STIM siktar in sig på Google
2010/05/25 35 kommentarer
Den 25:e maj, 2010, får nog ses som lite av en milsten i STIMs historia, för det är dagen då STIM skickar sitt första ”digitala nyhetsbrev” till sina medlemmar (och, verkar det som, en del före detta medlemmar som man ännu inte rensat ut ur medlemsdatabasen). I en värld där upphovsrättsindustrin bara högst motvilligt börjar acceptera att 1900-talet är över så får man väl gratulera till denna vågade nysatsning, men tyvärr är innehållet precis lika stockkonservativt som man kan förvänta sig av denna organisation som snart firar sin 90-årsdag men ändå envist behåller sina rötter tryggt planterade i den era då första Världskriget fortfarande var känt som Världskriget (singularis) och musik ännu framfördes manuellt av skickliga yrkesmän (och, i undantagsfall, -kvinnor).
Den första nyheten som basuneras ut via denna papperslösa kanal är att STIM ondgör sig över YouTube:
Avtalslöst med YouTube
YouTube är en gratistjänst för videor som finansieras via reklam. YouTube ägs av Google, som köpte sajten år 2006 för 12 miljarder kronor. Sedan en längre tid tillbaka förhandlar vi med dem om ersättningen för de verk, skapade av våra medlemmar, som finns uppladdade på YouTube. I nuläget finns inget avtal alls mellan oss. Vi anser att Google har ett ansvar för innehållet på YouTube och bör ersätta de musikskapare vars musikvideor drar tittare och lyssnare till sajten och därmed genererar annonsintäkter till Google. En siffra som nyligen nämndes i Music Week är att YouTube varje dag visar 2 miljarder videor. Man kan likna YouTube vid en gigantisk myrstack som är skapad av miljontals flitiga myror men den enda som i dagsläget tjänar något på myrornas arbete är stackens drottning – Google.
I nyhetsbrevet hänvisas dessutom till STIMs lilla ”faktasida” om YouTube där man kan läsa:
Varför finns inget avtal med YouTube?
Vi kontaktade Google första gången för flera år sedan och redan tidigt våren 2008, innan den svenska YouTube-sajten lanserats, inleddes förhandlingar med Google. Tyvärr har vi inte hittat en lösning som båda parter är nöjda med. Vi kommer inte att särbehandla Google på grund av deras starka ställning på internet utan kräver att de betalar en rimlig ersättning till er musikskapare för musikvideorna på YouTube, precis som andra musikanvändare betalar för musik på internet, radio, TV etc.Innebär det att svenska låtskrivare inte får någon ersättning alls när folk tittar på deras musikvideor på YouTube i dag?
Ja, tyvärr är det så. De som skapat musiken får inte ett öre från Google för visningar på YouTube. Samtidigt säljer Google annonser på YouTube. Vi har inte samma problem med andra reklamfinansierade kanaler – de betalar för musiken så varför skulle inte Google göra det?Hur ser det ut i andra länder?
Liknande förhandlingar pågår just nu på flera håll i Europa. I Tyskland har förhandlingarna brutit samman och åtta upphovsrättsorganisationer har slutit upp bakom Stims motsvarighet GEMA som planerar att lämna in en stämningsansökan. I Storbritannien spärrade Google förra året alla professionella musikvideor på YouTube under flera månader för att tvinga ner Stims motsvarighet, PRS for Music, anspråk på ersättning. Till slut slöt man ett avtal som ingen utomstående känner till villkoren i.Google har avtal med tre av de fyra största skivbolagen i världen och betalar alltså för deras rättigheter på YouTube. Att skivbolagen får betalt ger inte musikskaparna pengar på fickan.
Samma gamla mossiga retorik som vanligt med andra ord, hur ska artisterna få betaaaaalt?
Först ska artisterna upphovsmännen (vilket ofta är detsamma som artisterna när det gäller populärmusik) kunna ladda upp sina alster på YouTube för att få gratis reklam och sen anser STIM att de ska ha betalt för det. Dessutom, om någon annan lägger upp upphovsrättsskyddat material så riskerar de inte bara att filmerna tas bort utan även att kontot stängs av, så det är inte rimligt att anta att det är de filmerna som STIM anser att YouTube ska betala för. De fyra stora skivbolagen har redan sett till att tvinga Google till liknande avtal och drar alltså in pengar från YouTubevisningar (som, enligt STIM, inte ens kommer musikskaparna tillgodo) utan att de själva behöver lyfta ett enda finger (mer än när man kräver att YouTube ska ta bort material som misshagar dem, förstås) så uppenbarligen anser man sig ha all rätt på sin sida och YouTube ska bara vara tacksamma för att de får finnas över huvud taget, buga och hosta upp slantar. Det här är förstås inte bara dåligt för Google/YouTube utan även för artisterna och deras fans, vilket Damian i gruppen Ok Go mycket pedagogiskt förklarar i sitt öppna brev till världen:
The labels are hurting and they need every penny they can find, so they’ve demanded a piece of the action. They got all huffy a couple years ago and threatened all sorts of legal terror and eventually all four majors struck deals with YouTube which pay them tiny, tiny sums of money every time one of their videos gets played. Seems like a fair enough solution, right? YouTube gets to keep the content, and the labels get some income.
The catch: the software that pays out those tiny sums doesn’t pay if a video is embedded. This means our label doesn’t get their hard-won share of the pie if our video is played on your blog, so (surprise, surprise) they won’t let us be on your blog. And, voilá: four years after we posted our first homemade videos to YouTube and they spread across the globe faster than swine flu, making our bassist’s glasses recognizable to 70-year-olds in Wichita and 5-year-olds in Seoul and eventually turning a tidy little profit for EMI, we’re – unbelievably – stuck in the position of arguing with our own label about the merits of having our videos be easily shared. It’s like the world has gone backwards.
Även resten av brevet är mycket intressant läsning, så ta er gärna tiden att få en inblick i hur hela denna konflikt ter sig från artisternas perspektiv och hur de (Ok Go i alla fall) ser på framtiden.
