Varför jag inte använder Facebook
2010/10/21 15 kommentarer
Då och då händer det att personer i min omgivning frågar mig varför jag inte skapar ett konto på Facebook så de lättare kan få tag på mig, men även om jag inser att Facebook är väldigt smidigt och intressant så har jag inget som helst förtroende för Facebook som företag. Jag var skeptisk till Facebook redan från början, men när en vän bjöd in mig till ett fotoalbum han lagt upp på Facebook så hände två saker, en förväntad och en mindre förväntad.
Det som givetvis var den förväntade reaktionen var att jag fick ett e-mail som sa nåt i stil med ”A har adderat dig till sitt fotoalbum, för att se bilderna måste du skapa ett konto” (ungefär, fritt från minnet) men det som gjorde att min misstänksamhet förvandlades till direkt avoghet var att tydligen så syntes min inbjudan i fotoalbumet så A:s vänner B, C, D etc som också är mina vänner trodde att jag redan hade skapat ett konto och jag fick i snabb följd mail som lydde ”B vill gärna bli vän med dig, för att ni ska få kontakt måste du skapa ett eget konto”, ”C vill gärna bli vän med dig…” osv. Pling! Pling! Pling! *Nudge* *Nudge* Pling! Pling! Kom igen, känn grupptrycket, du vet att du egentligen vill! Se hur många andra som redan är med, första gången är gratis…
Inom mindre än en timme fylldes min inkorg med en smärre trave mail med samma innehåll men med olika ”avsändare”, Facebook hade alltså redan börjat nysta upp mitt sociala nätverk utan att jag ens hunnit ge mitt medgivande och det enda sättet att få stopp på det var att klicka på en länk som registrerade att jag inte ville ha någonting med Facebook att göra, min motvilja mot Facebook är alltså ofrivilligt registrerad på Facebook. Knappast en situation jag uppskattar.
Så varför gör nu Facebook såhär? Enkelt, det handlar förstås om pengar:
My buddy Robert X. Cringely wonders if Facebook is evil or merely incompetent. That’s an easy one: both — not to mention arrogant and greedy. But how surprising is that? Facebook is in business to make money, whether it’s from advertising or the increasingly attractive treasure trove of third-party apps. Never mind that ”don’t be evil” stuff. Mrs. Zuckerberg’s boy Mark wants to be a billionaire for real — not just on paper.
[…]
Facebook has fooled us not just once, but over and over again, blithely exposing users’ private information to any advertiser or creep who happens to get interested. It’s a tired drama. The company messes up, it gets caught, the media freaks out, the company apologizes. Then the cycle starts all over, as it did this week when the Wall Street Journal learned that it’s not just Facebook harvesting personal data — Facebook’s platform developers are in on it as well. That data is being shared with advertisers and Internet tracking companies, whether or not users have opted for privacy.
[…]
There’s a wonderfully symbiotic relationship between Facebook and its major app developers. Apps make the service much more attractive; indeed, the proliferation of cool add-ons propelled Facebook past also-rans like MySpace. And without Facebook, the developers are in Palookaville. Everybody has an incentive to get along and keep on raking in the bucks.
[…]
All in all, the Facebook ecosystem could generate $1 billion this year. You think that the Boy Billionaire is going to mess that up by worrying about your privacy? No way. So the privacy breaches will continue, no matter how shocked the company says it is. And anything you do or post on Facebook, regardless of its privacy settings and policies, will be fair game.
Jag har helt enkelt inget som helst förtroende för Facebook och dess nonchalanta syn på deras användares integritet och därför vägrar jag gå med. Att större delen av min bekantskapskrets redan verkar ha konto där är deras ensak, jag tänker inte bidra genom att bli ännu en av de personer som indirekt skapar det sociala tryck som får allt fler att villkorslöst ge upp sitt privatliv till ett företag som säljer det till högstbjudande.
Pingat på Intressant.
Full Mental Straightjacket 
Precis så tänker jag också!
Sedan förstår jag inte folk som blir beroende av FB och tar allt som står där seriöst. Det är så sjukt löjligt att bara det får en att vilja slippa den sajten. 🙂
Jag skulle direkt byta om det fanns ett bra alternativ som man kunde promota av ren välvilja. Vad ska vi kalla det ”Nicebook”?
