Ibland händer det kul saker i kommentarsfälten!

Jag fick tex svar från Sanna Raymanmin kritik av hennes ledare. Hon svarade bland annat:

Jag har varit på tre olika ledarsidor och tidningar. Gemensamt för alla dessa är att nyhetsredaktionen och dess journalister snarare håller sig på lite extra säkerhetsavstånd från ledarsidans anställda, vilket ger oss ovanligt få möjligheter till input. Jag kan förstå att man som vanlig reporter vill hålla det där säkerhetsavståndet. Blir man för tjenis med ledarsidan kan det säkert bli prat om att man inte är neutral osv.

Det är ju lite beklämmande att det är så, men det förklarar å andra sidan varför jag flera gånger sett insiktsfulla ledare i tidningar som i övrigt mest verkar köra huvudet i sanden vad gäller tex integritetsfrågorna.

Sen fick Torbjörn Jerlerup en kommentar i sin blog som var så bra att han valde att lyfta fram den som en egen blogpost:

Få invandrarmän, födda utomlands, har (veterligen) våldtagit en kvinna i Sverige. 99,8 % av de utrikes födda männen har aldrig misstänkts för sexbrott. Men det är faktiskt så att – av de våldtäkter som anmäls och senare döms – är utrikes födda män överrepresenterade. Till exempel var det 12 irakier som förra året som dömdes för våldtäkt av de 6000 anmälda brotten. 0,2% var irakier, det vet vi säkert. Men de allra flesta som utpekas för våldtäkt är etniska svenskar.

Egentligen vet vi inte så mycket om hur många våldtäkter som begås i Sverige. De flesta anmäls inte alls. Vi vet inte heller vad det är för nationalitet på de våldförande män som inte anmäls. Bilden är dimmig.

Ett ytterligare bekymmer, när vi i SD vill ta krafttag för kvinnors trygghet, är att av alla män som utpekas och anmäls för våldtäkt så är det väldigt få som blir dömda. 5-9% av alla anmälningarna leder till dom och straff. Mer än 90% av utpekade gärningsmän går fria. För det mesta beror det på att utredningarna läggs ned i brist på bevis, som kunde hålla i en rättegång. När ord står mot ord är kvinnans ord mindre värt.

Rent allmänt vet vi att det begås fler våldtäkter bland människor som har låg utbildning, låga inkomster, sociala problem och missbruk. Det gäller både för de kvinnor som våldtas och gärningsmännen. Rent allmänt vet vi att flyktingar och arbetskraftsinvandrare inte sällan har låga inkomster och sociala svårigheter i det nya landet.

Eftersom 99% av alla män, antingen de är födda i Sverige eller i en annan världsdel, inte våldtagit någon – såvitt vi vet – så är stopp för flyktingar ingen effektiv lösning för att få ned brottsligheten. Flyktingar är ju bara en mindre del av utlänningarna i Sverige. De flesta utlänningar är här för att arbeta eller studera.

MEN…

Vi inom SD skiter fullständigt i vad som är sanning och fakta. Vi upprörs in i själen av att några jävla blattar skulle röra våra egna svenska kvinnor. Blotta tanken får oss att se brun-svart och blågult. Därför vill vi göra oss av med utlänningarna, särskilt dom som inte är äkta européer. Dom ska hålla sig borta där dom hör hemma!

Och dom jävla feministerna som jobbat i flera decennier mot kvinnovåld skiter vi i. Dom bara ljuger om oss svenska, rejäla män.

V.S.B.

Ytterligare ett exempel på att SD:s retorik sällan tål en närmare granskning, vilket förvisso inte innebär att retoriken inte skulle vara framgångsrik. Lögn, förbannad lögn och statistik, som det brukar heta. Det är så lätt att missa helheten när man stirrar sig blind på detaljerna…

När hjälper media till att hala?