Nå, därför mjölkar skivbolagen YouTube med flera på pengar för varje video som spelas, trots att det går emot artisternas upphovsmännens (se parentes ovan) intresse, och därmed ger sig nu STIM in i leken och vill ha del av kakan, vilket möjligen gynnar artisterna på kort sikt men på lång sikt innebär det bara att man desperat försöker förlänga 1900-talets glansdagar för att fortsätta mjölka alla pengar som det bara går innan det är försent. Att det här inte är en långsiktig lösning blir givetvis allt mer uppenbart för de flesta, men ändå är både skivbolag, STIM och liknande andra organisationer oförmögna (eller ovilliga) att hitta på långsiktiga lösningar på problemet. I stället är det bland annat en av personerna bakom artisternas dödsfiende #1 (i alla fall om man ska tro på upphovsrättsindustrins retorik), The Pirate Bay, som nyligen presenterade en idé som faktiskt mycket väl kan bli framtidens melodi; Flattr.
Det stora problemet blir förstås att det knappast hjälper så mycket om Flattr finns om underhållningsindustrin slagit klorna i alla tjänster på nätet (YouTube, Spotify med mera) och envetet mjölkar dem på pengar. Och inte nog med att de parasiterar på dessa IT-entrepenörer, de anser sig också ha rätten att bestämma vad som får respektive inte får spridas vilket tex jag personligen märker effekten av då och då genom att mina Spotifyplaylists får stora, gapande hål i sig. Att detta irriterar mig är något av en underdrift och jag ser verkligen fram emot en framtid då såna här irritationsmoment hör till historien och kulturspridningen inte längre kan kontrolleras av ett fåtal stora företag. Jag har visserligen tidigare hoppats att de till slut skulle bli tvungna att anpassa sig, men det blir allt mer osannolikt att det någonsin kommer hända så länge de lyckas tvinga till sig pengar och sannolikheten att de frivilligt ska gå med på mer skäliga avtal är förstås obefintlig. Upphovsrättsindustrin har knappast lyckats skaffa sig sin oligopolställning genom att vara ödmjuka.
Återigen kommer de intressanta lösningarna inte från de etablerade multinationella oligopolen utan från helt annat håll, denna gång i form av Project Falcon. Project Falcon tar helt enkelt det bästa från BitTorrent och streaming media och kombinerar detta till en klient som inte bara fildelar utan även kan strömma materialet så man slipper vänta på att det ska bli helt nedladdat innan det kan avnjutas. Det bästa från två världar mao!
Downloading with BitTorrent is so effective partly because of the way in which files are downloaded in many pieces and in a random order. If you want to stream a file – that is, start to watch it while it is still downloading – we need to do some magic to enable a few pieces to be downloaded in-order and sent to the player, but the majority of the pieces to continue to be downloaded randomly to preserve the incredible efficiency of BitTorrent. The Falcon project aims to achieve this in any popular BitTorrent swarm without the use of any special servers or file or codec types. The goal is to turn BitTorrent into a point-click-watch experience much more similar to YouTube.
Att något sånt här kommer tillåtas av upphovsrättsindustrin är förstås otänkbart, men även detta har Project Falcon tänkt på (även om de inte skriver ut det i klartext):
The service is designed with privacy in mind. This means that you can be certain that there is no personal information about your BitTorrent usage that is ever exposed to us or anyone else.
Så inte nog med att det blir väldigt svårt för upphovsrättsindustrin att parasitera på den här tjänsten, det blir dessutom i praktiken omöjligt för Henrik Pontén och Antipiratbyrån att få fram någon information som gör det möjligt att fortsätta sin häxjakt på vanligt folk.
Frågan nu är förstås hur upphovsrättsindustrin kommer reagera. Att de kommer sitta stillatigande och bara acceptera hur marknaden glider dem ur händerna är förstås otänkbart, men hur långt är de beredda att gå? Och hur långt är politikerna beredda att gå för att tillfredsställa lobbyisternas önskemål?
Du kan hjälpa till med att få stopp på våra politikers utförsäljning av våra medborgerliga rättigheter genom att rösta på Piratpartiet i höst. Är du med i STIM så kan du visa ditt missnöje genom att gå ur, för den enda orsaken till att STIM har mandat att kräva saker är genom den mängd medlemmar de har. Glöm inte att du faktiskt har makt att förändra världen!
Pingat på Intressant.
Full Mental Straightjacket 
Pingback: Tweets that mention STIM siktar in sig på Google « Full Mental Straightjacket -- Topsy.com
Varför måste man betala 10% till FLATTR. vilket båg. Om de var ärliga med sin strategi skulle de låta användarna själva avgöra hur mycket man vill donera för tjänsten. Ni hjälper alltid de stora för att de är poppis. Google 12 miljarder i vinst. Stim är en flugakit som ägs av sina medlemmar så sparka på dem bara, det är ju enkelt…
”Ni hjälper alltid de stora för att de är poppis.”
Det där var nog bland de mest bizarra kommentarer jag fått på min blog. Grattis, förmodar jag.
Nej, jag tillhör verkligen inte Google Fan club, tvärt om ser jag med viss oro på hur Google, och även andra företag som tex Facebook, sakta sprider sig över nätet och slukar andra lovande företag. Det är ett beteende som vi sett förr, tex i form av Microsoft och, tidigare, IBM.
Den stora faran med Google och Facebook idag är att man till slut i praktiken blir tvungen att använda sig av deras tjänster, precis som man tidigare, och fortfarande till viss del, är tvungen att ha minst en maskin som kör Windows för att väldigt många program och tjänster bara funkar i Windows. Det är dåligt eftersom det skapar både ett monopol som begränsar innovation och en monokultur som gör samhället väldigt sårbart.
Det är förvisso ett mycket intressant ämne som mycket väl kan ligga till grund för en ny blogpost, men det var dock inte relevant för den här blogpostens område och hade bara gjort resonemanget högst förvirrat om jag även försökt få in den aspekten.
Att STIM är en flugskit i jämförelse med Google är irrelevant. STIM är en skitorganisation som satt i system att tex ta betalt för samma radioutsändning två gånger (först av radiostationen, sen, om möjligt, av butiker som spelar radio för sina kunder). STIM är även orsaken till att Internetstreaming i Sverige enbart är förbehållet de stora aktörerna (dvs radiokanalerna) och det finns tex inget utrymme för hobbyister eller små organisationer att lagligt sätta upp en streamingstation.
