Ok, det FINNS fördelar med Stockholm med…

Gott. 🙂

Gonatt

Nu får det vara nog med valarbete för den här gången. Jag lyckades faktiskt hamna på knuff några gånger och låg som bäst på plats 109 på politometern, det tycker jag är helt ok och ett tecken på att det jag skrivit i alla fall varit mer intressant än färg som torkar! 😉

Just nu åker jag i en skåpbil fullastad med glada pirater (trots valresultatet) som åker igenom Stockholmsnatten, det är lite surrealistiskt. Att dessutom blogga när batteriet sakta tar slut är, err, intressant. Speciellt som mlg kör, err, intressant. Jag ligger i en intressant liten hög med laptoppen på magen. Dessutom luktar det bensin. Wooo!

Men nu blir det nog lite blogsemester, tror jag. Jag planerar iofs inte att helt sluta blogga, men jag kommer definitivt ta en paus och sen får vi helt enkelt se vad som händer med bloggen. Lite politik blir det säkert även framöver, men förmodligen kommer bloggens ämnen breddas lite med. Eller så kanske den flyttar till en ny site för att jag ska kunna fila lite mer på funktioner och look. Eller så blir det nånting helt nytt i stället för en blogg! Endast fantasin sätter gränser! 😀

Nå, men först blir det nog, som sagt, en paus medans jag försöker hinna med lite annat i mitt liv som blivit lite eftersatt på sistone. Just nu händer det väldigt mycket i mitt liv, mer än jag hinner med! Kanske skriver jag lite om det med framöver? Vem vet?

Men nu, ärade läsare:

Godnatt, och på återseende.

/Q

Mjaha, det gick ju inte riktigt som jag hade hoppats…

Det är förstås för tidigt att säga för mycket eftersom resultatet fortfarande är temporärt och förtidsröstningarna samt utlandsrösterna är kvar att räkna, men vi kan konstatera med i princip förvissning att Piratpartiet enbart gjort måttliga framsteg jämfört med 2006 men att det å andra sidan är ganska säkert vid det här laget att Sverigedemokraterna kommer komma in i Riksdagen. På nåt sätt känns det som att de etablerade riksdagspartierna bett om det genom att konstant försöka ignorera problemet i stället för att ta itu med det, men som jag konstaterat tidigare så kan de inte heller bemöta Sverigedemokraterna utan att öppna för kritik, så, tja…

Jerlerup gav en rätt bra serie analyser på Twitter:

• Analys 1: Socialdemokraternas strategi att kalla Sverigedemokraterna ett högerparti legitimerade Sd.
• Analys 2: Expos och partiernas ovilja att bemöta Sd.s IDÈER (& idéerna deras stöd i valmanskåren har) funkade inte.
• Analys 3: Hur gjorde arbetarrörelsen så deras aktivister än idag inte vet att Sd.s väljare kommer från arbetarrörelsen?
• Analys 4: Reinfelts förklaring att han bara kan vinna en debatt med en full Jimmie Åkesson kommer att gå till historien.
• Analys 5: Alla som förstod att Ab:s och Expressens löp idag var ett stöd för Sverigedemokraterna räcker upp en hand!
• Analys 6 (7 egentligen, men jag tror han numrerade lite fel): Expos bristande kritik av sossarna var skadlig. Lektion 1: bit alltid den hand som föder en!
• Analys 7: Tystnaden om integrationsproblemen har gett Sverigedemokraterna problemformuleringsmonopolet.
• Analys 8: Hur många röster bidrog Dror feilers vuvuzela tutande med till Sverigedemokraterna månn tro?
• ANalys 9: Nu måste integrationsproblemen DEBATTERAS och lösas, annars får Sd 20% nästa val!