Ibland blir man lite trött. Jag vet inte hur ofta jag, både på fikaraster och på nätet, har hört folk klaga över att tidningarna totalt missar de viktiga nyheterna och i stället sätter ett enormt fokus på nån dokusåpa, på kronprinsessans bröllop (fast det kanske sorterar in under dokusåpor det med) eller, de gånger de faktiskt bryr sig om en genuin nyhet, har ett attention span som en guldfisk och inte helt sällan missar att göra en vettig analys eller faktakoll.

Så kommer då en ledare på SvD som konstaterar att integriteten är på pottkanten och halar upp en hel rad kloka kommentarer som tex:

I måndags toppade Ekot sina sändningar med ”nyheten” att Thomas Bodström hade vägrat hänga med en sjuksköterska in på toaletten och kissa i en mugg för att bevisa i public service att han var drogfri.

Avsikten var förstås att visa på integritetsproblemen när det kommer till ”frivillighet” och drogtester. Bodström har nu fått smaka på känslan av att bli på förhand dömd när man säger nej. Det insinueras och skämtas hejvilt om saken i medier och på nätet. Och även om de kommentarer som hörs mestadels är av skojfrisk karaktär, så skildrar händelsen ändå kruxet med att på skolor och arbetsplatser gå in och ”erbjuda” drogtester av människor. En vägran kommer alltid skapa misstankar om hur vitt mjölet i påsen egentligen är. Och hur ”frivillig” är den så kallade frivilligheten då?

Men sen avslutas artikeln med det mycket märkliga konstaterandet:

Visst kan såväl alkohol- som drogmissbruk få ödesdigra konsekvenser. Men det måste finnas rim och reson i vilka verktyg vi tillgriper. Om medborgarna förväntas kissa i muggar när chefen begär det och utan knot låta poliser rota i våra väskor är väl det minsta man kan begära att vi får veta vilka segrar som är att vänta? Vilka framgångar på brottsbekämpningsområdet finns i vågskålen mitt emot den där en god portion av vår integritet ligger?

Att ställa den frågan till politiker i valrörelsen vore en betydligt större journalistisk gärning än att be dem om ett urinprov.

Hala upp valrörelsen och integriteten ur pottan, tack!

Javisst, jag håller med! Absolut! Men VEM menar Sanna ska hala upp valrörelsen ur pottkanten? Piratpartiet? Ja, vi försöker komma till tals och få upp de här frågorna i debatten, men det är svårt när media frenetiskt bevakar riksdagspartiernas utspel och konstant behandlar övriga partier som ointressanta eftersom de inte har någon plats i riksdagen. Ser ni inte själva den hönan och ägget-problematik media själva orsakar här?

Riksdagspolitikerna då? Tja, på allianssidan syns fortfarande piskrappen som röda svullnader på de som vågade öppna sin käft för två år sen, så där är det med väldigt få undantag numera tyst som i graven och alla gör sitt bästa för att marschera i snörräta rader. På oppositionssidan är det inte mycket bättre. Javisst, V och Mp piper till lite ibland, men jag håller med Hax där:

Samtidigt befinner sig debatten om integritet, om medborgerliga fri- och rättigheter och om rättsstaten i en nedåtgående tystnadsspiral. (Jo, jag vet att (mp) och (v) försöker gunga båten lite. Men det sker inte med någon större glöd. Och inte speciellt effektivt. Det känns lite som om de skäms redan i förväg över vad de kan bli tvingade att kompromissa bort vid en rödgrön valseger.)

Han fortsätter också:

Jag skulle så gärna se att någon ettrig journalist ställer statsministern mot väggen, ihärdigt utan att ge sig innan det kommer ett vettigt svar: Hur mycket mer övervakning kan vi ha innan även ni tycker att det blir för mycket? Exakt var går er gräns?

Jag skulle vilja se en samhällsdebatt som ställer frågan hur mycket av sitt privatliv och sina rättigheter svenska folket är redo att sälja ut. I utbyte mot mot vad? Och varför?