Så att jag i detta fallet ställer mig på YouTubes/Googles sida i stället för STIM/upphovsrättsindistrin har inget att göra med respektive sidas storlek (och upphovsrättsindustrin är dessutom markant större än Google) utan grundar sig helt på att i det här fallet är Google pro innovation och pro-IT (vilket de, faktiskt, är rätt ofta trots övriga brister) medans STIM/upphovsrättsindustrin helst vill omvandla Internet till ett kabel-TV-system som de kan begränsa, kontrollera och, inte minst, mjölka på pengar.
Men det är fortfarande uppseendeväckande att påstå att STIM ”parasiterar på dessa IT-entreprenörer”. Dessa IT-entreprenörer skulle ju inte ha något att komma med om inte de artister och musiker STIM företräder fanns. Det är ju inte YouTubes tekniska lösning som driver trafik och ger dem intäkter, utan innehållet. Vem parasiterar egentligen på vem? Det är väl rimligt att de som driver trafiken till YouTube och förser Google med intäkter får ta del av kakan?
Och STIM och alla de artister, musiker osv som de företräder är väl inte ”anti innovation” och ”anti-IT” (vilket de blir enligt ditt resonemang ovan). De har ju uppenbarligen inget emot den tekniska lösningen. Jag skulle gissa att de tycker att det är bra att synas på nya ställen. Men jag förstår att de inte gillar att andra parasiterar på deras arbete.
Slutligen – Flattr är en toppenlösning om vi ska backa tillbaka till ett mecenatsamhälle med donationssystem istället för yrkesmässigt kulturarbete. Be alla dessa toppenfina IT-entreprenörer byta ut sina affärsmodeller mot en flattr-knapp och se om de vill sitta i samma båt som du.
Du blandar ihop orsak och verkan. YouTube är inte beroende av artisterna, det är artisterna som är beroende av YouTube.
YouTube började inte som Internets version av Mtv, YouTube var, som namnet antyder, din TV. Hela idén med YouTube var att du inte bara var passiv tittare, du var även producenten som gjorde programmen. I början bestod YouTube till väldigt stor del av glada hobbyisters alster och det fick sån genomslagskraft att artister med innovativ förmåga insåg att YouTube var ett utmärkt sätt att nå ut till sina fans, exempelvis Ok Go.
Det är också därför som skivbolagen kräver royalty av YouTube, när artisterna fick direktkontakt med sina fans gick de helt enkelt förbi den sedvanliga hiearkin och skivbolagen lämnades lottlösa! Att STIM nu gör samma sak för att skivbolagen gör så gör inte saken mer rätt, det är fortfarande enligt min åsikt ett parasiterande.
YouTube är i princip en anslagstavla! Det är inte en radio- eller TV-station där någon bestämmer vad som ska sändas och sen pyntar enligt givna tariffer, det är inte YouTube som bestämmer vad som ska finnas tillgängligt utan det är användarna! Det system som nu skapats innebär i praktiken att en artist, skivbolag etc bestämmer sig för att de ska publicera nånting och sen anser de att de ska ha betalt för något som YouTube inte beställt! Det är ju helt barockt!
Det är som att jag åker hem till dig, tapetserar om ditt vardagsrum och sen skickar faktura och hotar med vite om du inte betalar. Skulle du tycka det vore vettigt? Du kanske inte ens gillar de nya, rosa tapeterna med ljusblå elefanter som jag satte upp åt dig, men ändå åker du på att pynta kalaset.
Att STIM säger sig inte ha nåt emot den tekniska lösningen är ganska irrelevant när deras krav går stick i stäv med hur verkligheten fungerar. Samma sak återigen; det är inte YouTube som publicerar alstrena, det är andra som publicerar alstrena. Om STIM, skivbolag och andra aktörer inte gillar att YouTube levererar utan att skicka ersättning, publicera då inte alstrena till att börja med! Om artisterna vill lägga upp sina videos i alla fall, ja, det är faktiskt inte YouTubes fel.
Och vad gäller Flattr och mecenatsamhälle, det är bara en betalningsmodell. Vi är vana vid att det bara kan finnas en enda betalningslösning för att mediaindustrin bestämt sig för att det är så det ska vara. Nu rasar sakta det ogliopolet och vi kommer förmodligen få se en verklighet som ser väldigt annorlunda ut i framtiden. Donationssystemet finns och fungerar redan (med varierande framgång) när det gäller tecknade serier, vissa kan leva på att teckna, andra får bara in såna summor att de enbart kan ha tecknandet som hobby.
Det är mao ren marknadsekonomi, är du uppskattad får du in mer pengar än om du inte är så uppskattad. Det har faktiskt fungerat likadant i tex skivindustrin; vissa musiker har kunnat leva på sin musik, andra har bara kunnat ha det som hobby trots att de haft skivkontrakt.
Skillnaden mellan Flattr och skivbolagen är att Flattr tar 10% (och det finns inget som hindrar att tex du sätter upp ett konkurrerande system) medans skivbolagen och distributionskanalerna tagit lejonparten av kakan och artisterna har i slutändan bara fått nån ynka procent av intäkterna.
Så i praktiken backar vi inte tillbaka till ett mecenatsamhälle, vi bara förändrar det. Det förändras dessutom till det bättre då det inte blir mediaindustrins ogliopol som avgör vem som ska släppas fram eller inte, i stället har artister/kreatörer möjlighet att nå direkt ut till sin publik och nya trender och influenser kan plötsligt lyckas pga att de är spännande och friska fläktar i stället för att de fastnar pga att distributörerna inte vågar satsa på dem pga att de anses vara för osäkra.
Ett exempel på ett sådant osäkert kort som lyckats trots att distributörerna inte vågade är filmen Ink:
No big studio picked up the film for theatrical and home distribution. Double Edge Films pitched the movie directly to independent cinemas and to the DVD, Blu-ray and online distribution by themselves. After the release it became the most downloaded movies in file sharing torrent sites more accurately 400,000 times in a single week and exposed the film to a large audience, leading to higher DVD and Blu-ray sales in return. The independent filmmakers wrote in their newsletter that they had ”embraced the piracy” and are ”happy Ink is getting unprecedented exposure.”
Världen förändras och det är omöjligt att sia hur framtiden kommer se ut. Kanske blir Flattr en succé, kanske är Flattr en återvändsgränd. Det är i dagsläget en omöjlighet att veta. En sak är säker, 1900-talets mediaindustri är, i dess nuvarande form, död. Någonting annat kommer att växa fram i stället och ersätta den, precis som grammofonen tog död på och ersatte marknaden för notblad till hemmen.