Och tyvärr tror jag inte att de etablerade partierna kan lösa integritetsproblemen utan att samtidigt erkänna att de är plattfötterna som skapat dem, så vi har en potentiellt rätt skrämmande framtid framför oss. Ett stort problem nu är förstås att SD fått legitimitet genom att komma in i Riksdagen och har ett parti väl kommit in så är det ytterst ovanligt att det åker ut igen. Jag roade mig med att skapa en kurva över hur de första valen sett ut för olika partier:

Sista siffran för SD är fortfarande en preliminär siffra och det de har just nu i sammanräkningen. Det man kan se här är att det krävs någon form av nyckelhändelse för att ett parti ska komma in, i Centerns, Miljöpartiets och Vänsterns fall kan det ses att det uppenbarligen fanns ett uppdämt behov, men för både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna krävdes att någon form av extern reaktion krävdes för att ge dem den behövliga knuffen. I KD:s fall var det samarbetet med Centern, i Sverigedemokraternas fall blev det helt enkelt en walk-over från de etablerade partierna.

Så vad kommer hända nu? Ja, det blir väl valets rysare, men det som VERKLIGEN skrämmer mig är hur det kommer se ut i valet 2014. Oavsett vilket är det här ett katastrofalt underbetyg för de etablerade partierna.

Valvaka, I can haz it!

Jomen. På plats, har fått min första öl och väntar på burgaren. Samt första delresultatet, förstås…

Jag kommer skriva en liten analys senare i kväll, stay tuned! 😀

11 vallokaler, 3.5 timme och 13 mil senare…

…så har de sista vallokalerna som saknade distributörer fått sina valsedlar. Den sista fick sina valsedlar först klockan 10, men bättre sent än aldrig och det var en och annan mil att avverka samt representanter att prata med för att se till att de var införstådda med sitt uppdrag och våran rätt att synas tillsammans med övriga partier.

Fast det ska sägas att på inget ställe där jag var runt idag så var det någon funktionär som trilskades! Det har varit idel glada miner och vänlighet, vilket givetvis är skönt och något jag dessutom tycker ska påpekas när det tyvärr händer att enstaka rötägg ger valprocessen dåligt rykte. Eller, ja, en funktionär sa att vi givetvis fick ha våra valsedlar i stället men han var inte säker på att de kunde, eller fick, ta ansvaret för att se till att fylla på dem (jag hade med fler än som rymdes i facken), men då bröt någon nestor in där och sa att jovisst kunde de det och då accepterade den första det utan att knota så det löste sig alldeles utmärkt utan att jag ens behövde börja protestera. 🙂

I övrigt tog det lite tid på vissa ställen för att man inte var riktigt säker på hur Piratpartiets valsedlar skulle hanteras och det blev en del innantilläsning i instruktionerna för att få till det så man inte riskerade att bryta mot några regler, så uppenbarligen har man fullt klart för sig att med valet slarvar man inte! Känns betryggande.

Nu har jag äntligen fått mitt förmiddagskaffe och snart bär det iväg till röstlokalerna igen, men den här gången för att rösta. Det blir givetvis en röst på Sveriges PensionäPiratpartiet!

Det går inget bra för upphovsrättsmaffian…

Upptäckte det här på Slashdot rätt så nyss:

The leaked HDCP master key protecting millions of Blu-ray discs and devices that was posted to the Web this week has been confirmed as legitimate, Intel representatives said late Thursday.

The disclosure means, in effect, that all Blu-ray discs can now be unlocked and copied.

Tja, det var ju bara en tidsfråga. Kan vi nu kanske få Blu-rayspelare som INTE tar SKITLÅNGTIDJAGHÅLLERFANPÅATTSOMNA på sig att ladda en skiva? Det är det enskilt största skälet till att jag fortfarande håller kvar vid DVD och vägrar köpa en Blu-rayspelare (fast jag skaffade nyligen en DVD med HDMI som kan snacka 720p i alla fall). När det kommer Blu-rayspelare som laddar en skiva nästan lika snabbt som en DVD kan jag tänka mig att uppgradera, inte förr.

Fast som det ser ut nu börjar Blu-ray redan bli omodernt, så jag kanske skippar det tekniksteget. Dvs ungefär som jag aldrig brydde mig om DAT pga att upphovsrättsmaffian sänkte tekniken så den aldrig blev användbar innan den var historia. Way to go…

Upphovsrätten som den ser ut idag är teknikfientlig och en bromskloss på utvecklingen. Därför behöver den reformeras.

Valet är ditt. Bokstavligt talat.

