation och vi kan egentligen bara välja HUR vi ska kraschlanda, inte om.
Dagens EU är dömt att misslyckas. Hade man nöjt sig med att skapa en lös handelsunion (som var det jag för övrigt trodde jag röstade för för en oherrans massa år sen) hade det kanske kunnat funka, men hela konceptet med gemensam valuta, centralbank och skit var kört från dag ett. Jag tror inte att antalet medlemsländer spelar så stor roll, det var sättet man försökte korvstoppa en hel kontinent med vansinniga visioner som jag trodde hade dött i och med Sovjetunionens fall som skapat en olösbar situation.
Jag håller med om allt det ovanstående.
Förutom ”dagens Kina” ändra det till gårdagens kina så är jag med till 100%
Och ”Uppenbarligen går utvecklingen två steg framåt, och sedan ett steg bakåt” det var nog sant för 5år sedan.
Nu är det ett steg framåt och 2-3 steg bakåt.
Ja, jag har sagt ett tag att Kina och EU kommer mötas halvvägs en vacker dag. Det kanske är dags snart?
En parentes, ur minnet av vad jag fick lära mig i pluggandet före folkomröstningen: EU började som Kol- och Stålunionen, som ett samarbete mellan ett par länder för att kunna konkurrera med några andra. Minns inte exakt vilka parterna var. Ett slags nationernas kartell, alltså. Fredstanken och annat rosa fluff lades till med tiden.
I övrigt känns det som Qers analys ligger rätt nära mina egna tankar.