Du kan väl inte mena att Google bara är en innocent bystander som ”råkar” tjäna pengar på att någon laddar upp någon annans arbete på youtube? Snacka om att artisterna fått oönskat tapetserarbesök i vardagsrummet.
Varför provar du inte att starta en egen gratis videotjänst utan någon som helst riktning på vad du vill ha på din tjänst. Dvs, du vill bara att folk skall ladda upp sådant som dom själva skapat.
Först då kanske du inser hur FEL allting blir när folk gör som dom själva vill och inte som du vill.
Skall du då sitta och filtrera ut allting som blir uppladdat av personer som inte själva gjort verken?
Lycka till med din tjänst… Du hade ju inte för avsikt att tjäna ett öre på upphovsrättsskyddat materiel men nu gör du det eftersom du OMÖJLIGEN kan hålla koll på allt som laddas upp av miljoner användare.
———————————————
Utöver det kan jag bara anta att youtube istället för att införa total censur av kommersiell musik i alla videor nu istället ersatte det med ett system där kommersiell musik kunde tillåtas i videor eftersom det är vad ANVÄNDARNA vill ha.
Om jag älskar Iron Maiden och vill göra en film om en mc-klubb som åker från knuttby till svetthåla så vill jag ju helst använda den musiken jag älskar i mitt filmklipp. Jag som användare är ansvarig för att ersätta Iron Maidens musikbolag för att jag använder deras musik men så lätt är det ju inte i VERKLIGHETEN.
Nu går alltså youtube in emellan och ersätter musiken med samma låt fast av godkänd kvalitet och en besöksräknare som gör att musiken kan fortsätta användas i filmklippet och både användare och musikbolag är nöjda.
Det betyder inte att google/youtube rent tekniskt sett är SKYDLIGA att göra detta. Det råkar bara vara så att två jättar gick upp mot varann i rätten och istället för att bråka om tekniska smådetaljer i flera månader så ingicks avtal…
Skulle det drivas vidare skulle allting ställas på sin spets… Vem är skyldig till brott om du spelar Iron Maiden musik på högsta volym ur bilen på en parkering när du vill sälja bilen till en hel skara iron maiden fans? Du tjänar ju på att spela musiken, eller hur?
Är det då DU som säljer bilen som ställs till svars eller ägaren av parkeringen som alla har tillgång till? Hmmmm?
”Men det är fortfarande uppseendeväckande att påstå att STIM ”parasiterar på dessa IT-entreprenörer”. Dessa IT-entreprenörer skulle ju inte ha något att komma med om inte de artister och musiker STIM företräder fanns. Det är ju inte YouTubes tekniska lösning som driver trafik och ger dem intäkter, utan innehållet.”
————————————————–
Vänta lite nu… ”Ibland” undrar jag om inte mänskligheten förtjänar att dö ut!
Du påstår alltså att youtube med uppsåt skapades för att dra in stålar på artisters verk utan att betala för sig? I så fall har du delvis rätt… Men problemet är att VEM SOM HELST kan vara artist på youtube, det finns minst lika mycket GRATIS materiel på youtube som det finns kommersiellt materiel.
Det är en fråga om vad du letar efter men eftersom du framstår som en STIM krigare här så får jag väl anta att du kollar på allt med $$$ i ögonen och inte ❤ ❤ ❤ (hjärtan)…
Med andra ord, youtube är en tjänst där du GRATIS kan ladda upp filmklipp av alla sorter, dom som skapat youtube gjorde det för att det fanns en öppning (en plats) för detta på nätet. Dom stod för bandbredden och så vidare och användarna stod för innehållet.
För att betala för driften av tjänsten använder sig youtube av reklam. I driften ingår arbetskraft vilket innebär att människor får betalt. Utöver det är det en tjänst som går med vinst precis som alla andra.
Skillnaden är att användarna slipper betala för att ladda upp och youtube slipper jaga materiel själva som skall visas.
Användarna har sitt egna ansvar för vad som laddas upp till youtube och även om youtube som tjänst kan hållas till svars för vad som tillgodoses via deras tjänst så är det egentligen användaren som laddat upp som skall stå till svars för eventuella upphovsrättsbrott.
Nu råkar det ju vara så att det är svårt att ställa användare till svars i verkliga livet eftersom dom är ANONYMA på internet. Därför ses youtube som det ända realistiska målet att attackera.
Trots att youtube inte har som affärsmodell att tjäna på att användare begår upphovsrättsbrott, eftersom vad som helst kan laddas upp till youtube under ett fåtal restriktioner som rasism och allt det där, så tjänar dom ju såklart på att användare gör detta genom fler besökare som letar efter kommersiella verk.
Men i grund och botten är youtube en gratis tjänst där vad som helst kan laddas upp. Affärsidén är att besökare som vill se VAD SOM HELST (inte bara kommersiella videor/musik) skall besäka sidan och intäkterna kommer från just advertising… Oavsett materiel!
Alla dessa korkade människor som ser allting som är gratis som antikrist… Ungefär som om dom själva inte kunde komma på en så perfekt lösning för i deras värld skall det minsann kosta även om det handlar om ett glas vatten till en döende man.
”Be alla dessa toppenfina IT-entreprenörer byta ut sina affärsmodeller mot en flattr-knapp och se om de vill sitta i samma båt som du.”
Många av dem har i gjort det (även om de valt andra tjänster än Flattr). Hört talas om MySQL, QT, Apache, Linux, Openoffice.org, Mambo/Joomla, Skype osv?
Man _måste_ inte betala något till Flattr. Bara att låta bli att använda tjänsten.
Och idagsläget är det för att få igång tjänsten. De kommer sänka nivåerna utefter behov, vilket jag inte ser något fel i.
Att starta upp ett nytt företag med en ny tjänst är inte det lättaste. Vill du inte stödja dem genom de 10% de just nu begär, så kan du ju avvakta tills ”priset” på tjänsten har sjunkit.
Pingback: Sent en tisdag kväll » Sharpless blogg
Hur många artister har inte gjort sig kända genom att vara tillgängliga för oss konsumenter på internet osv ??
Man kan vända på steken Bosse och säga att artisterna parasitera på oss konsumenter och vår välvilja och trots all dynga som passerar genom tex youtube så kan de bli kända och tjäna pengar
Nya tider nya sätt!