En röst på Sverigedemokraterna är en bortkastad röst

Fick ett tips om en rapport på 36 sidor som heter ”Från maktens rätt – till rättens makt” med undertiteln ”Rapport om Sverigedemokraternas invandringspolitiska handlingsprogram”. Det var en mycket intressant, men lite mastig, läsning så jag tänkte summera den för de som inte riktigt känner att de har tid/ork att läsa allt men ändå vill veta mer om Sverigedemokraternas invandrarpolitik. Rapporten öppnar direkt i förordet med att konstatera (sida 3):

Denna rapport visar konkret hur Sverigedemokraterna (SD) konsekvent och på punkt efter punkt avser att åsidosätta de svenska grundlagar, främst 1 kap. 2 § regeringsformen, som garanterar oss vår rätt till likabehandling och skydd av lagen. SD avser också att eliminera betydelsen av FN:s Genèvekonvention om de mänskliga rättigheterna, liksom Europakonventionen om de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.
Dessa är internationella rättsakter som Sverige ratificerat och som därmed står över Sveriges egna grundlagar.

2 kap. 23 § regeringsformen stadgar att ingen lag får stiftas som strider mot Europakonventionen.

Ett genomförande av SD:s politik förutsätter därutöver att Sverige lämnar både FN och EU. Men inte ens så drastiska åtgärder medför att vi kan frånerkänna världssamfundet dess rättigheter att genom FN-stadgan kräva respekt för de mänskliga rättigheterna.

Antingen omfattas alla av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
Eller så lämnar vi människor oskyddade mot kränkningar och förtryck

Det är ord och inga visor och resten av rapporten är egentligen bara bevis för varför detta påstående är sant. Men inte bara SD får en skopa i rapporten, den nuvarande regeringen läxas också upp (sida 3, längre ner):

När integrationsminister Nyamko Sabuni i augusti 2010 krävde olika regler för hur ”vi som föder barn i Sverige” (citat av Sabuni i en SR-intervju Studio ett 2010-08-17) och föräldrar med utlandsfödda barn ska underkastas olika regler för föräldraledighet, är det ett exempel på att bortse från likabehandlingsprincipen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, liksom principerna i Barnkonventionen. Därutöver säger FN:s flyktingkonvention att flyktingar ska ges samma behandling som statens egna medborgare i fråga om understöd och bistånd från det allmänna.

Sverige har via artikel 23 & 24 i flyktingkonventionen förbundit sig att tillerkänna flyktingar samma behandling som statens egna medborgare beträffande socialförsäkring, moderskap och familjeförsörjningsskyldighet, liksom varje annan situation som täcks av socialförsäkringarna.

Nyamko Sabunis förslag att vi ska behandla utlandsfödda barn på annat sätt än barn födda i Sverige, blir därför jämförbart med grundprinciperna i SD:s invandringspolitiska handlingsprogram som i grunden strider mot Sveriges egna grundlagar och FN:s Konventioner om de mänskliga rättigheterna.

Det är härligt med politiker som inte ens har nödvändig kompetens för sitt verksamhetsområde. Att ett litet missnöjesparti som SD inte har full koll kan jag köpa, men när en minister inte ens verifierat att dennes förslag inte bryter mot grundlagen, då är det fan illa!

Kapitlet ”Rättsskipningen före och efter Nürnbergrättegångarna” går igenom bakgrunden till varför de mänskliga rättigheterna infördes (sida 4-6):

Frågan om den individuella människans och folkens okränkbara rättigheter var fram till 1945 ingen självklarhet i Europa. Trots många framsteg under 1800-talet, präglades många europeiska makters politik och därmed lagstiftning av den självpåtagna rätten att erövra, exploatera och begå övergrepp mot andra människor.

En ny företeelse var att systematiskt förtryck och skenbar demokrati blandades samman i flera av Europas nationalstater. I Tyskland tog det nationalsocialistiska partiet makten huvudsakligen med demokratiska medel. En av nazisternas första juridiska reformer var att genom en serie lagar diskriminera judar i Tyskland. De är idag kända under beteckningen ”Nürnberglagarna”, eftersom de proklamerades i den tyska staden Nürnberg vid det årliga firandet av nazistpartiet.

