Cirkus Sverige

Säga vad man vill om politiken, men det krävs inte direkt att man följer de amerikanska dokusåporna för att få sin dos av drama och intriger. Intåget av Sverigedemokraterna i riksdagen har knappast minskat på underhållningen och jag ser fram emot fyra säsonger fullmatade med tom retorik, vettlösa beskyllningar, cliffhangers och plötslig Deus ex machina. En av miljöpartiets representanter i EU har tex redan med all önskvärd tydlighet visat att hon stod kvar på perrongen när tåget mot framtiden avgick men idag kan vi läsa om politikern som tydligen till och med löste biljett till fel tåg:

Jag har nu fördjupat mig i Sverigedemokraternas partiprogram och tyvärr får jag göra mina väljare besvikna. Jag kan inte ställa upp, invandrarna är mina vänner, säger han.

Jag spår en kort karriär för honom. En politiker som inte bara erkänner att han haft fel utan dessutom har ett fullt fungerande samvete, det går väl inte? Jag trodde det var det första man fick bortopererat på statens bekostnad när man blev invald, men möjligen blev köerna lite för långa nu när ett helt nytt parti kom in så han hann tänka till medans tid var. Jag har mina misstankar om att det kanske inte är så välbestyckat mellan öronen i hans fall med tanke på hur lång tid det tog för honom att inse att SD är främlingsfientligt, å andra sidan är det rätt passande då det verkar vara mycket luft i det partiet rent allmänt:

Sverigedemokraterna saknar ledamöter i 52 kommuner, visar Svenska Dagbladets genomgång. Totalt är det 63 tomma stolar i fullmäktigeförsamlingar runt om i landet.

Man får väl vara glad för att deras möjlighet att klåfingrigt orsaka skador på demokratin härmed minskas något, fast det hjälper knappast när våra etablerade partier (ni vet, de där sju relikerna som lyckades lämna walk-over till SD) saknar all form av demokratiskt sinnelag:

De etablerade partierna överväger att stänga SD ute från riksdagens utskott. På Mona Sahlins uppdrag har förre talmannen Björn von Sydow undersökt möjligheten att minska antalet ledamöter, vilket betyder att SD tappar sin plats. Något som också diskuteras är låta partiet delta – utan beslutsrätt.

Eller för att tolka det lite mer drastiskt: Väljarna röstade fel, alltså skiter våra politiker i folkets beslut. Hade väljarna bara gjort rätt och låtit bli att rösta på ett icke sanktionerat parti hade inte det här hänt och våra etablerade politiker hade sluppit att handgripligen korrigera folkets misstag.

Nej, jag är givetvis inte överförtjust i att SD kom in, men nu är de invalda med folkets mandat (eller i alla fall 5.7%, hur dessa tänkte när de la sin röst är ett ämne med stor debattpotential som jag inte tänker ta i med tång) och då SKA de behandlas demokratiskt. Fast det där med demokrati verkar vara något som inte längre tas riktigt på allvar bland de styrande så jag borde inte vara förvånad. Några som däremot gjort sin hemläxa är SD själva:

Jag tycker att det är tråkigt om man diskuterar att förändra spelreglerna för att hålla oss utanför.
[…]
Vi är inte nöjda med det. Vi vill naturligtvis ha platser i utskotten
[…]
Det är först i kammaren som de får reda på vad vi tycker då, och det gör det svårare för dem att förbereda sig.
[…]
På något sätt får de stå sitt eget kast om de vägrar att samtala med oss. Då finns det ingen anledning för oss att deklarera i god tid innan, och att underlätta för de andra. Då får de ibland kanske bli förvånade

Protester, krav och förtäckta hot, allt inlindat i civiliserad retorik. Egentligen är det lite förvånansvärt att de övriga partierna inte vill ha med SD att göra, de har ju trots allt så mycket gemensamt: fikonspråk, taktik och en benhård känsla för att demokrati och mänskliga rättigheter är vacker utsmyckning som aldrig får komma i vägen för riktiga beslut.

Sanna mina ord, det här kommer bli fyra säsonger fullmatade med drama, retorik och fulspel. Se till att ha gott om pop-corn hemma!

Pingat på Intressant.