Förstår inte exakt hur du vänder steken, men det är väl fortfarande rimligt att man får ersättning när någon annan utnyttjar ens arbete kommersiellt? Eller innebär den nya tidens nya sätt att man ska lägga sig med alla fyra i vädret och låta Google dra in alla kulor, både för sin tekniska lösning, sin annonsbusiness och för dem som driver trafiken till dem?
Youtube bistår med marknadsföring till artisterna i utbyte mot annonsintäkter. Skulle vilja veta vad det kostar att nå ut till så många människor via traditionella marknadsföringskanaler (tv,radio,tidningar)… Artister som knappt någon skulle hört talas om har slagit igenom tack vare youtube och liknande sidor.
Människorna kan då spendera sina surt spenderade slantar på att se artisten live, köpa idolprylar eller w/e.
Tyvärr innebär ju detta att artisterna måste börja jobba på ett nytt sätt och kanske röra sig runt lite för att tjäna pengar. Artisten kanske också kommer på idén att be sitt skivbolag att dra åt helvete så att de får hela summan av sina intäkter istället för några få procent.
Precis, på pricken!
Många serietecknare idag har direktkontakt med sina läsare och lever på att ha en liten PayPal-knapp för donationer, sälja seriealbum (av samma serie som finns online gratis) med högkvalitetstryck, sälja pälsdjur, kaffekoppar, T-shirts etc.
Dvs huvudprodukten, serien, är marknadsföring och sen förlitar man sig helt enkelt på att kunna leva på sidokommersen. För musiker finns liknande vägar att gå, tex genom att man sprider musiken online och sen lever på exklusiva skivreleaser, liveframträdanden, T-shirts osv.
Och däri ligger också problemets kärna; i en sån verklighet är dagens skivbolag och distributionskanaler plötsligt irrelevanta eftersom artister och fans kan komma i direktkontakt med varandra och självklart vet de om det. Det är klart att de slåss med näbbar och klor för att hålla sig kvar på arenan, det är inte konstigare att facken slåss för jobben eller politikerna lovar hejvilt för att få sitta kvar i sin riksdag och helst i regeringsställning.
Så egentligen handlar det inte så mycket om ”Hur ska artisterna få betalt”, för för de flesta är det redan en realitet att pengainflödet kan vara småskakigt och sporadiskt. Det det snarare handlar om är ”Hur ska skivbolagen få betalt?”, men det ger förstås inte lika mycket sympatipoäng…
Jag vill också passa på att tacka Cadde för ett par utmärkta kommentarer. Tack så mycket. 🙂
STIM representerar inte artister och musiker.
STIM representerar upphovsmännen.
STIM är en ekonomisk förening och agerar med stöd av upphovsrättslagen.
Kolla fakta innan du författar usla blogginlägg.
Så det enda felet du kunde hitta var att jag slarvade med begreppen och lyckades skriva artist i stället för upphovsman? Jag tar det som ett rätt gott betyg över lag att ingen kunnat påpeka allvarligare felaktigheter i mitt resonemang. Jag tackar dock för påpekandet och ska korrigera de smärre felaktigheter som smugit sig in.
Organisationsformen är dock irrelevant. Att STIM är en ekonomisk förening (vilket jag för övrigt vet om som f.d. medlem) förändrar knappast det faktum att det är en uråldrig organisation med föråldrad världsbild.
Jag vill bara i korthet kommentera en liten detalj i debatten. Någon förde fram åsikten att Stim nu agerar för att skivbolag tidigare har gjort det. Detta är helt fel. Vi agerar helt oberoende av skivindustrin.
Stim är en ideell icke-vinstdrivande förening och det uppdrag vi fått av våra medlemmar, låtskrivarna, är att jobba för att de ska få rimlig ekonomisk ersättning när t ex ett kommersiellt företag använder deras musik i sin verksamhet. Detta sysslar vi med helt oberoende av vad skivbolagen sysslar med.
Jag citerar från STIMs egen hemsida:
”Google har avtal med tre av de fyra största skivbolagen i världen och betalar alltså för deras rättigheter på YouTube. Att skivbolagen får betalt ger inte musikskaparna pengar på fickan.”
Att det över huvud taget nämns kan jag inte tolka på annat sätt än att ni anser att eftersom skivbolagen kan få betalt så ska fanemig STIMs medlemmar också få betalt. Dvs, inte alls oberoende.
Vad gäller ”det uppdrag vi fått av våra medlemmar, låtskrivarna, är att jobba för att de ska få rimlig ekonomisk ersättning” så anser jag att det är länge sen STIM betedde sig rimligt. Det är också därför jag är en före detta STIM-medlem. Erat sätt att se på Internet är oförenligt med hur Internet fungerar rent tekniskt och därmed direkt skadligt för IT-utvecklingen.
Det är möjligt att ni sköter erat uppdrag i enlighet med vad era 50000 medlemmar anser att ni ska göra, men det väger lätt jämfört med vad som i längden kommer gynna samhället i stort. STIM är i minoritet, när STIMs intresse krockar med teknikutvecklingen och STIM vill bromsa utvecklingen för sina medlemmars särintressen, ja, då finner jag inte någon rimlighet i att ett särintresse ska prioriteras högre än samhället.
Det är inte mer än rätt att YouTube ska få betala, presic som alla andra som spelar musik (radio, tv, restauranger, gym etc). Jag som låtskrivare vill ju ha betalt för mitt arbete. Ingen vill jobba gratis! OM det ska vara möjligt att lyssna på någon sång gratis så ska det inte vara mer än ca 15 sekunder.
Då kanske du skall byta yrke redan nu med tanke på vart utvecklingen är på väg… Det finns en bra anledning till varför vi inte längre behöver folk på styltor som tänder och släcker gatubelysningen som det var innan vi fick elektricitet.
Men YouTube är inte en radiostation, YouTube varken producerar eller sänder program eller material utan distribuerar bara vad som andra laddar upp. Om du inte vill att din musik ska finnas på YouTube så får du helt enkelt:
a) Låta bli att ladda upp den.
b) Anmäla alla som laddar upp den.
Att tvinga YouTube att betala för musiken som spelas tycker jag mer låter som att man skulle tvinga Teracom att betala STIM-avgift för det som SVT sänder.