Lika viktigt var att den nationalsocialistiska regimen ansåg sig ha rätt att definiera vem som var ”jude” och inte och detta oavsett hur varje person definierade sig själv. Detta oavsett om man ens trodde på den judiska religionen. Nazisterna fråntog människor rätten att betrakta sig själva som tyskar oavsett om de och deras förfäder sedan generationer tillbaka var födda i Tyskland. Den juridiska nationalstatsprincipen med dess konsekvenser för mänskligheten hade nått sin höjdpunkt.

Men den mötte sin undergång i Nürnberg tio år senare, 1945, efter att de allierade valde staden som platsen för en gigantisk brottmålsrättegång mot de högsta nazistiska krigsförbrytarna.

Nürnbergrättegångarna var inte perfekta. Från det jag läst och sett från dem ter det sig väldigt tydligt att det fanns delar av hanteringen som var bristfällig, men de var ändå ett stort steg mot en värld där individen skulle respekteras och där staten inte hade absolut rätt att behandla sina medborgare efter eget godtycke.

Den konstitutionella rätten förklarade att människor är födda med vissa okränkbara rättigheter och friheter och att nazisterna begått universella och eviga brott mot mänskligheten.

Därutöver anfördes en metod som är gammal och vanlig i anglosaxisk rätt, men mycket ovanligt i tysk rätt. Denna är den så kallade ”sedvanerätten”. Denna typ av rätt kan beskrivas som ett visst beteende mellan parter som är så pass etablerat att beteendet inte behöver skrivas in i lagtext för att det skall vara gällande.

På samma sätt deklarerades att alla folk och kulturer i alla tider varken socialt eller lagligt accepterat mord, plundring, våldtäkter eller fördrivning. Att härskare och även folk ibland accepterar samma beteende mot andra individer, beror istället på att de olagligen väljer att frångå sin etablerade sedvänja.

Det anfördes att precis alla människor på denna jord, inklusive ledare för en stat eller de som tar order från en statsmakt, är individuellt skyldiga till brott som de begår.

Dvs vi har ett personligt ansvar för att vi aldrig bryter mot de mänskliga rättigheterna och ”jag lydde bara order” är inte en giltig ursäkt. Det är också därför det var möjligt att fängsla och döma Slobodan Milošević för de krigsförbrytelser han begått och beordrat, något vi kan tacka FN för. Men samma deklarationer som gör det möjligt att döma krigsherrar för vad de ställt till med innebär också förpliktelser (sida 5):

Samtidigt blev det också en laglig skyldighet för världens länder att skydda offren för sådana övergrepp.

Här drogs lärdomar från andra världskriget, då olika stater i avsaknad av sanktioner och under åberopande av sin suveränitet, kunde vägra att släppa in och skydda flyktingar som senare mördades.

Den internationella rätten ledde till att alla världens länder gav upp en viss del av sin egen suveränitet till förmån för Förenta Nationerna. Stater blev nu bundna av att rätta sig efter FN:s beslut. Om så inte skedde kunde de nu straffas med både politiska, ekonomiska och militära sanktioner.

Skyldigheten att underkasta sig världssamfundet var etablerad i sedvanerätten. Ingen stat eller dess företrädare ansågs kunna frånkomma sina internationella skyldigheter att respektera de mänskliga rättigheterna genom att utträda ur FN. Allt fler länder har i likhet med Sverige skrivit in de mänskliga rättigheterna i sina egna grundlagar.

Och det är här det börjar skära sig med Sverigedemokraternas politik.

När SD nu vill införa nationella lagändringar på detta område är det i grunden den internationella konstitutionella rätten som de trampar på.

SD vill införa en nationell lagstiftning som strider emot våra egna grundlagar samt den internationella konstitutionella rätten. Deras förslag skulle innebära att vi återgår till den rättsskipning enligt nationalstatsprincipen som gällde före Nürnbergrättegångarna 1945, före FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och innan FN:s flyktingkonvention deklarerades.