Precis så. När kommer media vakna och inse att de faktiskt ÄR de som förmodas dra upp de obekväma frågorna och ställa politikerna mot väggen? KOMMER media över huvud taget vakna eller kommer politikerna få fortsätta driva på övervakningshysterin i princip oemotsagda tills vi en dag inser att det är för sent, loppet är kört och vi lever i ett samhällsklimat där yttrandefrihet bara finns om man är beredd att ta konsekvenserna i form av en polisstat som statuerar exempel? Media verkar redan ha valt sin framtid och med deprimerande få undantag verkar journalisterna redan vara inskolade i att bara skriva Sanningen som Farbror Staten ser den och i övrigt hålla en låg profil.

Så, Sanna Rayman, när kommer SvD föregå med gott exempel och hala upp integriteten ur pottan? Det är inte svårt, ett sätt kan vara att helt kallt säga ”Nä, ledsen Mona och Fredrik, vård, skola och omsorg är en hallonsaftdiskussion om vem som har mest i glaset. Har ni inget intressantare att säga så kör vi senaste utspelet från Piratpartiet på löpsedeln”, ett annat kan vara att producera en artikelserie om övervakning och integritet för att verkligen ge sig på grävande journalistik (ni vet, sånt där som hände förr ibland).

Bollen är er. Det är bara att börja lira.

Pingat på Intressant.

Internet och skolan

Det diskuteras ofta hur Internet ska kunna användas i utbildningen och även hur det kan tänkas påverka skolan och elever, men det diskuteras i princip alltid utifrån ett traditionellt skolperspektiv. Till exempel i Skolverkets publikation ”Utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom skolan” så står det bland annat:

IT och digital kompetens i styrdokumenten
I Lpo94 är ett av målen att eleverna ”kan använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssökande och lärande”. Detta är ett av de få direkt formulerade målen som avser användning av informationsteknik. Vissa ämnen i grundskolan behandlar direkt eller indirekt IT innehållsmässigt, detsamma gäller för gymnasieskolan. För båda skolformerna finns formuleringar avseende informationshantering och källkritik som berör IT.

Notera fraserna ”kunskapssökande och lärande” samt ”informationshantering och källkritik”. Vidare kan man läsa:

Webbplatsen IT för pedagoger samlar resurser från staten och andra aktörer, med syfte att belysa hur IT kan användas och inspirera till utveckling. Multimediabyrån erbjuder pedagoger inspirations- och stödmaterial samt digitala lärresurser, för att utveckla ett mediepedagogiskt förhållningssätt i undervisningen. Kolla källan erbjuder stöd kring källkritik, upphovsrätt och säker Internetanvändning för att öka pedagogers kunskap i frågorna.

Här börjar jag faktiskt bli lite orolig. IT ska användas i undervisningen, men det är uppenbarligen ett hjälpmedel och ett verktyg för att komplettera den redan existerande ordningen av auktoritär inlärning. Dessutom passar man på att banka in lite upphovsrätt i soppan när man ändå är igång, en berättigad fråga är om källkritiken även appliceras på upphovsrätten eller om eleverna förväntas acceptera den i dess nuvarande form utan att knota?

I vår omvärld har IT under samma tid fått allt större strategisk betydelse. Som ett uttryck för detta kan OECD:s rapport ”The new millenium learners” betraktas.


Svenskarna är mångsidiga Internetanvändare och det gäller även unga. Små barn spelar spel, i takt med växande ålder sätts kommunikation allt mer i fokus. Sju av tio 15-17-åringar är medlem i en internetcommunity och 25 procent i åldersgruppen har en egen blogg. Detta skiljer markant den yngre generationen från sina föräldrar där endast en liten andel, fyra procent, bloggar och som i lägre grad nyttjar sociala medier. Ungdomar använder Internet också för informationssökning i ökade grad i takt med växande ålder.