Vad som är rätt eller fel vad gäller upphovsrätt är verkligen inte bara i betraktarens öga utan även i vilken era man pratar om. De upphovsrättsregler som gäller idag är förhållandevis nya historiskt sett, så lika väl som att dagens ”självklara” system hade verkat fullkomligt barockt för mindre än hundra år sen så är det inte heller självklart att upphovsrätten kommer se likadan ut om ett decennie eller två. Tvärt om är det förmodligen väldigt sannolikt att upphovsrätten KOMMER att ha förändrats, frågan är bara i vilken riktning…
Och vad gäller ditt påstående att ingen vill jobba gratis så har du fullständigt fel, men det kommer jag skriva om i en senare blogpost (när jag nu hinner ge mig på det ämnet).
När det gäller vår information om att Google har avtal med några av de största skivbolagen, så tycker vi på Stim att det är viktigt att lyfta fram den saken. En anledning till det är att väldigt många tror att artister och låtskrivare alltid är samma personer. Ett aktuellt exempel på när det inte alls alltid är så, kan vi se just denna vecka: Eurovision Song Contest.
Om Google kommit överens om att betala pengar till ett skivbolag som representerar t ex Britney Spears, så ger inte det en enda krona till låtskrivarna. Om ett företag vill använda musik i sin verksamhet så måste de göra rätt för sig både gentemot de som äger inspelningen (dvs artisten/skivbolaget – om ett skivbolag finns med i bilden) och de som skrivit den text och musik som används, alltså låtskrivarna.
Det finns många stora amerikanska företag som tjänar stora pengar på det arbete som låtskrivarna utför, och den stora majoriteten av dessa företag anser att det är rimligt att låtskrivarna också får sin lilla del av kakan.
Ja, men då är det ju de företagen och inte google som skall betala låtskrivarna.
Om skivbolagen tar betalt av Youtube/Google, så är det ju de som skall ge ”skälig andel” till de artister de har avtal med. Har de inget avtal med artisten kan de naturligtvis inte heller ta betalt av Youtube.
Youtube är vare sig en TV-station eller radio-station så jag kan överhuvudtaget inte se att STIM har med det här att göra.
Mvh
/J-O
Och även om man vill göra en klar åtskillnad mellan artister och låtskrivare anser jag att ovanstående gäller fullt ut.
Det är antingen artisten eller skivbolaget, som valt att använda en låtskrivares verk, så det är de som skall betala från sin andel.
Det är Lady Gaga och hennes skivbolag som bör betala låtskrivaren, inte radiostationen eller den stackars jävel som har oturen att få höra henne på radion medan han väntar på att nyheterna skall börja.
När du köper en mjölkliter i affären så betalar du bara affären, sedan är det upp till dem att betala sin leverantör samt redovisa moms till staten. Leverantören Milko eller ARLA lär i sin tur betala löner för sina anställda, betala mjölkbönderna de köpt mjölken ifrån samt de som tillverkat och levererat kartongerna.
Som kund i affären får du inte olika räkningar av för:
1. Mjölktransfereringsavgift inklusive personalkostnad (butiken)
2. Mjölkförpackningsavgift inklusive personalkostnad och maskinunderhåll (Mejeriet)
3. Kostnad för mjölken (mjölkbonden)
4. Kostnad för mjölkkartong (pappersfabrik)
5. Kostnad för tryck på kartong.
6. O.s.v hela vägen bak till råmaterial för trä och färg.
Varför skall det fungera annorlunda i musikbranchen?
Vad tillför STIM?
Vad Tillför kassettavgiften?
Varför skall någon i slutledet behöva betala för någon annans beslut?
Youtube väljer inte bakgrundsmusiken i någon unges hemvideo, inte heller väljer de låtskrivare åt artisten.
Mvh
/J-O
Peo, för sisådär 10 år sen hade jag hållit med dig, men världen har förändrats! Jag köper logiken att om artisterna ska ha betalt av Google så ska upphovsmännen också ha det, all fine and dandy. Problemet är bara att jag inte anser att det är självklart att vare sig artister eller upphovsmän ska vara garanterade tariffbetalningar pga att deras material finns på YouTube!
Vi lever inte på 1900-talet längre! Musikvärlden styrs inte längre av skivbolag som gör profit på sin oligopolställning och där artister får svälja förtreten och skriva på oskäliga kontrakt eller förbli förhållandevis okända och inte nå ut med sin musik. YouTube är inte ännu en radiostation som ska tvingas pynta enligt tariffer över potentiella lyssnare och sändningstimmar, YouTube är nånting helt nytt men den etablerade upphovsrättsmarknaden saknar förmågan att anpassa sig.
När jag började bli seriöst aktiv på Internet (mitten av 90-talet) så ville jag lägga ut min musik för fri nedladdning, men eftersom jag var medlem i STIM insåg jag att jag nog fick kolla hur det skulle funka med upphovsrätt. Jag fick prata med rätt många personer på STIM och kontentan var att det helt enkelt inte var möjligt för mig att lägga ut min egen musik för gratis nedladdning eftersom STIM helt enkelt inte hade ett fungerande regelverk för det och hela systemet helt enkelt slog knut på sig själv och blev en stoppkloss snarare än en hjälp för mig som upphovsman.
Ett par år senare hade jag en idé att starta en streamingtjänst där jag skulle ”sända” smal musik (musik som varken SR eller kommersiella aktörer sänder). Samma sak då; de jurister och övrig personal på STIM som jag pratade med såg ut som levande frågetecken och hade ingen aning om hur de skulle hantera frågan, men sa i princip att jag fick ge mig till tåls och att de skulle jobba på det. Några år senare klämde STIM också mycket riktigt fram tariffer för online streaming.
Den lägsta möjliga rimliga tariffen för 24 timmar/dygn är upp till 500 lyssnare och kostar 1000 spänn/månad! Det jag ville göra var att slänga upp en liten ”hobbystreaming” för att jag tyckte det var skoj. Jag hade tänkt mig nånting i storleksordningen några tiotal samtidiga lyssnare och kanske två-tre olika strömmar för lite olika utbud (men då kostar det plötsligt 2000 eller 3000 spänn/månaden).