Och i och med det står vi inför ett vägval med två alternativ:

• Antingen fortsätter vi att följa de internationella avtal vi skrivit under och en röst på Sverigedemokraterna blir i princip värdelös då de inte kan genomföra den politik de lovar
• eller så bryter vi avtalen, förkastar de mänskliga rättigheterna och går tillbaka till en situation som liknar den som rådde innan andra Världskriget. I såna fall sällar vi oss till nationer som Kina, Nordkorea och andra länder där personer i ledande ställning fortfarande kan utöva förtryck av sina medborgare utan att riskera repressalier.

Därför är en röst på Sverigedemokraterna bortkastad. Eller värre…

Pingat på Intressant.

En felaktig slutsats

En bloggare länkade länkade till en av mina texter men drog den felaktiga slutsatsen att:

Skrev tidigare om mina 8 argument för att rösta rödgrönt. Det är helt uppenbart att det räcker med ett enda och det stavas:
SVEKET

Jag är dock inte helt överförtjust att användas som ett argument för varför det behövs ett regeringsskifte eftersom jag anser att det blir precis lika dåligt, fast annorlunda, så jag skrev en kommentar som dock just nu väntar på moderering, så då får jag väl posta den här så länge! 🙂

Hm. Jag ser att du länkar till min blogpost och använder det som argument för att man ska rösta rödgrönt, men då missar du hela poängen med min post. Låt mig citera mig själv:

[…]som jag redan skrivit om så har båda blocken ungefär samma politik på det här området eftersom man utgår från samma utredningar. Det finns dock en utredning genomförd av Tor Larsson som har en mer relevant analys av problemen, men:

Av förklarliga skäl förbigicks Tor Larssons rapport och många andra med tystnad från politiskt håll. Detta är knappast förvånande med tanke på att om förklaringen stämmer så är det ju politikerna som orsakat den höga sjukfrånvaron och det är ju dumt att erkänna för då kan man ju inte vinna nästa val.

Och eftersom politiker bevisligen inte kan erkänna när de haft fel eftersom det kan äventyra de heliga opinionssiffrorna så föredrar de att sopa problemet under mattan och låta andra ta smällen. Hoppet att det skulle bli bättre med de röd-gröna är mao ett falskt hopp, tragiskt nog.

Mao, att använda den här enskilda händelsen som ett argument för regeringsskifte är falsk argumentation. Förändringen, försämringen, av försäkringskassan är inte enbart borgarnas fel och redan under Göran Perssons ledning började allt fler komma i kläm pga hårdare regler och tuffare tag, som det så populärt brukar kallas. Borgarna har inte orsakat den förändring vi ser idag, de har bara fortsatt samma linje som Socialdemokrater + stödpartier redan slagit in på och att förvänta sig att ett regeringsskifte skulle förbättra läget är att lura sig själv.

Jag har för övrigt skrivit flera poster om hur borgarna och de röd-gröna till stor del för samma politik och att det bara är på detaljnivå som de skiljer sig åt. Orsaken är enkel, väldigt få partier idag är trogna sin forna ideologi:

Socialdemokraterna är inte längre ett arbetar- utan ett medelklassparti, miljöpartiet har visserligen fortfarande en grön profil men de driver inte miljöfrågorna alls lika intensivt som de gjorde för 20 år sen, folkpartiet kallar sig liberaler men vill ha hårdare tag och mer tvång, centern har sedan länge tappat bort sina rötter och moderaterna påstår sig vara ett arbetarparti (vilket egentligen är rent löjeväckande).

Återstår väl möjligen vänstern och kd som fortfarande är hyfsat trogna sina gamla ideal, men de är, ärligt talat, inte riktigt rätt funtade till att börja med så det är väl inte så jädra mycket att hurra för.

Det som blir kvar är två populärpolitiska block som båda försöker vara lika main stream och som Mix Megapohl och Rix FM slåss om alla dessa medelsvenssons som är lagoma, vanliga och ingår i den stora klungan och precis som radiostationerna gör de allt för att matcha varandra så de har ungefär samma innehåll och politik som inte sticker ut för mycket, dvs en lagom lättsmält röra.