Jag vill sätta fokus på två saker här:

  1. Den yngre generationen utnyttjar Internet oerhört mycket mer än föräldragenerationen gör, ändå förmodas den äldre generationen behålla sin auktoritära roll och lära ungdomarna hur Internet fungerar och hur man agerar på Internet.
  2. Informationssökning, som är det som dokumentet till stor del fokuserar på när det gäller IT i skolan, presenteras lite i efterhand nästan i förbigående!

Jag är övertygad om att det var oavsiktligt att författarna belyste denna diskrepans, men håll den i minnet.

I Skolverkets undersökning uppger mellan 50 och 70 procent av lärarna att IT är ett betydelsefullt pedagogiskt verktyg i undervisningen. […] Många av lärarna anger att IT underlättar för eleverna att hitta information.

Det finns emellertid kritiska synpunkter. Vissa lärare betraktar IT som överskattat och betonar att IT bara är ett verktyg.


Svenska lärare uppvisar emellertid väsentligt mer negativa attityder både till IT som verktyg och till vilka hinder och möjligheter som faktiskt föreligger, jämfört med andra länder. Hälften av de svenska lärarna anser att undervisningsmaterial på Internet håller låg kvalitet, tre av fyra anser att den egna IT-kompetensen på skolan är otillräcklig. Två av tre anser att det är svårt att hitta undervisningsmaterial och att det tekniska stödet på skolan är för dåligt.


Lärares användning av digitala lärresurser, det vill säga digitalt material framställt för att använda i en lärsituation, är förhållandevis lågt men visar tecken på att öka över tid. De nationella resurser och portaler som finns, t ex Multimediabyrån och Lektion.se, redovisar ett ökat antal besökare. Andelen lärare som producerar egna lärresurser och delar dessa med andra ökar också.


Studien pekar ut flera faktorer för framgångsrik användning av digitala lärresurser. Lärares efterfrågan och användning stiger i takt med ökad kunskap. Uttalade nationella strategier för användning och offentligt stöd till produktion driver också på utvecklingen, liksom infrastrukturella insatser för att underlätta användning och utveckling. God information, från både offentliga och privata aktörer om vilka lärresurser som finns och hur de används, bidrar till ökad efterfrågan. Ur ett användarperspektiv lyfts tillgång till en nationell plattform för information, tjänster och erfarenhetsutbyte fram som betydelsefull.

Så, i korthet, skolan och lärarna ser IT som ett nytt media för läromedel, men läromedlena ska fortfarande produceras och distribueras enligt samma modell som introducerades av tryckpressen. För att mäta nyttjandet av IT i skolan använder man efterfrågan av ”digitalt material framställt för att använda i en lärsituation”, i övrigt är det business as usual.

Svenska ungdomar är vana IT-användare. I hög grad skaffar sig ungdomar denna kompetens utanför skolan. I en undersökning skattar elever sin kompetens som god eller mycket god utifrån vissa definierade kunskaper och färdigheter, till exempel förmåga att bearbeta text, bilder, filmer, bygga en server eller kommunicera via sociala medier. Detta förhållande kan i vissa avseenden betraktas som okomplicerat, kanske rent av rimligt. Det finns många nödvändiga kompetenser som medborgare skaffar sig utanför det formella utbildningssystemet. Dock berör digital kompetens flera grundläggande färdigheter som skolan har värnat och som rimligen också framöver bör ingå i skolans uppdrag.

Ett av de fåtaliga mer specifika kraven i styrdokumenten rör elevernas förmåga till kritisk granskning av information och källor. Även här saknas uppföljning på elevnivå av resultaten. Utifrån tidigare nämnda uppgifter om ungdomars Internetanvändning, är det dock sannolikt att även inom detta område skaffar sig många elever sina kunskaper, färdigheter och attityder från andra källor än skolan.