STIM begriper helt enkelt inte småskalig verksamhet på nätet, vare sig som upphovsman eller distributör, och med denna inställning till Google/YouTube visar STIM tydligt att de inte heller begriper sig på Internets infrastruktur. Det är därför jag kallar STIM en ”organisation som snart firar sin 90-årsdag men ändå envist behåller sina rötter tryggt planterade i den era då första Världskriget fortfarande var känt som Världskriget (singularis) och musik ännu framfördes manuellt av skickliga yrkesmän (och, i undantagsfall, -kvinnor).”
Ni är välkomna att kliva in i 2000-talet och mingla runt i det stora virtuella coctailpartyt där ingen är exkluderad, men då bör ni kanske lämna några av era mer bombastiska doktriner i garderoben.
En kort kommentar till vad YouTube och Google är: de är definitivt företag. Dessutom mycket stora och framgångsrika sådana. Google köpte YouTube för motsvarande 12 miljarder svenska kronor, och Google är värt (enl. en uppgift som jag snabbt googlade fram i dag) motsvarande ca 221 miljarder kr. Deras annonsintäkter rör sig (enligt Andreas Ekströms bok Google-koden, sidan 43) om ca 20 miljarder dollar om året. Jag har mycket svårt att förstå varför inte detta mycket kommersiella och rika företag skulle ha råd att dela med sig till de låtskrivare som skrivit den musik som används på YouTube. Google har dessutom nyligen gjort en överenskommelse med Stims motsvarighet i Storbrittanien, PRS, om ersättning till låtskrivarna där -så tydligen har de själva inget principiellt emot att dela med sig. Jag inser ju dock att detta verkligen är en David mot Goliat-kamp. En svensk icke vinstdrivande förening mot ett av världens största (och mycket vinstdrivande) IT-företag.
Jag har oerhört svårt att se hur Googles ekonomiska balans har någon som helst relevans för principfrågan som sådan. Den enda tolkning jag kan göra är att du inte kan/vill/orkar ge ett relevant svar och därmed försöker plocka billiga retoriska poäng genom att skuldbelägga Google och måla upp alla stackars låtskrivare som offer.
Jag skulle vilja påstå att det går bra för Google för att de förstår sig på Internet och därmed klarar av att spela enligt de oskrivna reglerna. Jag vill också påstå att det finns många artister det går bra för på Internet, men det är de artisterna som har begripit hur man marknadsför sig över nätet i stället för att skrika om stöld och göra sig ovän med sina fans och potentiella samarbetspartners.
Att Google betalar till PRS beror förmodligen helt enkelt på att det är skitpengar för dem (de har, precis som du konstaterar, rätt gott om dollar) men det betyder inte att det är rätt. Det betyder dock att den konservatism som rådit inom upphovsrättsbranschen nu även drabbar Internet och gör det svårt för nya entrepenörer, vare sig det gäller distributörer eller upphovsmän, att ta sig in på marknaden.
I längden leder det till samma typ av ogliopol som vi sett under senare delen av 1900-talet, något som varken gagnar upphovsmän eller deras fans.
Nej, givetvis har inte Googles ekonomi någon betydelse för principfrågan. Att jag lyfte fram det beror dels på att jag tycker att det är ett väldigt tydligt exempel på kommersiell användning av musik + att det i ett tidigare inlägg (skrivet av Jan-Oolf Flink) stod följande: ”Ja, men då är det ju de företagen och inte google som skall betala låtskrivarna.” Jag ville då lyfta fram att Google faktiskt är just ett företag, och dessutom ett mycket stort och framgångsrikt sådant.
Dock gäller samma regler för ekonomisk ersättning till låtskrivarna också om man t ex startar en musikfestival – och den sedan floppar totalt (pga t ex regn) och det bara kommer 32 personer. Likväl har man då kostnader för vakter, scen, ljud och ljus, elektricitet mm. Till Stim blir dock kostnaden i det exemplet väldigt harmlös eftersom den är royaltybaserad, dvs bygger på biljettpris och hur många biljetter som sålts.
Med det royaltybaserde systemet för ersättning till låtskrivarna är det i och för sig ganska väsentligt om ett företag säljer annonser för 20 miljarder om året, då det innebär en avsevärd summa till låtskrivarna, även om det bara rör sig om några procent av de totala kakan. Som du mycket riktigt skriver:detta måste vara ”skitpengar” för Google.
Att det går bra för Google är verkligen inget som vi på Stim har något emot. Vi vill att det ska gå bra för alla våra kunder – och att de ska använda ännu mera musik i sin verksamhet!
Du skriver också följande:”Jag vill också påstå att det finns många artister det går bra för på Internet, men det är de artisterna som har begripit hur man marknadsför sig över nätet i stället för att skrika om stöld och göra sig ovän med sina fans och potentiella samarbetspartners.”
När det gäller gruppen låtskrivare så är det ju väldigt få av dom som har några fans överhuvudtaget – eftersom väldigt få människor vet vilka dessa människor är. Många låtskrivare vill nog enbart fokusera på en enda sak: att skapa musik, och vill överhuvudtaget inte marknadsföra sig själva. De låter musiken tala och stå på egna ben och behöver inte smöra för någon – vare sig på internet eller någon annanstans. De har valt att verka i skymundan för att de trivs med det,och har lämnat artistambitioner bakom sig, eller har aldrig haft några.
När det gäller att ”skrika om stöld” så har vi från Stims håll inte gjort det. Däremot har vi föreslagit att fildelning ska vara tillåten, och att våra medlemmar ska få ersättning för den typen av musikanvändning genom en frivillig avgift som betalas in via bredbandsoperatörerna. Dock är det trögt att få med sig internetleverantörerna på det tåget.
Oavsett vilka trender som kommer och går, och oavsett vilka olika nya typer av musikkonsumtion som poppar upp, på internet eller någon annanstans, så fortsätter vi på Stim envist att genomföra det uppdrag våra medlemmar gett oss: att jobba för att våra medlemmar, låtskrivarna, ska få rimligt betalt när deras musik spelas.
”Jag ville då lyfta fram att Google faktiskt är just ett företag, och dessutom ett mycket stort och framgångsrikt sådant.”
Problemet är dock att det fortfarande inte är Google/YouTube som ”sänder” musiken utan det är fortfarande de som laddar upp musiken som ni i såna fall ger er på. Att ni kräver betalt av Google/YouTube är, som jag ser det, som att ni skulle kräva ersättning från Teracom för det som SR/SVT sänder. Det är givetvis enklare för er att ge er på Google, men det innebär icke desto mindre att jag anser att det är principiellt fel och att STIM bromsar IT-samhällets kulturrevolution.