Att förvänta sig att man får någon större skillnad vid ett regeringsbyte är mao som att förvänta sig någon större skillnad från att byta radiostation.

Själv kommer jag rösta Pirat, men att förklara alla skälen till det är lite långt för ett kommentarsfält. Jag har dock skrivit flera blogposter om det, tex dessa:

https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/01/27/it-revolution-igen/
https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/02/14/rattssakerhet/
https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/06/18/piratpartiet-nyhetsbrev-18-juni-2018/

Birgersson röstar pirat!

Jonas Birgersson har officiellt gått ut och sagt att han ska rösta på Piratpartiet:

Jonas Birgersson är vd på Labs2. Mest känd är han för att ha grundat it-konsultföretaget Framtidsfabriken och dotterbolaget Bredbandsbolaget.

Vilken politisk fråga är viktigast för ditt företag?
”Högst upp på min önskelista över politiska beslut ligger att man får tydliga spelregler för byggande av digital infrastruktur i Sverige.”

På vilket område har Alliansen den bästa politiken för ditt företag?
”Tyvärr skulle jag säga att både de traditionella blocken har haft en väldigt passiv it-politik. De insatser man har gjort har varit direkt skadliga i form av FRA-direktiv, Ipred och liknande.

På vilket område har de rödgröna den bästa politiken för ditt företag?
”Det blir samma svar.

Vad ska du själv rösta på i riksdagsvalet?
”Baserat på detta kommer jag faktiskt att rösta på Piratpartiet.”

Vilka är de viktigaste frågorna för dig personligen?
”Det är it-infrastrukturen och integriteten.”

(min fetstil)

Bug och bock för den rösten. Att jag håller med Jonas till 100%, inte minst att båda blocken är lika dåliga när det gäller IT- och integritetsfrågor, behöver förmodligen inte ens nämnas vid det här laget… 😉

Dagens sorgligaste läsning

Emelie skriver om sin mor och det är en svidande kritik mot hur samhället behandlar de svaga:

Någon gång på senhösten 2005 var hon hos en läkare som i journalen antecknade ”Akromegali?”. Akromegali är en ovanlig sjukdom, men som enkelt testas med ett vanligt blodprov. Denna läkare tog dock inga blodprover på min mor, vilket skulle visa sig ha katastrofala följder för hennes resterande liv.
Min mamma blev sjukare och sjukare, och började se verkligt konstig ut. Men det var först i november 2006 som en läkare verkligen reagerade på detta. Antagligen räddade hon min mammas liv. Efter det här gick allt fort. Min mor blev genast sjukskriven, mängder med tester och magnetröntgen togs. Och det visade ju sig att min mamma hade detta ”Akromegali?” som en läkare ett år tidigare underlåtit att testa henne för.
[…]
Min mors livskvalitet har sänkts på så många plan. Hon kan inte gå ordentligt. Hon kan inte ta de vanliga höstturerna ut i skogen och plocka kantareller. Det är slut med allt sånt. Hon kan inte läsa böcker ordentligt. Och som min mamma älskade att läsa böcker. Jag vet ingen som malde böcker som hon. Hon kräks i tid och otid. För ett tag sedan fick hon plötslig yrsel och kunde inte ta sig ur sängen. Men hon måste ju kissa. Så hur gjorde hon då? Jo, hon ålade sig hela vägen till badrummet. Hur skulle du känna om det här var ditt liv? Jag får grav ångest bara vid tanken på det.
[…]
Effekterna av hennes sjukdom är, på grund av den där läkarens underlåtenhet att ta ett ynka litet blodprov i tid, kroniska.
[…]
Någon vecka eller så passerar. I början av augusti ringer handläggaren från Försäkringskassan. Hon har ett besked. Min mor blir utförsäkrad. Helt. Detta meddelades alltså via telefon.

Det här är en extremt kort sammanfattning av en lång, känslomässig och sorglig historia som börjar med att en läkare missar att ta ett blodprov som kunde sparat denna kvinna kroniska handikapp som gör henne oförmögen att någonsin arbeta igen, som fortsätter med att Försäkringskassan, trots läkarutlåtande om motsatsen, anser att hon borde kunna arbeta och som slutar med att hon måste sälja sin bostadsrätt för att kunna få försörjningsstöd (det som förr kallades socialbidrag).

