Judge Ask

Stackars Beatrice, det enda hon vill är att hålla moralens fana högt genom att stoppa illegala droger och prostitution. Det enda hon vill är att ha tillbaka ett samhälle där lag råder och där kriminella och moraliskt förfallna får de straff de förtjänar om det så ska krävas plastmuggar och gredelina kuvert för att få jobbet gjort!

Trots att hon menar väl så rasar opinionen emot henne! Ingen förstår hennes goda föresatser, i stället får hon bara kritik till och med från de egna leden och kallas vansinnig, knäpp och till och med skogsgalen. Vissa påstår till och med öppet att hon är en samhällsfara skulle varit påverkad av droger och förtvivlat muttrar hon för sig själv ”Jag är ju emot droger!”, men det hjälper inte. Kritiken bara fortsätter flöda in med oförminskad styrka.

Inte ens när hon tackas för sitt utspel blir det rätt, men de flesta tackar henne inte utan går till och med så långt att de påstår att hon klappat ihop och att hon skulle vara naiv! Hon? Som tagit på sig den svåra uppgiften att försvara de svaga och skydda samhället från omoraliskt leverne!

Hon försöker till och med förklara sig i en intervju att breven inte alls behöver vara gredelina! Tvärt om, de kan vara vilken färg som helst, bara rättvisa skipas! I slutet av intervjun är Beatrice så nedslagen att hon nästan lite skamset säger om kollegorna på jobbet att ”De tycker att jag är lite vild ibland” men framför sovrumsspegeln, när gardinen är neddragen, blir hon Judge Ask och då skäms hon inte! Då sträcker hon på ryggen och ryter:

I am the law! Put down your weapons and prepare to be judged.

Pingat på Intressant.