Rick fick ett brev…

…och det var så bra att jag återger det i sin helhet.

Äldste PP-medlem avliden, 93 år gammal

Hej Rick (eller du som läser detta!)

Min farmor, E, föddes den 6:e april 1917. När farfar dog för ett par år sedan, skaffade hon sig en dator och började intressera sig för internet. Med det ena kom det andra, och det slutade med att farmor kunde bra mycket mer om datorer och teknik än någon annan i familjen. När jag kom hem från skolan hörde hon av sig via MSN. När vi var i Spanien ringde hon min far via skype. Hon satt och jämförde varor genom pricerunner. På julafton minns jag en kalender min familj fick, som hon hade snickrat ihop i något bildhanteringsprogram, där hon lagt in semesterminnen som månadsbilder. Hon beställde inte längre hem allers, utan löste korsorden på nätet. Samma sak med tidningarna. Facebook… you name it. Hon var en en nätfarmor, och datorn blev hennes stora intresse.

När Piratpartiet bildades blev hon direkt intresserad. Såhär i efterhand när familjen tittar till hennes ekonomi ser vi att hon har donerat 100 kronor i månaden till er sedan lång tid tillbaka.

Jag har länge tänkt att en artikel om farmor E hade varit bra marknadsföring för er del, men framför allt är det en för jäkla rolig grej för allmänheten att läsa. Hennes livskvalité ökade dramatiskt när hennes datorintresse tog vid. Dessvärre gick hon hastigt bort i helgen efter att kroppen gick vika. Knoppen behöll hon in i det sista. Jag vet inte vad jag vill med detta brev, mer än att sprida vetskap om min farmors sista 10 år vid livet.

Tack

J

Det här brevet fick mig att tänka på min egen farmor som gick bort för ganska många år sen och det blev därför aldrig aktuellt för henne att själv skaffa dator eller börja använda nätet, men vi pratade ofta om nätet och hur banbrytande det varit när det tex gäller folks möjlighet att kommunicera med varandra oavsett avstånd.

Under hennes 90 år på jorden hann hon vara med om hur bilarna trängde undan hästtransporter, elektriciteten gjorde sitt intåg och därmed gjorde fotogenen omodern, hur radio och TV introducerade ett nytt sätt att få tillgång till kultur och underhållning samt hur datorer började förändra samhället även om det bara var en lätt bris jämfört med förändringen under de senaste åren. Det blev rätt många revolutionerande förändringar under ett och samma liv, men hon var aldrig rädd för tekniken utan var ofta en av dessa så kallade ”early adaptors”.

Hon tog sig aldrig tid att läsa instruktionsböcker så det var med något varierande resultat som hon provade på den senaste tekniken (hon lärde sig tex högst empiriskt varför man inte ska försöka rensa stopp i avloppet med en dammsugare), men det stoppade henne aldrig från att fortsätta prova på nya saker! Jag tror att hade hon varit 10 år yngre hade hon nog mycket väl också kunnat bli en av dessa senior-internauter.

Det brukar heta att man saknar inte hästen förräns krubban är tom och tyvärr är risken stor att samma sak kan hända när det gäller Internet. Vi måste helt enkelt lära oss uppskatta vad vi har innan det är försent, även utan att ha ett personligt minne av hästtransporter och fotogenlampor.