Här är första, och vad jag kan se enda, gången som konceptet deltagarkultur över huvud taget berörs! Frasen ”förmåga att bearbeta text, bilder, filmer, bygga en server eller kommunicera via sociala medier” pekar dels på att eleverna är som fisken i vattnet när det gäller Internet, IT-generationen (vare sig det handlar om 7- eller 70-åringar) kan IT och dels på att Internet inte är enkelriktat. En detalj kan det tyckas, men en ack så viktig detalj.

Andelen skolor som begränsar eller styr elevernas Internetanvändning via olika filter eller tekniska verktyg ökar över tid. Detta kan tolkas som att källkritik och etik i skolan snarare betraktas som ett tekniskt eller moraliskt problem, än som en pedagogisk utmaning. Frågan om lag och upphovsrätt på Internet är aktuell i samhällsdebatten. Lärare säger sig idag ha begränsade kunskaper i upphovsrätt, avseende såväl vad de själva och skolorna får publicera som hur frågan ska tas i upp i klassrummet.

Diskrepansen är ett faktum och intressant nog hamnar skolan i ingenmansland. En av de mindre tacksamma uppgifter skolan fått är att undervisa om vad som råder vad gäller upphovsrätten, men jag skulle vilja påstå att eleverna redan vet mer än skolan om praktisk upphovsrätt och om dess disruptiva effekter denna har på Internet tack vare det maktverktyg upphovsrättsindustrin idag har tex i och med DMCA.

För de allra flesta unga är IT och Internet inte ett skolämne, utan ett självklart verktyg i vardagen med såväl för- som nackdelar. Att kommunicera via sociala medier är i högre grad en aktivitet för unga. Samtidigt pekar undersökningar på att kränkningar och övergrepp inte är ovanligt – och att unga ofta hanterar sådana utan vuxenvärldens stöd eller inblandning. I frågor om etik, lag och rätt – senast exemplifierat med fildelningsfrågan – finns ett om än inte enkelt men dock synligt mönster avseende värderingsskillnader mellan unga och äldre. Detta påverkar skolans uppgift.

Med tanke på att ”vuxenvärlden” och skolan upprepade gånger visat att de inte har bollen eller har koll på vilken planhalva bollen ens är på så är det väl knappast förvånande om ungdomar inte söker hjälp hos de vuxna om de har problem med något som de vuxna bevisligen är fullkomligt inkompetenta att hantera? När man inte ens delar samma värderingsgrund om saker som rör Internet blir situationen knappast bättre av och det förhindrar ytterligare en möjlig dialog.

Att i det läget prata om ”skolans uppgift” är, som det brukar heta idag, epic fail! Skolan har ingen uppgift när det gäller Internet för skolan är inte tillräckligt kompetent för det! För att skolan ska kunna få en uppgift krävs inte bara engagemang och vilja, det krävs även en ödmjukhet som idag lyser med sin frånvaro.

I OECD-rapporten ”The new millenium learners” studeras sambanden mellan IT-användning och PISA-resultat. Ju mer förtrogen och van IT-användare eleven är, desto bättre studieresultat. Detta samband gäller dock endast IT- och Internetanvändning i hemmet […] OECD konstaterar ett samband mellan IT-användning hemma och skolresultat, men motsvarande samband finns inte avseende IT-användning i skolan. […] Avslutningsvis pekar OECD också på en förändring avseende digitala klyftor. Från att tidigare främst ha framställts som klyftor mellan dem som har och inte har tillgång till IT, syns de stora skillnaderna nu mellan dem som kan och inte kan nyttja tekniken fullt ut. Dessa skillnader verkar i hög grad höra samman med socialt och kulturellt kapital.