”Många låtskrivare vill nog enbart fokusera på en enda sak: att skapa musik, och vill överhuvudtaget inte marknadsföra sig själva. […] De har valt att verka i skymundan för att de trivs med det,och har lämnat artistambitioner bakom sig, eller har aldrig haft några.”
Alla har förstås rätt att välja hur mycket man vill marknadsföra sig, men jag förstår inte varför låtskrivare ska leva i någon slags gyllene bur där alla behandlas identiskt och där avtalen är huggna i sten utan möjlighet för någon av parterna att ge eller ta. I resten av världen får du betalt efter vad omvärlden anser att du är värd och det är upp till dig om du ska visa framfötterna och ta riskerna med att köra ett eget race eller om du nöjer dig med en någorlunda trygg och stabil tillvaro med fast inkomst. Det är så entrepenörsskap får en sportslig chans och samhället utvecklas, skulle upphovsrättsindustrin och STIM få bestämma hade det Internet vi ser idag aldrig utvecklats.
Samma avtal som garanterar betalning enligt De Gyllene Tarifferna skapar också ett upphovsrättsligt monopol som gör det svårt för små artister att slå sig fram (de kostar ju lika mycket som de etablerade namnen) och skapar därmed en liten elitklick som kan leva på det de gör medans övriga får stå utanför och titta in på det vackra folket.
”Däremot har vi föreslagit att fildelning ska vara tillåten, och att våra medlemmar ska få ersättning för den typen av musikanvändning genom en frivillig avgift som betalas in via bredbandsoperatörerna. Dock är det trögt att få med sig internetleverantörerna på det tåget.”
Med all rätt. Återigen ger ni er på en aktör vars roll motsvarar Teracom, Posten eller Telia. Dessutom, fildelning är inte ett större problem än tex kassettinspelningar eller grammofonskivor, ändå har det alltid blivit ett ramaskri varje gång en ny teknik införts. Notbladstryckerierna blev rosenrasande när skivorna kom, skivindustrin domderade över riksradion, filmindustrin förfasade sig över videobandspelarna och så vidare, och så vidare. Det blir rätt tjatigt.
Tack och lov finns det i alla fall en domare i Spanien som har en fräsch uppsättning batterier i tankemaskinen:
Jag kan inte annat än hålla med. Om jag kopierar en text, låt eller film över nätet skiljer sig över huvud taget inte från om jag lånar en bok, CD eller DVD. Tekniken skiljer givetvis, men tekniken är bara en informationsbärare. Verket är, trots allt, detsamma oavsett hur informationen lagras så fildelning är bara en global skala av kulturdelning som i längden gynnar alla.
Vissa upphovsmän har insett det, andra har bevisligen svårt att anpassa sig.
Största orsaken till att det blir en diskution är just att jätten STIM för en gång skull har mött någon som de inte kan köra rakt över som de brukar. Hadde det varit STIM mot någon liten aktör som en supporterklubb, församling, fanclub eller annan ideel förening så hadde de blivit överkörda utan diskution av STIM med motiveringen att de ska betala. Problemet för STIM är att Google är en organisation som man inte bara kan köra över.
Jag är med i en förening som gör TV program där vi använder en del musik i programen, vi spelar in programmen på ideel basis och sänder dem på Öppna kanalen. budgeten per program ligger på runt 6000 sek och 150 ideela arbetstimmar. Vi har inga problem med att betala STIM enligt de tariffer som gäller för Öpnna kanalen men utöver det så vill STIM ha 14,65 per sekund för kopian som vi skickar till TV kanalen som sedan ska betala för det som sänds. Den nivån kan nog vara ”rimlig” om vi pratar om en komersiell produktion där ett sådant här program har en produktionskostnad på ungefär 100 000 kronor. Vi har ungefär 10 minuter musik per program vilket skulle inebära nästan 9000 kronor till STIM, i de flesta fall så är det musiker som framför sina egna verk och gör det på ideel basis, problemet är om de är att om med i STIM så måste vi betala trots att artisten/upphovsmannen ställer upp ideelt.
Jups. Har råkat ut för det själv, fast åt andra hållet. Några jag känner ville att jag skulle göra lite musik åt deras lilla mediaproduktion och eftersom det var en ren amatörprodukt så tyckte jag att det var väl ok att jag gjorde det mot att jag fick med mitt namn i eftertexterna (kul med lite reklam i alla fall).
Det tyckte inte STIM, så ”min” förening som förmodas se till ”mina” intressen gjorde att jag missade den chansen. Så i slutänden fick jag varken pengar eller reklam. Surt.
Jag har ev.goda nyheter till dig och din förening: OM det är så att din förening är medlem i Öppna kanalen så är ni befriade från att betala synkroniseringsavgift – alltså den avgift på ca 9000 kr per program som du skrev om.
Arbetet med att våra tariffer ska ligga på en nivå som kan anses rimlig pågår ständigt, och det är verkligen viktigt för oss på Stim att våra tariffer inte anses orimliga eller orättvisa.
Pingback: Erevna - Blogg & Tankesmedja
RealtidsRäknaren för oss Alla Amatörfilmare Verkar Nära på Stå Stilla Tills Klockan 01.00 Svensk Tid Då Uppräkningen för 1 eller 2 Senaste Dagarnas Visningar går att Se och Analysera . Har fått 3 Brev från Utländska Medlemmar som Önskar Titta på Udda Kortfilmer och Musik. och jag har Närmare 100 Stimanslutna Egna Låtar Sedan 1983 och har Skrivit Noterna till Binke Kan inte Flyga.Barnboken. Hur som Helst så Verkar det vara Möjligt för WebHotellägare att Stänga av eller Nollställa Räkneverken Emellan 1 eller 2 Dygn. Om Youtube Inte Betalar för De över 148 osv Visningarna Ska jag Avslöja Sanningen för Skatteverket. Youtube Försöker Stjäla Svenska Okända och Kända Musikers Inkomst Via Admins. Jag har Tipsat Skatteverket om Det . om Inte Youtube Redovisar betalningen Den Här veckan Suddar jag Ut alla GratisFilmeran på mitt Galleri Lentos i lensost. God vår.