Ja det är ju den ena anledningen. ”Beroendet” som någon kommentatör nämnde är den andra. Jag har inte ett facebookkonto allra främst därför att jag vill visa att jag inte behöver ett. De flesta av mina vänner och bekanta bemödar sig faktiskt att skicka relevant information i stil med inbjudningar och kuriosa till mig via andra kanaler; någon gång kanske det kommer att fungera som exempel för någon annan som inte heller vill vara en av alla andra.
Sen bidrar det väl att jag faktiskt är en ganska flitig integritetsriddare oxå.
Och så något utöver enbart ”håller med”-kommentar:
Jag skulle nog tro att FB inte säljer enbart till högstbjudande utan till mer eller mindre alla som är beredda att betala ”marknadsvärdet” av informationen.
Ni låter som om ni hade varit emot telefonen också – genuint misstänksamma mot nyskapande tekniker för att kommunicera. I och med telefonens införande så blev det plötsligt möjligt att se på vilken adress folk bodde, se deras yrke, kolla när dom var hemma eller inte samt få det att ringa med en skrällande signal hemma i DERAS hem utan att dom ens bett om det! Staten fick dessutom en möjlighet att lyssna på varje samtal, ja, från början var det faktiskt alla linjer helt öppna. TUR att inget Piratparti fanns då som drev kampanj mot detta farliga och integriteteskränkande medium!
Ingen behöver öppna konto i facebook. Att du blev ”antastad” av facebook beror på din vän, han med fotoalbumet, och inte på facebook i sig. Deras sätt att värva nya medlemmar är naturligt och inte värre än telefonförsäljare som ringer hem med erbjudanden. Facebooks system svarar upp mot de önskemål som miljontals användare accepterat och som dagligen mängder med nya användare uppskattar – i själva verket är den bakterieliknande spridningen över världen själva fundamentet för facebook. Det är därför vi användare ständigt och gladeligen låter oss överraskas av att nya gamla bekanta dyker upp där!
Integritetskränkande? My ass, var och en reglerar helt och hållet själv vad man vill lägga ut, visa och göra. Men integritetsriddarna är plötsligt rädda för allt – men fortfarande är det tack och lov tillåtet att diskutera politik med kompisen på tunnelbanan, trots att femtio andra personer kan höra vad man säger och rapportera det till storebror.
Hörni, tänk – det finns dom som är rädda för igelkottar också. De ser taggiga ut, har ofta massor av fästingar och luktar inte gott. Men särskilt farliga är dom väl ändå inte?
Var nu inte så dystert teknikfientliga. Ha skoj och umgås LAGLIGT på nätet istället – det är strt och räcker till för oss alla! Ajöken.
Tjaaa… Vad ska man svara på det här, då.
Nä, jag låter bli. Det var bara för tramsigt och ostrukturerat, Ha det så roligt bland tomtar och troll. 😉
Tjaaa… Vad ska man svara på det här, då? 🙂
Jo, att det är ett gammalt knep att kalla oliktänkande för tramsiga och ostrukturerade. Men jag tycker fortfarande att du är teknikfientlig, ser spöken mitt på ljusan dan och pladdrar om att Facebook är integritetskränkande trots att de bara använder sådana marknadsföringsmetoder som numera är gängse i och med den nya tekniken.
Och, som sagt: du hade säkert tyckt likadant om telefonen, om ud varit samtida med Bell.
Ha det kul själv.
Men du ÄR ostrukturerad i ditt resonemang. Det håller helt enkelt inte samman.
Att kalla någon för teknikfientlig när denne kritiserar ett företag pga dess affärsmodell och bristande respekt för användarnas integritet är faktiskt inte logiskt. Alls. Din jämförelse med telefonerna haltar även den, för det är pga att det tekniskt GÅR att avlyssna tex alla telefonsamtal förhållandevis enkelt som lagen reglerar det i 4 kap, 8 paragrafen:
Just detta att avlyssna telefoner är också nånting som många upplever som integritetskränkande, det vet vi empiriskt inte minst från Tyskland, så när du tramsar på där om att staten kan avlyssna telefoner som om det inte vore ett problem så förringar du det behov de flesta människor (men tydligen inte du) har av att ha en privat svär omkring sig.