Enligt OECD kan en ökad IT-användning bidra till minskade klyftor och bättre
resultat. I sin rapport pekar man ut sex områden där insatser krävs:

  • öka medvetenheten om IT-användningens konsekvenser
  • identifiera och formulera krav på nya kunskaper och kompetenser
  • motverka klyftan mellan de som kan och de som inte kan
  • utgå från ett helhetsperspektiv i synen på IT och lärande
  • anpassa skolan som lärmiljö till ökad datoranvändning och tillgång till lärresurser
  • stimulera ökad datoranvändning i skolan och utvärdera resultaten

Någon som hört Tretows ”Moderna tider”?

Därför är det otroligt glädjande att Piratpartiet nu presenterar sin skolpolitik, en politik som utgår från hur Internet påverkar samhället och hur man kan lära med hjälp av IT i stället för att försöka forcera in IT i en roll som tidigare upptogs av svarta tavlan, böcker och stenciler.

Det här är en skolpolitik som helt enkelt är anpassad för de som växt upp med Internet och som är vana vid att ständigt använda IT i sin vardag.

Piratpartiet behövs i Riksdagen. För Sveriges och Sveriges framtids skull.

Pingat på Intressant.

Maud Olofsson förespråkar pöbelvälde

Raka svar med Maud Olofsson visar på en skrämmande syn på rättvisa, där bara misstankar i praktiken ska tvinga folk att bevisa sin oskuld.

Facklor och hötjugor utdelas av din lokala representant för Centerpartiet.

RepRap 3d Printer Makes a Child

Klart ballt! Det börjar bli dags att skaffa sig en egen RepRap tror jag bannemig. 🙂

Undra om det är möjligt att skriva ut en bättre mikrofon. Han skulle behöva en… 😛

Piratpartiet syns på TPB

Kaxigt. Och jävligt rätt. Vad är det för demokrati vi har när ett fåtal personer bestämmer över vad 349 personer får diskutera? På vilket sätt representerar då de folkvalda dig som väljare? Rösta på vad du vill, men du kommer ändå få samma övervakningssamhälle som både de som styr det vänstra och det högra blocket drömmer om.

Jag la upp en screendump i stället för bara bilden eftersom jag såg följande tweet:

Helt rätt. Jag skäms för min generation, även om jag personligen vägrar ta något ansvar för vilka förbannade stolpskott vissa av dem är. Jag har samma situation på mitt jobb där vissa protokoll och siter (tex TPB) är blockerade för att (citat) ”The site you have attempted to reach may be considered inappropriate for access using [arbetsgivares] computer resources”.

Är det så framtiden kommer att se ut för hela Internet?

Piratpartiet behövs.

Update: Glömde skriva att det är Marcus Fridholm som gjort bilden! Tumme upp på den. 🙂

Piratpartiet: Den som har rent mjöl i påsen har allt att frukta

Piratpartiet har lagt ut ett antal informationsfilmer på YouTube och idag kom det en ny som nog är den bästa än så länge, just för att den handlar om vårat vardagliga liv.

Just sista punkten, ”Samhällsutvecklingen avstannar om medborgarna ständigt övervakas”, tycker jag är värt en illustration:

Nordkorea by night, sett via satellit, omringat av vatten på båda sidor, Kina åt norr och Sydkorea åt söder. BNP för Nordkorea per invånare ligger på $1900, för Sydkorea är motsvarande siffra $29.351, dvs mer än 15 gånger så mycket. Medellivslängden i Nordkorea är 63.8 år och 79.1 år i Sydkorea. Motsvarande siffror för Kuba är $9700 respektive 78.3 år och för Sverige $35.965 och 80.9 år.

Nu säger förstås BNP och medellivslängd inte allt om hur pass fritt ett samhälle är, en faktor som tex hjälpt Sverige att bli en förhållandevis rik nation är tex att vi inte deltagit i något av världskrigen, men det ger ändå en fingervisning om att samhällen med demokratiska grundvärderingar över lag klarar sig bättre än samhällen med mer totalitära styrelseskick. Människor som har möjlighet att tänka fritt och utveckla sig själv och sina idéer kommer i längden bidra till ett samhälle som utvecklas till ett allt rikare och mer välmående samhälle, men människor som är förtryckta och hela tiden tvingas ägna tid åt att skydda sig själva, vare sig det är mot maffia, brottslingar eller staten, leder till att människor blir för rädda för att våga sticka ut och prova nya saker. Ett sådant samhälle leder till stagnation och fattigdom.