Vi har idag ett internationellt sett väldigt högt skattetryck som rättfärdigas med att vi påstås ha ett av världens bästa sociala skyddsnät, men det skyddsnätet har sedan länge stora brister. Kroniskt sjuka och handikappade lever idag i en verklighet där deras framtid bestäms av Försäkringskassans handläggare och Statens krav på besparingar leder till ett bidragslotteri med allvarliga konsekvenser för de som råkar dra nitlotten.

Emelie avslutar med orden:

Det är som skojfriska personer säger, enda giltiga skälet till frånvaro är egen begravning. Det är vad Alliansen säger också. Men de skojar inte.

Detta är Sverige 2010, under borgerligt styre. För mig är inte detta vilket val som helst. Det handlar inte om abstrakta plånboksfrågor eller ens rena ideologiska ståndpunkter egentligen. Det handlar om en människa och hennes rätt till värdighet.

Tyvärr är det här ett tomt hopp, för som jag redan skrivit om så har båda blocken ungefär samma politik på det här området eftersom man utgår från samma utredningar. Det finns dock en utredning genomförd av Tor Larsson som har en mer relevant analys av problemen, men:

Av förklarliga skäl förbigicks Tor Larssons rapport och många andra med tystnad från politiskt håll. Detta är knappast förvånande med tanke på att om förklaringen stämmer så är det ju politikerna som orsakat den höga sjukfrånvaron och det är ju dumt att erkänna för då kan man ju inte vinna nästa val.

Och eftersom politiker bevisligen inte kan erkänna när de haft fel eftersom det kan äventyra de heliga opinionssiffrorna så föredrar de att sopa problemet under mattan och låta andra ta smällen. Hoppet att det skulle bli bättre med de röd-gröna är mao ett falskt hopp, tragiskt nog.

Det är helt enkelt förjävligt, men jag kan inte för mitt liv komma på ett sätt hur det här ska kunna bli bättre så länge vi fortsätter ha samma jävla broilerpolitiker som lever ett skyddat liv i sin pseudovärld med taktikutspel, intriger och maktkamper. Politik ska handla om livet och samhället, den bör föras av medborgarna för medborgarna men idag är det en dokusåpa som inte har någon reell koppling till verkligheten. Det hade väl varit ok om inte örådets galna beslut och intriger påverkade vår vardag, men sorgligt nog gör det ju det och vi får ett samhälle där medborgare förvandlas till resurser eller brickor i ett spel och det blir viktigare att lyssna på lobbyister och självutnämnda experter än på väljarna själva.

Och media har sedan länge snuttifierat nyheterna till den grad att varken substans eller analys längre finns, den kritiska granskningen har i stort sett upphört och det enda media gör är att repetera det de får höra som lydiga papegojor, oavsett hur uppåt väggarna det de säger egentligen är. Skandaler och sensationer säljer, men allt som blivit vardag är gårdagens nyheter och inte längre intressant att ta upp. Därför lider folk i tysthet, personer som fallit igenom skyddsnätet och som inte längre får hjälp att klara sig gör inga rubriker. De är för många, det är för vanligt och därför inget som säljer.

Då blir det såhär och jag tror inte det kommer bli någon större skillnad oavsett om det blir Mona eller Fredrik som bildar regering. Tvärt om så tror jag att det kommer bli värre, speciellt när offentlighetsprincipen urholkas och yttrandefriheten beskärs för då blir det ännu svårare att föra de svagas talan.

Det är ännu en orsak till att det är så viktigt att Internet fortsätter vara ocensurerat och okontrollerat, det är den största möjligheten för de svaga i samhället att kunna komma till tals och tillsammans kunna arbeta för rätten till ett drägligt liv och rätten för att deras frågor ska synas i debatten. Tystnar debatten på nätet så tystnar den förmodligen totalt.

Pingat på Intressant.

UPPDATERAT: Läs även vad Emil Isberg skriver samt Emils, Klara Tovhults och Malin Ahnbergs Newsmillartikel om försäkringskassan.