Att jag fick ett mail som meddelade att person A ville bjuda in mig till Facebook har jag inga som helst problem med, möjligheten att tipsa andra om olika skoj saker på nätet är praktiskt. Det jag blev förbannad över var att de inte väntade på mitt godkännande innan de publicerade infon till övriga i våran beantskapskrets och det anser jag helt enkelt är ett jävla sätt. Det har ingenting över huvud taget att göra med att jag skulle tycka illa om tekniken som sådan, det är en direkt kritik mot deras affärsmetoder där jag anser att det ska krävas att jag, som användare, först ska godkänna deras avtal/regler innan de snärjer in mig i deras sociala nätverk.
Och om du tar och läser texten som jag länkar till så berättar den artikeln att Facebook ÄR integritetskränkande, de bryter ingångna överenskommelser och säljer data som användaren tror är privat. Det är givetvis upp till dig att se det som ett problem eller ej att Facebook säljer dina privata data till tredje part, men när du påstår att Facebookkritiker är teknikfientliga är du fullständigt ute och cyklar.
Du blir inte mindre tramsig genom att försöka hånas genom att dra upp rädsla för igelkottar och annat irrelevant. Så när du säger ”det är ett gammalt knep att kalla oliktänkande för tramsiga och ostrukturerade” så vill jag poängtera att du faktiskt var den som började använda härskartekniker.
Läs även bloggen webhackande om privat kontra publikt.
Att jämföra hemlig avlyssning med att någon uppsnappar något du säger på bussen är inte riktigt korrekt, på just punkten hemlig. På bussen vet du vem som sitter nära dig och du gör själv valet att sänka rösten när du säger något känsligt alternativt att avstå helt.
Hemlig avslyssning på nätet där du inte har möjlighet att ha någon aning om vilka som olovligen tjuvlyssnar på dig och vilka som bryter sina löften om konfidentialitet är värre.
Och om någon nära dig börjar sprida alla dina förtrodda hemligheter för vinden så skulle även du gå i taket över det.
Pingback: Facebooks förmenta farlighet « Dagens Kommentar
Äsch! Riktigt så farligt är inte facebook 😉
Jag har ingenting emot facebook. Men jag tappade lusten när ja hade playahead och lunartstorm. Till slut satt jag bara inne av vanan.. satt och tryckte runt och det gav inget. Så då lovade ja mig själv att jag aldrig ska skaffa ngn sån där community grej igen.
Sen tycker jag världen redan är ytlig som den är och facebook känns väldigt ytligt. Vi lever i sånt stressigt samhälle där psykiska ohälsan ökar. Är väl inte så konstigt när folk stressar igenom dagarna och ska vara så tillgängliga? När det inte längre är viktigt att va lycklig utan istället ska du verka lyckad.
Ne jag gillar lite djup hos människor och vad ngn ska äta idag, vad de gjort i veckan, vilken fest de varit på osv är helt ointressant enligt mig.. Men alla är vi ju olika.
Ja tycker som det gamla ordspråket ”bättre me en fågel i handen än tio ute i skogen”..
Jag har precis motsatt åsikt; Jag har inget emot sociala siter men just facebook har ett ökänt track record när det kommer till hur de hanterar privat information, både oavsiktligt och avsiktligt. Sociala siter blir ju också vad man gör dem till, de forum, twitterflöden, RSS-feeds etc handlar om saker jag intresserar mig av. Jag skulle aldrig få för mig att tex följa en modebloggare, nån ordning får det allt vara!
Stressen tror jag kommer av att vi försöker hinna med för mycket, då gäller det att dra ner på det som är minst intressant. Själv försöker jag gå ner i arbetstid… 🙂
Det vore guld med en community som fungerade tillsammans med NoScript. Skulle byta direkt och meddela alla att byta med mig samtidigt. WordPress är ganska trevligt och fungerar ju ganska väl utan script. Kanske framtiden kommer bli trevligare och trevligare. Tänk om jag hade varit programmerare. :oD
Pingback: Vem bryr sig egentligen om sin integritet? « Full Mental Straightjacket