Därför kan vi inte låta Sverige bli ett samhälle som lever i rädsla för sig själv, för vår egen och för vår framtids skull.

Pingat på Intressant.

Jaaa, dü tänker zåååå…

Robert Gustafsson, en av Sveriges roligaste människor! 😀

The Juice Media

Så jävla genialt! Och budskapet på slutet är skrämmande sant. Internet har revolutionerat hur information och kunskap sprids, förlorar vi det så återgår vi till hur det var förr när fakta var svåra att kontrollera och nyheter kunde kontrolleras för att undvika att allmänheten fick veta om ”besvärande” fakta.

Hemsida för The Juice Media finns här.

Pingat på Intressant.

”Det händer inte mig” … än…

Det är mycket om drogtester nu. Inte nog med att P3 försökte drogtesta både Ask och Bodström, vilket Bodström inte ville vara med på, nu har Federley skrivit en bok där han bland annat berättar att partiet i praktiken tvingade honom till att drogtesta sig.

Egentligen handlade det nog som så ofta i partismens välsignade land att man ville skydda partiet från skandalrubriker. Mitt välmående var nog placerat längre ner på listan över prioriteringar. Jag fick ett erbjudande om att göra drogtester. Det kallades erbjudande men jag visste precis hur det låg till. Om jag inte tackade ja så skulle det omedelbart tolkas som att jag hade tagit droger.

Folkpartiet vill även ha slumpvisa drogtester i skolan:

Hur ser ditt parti på drogtester i skolan?
– Att satsa på barn och ungdomar är att satsa på framtiden. Det bästa vi kan göra för att förebygga att unga hamnar i kriminalitet är att arbeta förebyggande och tidigt fånga upp dem som har problem. Detta inbegriper att stoppa ett missbruk av droger.

– Drogtester i skolan kan vara ett (av en mängd olika) sätt att upptäcka droganvändning i tid, men det behövs givetvis ett tydligt regelverk som värnar den personliga integriteten. Testerna ska vara frivilliga och bygga på samförstånd mellan skolan, föräldrarna och eleven.

Ärligt talat, hur många associerade INTE Bodströms vägran att ta ett drogtest med att han har nånting att dölja? I alla fall initialt innan hjärnan kickade igång på allvar och tog över från ryggmärgsreflexerna? Hur frivilligt skulle ett sånt här drogtest vara i praktiken? Hur många elever skulle inte acceptera drogtestet för att det är mycket enklare att bita ihop och få det överstökat i stället för att riskera misstankar om att man vägrar för att testet skulle vara positivt?

Tyvärr är retoriken inte mycket bättre på andra sidan skyttegraven:

Hur ser ditt parti på drogtester i skolan?
– Vi tycker inte att det ska få ske slumpvisa drogtester i skolan utan elevens samtycke. Det hindrar inte att det redan idag finns möjlighet att testa en elev som misstänks använda narkotika.

Jomen, samtycke under grupptryck. Det låter inte så jädra frivilligt i mina öron. För att citera Federley igen:

Om jag inte tackade ja så skulle det omedelbart tolkas som att jag hade tagit droger.

Är det någon som på allvar tror att elever som vägrar låta sig testas inte automatiskt kommer stämplas som missbrukare i mångas ögon?

Rösta på Piratpartiet så kan vi förhoppningsvis stoppa det här ofoget så varken Bodström, Federley eller, för den delen, skolungdomar behöver drabbas av dessa ”frivilliga” drogtester…

Pingat på Intressant.

%d bloggare gillar detta: